Fritt fram för våldtäktsmän..

Man häpnas över att det verkar vara helt ok att våldta unga skolflickor och gamla tanter på äldreboenden utan att man vidtar några åtgärder. Bara drygt ett år efter det uppmärksammade fallet med våldtäkten i Bjästa, så har ett nytt fall kommit i ljuset, när det gäller våldtäkten av en äldre kvinna på ett äldreboende i Luleå. I både fallen försöker ansvariga mörka händelserna. Våldtäktsmännen får gå kvar och leva som vanligt. Unga flickor bör kunna känna sig trygga och vara skyddade åtminstone under skoltid, liksom äldre bör vara trygga på ett äldreboende med personal dygnet runt. Jag vet inte vad som är värst, att bli utsatt för sexuella övergrepp eller att såna händelser tonas ner och göms som nedgrävda stinkande sopor.

Var finns respekten för människovärdet egentligen? Man verkar inte se allvaret i situationen. Sexuella övergrepp på en senil åldring på en vårdavdelning är inte så mycket att bry sig om. Unga flickor får räkna med att bli våldtagna, till och med under skoltid. Kanske.

Varje dag utsätts kvinnor för sexuella övergrepp i Sverige, och de flesta gärningsmän går fria. Varje sekund världen över begås fruktansvärda övergrepp på barn och kvinnor och männen går fria. Skämmes!

Onykterhetens vecka..

Har ikväll deltagit i IOGT-NTO´s planering inför "Nykterhetens vecka" i slutet av maj. Medelåldern bland kvällens deltagare var väl ett snäpp äldre än mig, sisådär 70 bast. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite busig och satt i mina egna tankar och funderade på att liva upp stämningen lite och chocka mötesdeltagarna. Vi hade fått till uppgift att spåna på lite olika aktiviteter som vi skulle erbjuda i vår monter på Örnexpo-mässan. Följande ideér dök upp i mitt huvud:

•  Döp om hela aktiviteten till "Onykterhetens vecka". 
•  Bjud på olika alkoholhaltiga drycker i IOGT´s bodega och låt mässbesökarna få gissa alkoholhalten i dryckerna. Låt dem sedan få sätta sig bakom ratten i en felstyrd bil, eller ge dem andra kluriga uppdrag, där man får träna både på motorik och intelligens.
•  Ha en spritdrickartävling - Vem kan dricka mest sprit och fortfarande stå på benen?
•  Filma och ta bilder på tävlingsdeltagarna före, under och efter tävlingen. Bilder talar för sig själva.  

Ungefär så gick tankarna men jag skred aldrig till verket och presenterade dem. Tror inte att de fallit i god jord så att säga. Men medge att tanken inte är så himla dum ändå? Tvärtomeffekten eller antimetoden fungerar ju på barn, så varför inte på vuxna? Kanske måste IOGT-NTO förnya sig och tänka lite i andra banor, för att få folk att tänka till lite. Om folk verkligen såg hur de förvandlades till löjliga fåntrattar och såsiga döskallar under en festkväll, så kanske de skulle vilja vakna nykter och utan baksmälla nästa gång de går på partaj. Oftast är det bara de onyktra som tycker att andra onyktra är roliga. Visst kan alkohol liva upp stämningen till en början och få folk att släppa loss lite, men det är oftast bara till en början. Förr eller senare spårar det ur för någon eller några. Hur kul är det?

Man behöver inte vara en tråkmåns för att man är nykter, åtminstone upplever jag mig själv inte så. Man måste våga släppa loss utan att vara påverkad, tycker jag. Det finns så mycket annat gott att dricka. Själv gillar jag skarpt den nya alkoholfria och KRAV-märkta ölen Störtebeker. Blir själv förvånad över att jag inte blir full av den, eftersom den smakar som "riktig" öl ( dock utan bismak av sprit ).
Kom gärna och hälsa på mig när det är dags för Onykterhetens...jag menar Nykterhetens vecka på Örnexpo. Vi får se vad vi hittar på tills dess!

Huga huga tvättstuga..

Ägnade gårdagen, min lediga dag, till att tvätta åt min vuxne utflugne son. Varför det? Jo, han har ingen tvättstuga i huset där han bor för närvarande och eftersom han hade mycket tvätt och lite tid, kom hans snälla mamma till undsättning. Jag brukar inte skämma bort mina barn. De har fått tvätta sina kläder själv i tvättstugan sedan de var 13-14 år. Varför ska jag slava för dem och göra saker som de kan göra själva? Så mina nu vuxna söner kan utan problem ta hand om sin smutsiga byk. Dock gör min äldste son William det inte med glädje precis, även om jag skrattar gott när han beskriver det i sin blogg. Ja, min son bloggar också och är en mycket duktig sådan. Läs här och skratta om du är intresserad: Puggelin tvättar och Puggelin tvättar igen
Eftersom de också har lärt sig att byta strumpor och kalsonger varje dag, så har jag säkert tvättat hundra par kalsonger och lika många par strumpor. Han måste ha en hel byrå med bara underkläder. Konstaterar att han uppgraderat sin garderob sedan han började tjäna egna pengar, och nu slipper mina reakläder och secondhandkläder. God smak har han också, fett snygga tröjor han har köpt!

Jag tycker det är ganska rogivande att tvätta, och imponeras av akustiken i lokalen. När jag är själv brukar jag sjunga för full hals, ibland blir det till och med opera arior. Igår var jag dock inte själv utan delade med en annan äldre kvinna, som till synes också trivs i tvättstugan. Hon laddar med kaffe, smörgåsar, korsordstidning och radio, och stannar i stugan under hela tvättpasset. Ingen dum idé med tvättstugepicnic! Klart man ska trivas i tvättstugan! Det brukar annars vara ett irritationsmoment för de flesta. Bråk om städning, ludd i torktumlarna och överträdelse av tvätttider. Arga tvättstugelappar finns det gott om.
Glöm inte att städa efter er!

Marathonträning pågår..

Det är alltid roligt att ha ett mål, även om jag helst lever för dagen. Men att ta sikte på något och bestämma sig för att ta sig dit, är en triggande utmaning. Just nu har jag och dottern bestämt oss för att springa Höga Kusten Marathon ( kvartsmaran ) den 06 augusti. Det blir samma dag som "The Big SAS Party", så det blir verkligen ett marathon den dagen. Först springa 1,1 mil och sedan partaja i 24 timmar...voine voine. Nja, nu överdrev jag nog lite, partaja i 24 timmar orkar vi nog inte längre. Vi är väl inte i samma högform som för 20 år sedan kan jag tro, eller? Kul kommer det med säkerhet att bli, för det är 100% kulgaranti på våra fester.  

Hursomhelst så har jag och dottern börjat målträna. Vi har börjat gågga på kvällarna. Det nya uttrycket lärde jag mig av en kollega igårkväll. "Gågging" innebär att man varvar gång och jogging. Man t ex går 500 meter, springer 500 meter o s v, en typ av intervallträning. Det innebär också lite extra fettförbränning att intervallträna, och det gör ju inget om fettbullen på magen försvinner. Det är kul att ha en träningspartner, speciellt ens egen dotter. Vi tävlar i uppförsbackar och mellan lyktstolpar och det är alltid Josefin som vinner.
Backträning är också viktigt eftersom Höga Kusten Marans bana består av backar, 150 meter stigning per  varv. Jag har sprungit kvartsmaran några gånger tidigare, så jag vet att den banan är ganska tuff. Det är också en bana i ett av Sveriges vackraste områden, så det är egentligen en ren fröjd att få pusta fram där.

Nu hoppas jag bara att gammkroppen håller, att mitt knä och mitt piriformis syndrom inte ger sig till känna.
Men kan gamla sega gubbar och kärringar på 70-80 år springa helmaran, så borde väl jag utan gnäll kunna springa en fjärdedel av den sträckan. Häng med vettja!

Gudomliga upplevelser..

Lever Gud eller upplever vi bara Gud? Är gudomliga upplevelser komna från Gud eller från vårt centrala nervsystem? Är gudomliga upplevelser detsamma som placebo? Placeboeffekten eller "förväntanseffekten" kan uppstå hos människan i många olika situationer. Vanligast är begreppet i samband med mediciner, där man trots verkningslösa sockerpiller ändå kan framkalla ett upplevt positivt resultat. Motsatsen finns också s k nocebo, där man har negativa föreställningar och således kan uppleva negativa biverkningar från en totalt ofarlig "medicin".  Placeboeffekt förekommer även vid alkoholintag, folk blir fulla och upprymda, trots att drinkarna de druckit är så gott som alkoholfria. I min ungdom hände det att både jag och mina kompisar spelade full, ibland medvetet och ibland omedvetet. Har ett tydligt minne av en tjejkompis som blev jättefull när vi lurade i henne en "likör" som egentligen bara var outspädd saft.

Jag har även deltagit i många gudstjänster, mässor, darshans ( indiska tempelgudstjänster ) samt olika typer av   sammankomster inom new age. Jag har sett människor tala i tungor. Jag har sett folk skrika och gråta. Jag har sett människor skrida omkring med ett fånigt leende på läpparna, ungefär som om de var Jesus som gick på vatten. Jag har sett hysteriska sammanbrott och folk som blivit totalt besatta under såna här sammankomster. Vissa scener kunde vara hämtade direkt från Excorcisten, eller från ett dårhus.

Jag har själv haft extraordinära upplevelser där jag formligen svävat på ett moln i ren eufori. Är det mina förväntningar som lett mig ditt, är det mitt centrala nervsystem som varit påverkat eller är det Gud jag erfarit?  Jag har inget riktigt svar på detta. Är jag riktigt ärlig så kan jag nog medge att jag med mina förväntningar själv kan ha framkallat dessa känslor, med hjälp av suggestiv musik och suggestiva talare. Men jag har också haft "gudomliga" upplevelser helt utan förväntningar, som bara har överraskat mig.
En gång kändes det som jag blev totalt viktlös och utan kropp under avslappningsövningen efter ett gympapass. Helt oväntat. Jag försattes i ett euforiskt tillstånd som höll i sig i nästan 24 timmar. En kraftfullare variant av detta upplevde jag i Indien, när jag mediterat och varit i tystnad i 3 veckor. Jag var helt euforisk, hade en viktlös kropp helt utan krämpor, jag formligen vibrerade och leviterade. Var det Gud, eller var det så enkelt att min kropp äntligen gått ner i varv och var totalt avslappnad? Det kanske bara var mitt nervsystem som kommit i balans?
Andra typer av euforiska upplevelser har jag såklart upplevt när jag fött mina barn och även när jag avlat dem i kärlek. En gång upplevde jag även att mitt "hjärtchakra" var helt öppet. Det hände när jag gick upp mitt i natten, ställde mig vid fönstret och tänkte på en person som var mig mycket kär. Plötsligt var mitt hjärta och min kärlek så stor att den omfamnade hela världen. Ett tryck över bröstet, som jag först då jag blev medveten om att jag hade och förmodligen haft hela mitt liv, släppte plötsligt. Det var så otroligt befriande. Det kändes som om jag fick kraft och kärlek från den "rena källan". Känslan höll i sig ett par dagar, för att successivt avta och till slut var jag tillbaka i mitt ursprungliga tillstånd. Har inte upplevt det igen och det var också ett tillstånd som inte passar in i vårt nuvarande samhälle, med vardagliga rutiner, arbete, stress och en massa måsten. Tyvärr, jag skulle ha varit olidlig att jobba med.
Du kanske tycker att detta låter som rent nonsens, eller så har du själv upplevt något liknande? Hur kan man bedöma vad som är vad?  Är det Gud, tomtar på loftet,  placebo eller finns det medicinska termer för det? Kan detta fenomen vetenskapligt bevisas? Det återstår att se. Så länge anser jag att "den enda sanna kunskapen är den personliga erfarenheten".  Vad tror du? Avslutar med ett "Hallelujah moment" som kanske inte för dig till Gud, men förmodligen till ditt hjärta: Australia's got talent - Amazing boy!

Vita arkivet

Jag har de senaste dagarna planerat för min egen begravning. Visst låter det makabert och absurt? Inte för att jag planerar att dö, men jag vet ju att den dagen kommer. Jag är inte odödlig, åtminstone inte min kropp. Alla vet vi att vi ska dö en dag, men inte när. Idag finns det goda möjligheter att planera för sin egen begravning och lämna sista meddelanden till de efterlevande. Så praktiskt! Det är svårt att direkt tala med sina nära och kära om detta, men det är väldigt enkelt att ansluta sig till Vita arkivet. Här kan du själv fylla i alla praktiska detaljer som har med din död att göra, för att göra det bekvämt för dina anhöriga. Genom att fylla i alla uppgifter, så får din familj veta dina sista önskemål. Jag känner att det är min förbaskade skyldighet att göra detta, när möjligheten finns. Jag skjuter inte upp det till morgondagen, utan jag gör det idag, för jag har ju ingen som helst aning om när min tid är ute.
Lite kusligt och ödesdigert känns det allt, som om jag har mina aningar någonstans i det undermedvetna. Eller som att jag påverkar eller påskyndar det hela, som att jag liksom själv satt spiken i kistan. Jag hoppas att det inte är så. Tårar har trillat ner för mina kinder när jag valt musiken, och när jag tänker på att behöva lämna mina barn. Ett av mina önskemål
Jag är inte rädd för döden, men jag tycker det är synd att jag själv inte får närvara på min egen begravning. Det är ju jag som är huvudpersonen! Jag skulle helst vilja se hela lokalen fyllas med alla människor som passerat in och ut i mitt liv. Alla möten och minnen har format mig till den jag är idag, så alla är betydelsefulla, även om de bara medverkat en kortare tid i mitt liv.
En begravning ska vara ljus och vacker tycker jag. En begravning ger tid för eftertanke och man kommer faktiskt närmare livet, när man påminns om döden.
Nåväl, den dagen den sorgen. Kanske kommer jag att kunna närvara på min egen begravning och betrakta den från en annan dimension, vad vet vi egentligen? Den som lever får se, sägs det. Men kanske även den som "dör" får se...Skjut inte upp till morgondagen, vad du kan ha glädje av idag!

Upp till kamp!

Det är första maj idag och dags att demonstrera! Det finns många saker jag skulle vilja kämpa för, men det som  kretsar i min hjärna just nu är cigarettrök! En nära vän till mig har just flyttat in i en nyrenoverad mysig lägenhet. Hon har glatt sig länge och eftersom hon är sjukskriven på heltid, så är det extra viktigt för henne att hemmet är trivsamt och fungerande. Glädjen över ett nytt fint hem, grumlas nu då grannen är kedjerökare och röklukt tränger in i hennes lägenhet. Jag vet precis hur det känns.

 I min förra lägenhet så hade jag en kedjerökande granne bredvid och en balkongrökare under mig. Jag kunde aldrig vistas på balkongen eller vädra. Trappuppgången stank av cigarettrök som sipprade ut genom brevinkastet hos den inpyrde kedjerökaren. Min arbetslöse granne satt på sin balkong med en cigg i käften, dagarna i ända. Speciellt problematiskt blev det för min dotter som lider av astma och hennes besvär förvärras av cigarettrök. Jag bad vänligt upprepade gånger min balkongrökande granne att visa hänsyn och gå ut på gården istället. Han vägrade och tyckte att jag borde flytta om det störde mig. Jag kontaktade bovärden och Övikhems VD. Jag skrev till folkhälsoministern och till samtliga hyresgästföreningar i Sverige. Det är sjukt att vi har rökförbud på allmänna platser, men vi kan inte skydda oss i vårt eget hem. De svar jag fick ( ett fåtal svarade ) var typ  "Lägg ner, frågan har redan prövats i domstolar och du kommer ändå ingen vart. Detta inkräktar på den personliga integriteten och det kan man inte komma åt!" Men hallå, är det bara rökarens integritet som räknas? Vi som inte röker då? Man försvarar det sjuka, och inte det friska! Vad är det för sjuka krafter som styr i samhället?

 Är det bara rökare i dessa maktpositioner eller är det tobaksindustrin som ligger bakom? Man kan ju börja fundera. För drygt 5 år sedan lovade Övikshems VD att de skulle införa rökfria hus och rökfria trappuppgångar. Inget har hänt och idag svarar han inte på mina mail när jag tar upp frågan på nytt. Massor av människor lider i sina egna hem pga störande grannar. Oftast bemöts man med argumentet att "står du inte ut med cigarettrök, parfymer eller hög musik, så ska du inte bo i flerfamiljshus!". Jag tycker det är tvärtom. Kan du inte visa dina grannar hänsyn som blir sjuka av din cigarettrök, och får sin nattsömn störd av ditt leverne, så bör du se dig om efter ett egnahemshus. Vi måste visa hänsyn gentemot det friska och inte det sjuka. Jag kommer att fortsätta kämpa för detta. Det lovar jag på alla cigarettrökares död. Jag hoppas att alla rökare kämpar för att sluta och att ingen längre är så dum att de börjar med detta sjuka.