Frihet, solidaritet och demokrati

 

Efter snart två år av pandemi så inser jag att jag varit väldigt bortskämd med frihet i mitt liv. Frihet är det jag värdesätter högst i mitt liv, och jag inser att jag för det mesta tagit den för given. Jag har varit fri att gå in och ut som jag vill, fri att resa över hela världen, fri att bestämma över min egen kropp och fri att uttrycka mina tankar och åsikter. Ganska självklart för en person som är född och uppvuxen i en demokrati som Sverige. 

I många delar av världen är människor långt ifrån fria och speciellt om man är kvinna. På vissa håll har kvinnor varken rätt att gå i skola eller ens bestämma över sin egen kropp. Varje försök till medbestämmande eller självständighet bemöts med våld och förtryck.

I världen har man länge kämpat för Mänskliga rättigheter. Yttrandefriheten, föreningsfriheten och mötesfriheten är inte självklar i alla länder, och har inte alltid varit självklar i Sverige heller. I Sverige fick vi Tryckfrihetslagen 1766, och så sent som 1991 infördes Yttrandefrihetslagen. Våra förfäder och även nu levande personer har kämpat hårt för att nå dit vi är idag, och vi är på väg att förlora allt. 

Den senaste tidens utveckling i världen har jag gjort mig bekymrad och rädd. Det ser ut som vi strävar bakåt i många fall. I många länder pratas det om skärpta abortlagar och i vissa länder tar man bort möjligheten till abort. I exempelvis Polen har man i år i princip infört totalt abortförbud. Kvinnor saknar därmed den mänskliga rättigheten att bestämma över sin egen kropp och framtid. 

I Ungern infördes i år lagar mot homosexuella, där man jämför homosexualitet med pedofili. Ungern har för övrigt förlorat sin demokrati och demokratin i världen mår inte alls bra idag,

I hela världen inför man nu mer eller mindre tvångsvaccinering mot covid19 och införande av covidpass. Trots att det än så länge sägs att sprutan är frivillig, så tvingas folk mer eller mindre med andra medel och åtgärder. Sjukvårdspersonal som stod i frontlinjen och oskyddade tog emot alla covidpatienter i början av pandemin hyllades som hjältar, men sparkas nu om de inte vill ta vaccinet. De flesta har inte råd att förlora jobbet, så man kan inte längre kalla vaccineringen för frivillig. 

Det som skrämmer mig mest är att delar av befolkningen skriker och vill ha skärpta regler, ivrigt påhejad av massmedia. Medan myndigheterna avvaktar med att införa en totalitär regim, så ropar folket efter det. 

Voltaire sa en gång - "Alla människor älskar friheten och tycks sträva efter att krossa den" Det är exakt det som pågår i samhället nu. Det skapas segregation, fientlighet och hat i samhället. Vänner är inte längre vänner på grund av detta. Det här är ett allvarligt hot för demokratin och det fria samhället anser jag. Oavsett vad man tycker om vaccinationerna och pandemin, så måste var och en få bilda sin egen uppfattning och bestämma över sin egen kropp. Det är mänskliga rättigheter vi talar om! När vi begränsar vår nästas frihet, så begränsar vi också vår egen.

Helt plötsligt är vaccinationen det största måttet på solidaritet i samhället. Genom vaccinationen så förväntas vi belasta vården mindre. Men fortfarande är man fri att både röka och dricka alkohol, trots att det belastar vården i mycket högre grad än covidpatienterna. Ungefär 80 procent av alla vårdfall är livsstilsrelaterade. Var finns solidariteten när det gäller en sjukdomsalstrande livsstil? 

Oavsett om man är vaccinerad eller inte så kan man föra smittan vidare, och vaccinet har ett begränsat skydd under en begränsad tid. Ingen har någon garanti för något och rädsla är motorn i allt detta. Rädsla har alltid varit en lukrativ marknad.

Det är första gången i närtid som världen drabbas av en pandemi av detta slag. Vi har ingen tidigare erfarenhet av varken sjukdomen, de nya vaccinerna eller av pandemins långsiktiga effekter för samhället. Ingen har egentligen några vetenskapliga långtidsstudier av detta. Vem äger sanningen? Är det factcheckers som censurerar inläggen på Facebook, är det journalisterna som skriver vinklade artiklar, eller är det bara läkemedelsindustrins egna välbetalda experter som äger sanningen? Alla borde inse vid det här laget att ingen riktigt sitter med facit i dessa frågor och att det hela tiden pågår studier som kommer att visa nya fakta eftervägs.  Vi har redan infört begränsad användning av Astrazeneca och Moderna. Vi upptäcker myocardit, hjärtinfarkter, blodproppar och mensrubbningar.

Jag tänkder osökt på läkaren Ignaz Semmelweiss som år 1847 upptäckte ett samband mellan barnsängsfeber och betydelsen av att tvätta händerna. Dessförinnan hade läkarna gått direkt från en obduktion eller från en smittsam patient till att hjälpa till vid förlossningar utan att tvätta händerna. Han misstänkte att något överfördes via läkarna och mödradödligheten minskade drastiskt bara genom att läkarna tvättade händerna. Dock avvisade det medicinska etablissemanget hans upptäckter och teorier. Först efter hans död 1865 erkände man att hans teorier stämde. Så ser det tyvärr ut idag också. De läkare, forskare och experter som förespråkar andra mediciner och metoder för att bekämpa pandemin, blir titulerade som konspirationsteoretiker och foliehattar. Ett annat ord för konspiration är komplott eller sammansvärjning. I princip så pågår ett krig mellan olika sammansvärjningar. 

Utan yttrandefrihet är inget sökande efter sanning möjligt. Vi behöver sakliga offentliga debatter, och vi behöver väga olika studier mot varandra och tillsammans med öppna ögon och öron försöka hitta sanningen. Det enda vi kan vara säkra på är att allt förändras.

Vilhelm Moberg sa en gång - " I en demokratur råder allmänna och fria val. Åsiktsfrihet råder formellt, men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt och den fria debatten stryps".  

I allt detta som pågår nu, så har vi egentligen ett mycket, mycket värre hot för samhället som hela tiden tycks glömmas bort, och det är klimathotet. Här borde regeringarna runt om i världen verkligen ta ett krafttag och införa nya lagar och restriktioner för ett hållbart samhälle. Amazonas skogar fortsätter att brinna, haven dör och människorna fortsätter att konsumera som aldrig förr. Vi håller på att såga av den gren vi sitter på och folk verkar inte bry sig, eller så har man gett upp. 

Uppgivenheten hos folket är kanske det största hotet för vår framtid, både vad gäller klimathotet och demokratin. Var finns framåtandan och eldsjälarna? Vilka blir framtidens politiker och makthavare, när varje parti kämpar med rekrytering av nya medlemmar och engagerade partikamrater? 

Vi har friheten att välja att blunda och sluta lyssna, eller att ifrågasätta, öppna ögonen och munnen! Använd din frihet medan du har den!