Sacre Monte

Idag började vi dagen med sightseeing på vespa runt Varese. Mycket vacker och pittoresk stad som ligger inklämd mellan bergen och sjöarna Lake Varese, Lake Como och Lake Maggiore.

Hot chics hit the road

Efter Varese och några soliga timmar i Annamarias vackra trädgård, begav vi oss upp till bergen, närmare bestämt till Sacro Monte. Det går inte med ord att beskriva hur vackert det är. Små byar och vackra byggnader som klättrar uppför bergen på slingrande vägar. Det heliga berget "Sacro Monte" är en pilgrimsled mellan 13 olika små kyrkor. Vi besökte inte alla, men några av dem.

Kvällen avslutades på Annas favoritpizzeria. Klart man måste äta pizza i Italien! Mums!
Nu blir det några timmars sömn. Imorgon tar jag tåget själv till Laveno och vidare med båt på Lake Maggiore. Ciao!!

Mot Italien!

Det verkar som vädret blir sämre här uppe i norr, så nu har jag packat min väska och är på väg mot Italien, närmare bestämt Varese, vid Comosjön.
Solsken och 30 grader i skuggan blir fint nu. Ser fram emot varma kvällar där man kan sitta ute i bara en tunn klänning och något kallt i glaset.
Det italienska köket är något jag också längtar efter. Mest ser jag fram emot att få träffa en mycket kär vän.
Snart sitter jag i denna charmiga trädgård för ett varmt återseende. Ciao!

Hjärnskakning!

Denna lördag blev inte som förväntat. Inte alls. Vaknade med värsta sortens migrän och låg som en trasa i sängen fram tills på eftermiddagen när jag så sakta orkade förflytta mig från sängen till köket för något ätbart. Inte sugen på någonting alls. Men en kopp the och en rostad brödskiva gick ner innan jag återgick till sängen. Då kom sonen hem efter en fotbollsmatch. Han hade fått ett skott rakt i huvudet och klagade på huvudvärk.

 Plötsligt segnade han ihop på golvet i hallen och vred sig av smärta. Han bad om något smärtstillande och jag gav honom en värktablett. Ett par minuter senare kom kräkningarna. Jag visste att det var en hjärnkakning. Jag har rutin på detta, eftersom det var fjärde gången Victor fick hjärnskakning. Första gången det hände var vi i Milano, och Victor var ca 5 år. Medan jag checkade in på hotellet lekte Victor och sprang runt runt i hotellets svängdörr. Plötsligt hade hans huvud kommit i kläm mellan väggen och svängdörren och det såg mycket illa ut till att börja med. Några minuter senare satt jag i en ambulans med tjutande sirener på väg till sjukhusets akutmottagning. Röntgen visade dock inga skador, så vi fick åka tillbaka till hotellet och vila. Röntgenplåtarna fick vi med oss hem. Vid ett annat tillfälle slog sig Victor illa i en kälkbacke, och tredje gången han fick hjärnskakning var under en fotbollsmatch när hans huvud krockade med annan spelares huvud.
Nu var det alltså dags igen! Efter några timmars väntan och diverse kontroller, avgjorde unga AT-läkaren Maria att han fick åka hem igen. Nu är det 24 timmars vila som gäller, med mig som övervakare.

Lördagens utekväll med kompisgänget och konserten med Amanda Jensen blev alltså inställd för min del. Jättetråkigt! Men vad är väl en bal på slottet...?

Nu blir det lite lördagsmys med film och ostkrokar. Inte heller så dumt. Huvudsaken är att pojken blir frisk. Det kunde ha varit värre. Mycket värre. 

Kvällsdopp!

Nu har äntligen sommarvärmen kommit på riktigt! Rena rama medelhavsvärmen!  En fredagskväll som denna måste upplevas utomhus, så fredagsmyset framför tv'n blev inställt. Vi gav oss iväg till Hamptjärn för ett dopp i det varma vattnet och njöt av kvällssolen.

Hamptjärn

 Men vi fick inte nog! På hemvägen kände vi för ytterligare ett dopp. Så det blev ett stopp och ett dopp även  i Höglandsjön. Oj, vad långgrundt det var! När vi hoppade i från bryggan, nådde vattnet inte ens upp till knäna! Tur att vi inte dök i från bryggan! Det borde finnas en varningsskylt för grundt vatten!

Höglandsjön

Efter badet fortsatte kvällen på sonens soliga balkong mitt i stan. Ända fram till långt efter midnatt satt vi där, jag, sonen, dottern och sonens pappa och surrade för fullt och blev lite nostalgiska när vi talade om gamla minnen.

Nu är det bäst att gå och sova om jag ska orka med konsert och en kväll med järngänget imorgon! Godnatt!

Skeppsmalen check!

Jag inser mer och mer att jag hör hemma vid havet.

Jag älskar havsluften och att blicka ut över horisonten. Jag har en speciell dragning till stenar och klippor. Att vandra barfota på varma släta stenar är bland det bästa jag vet. Idag drog vi iväg till Skeppsmalen, ett gammalt fiskeläge som ligger mycket vackert till. Innan vi åkte hem köpte vi såklart med oss rökt sik. Så gott på en tunnbrödsmacka!

Så här såg det ut idag:

Jantelagen..

Vi svenskar kommer alltid i tid, vi står i kö, har generellt en hög arbetsmoral, vi avbryter inte andra och ägnar oss inte åt skryt. Akta dig för att sticka ut och och tro att du är något!  I sann demokratisk anda ska vi alla helst vara lika dåliga, osynliga och värdelösa. Det är en dygd att vara ödmjuk får vi lära oss från Bibeln. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar. Men kan det inte också vara ganska hämmande att bara vara ödmjuk? Om man tror på sig själv och väljer att se möjligheterna istället för begränsningarna, så borde man komma längre. Eller hur? Om man vill komma någonstans här i livet, så måste man tro att ingenting är omöjligt. Hur skulle utvecklingen och världen se ut om vi inte trodde på att det omöjliga är möjligt? Skulle vi ha elektricitet, TV, flygplan, bilar och jättefartyg? Skulle vi ha rest till månen eller byggt pyramiderna i Egypten?                                   

Jag tror det är viktigt att vi hela tiden stärker vår självuppfattning, vår självkänsla och vårt självförtroende om vi vill få ut så mycket som möjligt av livet. Det är inte fel att uppmuntra sig själv och ge sig själv en klapp på axeln. Det är inte fel att visa upp vad man kan och vad man drömmer om. Folk må tycka att man både är kaxig och narcissistisk, men hellre det än att fortsätta vara den lilla grå musen som aldrig tar plats. Man kan synas och ta plats och ändå vara full av empati för andra människor. Det ena utesluter inte det andra.

Ta till exempel Björn Ranelid, som ständigt blir hånad och smutskastad bara för att han är kaxig och inte skäms för sig själv. Han är ju en superduktig person som inte räds att prova på nåt nytt. Han har både gjort karriär som fotbollspelare, lärare, författare, föredragshållare och artist. Gubben är dessutom vältränad och i otroligt bra form. Brunbränd och tjock blond kalufs. Aja baja! Han blir ett lätt offer för folks avundsjuka. Massmedia älskar att kasta sig över honom som en hyena. Ändå är Ranelid en mycket ödmjuk person på djupet som vet hur det är att bli mobbad för sin harmynthet och blev kallad för "Läppen" när han växte upp. Sånt sätter spår i en människa och han har all rätt till att ta revansch.

Så sluta göm dig och nedvärdera dig själv! Tro på dig själv, även om ingen annan gör det! Det finns ett stort potential i alla människor som bara väntar på att få komma ut! Bry dig inte om folks avundsjuka och missunnsamhet!

Glöm nedanstående Jantelag! Den är förkastlig.

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Min katt Svenne..

För 5 år sedan fick jag en liten charmör på halsen. En liten ullig sak med röd rosett runt halsen, fick mitt hjärta att smälta. Jag kunde inte motstå honom, trots att jag flera gånger sagt att jag inte skulle skaffa en ny katt igen. Han döptes av min familj till Sven Svenne Svensson, och heter till vardags bara "Svenne".
Alla katter har sin egen personlighet. Svenne är självständig och smart. Han kan även vara mycket gosig och tillgiven, men bara på hans villkor. Han har sina rutiner. Varje morgon följer han med mig in på toa till exempel. Medan jag gör vad jag ska sitter han på golvet eller på badkarskanten och betraktar mig nyfiket. Min dator är hans stora konkurrent om min uppmärksamhet, och det demonstrerar han tydligt.

Svenne är en flexibel katt som är innekatt vintertid när vi bor i stan, och utekatt på sommaren när vi bor i stugan. Det fixar han galant. I stugan är han värsta jägaren och lägger gärna upp sina byten på gräsmattan framför bron. Små möss med avbitna huvuden och näbbmöss som han inte äter utan bara leker ihjäl. En och annan ödla och fågelunge kan man också hitta ibland. Förra sommaren vaktade han på en liten harunge som flyttat in under ett uthus, men jag tror den klarade sig lyckligtvis. Obehöriga hundar jagar han genast bort från tomten. Han är min trygga vakthund!

Han gillar att åka bil och ligger tyst i buren under hela resan till och från stugan. Men när vi ska åka hem från stugan vill han inte gärna följa med. När han ser att jag börjar packa ihop eller tar fram hans bur, så brukar han försvinna spårlöst och gömma sig någonstans. Igår var det dags igen, och då tänkte jag förekomma honom och såg till att han var inomhus innan jag tog fram buren. Ändå lyckades han försvinna! Jag letade under sängar och soffor, ja överallt utan att hitta honom. Jag tänkte att han nog måste ha smitit ut på nåt sätt iallafall. Men till slut hittade jag hans nya gömställe. Han låg och tryckte inne i ett skåp!

Han såg ganska fånig och olycklig ut när han ertappades..

Andra små egenheter han har, är att han verkar tycka att andras vatten alltid är godare än det som finns i hans egen skål. Det går inte att ha ett glas vatten på nattduksbordet utan att han är där och dricker upp allt. Man måste ta höga, smala och halvfulla glas för att han inte ska vara där och lapa i sig. Vattenhinken i stugan är också mer lockande än hans egen skål som står bredvid.

Just nu är vi hemma i stan igen och den senaste tiden har han faktiskt varit ute korta stunder även där. Han blir mer och mer nyfiken på att gå ut, speciellt sedan han blivit kompis med en annan gårdskatt, nämligen Stefan, 18 år gammal. Det finns förresten 3 kattgubbar på gården, som alla har namn på S. Svenne, Stefan och Sixten. Vi får se hur det hela utvecklar sig. Spännande kattliv!