Grattis Rosie!

Vaknade tidigt imorse av att min 11-åriga dotter slamrade i köket. Jag låg kvar i sängen och låtsades sova tills hon kom sjungande "ja må hon leva" in i sovrummet. På en bricka serverade hon ett glas juice, en kaka, ett levande ljus och en mängd jordgubbar i plast. Det såg läckert och inbjudande ut och det blev en bra start på min födelsedag. Eftersom jag hade sovmorgon och dottern sportlov, så drack jag upp min juice och så somnade vi om båda två. På jobbet fortsatte sedan uppvaktningen och jag bjöd på nybakade Ballerinakex. På Facebook har jag fått över hundra gratulationer och det känns gott i hjärtat att jag har så många vänner som bryr sig. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om födelsedagar, jag har slutat räkna mina år.

För några år sedan hade jag och en jämnårig kollega en gaggig diskussion i fikarummet om hur gamla vi egentligen var. Båda hade fel(!). Ungefär så intressant är det när man blivit medelålders. När jag var i tonåren tyckte jag att man var lastgammal när man var runt 30, och jag tyckte att man skulle vara tacksam om man fick leva så länge. Det räcker väl? Nu har jag fått nästan 20 år i bonus och jag är mycket tacksam för det. Livet börjar efter 40 sägs det, och jag kan nog hålla med om det. Nu är jag mera trygg i mig själv, vågar säga vad jag vill och vågar göra vad jag vill. Folk får tycka vad dom vill, jag bryr mig inte. Jag vågar göra bort mig och bjuda på mig själv. Det värsta jag vet är kontrollerade människor som ständigt håller en fläckfri, polerad fasad. Åh, vad jobbigt de måste ha det. Att ständigt oroa sig för vad andra tycker, och hålla sig till status, klädmärken och visitkort. Sprätthökar göre sig icke besvär i min sfär. Jag gillar riktiga människor med självdistans och humor. Såna som vågar visa sin spruckna fasad och erkänna sina svagheter. Då kommer man människor nära och då pratar själ och hjärta. Slätstrukna tomma ord, som inte betyder något, ger jag inte mycket för. Bla bla bla..jag har slutat lyssna för länge sen.
Hursomhelst är jag tacksam för att jag får leva och jag hoppas att det blir många år till. Men jag är också ganska ödmjuk och vet att varje dag kan vara min sista, och likaså den sista för andra i min omgivning. Med det i tanken, så gör jag förhoppningsvis det bästa jag kan av mitt liv. Jag försöker leva mera i nuet och skjuter inte upp mina drömmar till framtiden. Så avslutningsvis säger jag bara: Lev din dröm och bejaka livet! 

Soft sunday

Vaknade kl 07.27 imorse. Låg sedan och tomglodde i taket fram till kl 09.13. Nästan två timmar till ingen som helst nytta. Slösade bort en ytterligare en halvtimme genom att glo på TV-shop och en Flavorwave Oven Express. Jag och dottern härmade den fåniga och extatiska studiopubliken genom att sitta och gapa som fågelholkar och växelvis utropa "Oh My God!" och "It's amazing!". Lite kul var det allt. Men jag konstaterade dock att en sådan fantastiskt otrolig Flavorwave Oven Express nog knappast kunde baka en tårta. Så jag fortsatte in i köket och garnerade smörgåstårtan jag förberett kvällen innan och vispade grädden till min goda dajmtårta. Sedan rullade gästerna in under dagen, de som bestämt sig för att uppvakta mig på födelsedagen en dag i förväg. Det passar som bättre att ha kalas när man är ledig, än när man jobbar. Så idag har jag ätit 5 bitar smörgåstårta, 3 bitar dajmtårta och 2 snickerskakor, nerskölj med 5 koppar kaffe och 5 koppar the. Har inte rört mig mer än mellan mina tre rum i lägenheten idag, och jag mår illa. Inget vidare leverne för en renlevnadsmänniska och hälsokostare som jag. Jag skäms och ber min kropp om förlåtelse.

Jag vet ju så väl vad jag mår bra av men gör det ändå inte alla gånger. Ibland är jag otroligt lat och självdestruktiv. Men det kompenseras väl av att jag för det mesta bränner så otroligt mycket energi och är så otroligt nyttig att jag för det mesta lever på min supernyttiga smoothie. Vad sägs om färskpressad äpplejuice, romansallad, broccoli, selleri, avocado, päron,groddar, olivolja, kanel, grönt the, torkade nässlor, hampafrömjöl, och färskpressad citron? Ekologiskt såklart!  Allt detta blandar jag ihop i min mixer och dricker ett par gånger per dag. Då känner jag mig stark och pigg som Karl-Alfred och min kropp längtar efter denna gröna smörja. Mina kollegor kräks nästan när de ser mig dricka den på jobbet, men jag tycker det är gott! Själv får jag frossbrytningar av korvmojar och hamburgerrestauranger, för att inte tala om färdigmat typ Dafgårds oxjärpar i brunsås. Ändå smällde jag i mig en burgare på Sibyllas i fredags, fast jag valde det nyttigaste alternativet d v s en "Green meal" bestående av sojaburgare i fullkornsbröd. Jag mår ändå inte bra av sådan mat. Frukt, grönt och fisk är min melodi. Gärna även lite hembakat grovt bröd med smör på. Ingen micrad mat och inga tillsatser. Sen är jag ganska så nöjd. Avslutar nu kvällen med Solsidan och tar nya friska tag imorgon. Bye bye...

Kickar och fixar

Året började så bra, med en ny flirt och en resa till Afrika med mina barn. Att resa på äventyr och samtidigt vara nyförälskad ger en maxad upplevelse! Lycklig och euforisk i värme och solsken, livet kan inte bli bättre. Så plötsligt är man tillbaka i vardagen och allt förändras. Livet går ner på noll igen, till och med lite minus. Då är man i behov av en kick eller en fix. Jag har full förståelse för människor som fastnar och ständigt ramlar tillbaka i sitt missbruk. Det är inte lätt att leva. Droger är dock inget alternativ för mig, eftersom jag vet att det förvärrar situationen. Istället sitter jag här och väntar på att något roligt och spännande ska hända. Hoppas att det dimper ner ett brev genom brevinkastet som säger "Grattis Rose-Marie, du har vunnit en resa till Västindien!". Det är inte helt osannolikt eftersom det faktiskt har hänt mig ett par gånger, men det kan jag berätta om någon annan gång. Jag kollar Facebook och mina mail med jämna mellanrum - nähä ingenting där. Endast korta meddelanden från mitt Antivirus program "Det gjordes ett försök att attackera din dator nyligen". Hur hög blir man på det? Inget sms, inga meddelanden på telefonsvararen mer än någon försäljare som sökt mig. Såna meddelanden raderar jag direkt.
Jag föddes i ett melankoliskt tillstånd som förföljt mig genom livet. Kanske är det en rest från tidigare liv eller så sitter det i generna från mina förfäder. Jag vet inte. Jag bara känner det här tunga svårmodet och sorgen djupt inom mig. Jag har jobbat hela livet på att förgöra den smärtan. Jag har gått hundra kurser i personlig utveckling och läst tusen böcker om positivt tänkande. Ja, det har hjälpt mig och jag försöker se humor och glädje i allt. Jag lyckas för det mesta. Roligast har jag för mig själv, ensam med mina tankar. Då skrattar jag högt åt den självironi jag besitter. Smått galen är jag nog, som ibland vaknar av att jag skrattar högt i drömmen. Fast när jag tänker närmare på det, så har jag min melankoli och svårmod att tacka mycket för. Om ditt liv saknade sorg, hur skulle du då veta vad glädje är? Om ditt liv saknade olycka hur skulle du då veta vad lycka är? Vi behöver båda delarna. Yin och yang.

Jag avslutar med att citera Ärkebiskop Desmond Tutu: "Vår förmåga att göra sådant som är ont är oupplösligt förenad med vår förmåga att göra gott. Den ena är betydelselös utan den andra. Empati och medkänsla betyder ingenting om de inte uppträder i en situation där man skulle kunna vara hård och likgiltig inför andra människors lidande. För att någon möjlighet till moraliskt växande ska föreligga måste möjligheten till omoral existera. Gud har givit oss utrymme för att bli verkligt mänskliga varelser med självbestämmanderätt. Kärlek är någonting som måste skänkas av fri vilja. Det självbestämmandet är grunden för vår frihet." Ja, jag fortsätter att välja drogfrihet, kärlek och positiva tankar, trots att livet tvingar på mig "obehagligt gott". Sen går jag väl en sväng på stan och tröstköper nåt i vanlig ordning...fast för det mesta går jag och lämnar tillbaka det dagen efter. Längre än så varar ändå inte "kicken".

Fast i träsket

Ja, nu har jag verkligen ställt till det för mig, nu är jag fast i träsket på allvar. Inte nog med att Facebook upptar alldeles för mycket av min dyrbara, värdefulla tid på jorden, nu har jag en blogg att sköta om också! Sen skriver jag insändare i Örnsköldsviks Allehanda, läsarbrev till Tidningen7,  krönikor i Accent och andra tidningar. Jag är med i olika debattforum på internet och jag kan inte låta bli att kommentera allt och alla. Ibland skriver jag impulsivt och oigenomtänkt, men för det mesta är det tankar och funderingar som jag går omkring med till vardags. Min hjärna jobbar ständigt och jämt, och det kanske förklarar varför omgivningen tycker jag är så disträ och virrig. Fråga mina barn t ex, de tror ibland att jag är hjärndöd när jag sitter som en döskalle och glor på dem utan att haja ett dyft av det som just sagts. Fast i själva verket sitter jag och löser världsproblemen just då, i en annan del av min otroliga hjärna.

Nåväl, är detta ett bruk eller missbruk? Det finns så många olika typer missbruk, allt från spel och droger till mat och sex. Allt kan egentligen missbrukas. Du kan missbruka förtroenden, du kan missbruka kärlek och du kan missbruka lagar och regler. Det som avgör om det är ett missbruk är väl om det är skadligt på nåt sätt? Eller vad man har för avsikter med sitt bruk? Själv är mina avsikter enbart goda, jag vill väl. Det måste dock finnas en balans, för min del när det gäller uttaget av tid. Hur mycket tid får detta kosta och hur vill jag prioritera min tid? Gör jag detta på bekostnad av något annat. Ja, dammråttorna växer i hörnen, jag missar någon skitserie på TV, typ "Bonde söker fru" och jag skulle kunna ta itu med dom där posthögarna som bara växer. Fast nu tycker jag det är roligare att skriva, så då gör jag det istället. Jag fortsätter i detta eterträsk, tills jag hittar något intressantare och mer tillfredställande att ersätta det med! Skaffa dig en bra dag! Solong!

Blogga eller försvinna?

Läste nyss igenom min sons blogg för att få lite inspiration till hur man bloggar..Jag höll på att skratta ihjäl mig åt hans roliga kommentarer och imponeras av hans härliga sätt att skriva. Tyvärr har han lagt ner skrivandet för ett tag, men jag hoppas att han kommer att återuppta det. Ni kan söka på "Puggelin" om ni är intresserade. Ja, hur ska man vara egentligen när man bloggar? Vad är det som gör det intressant att läsa det jag skriver? Ska jag vara personlig och utlämnande? Chockerande och galen? Skämtsam och anekdotisk? Djup och seriös? Upprörd och debatterande? Ja, jag är rädd för att ni kommer att finna mig oberäknelig. Det beror helt och hållet på i vilken sinnestämning jag är i. Jag kan vara allt mellan himmel och jord. Jag kan dock försäkra er att jag varken är på fyllan eller drogpåverkad när jag skriver, och inte annars för den delen heller. Jag försöker ständigt att vara i kontakt med mina känslor...ibland är jag euforisk och ibland deppad. Lite manisk kanske, men vem är inte det? Kanske skriver jag mest för min egen skull, för att jag tycker det är så himla kul och befriande. Ibland sätter jag bokstavligen punkt för saker och ting i mitt liv, genom att skriva ett avslut, ett avsked. Sen kan jag lugnt gå vidare.
Ni kommer alltså att få läsa en varierande blogg, med varierande kvalitét. Precis som det är i verkliga livet!  

Inre styrka

Fullt fokus på mage och rygg, jag spänner musklerna i hela kroppen. Svetten lackar i pannan när jag koncentrerat utför "plankan" i olika variationer. Fortsätter upp och står på ett ben, böjer fram och sträcker ut hela kroppen, håller balansen i olika vinklar. Så håller det på i 50 minuter och jag talar om "Inner strenght", ett styrkepass på Energihuset. Jag älskar att utmana min kropp på det här viset, och jag gör det helt på mina egna villkor med endast min egen fysik som motstånd. Jag är inte så intresserad av varken maskiner eller vikter, utan jag vill bara möta mig själv. Andra former som jag gillar är yoga och pilates. Det handlar om att sammankoppla kropp, tanke och själ. Mår man bra fysiskt så mår man också bra psykiskt och själsligt, det hör ihop. Det ena kan inte vara utan det andra.

Om man vill stärka sig mentalt, så är det en bra väg att börja med att stärka upp sin kropp. Att gå en promenad rensar sinnet och fyller hela kroppen med ny energi. Det är lättare att lösa problem i tankarna och få nya idéer om man går ut och rör på sig. När jag utför yoga eller andra stillsamma fysiska aktiviteter, går jag in i mitt inre och får kontakt med min innersta kärna. Det blir en typ av meditation, där man släpper tid och rum. Inga tankar som stör, bara en sällsam själslig frid. Jag samlar ihop och blir ett med mig själv. Helst skulle jag vilja börja och sluta dagen på detta sätt, men det är inte alltid jag hinner. För det mesta stressar jag på som en yr höna och kommer alltid några minuter för sent. Men åtminstone en liten stund varje dag så stillar jag mig, även om det bara gäller tio djupa andetag på toaletten. Jag rusar aldrig upp ur sängen på morgonen, utan jag ligger på rygg och stirrar i taket en stund. Likaså på kvällen innan jag somnar ligger jag på samma sätt och försöker släppa allt som varit under dagen. Inre styrka är att vara i kontakt med sig själv. 

Ut i kosmos

Ikväll har jag deltagit min studiecirkel "Martinus kosmologi". Vi är ett gäng öppna sinnen som nu träffats i drygt 2 år och diskuterar filosofi och livsåskådning. Vi har alla olika bakgrund, några är kristna, en är buddist och vi ser lite olika på saker och ting. Gemensamt är att vi alla är nyfikna på meningen med livet och existensiella frågor. Finns Gud och hur tolkar vi honom? Vad händer efter döden?  Hur ska man leva för att må så bra som möjligt? För er som inte känner till Martinus, kan jag berätta att han var en dansk filosof, som dog 1981. Vid 30 års ålder fick han i samband med en meditation vad man kallar för kosmisk upplysning. Han fick insikter och svar på alla frågor från Universum. Det resulterade i en massa böcker som han kallar för det Tredje Testamnetet. Böckerna är ganska tunga och svårlästa, så man behöver studera dem tillsammans. Vi brukar läsa högt korta stycken och sedan diskutera det. Ibland skenar diskussionerna iväg åt något helt annat håll, men det är också intressant.

"Tag det av mitt arbete som du har nytta av och låt resten ligga", var Martinus paroll. Var och en måste själv ta ställning till sådana frågor utifrån den erfarenhet och den värdegrund man har. Däremot förespråkar han generellt nästakärlek, förlåtelse och tolerans samt användandet av bön. Han rekommenderar en vegetarisk matkultur och att man avhåller sig från att inta alkohol och andra droger. Ja, hans filosofi ligger helt i linje med min egen.