Oväntat besök..

Häromdagen hade vi en heldag i Norrfällsviken, och åkte nöjda och belåtna hem till stugan på kvällskvisten. När vi svängde av vid stugan upptäckte jag att någon satt i våra utemöbler, och jag kände hur hjärtat flög upp i halsgropen. Vem kunde det vara och vad ville han? När jag kom närmare upptäckte jag att det var min granne Kurt ( han kan lika gärna heta Börje, Pelle eller Sven ). Kurt är en enstöring på drygt 90 år som bor i ett litet ruckel vid vägen. Han håller koll på det mesta som händer i byn och brukar komma förbi mig någon gång per sommar för att skvallra och dra en och annan rövarhistoria. Allt som är värt att veta om grannarna i byn får jag veta. Däremot är det meningslöst att jag säger något till honom eftersom han nästan är stendöv, och det är svårt att upprätthålla någon dialog om man inte är extremt tålmodig och utrustad med en ljudlig stämma. Det är lätt för honom att höra fel har jag märkt och kanske ska jag inte lita på allt han säger.
Hursomhelst så satt han i utemöbeln och jag upptäckte ganska omgående att han var tämligen berusad. Han var aspackad. Han ursäktade sig och förklarade sluddrande att han kommit för att välkomna oss till stugan. Jag svarade att det var ju snällt av honom att tänka på oss, men att han var välkommen att hälsa på när han var nykter. Så tog jag honom under armen och sa att jag skulle följa honom hem. En 90-årig knagglig gubbe med för många glas i benen, ska inte gå ute själv på vägen. Han stödde sig på mig och stapplade i rask takt nerför vägen. Väl framme vid farstun hemma hos honom, vek sig till slut gammelbenen på honom. Jag lyckades dock få upp honom i en fåtölj som han hade på bron. Jag tog nyckeln som han hade runt halsen och låste upp ytterdörren och öppnade. Jag ångrade nästan att jag gjorde det. En odör utan dess like mötte mig. Jag kan inte med ord beskriva stanken. Det var bara för mycket. Jag gick ändå in i misären för att lokalisera var han hade sängen bland all bråte, medan jag hulkade och försökte låta bli att spy. Min tanke var att bädda ned honom så att han inte var en fara för sig själv. Jag hittade en säng med sängkläder som inte blivit tvättade det senaste decenniet och försökte lotsa in honom dit. Men han vägrade. Han ville bestämt sitta i sin fåtölj och snurrade med pekfingret i cirkel mot sin panna för att förklara att det var så det kändes i huvudet på honom. Jag uppmanade honom att inte ge sig ut på byn nåt mer och att absolut inte dricka en droppe till. Innan jag gick tog jag hans halvt urdruckna Koskenkorva som han hade i byxlinningen och gömde den bakom en massa skräp i köket.
Senare på kvällen återvände jag för att kontrollera hur han mådde och då låg han raklång på verandan och sov djupt. Avsmullen alltså. Jag försökte väcka honom för att ta in honom i huset men han grymtade motvilligt och flyttade sig inte ur fläcken. Jag vek ihop en kofta och lade under hans huvud och hittade några gamla jackor att lägga över honom. Så att han inte skulle frysa och så att myggen inte skulle äta upp honom. Jag tänkte oroligt på honom innan jag somnade. Skulle han klara natten? Men jag behövde inte oroa mig särskilt länge.

Nästa morgon vaknade jag tidigt av att det bultade på dörren och där stod Kurt igen. Han var djupt skamsen och ville be så mycket om ursäkt för hans uppträdande. Han förklarade att han hade tänkt att supa ihjäl sig för att få slut på hans eländiga liv. Gång på gång bad han om förlåtelse och berömde mig för att jag var så snäll med honom. Med sig hade han en gåva för att visa sin tacksamhet. Det gjorde nästan ont i hjärtat när jag såg att han ville ge bort bland det finaste han ägde till mig. Jag sa att jag inte behövde något och att han inte behövde be om ursäkt. Alla gör vi tokigheter ibland och det är ju självklart att vi ska bry oss om våra medmänniskor, speciellt de som har det svårt. Han envisades med att jag skulle ta emot hans gåva och det hade varit otacksamt av mig att inte ta emot den.

Det blir en ära  för mig att få dricka ur dessa sejdlar någon gång...

Det är så sorgligt att vissa människor får leva i sådan misär utan att någon bryr sig. Nog för att Kurt är den typen som vill klara sig själv.. men ändå. Han har barn.. men som aldrig bryr sig eller hör av sig. Han har en kvinna som han bor hos emellanåt, men hon har av förståeliga skäl ingen lust att bo hos honom. Ibland kommer "finskan" ( som han kallar henne ) när det är vackert väder och besöker honom. Då brukar de sitta ute på hans gräsmatta och Kurt spelar tjusigt på dragspel för henne och ler sitt tandlösa leende. De håller varandras händer och är hur gulliga som helst. När Kurt slutar sina dagar lämnar han ett skitigt ruckel fyllt av gammalt bråte som inte duger till annat än att brännas upp. Å andra sidan kan man inte ta med sig något dit man går. Det är kanske dagens lärdom när allt kommer omkring.  

Mera om sjukvårdsreformen..

Mina tankar ( sobra eller osobra är upp till dig att bedöma ) går vidare.

När sjukvårdskostnaderna fördubblas var 8:e år p g a livsstilsrelaterade sjukdomar, så måste man göra något radikalt åt livsstilen. Jag har ingen färdig paketlösning att erbjuda för detta stora problem, men vi måste börja någonstans. Redan idag finns det begränsningar i sjukvården för individen, då den som röker måste sluta och den överviktige måste gå ner i vikt för att kunna bli erbjuden vissa operationer. Patienter erbjuds friskvård på recept framför läkemedel, och det blir allt större begränsningar när det gäller sjukskrivning. Förmodligen finns det en dold prioriteringslista inom vården, där en 20-årig idrottsman går före en 50-årig arbetslös rökare. Men det talas det naturligtvis inte öppet om.

När Erlander och gubbarna införde sjukvårdsreformen på 40-talet, var situationen en helt annan än idag. Man hade knappast tagit i beräkning att den fria sjukvården skulle kosta sådana enorma pengar och det fanns inga livsstilsrelaterade sjukdomar av den omfattning som finns idag. Hade man vetat detta, så hade man sannolikt aldrig infört den, inte utan begränsningar och villkor iallafall. Kanske hade vi varit mycket friskare idag utan den fria sjukvården. Då hade vi blivit tvungna att göra något åt hälsan på egen hand.
Det är samma sak med alkoholen. Om alkohol hade uppfunnits idag så hade den varit förbjuden och klassad som narkotika. Om vi hade behållit motboken och inte gjort alkoholen så tillgänglig så skulle inte var fjärde sjukvårdssäng upptas av patienter med alkoholrelaterade problem.

Idag pratar vi om sjukvårdsreformen som en "helig ko" som inte får röras trots att folket "svälter". Vi glömmer att detta är en förhållandevis färsk reform som inte funnits så länge i människans historia, och den är inte avsedd att missbrukas. Vi har redan blivit drabbade av Försäkringskassans försämrade villkor, och detta   har grund i att det förekommit för mycket missbruk. Vi människor har inte förstånd och inte tillräcklig känsla för solidaritet för att kunna använda statliga pengar på rätt sätt. Alla vill roffa åt sig så mycket som möjligt, och alla tänker på sitt. Gratis är gott.

Vi har blivit alltför bortskämda, och vi förväntas få allt serverat och att vi ska bli omhändertagna av samhället.
Vi lever med begreppet "curlingföräldrar" och "curlingbarn" vilket betyder att man ger sina barn en björntjänst. Det uppväxande släktet har inte behövt kämpa för någonting, åtminstone inte något från den materiella världen.  Vi har inte ens värnplikt längre. Ingen har behövt vara hungrig eller frysa. Vi sitter bekvämt framför våra tv-apparater och datorer och behöver bara ta upp telefonen för att ringa efter en pizza.

Människor behöver sätta mer tilltro till sig själva och inte sitta apatiska framför skärmen. Roten till det onda är brist på mening i tillvaron. Om vi kunde skapa meningsfull sysselsättning till alla, så borde vi komma en bit på väg. Vi måste lämna tillbaka ansvaret till individen, och låta människor själva ta kommandot över sina liv.
Den som tror på sig själv har mycket större möjlighet att bli frisk än den som identifierar sig med sin sjukdom.

Det finns många faktorer som påverkar människors hälsa och det är ett komplext problem som inte har bara en enda lösning. Det finns olika lösningar för olika problem och olika människor. Jag tror ändå på att ställa högre krav på individen att ta tag i sin hälsa och i sitt liv. Kropp och själ hör ihop. Om vi börjar med att må bra i kroppen så mår vi snart bra i knoppen, och tvärtom. Vi har en lång väg att gå och vi går mot svårare tider. Vi kommer successivt att märka att våra förmåner urholkas mer och mer, när det gäller sjukvård, arbetslöshetsersättning, sjukersättning och pensioner.

Vi behöver fler friskvårdskonsulter i samhället, på arbetsplatser och skolor. Inspiratörer som har kunskap att ge adekvat vägledning för den som behöver. Om inget radikalt sker så kommer det inte att finnas någon hemtjänst, åldringsvård och pensioner när våra barn blir gamla. Kanske redan när jag själv går i pension.

Har du själv något bra förslag på hur vi ska lösa detta problem? Dela med dig isåfall!

Sköt om er så länge!

Sommarbilder...

En semestervecka har jag fått hittills i sommar och jag är helt nöjd. Jag säger det i bilder denna gång. Här kommer ett axplock...Vill även passa på att önska alla mina läsare en riktigt skön sommar!

På verandan med sommarpratarna i radion...

Sandöbron

Fjären, Ulvön

Inga frukostägg

Sommarhoj

Bergsbestigare

Rambo skjuter skarpt

Lata dagar i hängmattan

Behöver jag säga att jag älskar sten och skärgården?

Varför inte?

Tjockan kommer!

Fortsättning på förra inlägget...

Precis som jag förväntat mig så blev det en del reaktioner på gårdagens inlägg, dock mest positiva. Jag är medveten om att det är en het potatis och att jag trampar vissa på tårna. Jag är glad att få många reaktioner och jag välkomnar gärna en debatt så att vi kan prata om det. Det talas alldeles för lite om att var fjärde vårdplats i Sverige upptas av alkoholrelaterade problem, för att dra ett exempel.

Jag är helt på det klara med att det är svårt att göra inskränkningar på människovärdet. Även mördare, våldtäktsmän och pedofiler är människor. Men vars går gränsen för statens omhändertagande? Ska våra skattepengar gå till att sanera spelmissbrukarens skulder också?

Solidaritet gäller från båda håll och att alla tar sitt ansvar. Jag vill värna om det friska och inte det sjuka. Där kommer medmänskligheten in. Jag vill att alla ska vara friska och må bra. Eftersom det inte fungerar som det är idag, att folk skiter i läkarens rekommendationer/ordinationer, så kan större krav på individen ge ett bättre resultat på sikt.

För att en stöldförsäkring ska gälla så ställs en hel del krav på individen/försäkringstagaren. Man måste ha ett godkänt lås och i övrigt vara aktsam. Detsamma borde gälla den svenska sjukvårdsmodellen, som håller på att utarmas mer och mer. Alla försäkringar kräver eget ansvar och omdöme av individen. Försäkringsbolagen erbjuder ett solidariskt kollektiv, men det finns begränsningar och villkor som reglerar den hjälp och den ersättning man får. Det är inget konstigt alls, tycker jag.

Jag skulle gärna se att staten tog ännu större ansvar för folkets hälsa. T ex genom att subventionera det som är hälsosamt, och momsbelägga det som är onyttigt. Redan idag har man ju större skattepåslag på alkohol och tobak, men jag skulle gärna se att det infördes på godis, läsk och snask också. En hamburgare, då och då, gör ingen större skada om man i övrigt lever hälsosamt. Staten kan aldrig helt och hållet förhindra vad medborgarna gör med sina liv. Somliga kommer alltid att riskera livet genom exempelvis fortkörning, trots hastighetsförbud. Alla har ett val och det är upp till var och en vad man vill prioritera i livet och ta konsekvenserna.

Våra skattepengar räcker inte hur långt som helst. Jag tror på att stärka och stödja det friska i samhället genom att subventionera friskvård och införa obligatoriska regelbundna hälsokontroller till självkostnadspris.
Jag tror att många skulle ta ett större ansvar för sin hälsa om det ställdes högre krav från både staten och arbetsgivarna. Detta är av ren omsorg och för individens bästa, precis som föräldrar ställer krav på sina barn för att de ska bli förändring och resultat. Hur många barn skulle knalla till skolan varje dag om vi inte hade obligatorisk skolplikt? De skulle nog hellre vara hemma och leka och spela tv-spel.

Det är en knivig fråga och inte lätt för politikerna att få till stånd ett optimalt rättvisesystem. Statens uppgift är att fördela resurserna för maximal utdelning och så att så många som möjligt har sina behov tillgodosedda. Arbetsgivarna ska ansvara för arbetsmiljön tillsammans med facket/arbetstagarna, och det är upp till arbetarna att använda den skyddsutrustning och de arbetshjälpmedel som erbjuds. Det bör råda en samverkan i samhället där var och en ansvarar för sin del. Vi ansvarar själva för vad vi stoppar i munnen och hur vi behandlar våra kroppar. Vården erbjuder idag förebyggande friskvård och stöd till patienter som behöver ändra sin livsstil, men många väljer ändå bort det, tyvärr. Det är att missbruka våra generösa förmåner som de flesta andra länder saknar. Vi har blivit bortskämda och tar så mycket för givet.

Den kortaste stickan drar ändå individen själv som måste leva med sin livstilsrelaterade sjukdom.

Jag önskar att våra skattepengar skulle användas i större utsträckning på den kommande generationen i form av skola och utbildning. Jag önskar att våra ungdomar får lära sig att ta ett större ansvar för sin hälsa och för vår miljö.  Det verkliga miljöarbetet börjar inom oss själva. 

Godnatt så länge...nu tänker jag ta ansvar för min värdefulla nattsömn..

"Människan först offrar sin hälsa för att tjäna pengar. Sedan offrar hon sina pengar för att återfå sin hälsa. Efter det är hon så orolig för framtiden att hon inte kan njuta av nuet, vilket resulterar i att hon varken lever i nuet eller i framtiden; hon lever som om hon aldrig kommer att dö, och dör sedan utan att någonsin verkligen ha levt".

Citat från Dalai Lama

Naturen är en källa till kraft och hälsa...och den är helt gratis!

 

Vållande till egen sjukdom

På senaste tiden har jag på nära håll uppmärksammat en hel del brister i svensk sjukvård, eftersom jag har haft närstående som varit i behov av den. Personalen går på knäna och det finns inte utrymme för alla behövande. Patienter får sova i korridorer och skickas hem nästan omgående efter allvarliga operationer. Idag får patienten stanna max ett par dagar på sjukhuset efter ingrepp som för bara några år sedan innebar ett par veckors sjukhusvistelse. Folk skickas nyopererade på bår i taxibilar istället för att få adekvat ambulanstransport. Det haltar både här och där och en slags konstgjord andning upprätthålls för att uppvisa en någorlunda godkänd statistik. Det är pengarna som styr, liksom allt annat i samhället. Människor är inte människor utan siffror på ett papper. Fler och fler tycks hamna i vårdkarusellen och människor tycks inte bli friskare trots att de skulle kunna ha alla förutsättningar att bli det.

Det stör mig att en större andel av de patienter som uppsöker svensk sjukvård, aldrig skulle behöva det om de skötte om sig och sin hälsa. När man hör om nyopererade som gnäller för att de inte får hjälp att ta sig ut och röka, börjar man fundera på om de ens borde vara berättigad till fri sjukvård.
Mängder av människor förstör sin hälsa genom tobak, alkohol, felaktig kost och brist på motion. De begår ett långsamt självmord samtidigt som de kräver livsuppehållande åtgärder från vården. Man kan inte äta kakan och samtidigt nonchalera det energiuttag som krävs för att göra sig av med kalorierna.

Samtidigt som vissa människor belastar sjukvården på grund av egen förvållan, finns det massor av människor som tar sitt eget ansvar och ser till att hålla sig friska. Alla betalar lika mycket av sina skattepengar, men alla får inte lika mycket utdelning. Det är givetvis en form av solidaritet som är berättigad. Jag har inget emot att hjälpa de människor som drabbas av sjukdomar och olyckshändelser som de själva inte kan råda över. Men jag tycker inte det är rätt att vi ska betala fullt ut för dom som inte vill ta sitt egenansvar. I så fall ska motsvarande delas ut till de som faktiskt tar sitt ansvar och satsar på sin hälsa.

De som lägger ner stora pengar varje år på gymkort, joggingskor, skidutrustning, hälsokost, alternativ medicin och andra hälsoförebyggande åtgärder borde gynnas av staten. Det borde åtminstone vara avdragsgillt på deklarationen ( BOT-avdrag ).

Om man är i behov av vård på grund av egen förskyllan, så borde man själv få stå en del av kostnaden, stå en slags självrisk. Det är inte ok att skita i allt på andras bekostnad. Var och en måste inse att de ansvarar för sin egen hälsa på samma sätt som de ansvarar för sin bil, sitt hem, sina barn och sitt jobb. Tidigare generationer har byggt upp ett välfärdssamhälle som nu håller på att raseras och urholkas mer och mer. Vi ska vara rädda om våra förmåner som fri sjukvård och inte missbruka detta på bekostnad av annat.

Om jag skiter i att serva bilen, så får det konsekvenser. Jag kan inte kräva att staten ger mig en ny bil. Detsamma borde gälla den egna hälsan. Idag är alla så pass upplysta och informerade om riskerna, så de kan knappast skylla på brist på kunskap.  Enda sättet att få många människor att förändra sin livsstil är att kräva det. Fler och fler arbetsgivare börjar kräva av sina anställda att de motionerar och har en hälsoförebyggande livsstil och det är inte mer än rätt. Vem vill anställa en slö soffpotatis som måste springa ut och ta rökpauser titt som tätt? Vem vill anställa en tickande bomb som riskerar hjärtinfarkt vilket ögonblick som helst.
Det är för lätt att skylla på annat och urskulda sig. "jag har inte tid....det är så stressigt just nu...jag håller på och renoverar huset....jag har så mycket med barnens aktiviteter...om jag bara hade ett annat jobb skulle jag orka...man blir sjuk ändå...det är ingen idé..."o s v. Ursäkterna är oändliga.

Jag tycker staten borde införa årlig besiktning för alla människor som vi själva får betala för, och att det ska krävas ombesiktning till dess att vi uppfyllt samtliga tester, precis som det fungerar med den obligatoriska bilbesiktningen.  Är jag hård, kall och cynisk? Möjligen..men det är i all välmening. Jag vill värna om folkhälsan och jag vet att folk skulle må så mycket bättre om de tog sig i kragen. Både kroppen och själen skulle dra nytta av detta och depressionerna skulle minska. Vi har allt att vinna på att satsa på hälsan och man sätter mycket på spel om man nonchalerar detta.

Det är märkligt att inget politiskt parti tycks ha ett program för hälsovård värt namnet, när kostnaderna för sjukvården är på väg att fördubblas vart åttonde år. Vi står inför en svårare finansiell kris än vi tidigare upplevt. Vi har hur många vårdcentraler som helst, men väldigt få friskvårdscentraler. Jag efterlyser centraler som är öppen för allmänheten där man kan få hjälp med att sluta röka, gå ner i vikt, lära sig laga hälsosam mat, och där man kan motionera och styrketräna under vägledning. Många menar att hälsa inte är någon politisk fråga och att man inte ska inkräkta på den personliga integriteten. Men när kostnaderna för ohälsa är större än vad vi har råd med, så måste vi göra något radikalt. Hur kan vi få människor att ta kommandot över dem själva och inspirera till ett hälsosammare liv? Någon som har något förslag?

Första hjälpen = hjälp dig själv!

Möte med det okända...

Jag tycker det är spännande att höra om spöken och övernaturliga saker. Jag är säker på att det finns små troll och hustomtar som tycker om att skoja med oss i våra hem. Alldeles säkert har jag tomtar på loftet ibland. Ni har förmodligen blivit drabbade av samma fenomen som jag.

Hur kan man annars förklara att strumpor och sockor försvinner spårlöst? Jag brukar samla på omaka sådana i en säck som bara blir större och större i hopp om att hitta den försvunna maken. Sist jag räknade antalet omaka strumpor i säcken fanns där 78 stycken i olika färger och storlekar!! Jag brukar då och då tömma säcken och försöka hitta ett par som passar varandra. Det är som att spela ett hopplöst Memory där flera av korten saknas. VAR försvinner strumporna? VEM tar dom? Har du något bra svar så är jag tacksam om du meddelar mig.

Jag undrar även vem som roar sig med att trassla ihop alla sladdar? Alldeles för ofta måste jag nysta upp och lirka upp dessa härvor och jag funderar på vilka som roat sig med att slå knut på knut på sladden till mobilladdaren bland annat? Hur går det till? Har du något bra svar?

Sen undrar jag också vem det är som stjäl min tid? Ena stunden när jag tittar på klockan är den 20.30 och i nästa ögonblick är den plötsligt 23.30 och jag har inte hunnit med hälften av det jag tänkt. Det är samma visa varje dag. Dessutom verkar det som om någon skruvar upp hastigheten på tiden nuförtiden. Det går bara fortare och fortare och jag hinner inte med. Jag ser i ögonvrån hur de där små trollen sitter och fnissar och skrattar åt mig medan jag stressar och flänger omkring.

Inte nog med att de stjäl min tid...de stjäl också mina pengar!! Varje månad likadant. Hinner inte med att få in lönen på kontot förrän den är slut. Jag anar att de små liven har ett berg av mina surt förvärvade pengar och att det inte är någon idé att göra en polisanmälan. Men jag har god lust. Skulle vara intressant att se vad lagens väktare skulle göra åt saken. Skulle de skicka spaningsroteln på uppdrag eller skulle de spärra in mig bakom galler? Jag har dock massor av vänner och bekanta som kan vittna om samma sak, så de skulle ju inte bara kunna lägga ner fallet. Kanske efter en tid om spaningsuppslag skulle saknas, men brottet skulle knappast bli preskriberat. Brotten som jag räknat upp här upprepas ju hela tiden. Eller så tar jag kontakt med någon av de medium som brukar medverka i "Möte med det okända" Förhoppningsvis kan de leda dessa små tjyvar till ljuset så att de förstår att de inte hör hemma här.
Tjingeling!

En annorlunda husvisning...

Vi har hållit på och tittat på hus ett tag och det är inte det lättaste att hitta ett hus som passar alla krav och önskemål. Läge, planlösning och plånbok framförallt. Det finns många hus till salu och de bästa husen försvinner i rask takt. Man kan inte hålla på och vela, utan det gäller att bestämma sig ganska omgående.

Igår var vi på en husvisning med snöpligt och oväntat slut. Det var en öppen visning kl 12.30 på dagen ( söndag ) och mäklaren stod utanför och väntade på presumtiva kunder. Vi var först på plats. Vi gick in i huset och jag kunde snabbt konstatera att det inte var direkt välkomnande och ingen "styling" hade föregåtts. Det stod tomma ölburkar här och var, cigarettfimpar på fat och kläder på golvet. Jag försökte blunda för detta medan vi gick igenom entréplan och övervåning. När det var dags att gå ner i källaren så försvann mäklaren i förväg nerför trappan. Jag hörde mumlande röster nerifrån och antog att mäklaren talade i sin mobiltelefon. Snart kom hon rusande uppför trappen och meddelade att vi nog måste återkomma för visning en annan dag. Det låg folk och sov i källaren! (? )
Ägaren hade hyrt ut huset till något patrask som inte brydde sig om den överenskomna visningstiden.
Att döma av ölburkarna så var husfolket nog alltför bakis för att stiga upp.
Mäklaren rodnade och sa att hon skulle ordna en ny tid till oss, men vi hade redan sett det huset för sista gången. Det kändes inte aktuellt för oss längre...vi hade tappat sugen. Det var nog inte meningen att vi skulle ha det huset...
Det hände en liknade sak för något år sedan när jag också var på en husvisning, och när vi kom ner i källaren så visade det sig att den var vattenfylld. Kartonger stod i blötan och sög upp vattnet. Inget bra tecken. Även denna gång blev det pinsamt för mäklaren att förklara detta.

Sökandet går vidare och snart kanske vi hittar drömhuset...Ett palats med sjöutsikt, trädgård, finsk bastu, relax, walk in closett, nyrenoverat, låga driftskostnader, massor utrymme, gångavstånd till jobbet....helt enkelt en idyll till ett mycket förmånligt pris.  Meddela mig om du har något tips, tack!
Jag hoppas dock att nästa visning inte bjuder på några obehagliga överraskningar. Fortsättning följer...

Drömhuset vid Järveds strand...till salu för endast 500 000 sek...:-)