Skämmes Sverige!

Ibland skäms jag över Sverige. Just nu skäms jag över Migrationsverkets agerande. Hur kan man på fullaste allvar bestämma sig för att skicka 2 föräldralösa barn på 3 och 5 år till ett främmande land där de varken har släktingar eller anknytning? Nu när de är trygga i Sverige hos en fosterfamilj. Hur kan man skicka en föräldralös 16-årig kille tillbaka till ett land där han varken har släktingar eller någon som tar emot honom. Han kan inte språket och det finns inga ordnade förhållanden eller någon framtid för honom där. Han har bott i Sverige i 7 år och är hur svensk som helst. Var finns humaniteten och solidariteten? Hur kan vi stifta lagar som inte är mänskliga? Vi har hur mycket plats som helst och i jämförelse med resten av världen så är vi ett rikt land. Det finns Sverigedemokrater och andra främlingsfientliga som menar att vi måste se till oss själva i första hand. De tycker att vi måste se till att svenskar har jobb och bostad först och främst. Sanningen är att utan invandrarna stannar Sverige. Hur skulle de se ut inom sjukvården, hemtjänsten och restaurangbranschen utan invandrarna?
Vi måste börja tänka mera globalt, fördela jordens resurser och upprätta ett rättvisare samhälle. Vi måste sluta leva på bekostnad av de fattigare länderna. Vi måste vara med och betala priset och hjälpa till att bygga upp en human värld. Även om även en del svenskar tampas med fattigdom och arbetslöshet, så är det ingenting i jämförelse med hur det ser ut i resten av världen. Vi lever åtminstone inte i krig, och slipper våld och lemlästning på öppen gata. Vi har inga föräldralösa barnsoldater som drogas och hjärntvättas för att bli dödsmaskiner. Vi kvinnor riskerar inte att bli brända, könsstympade eller stenade till döds. Inga barn i Sverige behöver leva i vägtrummor och kloaker. Vi blir inte torterade för våra åsikters eller vår sexuella läggnings skull. Vi är förskonade från mycket, men gnäller för minsta småsak. Bortskämda och otacksamma är vad vi är.  Jag har en vision om en bättre värld, för alla, och det är ingen utopi om viljan finns. Läs gärna och nedanstående länk och förena er!

Upprop till mänsklig frigörelse 

Elva.elva.elva

Dagens datum är 11.11.11 och det är naturligtvis unikt och inte varje dag det händer. Enligt vissa profetior är detta en mycket betydelsefull dag, som både kan stå för öde och dramatiska händelser, men även för lycka, framgång och en början på en ny värld. Enligt numerologin är mitt namnstal 11 och även 11 är mitt ödestal, vilket gör att det känns lite speciellt idag. Kanske därför jag har migrän idag och det flimrar bakom ögonlocken när jag blundar? Enligt numerologin är jag en budbärare och nedanstående ledord talar om varför jag finns på jorden:

11. Masskommunikation, Gruppansträngning, Intuition, Samarbete, Opersonlig, Upplysning, Idealistisk, En drömmare  ( jo det kan nog stämma till vis del..).


Du kan själv se vilket nummer du har genom att gå in på denna länk:


Numerologisk kalkyl


Jag vet inte om det kommer att hända något speciellt idag, och kanske händer det mest på det omedvetna planet. Det enda vi kan vara säkra på är att allt förändras, för så fungerar universum som ständigt är i rörelse. Vi lever i en spännande tid och det är bara att hänga med! 


Video om 2011-11-11, teorier och profetior...

Vardagshjältar finns...

Tänkte dela med mig av en fin historia från verkligheten som nyss kom till min kännedom. En vän till mig skriver följande på Facebook:

"Jag har värdens snällaste man... han gjorde ett tak till ett ungt par som har två barn, ett på 4 år och den andra på 2 år, Anders hade nyss börjat med deras tak , då blev den ena av pojkarna sjuk, den minsta. 
Efter ett besök på sjukhuset konstaterade läkaren att killen drabbats av CANCER leukemi, Anders kom hem och grinade, vi undrade hur en liten pojke kan drabbas av en så hemsk sjukdom.
Men den enda Anders kunde göra var fixa taket. Efter två månader sms:ade lilla pojkens pappa och frågade Anders om allt var klart med taket och om Anders skulle skicka fakturen..och tackade Anders för jobbet. Eftersom han inte varit hade varit hemma så hade han inte sett eller vetat om att Anders hade gjort färdigt taket. Anders svarade; -Ta pengarna och gör något roligt med alla barnen på avdelningen... ni behöver inte betala en krona det räcker med de pris ni håller på att betala, för att se er pojke drabbas av en sån sjukdom... Pappan kunde inte säga något då,  men dom har hälsat på oss och undrar hur det kan finnas så fina människor.... Vi gjorde det rätta...........vi har ett stort hjärta... min man är min största förebild....♥"


Visst är det helt fantastiskt, och visst är Anders en förebild? Självklart gjorde han det rätta. Att ge från plånboken är stort, att ge från hjärtat är ännu större. Anders förtjänar en stor eloge och måste vara en livs levande ängel utan vingar. Nu hoppas vi bara att den lille killen snart blir frisk och får komma hem och bo under Anders beskyddande vingar ...jag menar tak. 

Svartmäklare..

Kollar bedrövat på kvällens "Kalla fakta" som handlar om svartmäklare och grundlurade unga människor. För drygt 25 år sedan befann jag mig nästan i samma situation som offren i programmet. Efter att ha flyttat runt ett år i Stockholm från bostadshotell till andrahandslägenheter önskade jag mig inget högre än en egen bostad. Jag bodde just då i "sjättehandstvåa" i Midsommarkransen, där jag inte hade en aning om vem som ägde kontraktet. En mystisk gubbe vid namn "Kurt" kom och hämtade hyran en gång i månaden. Han brukade ringa vid lönedags och väsa med sin hesa strupcancerröst: -Ha pengarna redo, jag kommer på fredag!  Polisen ringde då och då och ville ha kontakt med andra personer som var skrivna på adressen, och Folkbokföringen ringde och kollade om det stämde att vi var 7 personer utan familjeband, som bodde där tillsammans. "Kurt" hade egen nyckel till lägenheten och jag kände mig aldrig speciellt trygg där, trots säkerhetskedjan innanför dörren.

Så blev jag då erbjuden av en bekant att köpa ett svart förstahandskontrakt, en liten tvåa i Hammarbyhöjden för endast 65 000 kr, vilket var mycket pengar för mig som tjänade 5000 kr i månaden som ABAB-vakt.
Jag fick låna pengar på banken utan problem, trots att jag talade om precis som det var, att jag skulle göra en olaglig affär. Så kom då dagen när kontraktet skulle skrivas. Min bekant hämtade mig i sin bil och jag hade pengarna kontant i innerfickan, så mycket pengar hade jag aldrig haft i min hand tidigare. Vi körde till en mack i Sundbyberg och där blev jag ombedd att överlämna min förmögenhet till en främmande, totalt okänd gubbe. Jag ifrågasatte naturligtvis, men fick förklarat att jag inte fick överlämna pengarna direkt till fastighetsägaren för att inte affären skulle kunna spåras eller avslöjas. Jag skulle bara lämna pengarna till mellanhanden och sedan åka direkt till fastighetsägaren för att skriva kontrakt och få nycklar. Min vän förklarade att det var lugnt och att jag kunde lita på den främmande snubben. Utan vidare, och egentligen helt vettlöst, överlämnade jag sedelbunten utanför Shellmacken till den okände mannen som klev in i en bil och åkte iväg. Där stod jag och tänkte att jag måste vara den mest korkade och blåsta bruden i hela Stockholm. Tankarna gick runt i huvudet. Kunde jag verkligen lita på att denna affär skulle gå i lås? Vad skulle hända om den här mannen krockade och dog på vägen till fastighetsägaren? Hur skulle jag kunna bevisa att jag överlämnat en stor summa pengar till en snubbe som jag inte hade namnet på och bara mött under några sekunder? -Du är blåst, helt rökt, sa jag till mig själv.
Nåväl, vi fortsatte skräckfärden till fastighetsägaren som bodde någon minut därifrån. Fastighetsägaren visade sig vara ett medelålders par som härstammade från Örnsköldsvik, Gideå. Jag var instruerad i förväg att inte nämna något om pengar under mötet, i händelse av att jag skulle bära en dold kamera eller bandspelare. De var garderade och hade naturligtvis gjort många såna här svarta affärer. Hursomhelst så fick jag ett äkta kontrakt och nycklar som passade till en lägenhet, där inte någon annan bodde. Jag hade klarat mig! Så det slutade gott för mig även om det grämer lite i mig fortfarande att jag blev tvungen att göra en sån här olaglig och riskabel affär, där oseriösa fastighetsägare gynnas på grund av att politikerna inte kan se till att det finns bostäder till unga. Bostadssituationen är kanske ännu mer bedrövlig i storstäderna än för 25 år sedan, och det är sjukt hur allmännyttan privatiseras och de rikare blir rikare. Jag lider verkligen med de unga offer som tagit lån och betalat en förmögenhet till falska svartmäklare, som utan skrupler och samvete blåst dem och utnyttjat detta misslyckade samhällssystem. Mera bostäder till unga och stoppa privatiseringen tack! Alla har rätt till en egen bostad!

Mitt hus i Norge

Så mycket bättre...

Så mycket bättre kan det bli och så mycket bättre måste det bli. Nu syftar jag inte på det utmärkta och populära tv-programmet som sänds på lördagar, utan på vår värld. Jag har skrivit om det förut, och det märks att det behövs tjatas om det igen. För det blir ingen förbättring, bara försämring. Jag talar om miljöförstöringen och klimathotet. Utsläppen har bara ökat trots globala klimatmöten de senaste åren och det är en ödesfråga för mänskligheten. Vi har det senaste året ökat utsläppen med 500 miljoner ton och det motsvarar 6 procents tillväxt. Mest ökade det i Kina, USA och Indien, men även Sverige har ökat. Vi ser redan en ökad temperatur, ökad ishavssmältning, ökad nederbörd och instabilt väder. Inom 50 år kan det vara för sent. Likt förbannat görs det alldeles för lite. Är du, liksom jag, orolig och funderar på hur vi ska säkra våra barns framtid? Kanske sparar och investerar du pengar till dina barn, vilket är gott, men dessa pengar kommer inte att vara något värt om vi inte får kontroll över den hotande katastrofen som närmar sig. Jag saknar intresset och engagemanget hos mina medmänniskor. Jag tycker det är sjukt absurt hur stort intresse, energi och engagemang folk har när det gäller att jaga en boll eller en puck, istället för att rädda världen. Det läggs ner otroligt mycket pengar och energi till förmån för hockey och fotboll från människor världen över. Det är ett globalt intresse som toppar löpsedlar och nyhetsprogram, medan miljöhotet får stå tillbaka. Tänk om alla dessa pengar och allt detta engagemang skulle flyttas över från idrotten till förmån för miljön?
Oavsett miljöhotet, så har jag aldrig förstått mig på detta sportintresse, på gränsen till fanatism. Jag ser poängen när det gäller idrott som motionsform och fysiskt välbefinnande. Men när det kommer till pengar, spel, arenor, våld, skador, huliganer och kommersialism så suger det och jag fattar inte hur människor kan bli så duperade av denna form av religion. Jag ser ingen större skillnad i energin på en arenamatch och ett Maranatamöte. Jag är medveten om att jag nu provocerar och hädar i kyrkan som innevånare i en av världens största hockeystäder. Jag beskyller naturligtvis inte hockeyindustrin för klimatförändringen. Men hockey och fotboll är exempel på några av de intressen som hamnar i fokus istället för miljön. Mode, heminredning, bilar är också stora energibovar som hotar miljön och som flyttar fokuset från det som är viktigt. Oavsett vad som fångar ditt intresse, så skulle vi tillsammans kunna rädda världen om vi prioriterade rätt saker. Det ena utesluter inte det andra, det är bara så att det som är livsviktigt måste få större plats. Tänk om vi fokuserade mer på att rädda världen än en boll eller en puck. Vad ska vi säga till våra barnbarn, när de frågar varför vi inte gjorde något? Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Gör det NU!

Yoga uppåt sträck!

Nyss hemkommen från lördagsyogan. Perfekt sätt att inleda helgen. Uppvärmning, stretching, styrka, balans, avslappning och meditation i ett paket. Jag har hållit på med yoga av och till i snart 20 år och är absolut ingen yogi, men jag gör så gott jag kan. Man uppskattar att det finns tusentals "asanas", d v s olika kroppställningar i yogan. Jag kanske har provat på ett hundratal. Mest känd är "solhälsningen" som kan utföras med olika variationer. Vissa ställningar är mer "skruvade" än andra, och man slår verkligen knut på sig själv. Ibland har jag uppmärksammat efter några sekunder i en helt omöjlig ställning att jag gör helt fel och att det faktiskt är omöjligt att stå så utan att göra illa sig. Det upptäcker jag när jag ser de andra deltagarna eller mig själv i spegeln. Jag krånglar till det helt i onödan så att säga. Men när man gjort samma övning några gånger, så känner man när det blir rätt, och även när det blir fel. Ju mer man övar desto starkare och smidigare blir man.. Jag är stolt över att jag jag klarar av skulderstående, stå i brygga och numera även stå på huvudet. Att stå i "kråkan", d v s att bara balansera kroppen på handflatorna tränar jag på, och lyckas bara hålla balansen ett par sekunder. Skyller på mina svaga, smala handleder men tänker inte ge upp min ambition ännu.

Jag imponeras av min yogalärare Marianne, som trots att hon är sju år äldre än mig, är smidigare och starkare än en fräsch 20-åring. Med mild ung röst guidar hon oss igenom passet, lugnt och varsamt. Det känns tryggt och harmoniskt att vara i hennes närhet. Yoga är en förening mellan kropp, själ och ande och det märks på Marianne att hon behärskar detta, inifrån och ut. Yoga är egentligen en livsstil, ett sätt att leva och jag märker mer och mer hur välgörande det är.  Jag ser fram emot min semester i januari när jag åker till Indien och får möjlighet att praktisera yoga varje dag under fyra veckor. Det är sådana semestrar jag prioriterar, där man får ladda och energiboosta kropp och själ. Det gäller att ta ett personligt ansvar för sin hälsa och se om sitt hus. Du vet väl att din kropp är ditt tempel? Vem vet hur det ser ut i Sverige om 10-20 år? Kanske får jag ingen pension, kanske finns det ingen gratis sjukvård. Den bästa investeringen vi kan göra, är att investera i oss själva. "En kropp utan krämpor, är en skattefri förmögenhet". Ha en skön helg och sköt om er!

Varför finns jag till?

Funderar du ibland på varför du lever? Finns det någon mening eller syfte med just Ditt liv? Är vi här av en anledning eller av en slump? Är vi bara ett resultat av evolutionen, som bara följer naturens gång?
När man traskar till jobbet fram och tillbaka varje dag, och bara utför diverse tråkiga rutiner dagarna i ända kan man börja fundera på om det var så här det var tänkt från början? Är väckarklocka, stämpelklocka, ICA, räkningar, bilproblem och tvättstugan vad livet går ut på? Jag säger som Åsa-Nisse: "Ingen ro och ingen vila, bar gno och bara kila.."

När vi var små drömde vi om ett spännande fantastiskt liv där inget var omöjligt. Jag skrev i boken "Mina vänner" att jag skulle bli flygvärdinna, sångerska och filmstjärna. Min man skulle vara snygg, rik och avguda mig. Det vara bara att välja och vraka i min fantasi. Jag skulle bo i ett fantastiskt hus vid havet. Jag skulle ha obegränsat med pengar och skänka dem till världens alla barnhem.
Vad ville du bli när du var liten? Vad drömde du om?
På nåt vis kom själva livet i vägen, med skoltrötthet, olyckliga kärlekar och returnerade anställningsansökningar. Olika hinder dök upp på den "utstakade" vägen, och kanske var det just brist på mål och motivation som var det största hindret. Om jag verkligen hade vetat vad jag ville göra och bestämt mig för något, så kanske det hade blivit annorlunda. Kanske har jag genom att följa mina impulser och min nyfikenhet, gjort exakt det jag skulle. Kanske har jag varit på rätt plats, vid rätt tidpunkt i hela mitt liv, även om jag sällan lyckats passa tider. Kanske har jag egentligen aldrig haft några val, för allt har ändå varit förutbestämt? Jag har bara följt mitt öde, och har aldrig kunnat göra annorlunda. Vad skönt att tänka så, eller hur? Då slipper jag gräma mig över att jag "valde fel", och jag slipper oroa mig för framtida val. Jag behöver egentligen inte oroa mig över något, för det blir ändå som det blir.

Oavsett vad vi gör så tror jag det är viktigt att stanna upp och leva i nuet, och göra det bästa av situationen. Inte titta bakåt och vara bitter. Inte titta framåt och oroa sig. Livet kan bara levas just nu. Det är de små ögonblicken som gör livet värt att leva. Att se glädjen i ett barns ögon, att äta en god bulle, att känna vinden genom håret och solen i ansiktet. Att få sova när man är trött, äta när man är hungrig, dansa när man hör härlig musik och få sig ett gott skratt då och då är kanske gott nog. Det finns så mycket som gör livet värt att leva. Du fyller förmodligen ett syfte och en mening i någon annan människas liv, liksom andra är viktiga för dig.
Det gäller bara att se det när man stressar sig igenom vardagen och tar itu med alla bekymmer. Jag tycker det är fruktansvärt tragiskt att så många ungdomar tar till droger för att de är uttråkade eller tycker livet känns meningslöst. Ännu värre att vissa gör slut på sina liv. Livet är en gåva att vårda och sköta om. Jag ska själv försöka påminna mig om det när jag imorgon vaknar halvt medvetslös, med mörker och kyla utanför fönstret, nya bekymmer och utmaningar som väntar, att det faktiskt är värt att masa sig upp ur sängen och möta en ny dag. "Njut av hur dåligt du har det idag, för imorgon blir det värre" säger pessimisten och kanske är det mest realistiskt att tänka så. Men kanske blir det alldeles, alldeles underbart...

Just nu - Laleh