Första detoxveckan avverkad..

I måndags började jag med en 28-dagars detoxkurs, och har just avverkat den första och tuffaste veckan. Under 4 veckor ska jag varken äta salt, socker, mjöl eller grönsaker som växer under jord. Första veckan har jag enbart levt på protein i form av osaltad kyckling och fisk. Däremellan har jag druckit massor med vatten och stärkt mig med vitaminer från Fitline.
Det har varit fruktansvärt tråkigt måste jag erkänna. Det är så socialt det här med att äta. Ta bara som i måndags då vår nya arbetsgivare hälsade oss välkomna med tårta, kakor och lunchbuffé. Hur kul är det då att tugga på en osaltad torr kycklingbiff, när mina kollegor vräker i sig godsaker? Mina kära arbetskompisar glor på mig och funderar nog på om jag verkligen är vid mina sinnens fulla bruk.

Men jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker. Jag gillar bara läget och fortsätter tugga i mig min torra osaltade föda. För tuggar gör jag. Varje tugga tuggas 32 gånger. Jag tuggar frenetiskt tills det kommer fradga ur munnen. Man får ju inte dricka till måltiderna. Det gör man bäst mellan måltiderna. Det har varit svårt att synkronisera detta på morgonen när jag ska iväg till jobbet. Efter morgondrycken, måste jag vänta en kvart innan jag får äta. Så jag tuggar på min kycklingbiff i bilen medan jag kör iväg till jobbet. Käkarna mal som en idisslande som en ko. Muh!

I fredagskväll satt vi i tv-soffan och fredagsmyste. Myste och myste. Sambon med en godispåse och jag med en kopp rött the. Jag luktade i hans påse och insöp de söta dofterna av lakrits och syrliga karameller. Det fick räcka för mig. Senare på natten drömde jag att jag åt 5 lakritsbitar och jag fick enormt dåligt samvete, och kände mig så besviken på mig själv. Hur kunde jag falla för frestelsen?

När jag vaknade berättade jag genast för min sambo om min hemska dröm och han bekräftade att han lämnat kvar några lakritsbitar i godispåsen. Kunde jag ha gått i sömnen och letat rätt på den och glufsat i mig resterna? Jag var tvungen och gå upp och kolla. Jag fann påsen och även fem lakritsbitar! Det var alltså bara en dröm. Till viss del sann, för det var ju fem lakritsbitar i påsen, men dom var intakta. Hallelujah!

Nu har jag alltså tagit mig igenom den tuffaste veckan, som egentligen inte varit så tuff. Jag har mått bra hela tiden och känt mig extra pigg. Jag mår bra av att disciplinera mig och leva som en asket ( eller fakir kanske en del skulle kalla mig ). Det stärker mig inifrån och ut, att späka sig och vara sträng med sig själv. Belöningen kommer ju. Jag blir renare, piggare och friskare. Dessutom stärker jag mig mentalt. Jag har gjort värre saker, som att fasta på enbart kokt vatten under 10 dagar. Det här var en baggis.

Just nu ser jag fram emot frukosten i vecka 2, en liten skål med naturell yoghurt, lite blötlagda linfrön och solrosfrön. Mums!

Control alt delete

Det var ett tag sedan sist. Min blogg håller nästan på att mögla bort. Men jag måste tala om att jag lever i allra högsta grad. Mitt liv är lika fullt upp som det alltid har varit. Jag liksom bara drar till mig saker och ting.
Då och då måste jag göra en "control + alt + delete", börja om från början och ta nya tag. Jag måste rensa bort gammalt skit, både bokstavligen, mentalt och kroppsligen, Jag önskar att jag kunde göra det även med min hjärna, men har ännu inte lyckats helt.

Tänk att få rensa bort sånt i hjärnan som man inte behöver. Kasta bort alla gamla kunskaper som inte längre är gällande, som t ex gamla telefonnummer, registreringsnummer, kortkoder, förutfattade meningar, fördomar, gamla oförrätter och tråkiga minnen. Jag glömmer portkoden till jobbet, men jag kommer ihåg min barndomsväns telefonnummer från 70-talet, 15196. Jag måste lära om att huvudstaden i Tjeckoslovakien inte finns längre för Tjeckoslovakien har upphört, och att Bonn är inte längre Tysklands huvudstad.

Idag påbörjade jag en "control + alt + delete". Dels jobbade jag min första arbetsdag i en nytt företag, och dels påbörjade jag en 28-dagars detoxkur. Jag ska rensa mig inifrån och ut rent fysiologiskt, och jag ska ta nya friska tag som anställd i ett nytt spännande företag, Sutherland Global services.

Inatt drömde jag ( som vanligt ) en helt galet förvirrad dröm. Jag drömde bland annat att jag satt i en gummibåt när en tromb kom och tog mig och jag sögs ut i atmosfären. Jag drömmer ofta att jag sugs iväg av tromber. Men inatt trodde jag att mina upprepade drömmar blivit verklighet, och att jag denna gång verkligen drabbats av en tromb. När jag åter landade på fast mark, så visste jag inte vem jag var. Jag gick omkring och frågade människor om de visste var Rose-Marie Byström var någonstans, och jag frågade även om jag kunde vara Rose-Marie Byström. Jag kunde inte se min egen kropp, utan var mera bara ett medvetande. Det var en otäck och omtumlande känsla. Folk tittade på mig som om jag inte var riktigt klok.

Så småningom vaknade jag i min egen säng och insåg att jag fortfarande levde och fortfarande var Rose-Marie Byström. Skönt! Även om jag ibland skulle vilja göra en total makeover, så trivs jag nog hyfsat bra med att vara just jag. Jag bestämmer ju själv vem jag vill vara och vad jag vill bli.
Just nu siktar jag på några kilo lättare, en smidigare yogakropp och ett piggare och alertare sinne ( går det ? ).
Det skulle även vara kul med lite nya uppdrag och utmaningar i arbetslivet. Kanske är det så att jag är på väg i en tromb i en hastighet på 90 km i timmen, som tar mig till nya breddgrader eller nya nivåer.
Vi får se. Jag lovar att uppdatera mig lite oftare och berätta om mina senaste resor, mina senaste fynd, mina kurser, mina hälsokurer och mina bravader.  Mitt namn är fortfarande Rose-Marie Byström.

Tjing!

Fångad i en klänning..

Sitter just nu på ett hotellrum i Sundsvall och njuter av ensamheten och tystnaden. Det har varit en hektisk tid under en lång period och det är inte ofta jag får tillfälle att blogga numera. Det har varit nära att ni aldrig fått läsa mina alster igen, då jag haft en nära döden upplevelse som jag måste få dela.
För ett par veckor sedan köpte jag en lång vacker sammetsklänning på nätet och jag hämtade förväntansfullt paketet på Posten och skyndade mig hem för att prova den. Det var vackert väder, 25 grader varmt och jag gick ensam hemma i bara trosorna. Jag slet upp paketet och krängde på mig den långa tjocka svarta särken med visst problem. Den var snäv över axlarna att få på och klänningen saknade dragkedja. När jag väl fått på mig den så satt den perfekt. Jag log nöjt framför spegeln och konstaterade att jag gjort ett bra köp.

Före nära döden upplevelsen

 Dock var den väl varm att ha på sig denna soliga dag och jag började snart svettas. Är man dessutom i klimakteriet som jag, så har man extra problem med termostaten och blir snabbt överhettad. Jag ville genast ta av klänningen från min klibbiga kropp och det var då problemet uppstod. När jag försökte dra den över huvudet, över axlarna, så tog det stopp!

Jag hamnade i ett läge där jag varken fick av mig klänningen eller kunde dra på mig den igen. Jag stod framåtböjd inuti det svarta tjocka tyget och kom ingen vart! Det började bli svårt att andas och jag fick nästan panik. - Jaha, tänkte jag, det är så här jag kommer att sluta mina dagar. Kvävd i en klänning! Hur jag än gjorde så gick den inte att få ur läge! Svetten rann och jag vara nära ett sammanbrott! Vilt försökte jag slita sönder det tjocka tyget, men den var alldeles för välsydd i sömmarna. Eftersom jag var ensam hemma funderade jag på om jag skulle kunna leta mig in till någon granne. Den enda grannen som jag visste var hemma var en sjukskriven karl i 30-års åldern. Jag undrade hur han skulle reagera om en blindbock med nakna ben i en svart förklädnad skulle ringa på dörren ( om jag nu skulle lyckas hitta dit i mitt mörker ). Jag undrade också hur han skulle reagera om han lyckades få av klänningen på klimakteriekärringen som dessutom var topless.
Jag lade snabbt de tankarna åt sidan. Jag menar, jag är ju sambo och lever redan i ett fantastiskt kärleksförhållande.

Mirakulöst lyckades jag till slut dra på mig klänningen igen och mitt huvud dök upp i den friska luften och jag kunde sluta hyperventilera, bara ventilera. Men det var totalt omöjligt att få av sig blåsan. Det var bara att inse att jag skulle få gå omkring svettig i en tjock svart sammetsklänning tills min sambo skulle komma hem. Ganska snart kände jag att jag måste få av mig klänningen på ett eller annat sätt. Fram med sprättaren ur sylådan! Jag satte mig ute på trappen och sprättade sedan upp stygn efter stygn längs med hela ena sidan på f-nstyget tills jag blev befriad. Jag tackar högre makter för att jag överlevt denna hemska upplevelse och klänningen åker inte på igen förrän jag satt i en dragkedja  ( eller två ). Nu vet jag hur det är att sitta med tvångströja.

Efteråt...en trasa...

Jag delade med mig av min upplevelse som en kul anekdot i säljgruppen där jag köpt klänningen och fick genast ett gigantiskt gensvar från andra kvinnor som varit i liknande situationer. Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag fick ta del av deras olika historier. En tjej hade varit med sin mamma som provat ett par tighta jeans i en provhytt. Det hela slutade med att personalen fick dra av mamman jeansen medan hon låg på golvet och höll i sig.

En tjej fick inte av sig korsetten i en provhytt, utan fick lov att dra ut alla snören och sedan hänga tillbaka ett trassel på galgen. En annan kvinna berättade om en klänning hon inte fick av sig med mindre än att förstöra den, och dessutom blev hon tvungen att betala för den innan hon gick ut ur butiken.  En historia handlade också om en kvinna som hade problem med en sammetsklänning vars foder hade korvat upp sig så hon fick blodstockning och fick be en förbipasserande om hjälp.

Roligast var ändå tjejen som inte fick av sig läderstövlarna när hon kom hem full från krogen. Hon letade därför fram morakniven ur verktygslådan krypandes på alla fyra och skar sedan sönder stövlarna. Dagen efter var hon inte så glad att hon skurit sönder tusenkronorsstövlarna, men desto mer tacksam att hon inte skurit sönder benen.

En lärdom man kan dra av detta är att man aldrig ska prova kläder utan målsmans sällskap! :-)

Ja, det var alltså den senaste i raden av alla fadäser jag gjort på sistone. Nä, förresten...den senaste var nog häromdagen då jag handlat på Hemköp och med famnen full av varor ( var för snål för att köpa en kasse ) ställde upp en liter yoghurt på biltaket för att lyckas få upp bildörren. Det slutade naturligtvis med att jag glömde bort den och körde iväg. Konstaterade inte förrän jag var hemma igen att min yoghurt hade försvunnit någonstans på vägen. Men jag fick en ny helt gratis av affären när jag berättade vad som hänt.

G'nite folks!

Demokrati i tanke, ord och handling...

I dagarna läser vi om att svenskarna gör uppror mot de nationalistiska svenskarna, Sverigedemokraterna. Folket vänder SD's partiledare Jimme Åkesson ryggen när han talar på gator och torg. En aktion som både är demokratisk och odemokratisk på samma gång. Vi har åsiktsfrihet i Sverige och ingen ska behöva vara rädd för att ge uttryck för sina åsikter. Jimmie Åkesson får ändå mötas av äggkastning, tårtkastning, glåpord och nu vända ryggar. Stort säkerhetspådrag från polisen måste till för att skydda partiledaren, som redan är invald i Riksdagen med hjälp av våra demokratiska lagar. Han företräder närmare en halv miljon väljare.

Jag vill noga understryka att jag på inget sätt är anhängare av SD's värderingar. Jag tycker det är skrämmande med främlingsfientlighet på alla sätt. Men jag tycker ändå inte det är ok att något av partiernas företrädare ska bemötas på detta sätt. Man ska inte behöva vara rädd för att ge uttryck för sina åsikter, även om åsikterna i sig är något att vara rädd för. Att vända någon ryggen är visserligen ett icke våldsamt att protestera, men vi kan lika gärna strunta i att gå till torget och ignorera SD. Jag tycker det ger farliga signaler i samhället om vi inte kan ha en valdebatt som vuxna demokratiska samhällsmedborgare. Det är positivt att folket röstade fram Conchita Wurst i Eurovision song contest, men jag tyckte inte det var ok att publiken buade åt Rysslands bidrag.
 Jag tycker inte vi ska bekämpa främlingsfientlighet med främlingsfientlighet. Det kan leda till en farlig samhällsutveckling, där det blir svårare och svårare att ge uttryck för sina åsikter.

Framförallt är det inte åsikterna som är farliga utan det är handlingarna. Det är positivt att folket står upp för det de tror på och att folket reagerar. Men man kan reagera på olika sätt.
 Jag tror att om vi ska få en positiv förändring i samhället så måste vi i varje ord och handling tänka på vad vi står för egentligen. Om vi nu tycker att SD's politik är främlingsfientlig, så måste vi också titta på oss själva. Hur reagerar jag själv i tanke, ord och handling gentemot invandrare? Gör du själv skillnad på en svensk och t ex en muslim när du har dem i din direkta närhet. Behandlar du dem som jämbördiga i både tanke, ord och handling? Är du mera misstänksam och vaksam gentemot invandrare än mot svenskar i överlag? Är du helt utan fördomar? Vi kan inte rasa mot SD utan att titta på oss själva först. Det är lätt att överföra fokus och anklagande från oss själva till andra.Vi måste vi visa att vi är bättre än dom. Det är lätt att utse Jimmie Åkesson som syndabock och se honom som ondskan personifierad och samtidigt blunda för våra egna handlingar.

Hur agerar vi överhuvudtaget mot alla orättvisor som sker över hela världen? Vi vet att arbetarna på bananplantagen i Sydamerika drabbas av sjukdom och sterilitet p g a de bekämpningsmedel som används, men väljer du att köpa ekologiska bananer för att stå upp för dem?
Vi känner till regimen i Nordkorea, Kina och Uganda, men vad gör vi för att hjälpa folket där? Vi kanske borde gå samman och gemensamt manifestera genom att kasta ägg på Ugandas president istället? Fortsätter du att köpa produkter som kan vara tillverkade av barnarbetare eller kontrollerar du överhuvudtaget var dina varor kommer ifrån eller hur de är tillverkade? Fortsätter du att äta fläskkotlett utan att bry dig om hur grisen behandlats?

Vi behöver mera kunskap och vi behöver diskutera hur vi ska alliera oss för att skapa en bättre värld. Bästa sättet att bekämpa ondskan är att kämpa för det goda. Värna om det som är gott!
Vi får inte glömma våra egna brister i godhet, rättfärdighet och sanning. Det är lätt att tillskriva andra som onda bara för att vi uppfattar dem så. Hur uppfattas du själv om du skulle bli granskad från insidan? Fundera på vad ditt handlande får för konsekvenser för andra, inte bara människor i din omedelbara närhet. Hur kan jag på hemmaplan hjälpa en människa i tredje världen? Hur kan jag på bästa sätt vara en god människa och bidra till en human samhällsutveckling som inkluderar alla oavsett ras, sexualitet, status och politisk tillhörighet? Det ligger en stor utmaning i detta och den utmaningen börjar inom var och en av oss. Peace on earth!

Multikulti och palt

Ni som följt min blogg har kanske uppmärksammat att jag gjort ett långt uppehåll. Jag har helt enkelt inte haft tid, sedan jag blev sambo och husägare. Det har dessutom varit fullt upp på jobbet och fritiden har varit fylld av andra viktiga aktiviteter. Som jag tidigare avslöjat så arbetar jag numera mycket för hela Skandinavien. Jag supportar norska och danska resebyråagenter och det är så flott och kjempefint hela tiden! Jag har ju jobbat på skandinavisk nivå i många år och är van vid både norska och danska, men ibland kan det ju bli lite språkförbistringar. Speciellt i början när man var ovan.

Kunden: - Jeg mangler syv platser!
I mitt huvud funderar jag på om hon är i en tvättstuga och manglar lakan, tills jag förstår att hon saknar platser.
- Ok, du saknar platser...hur många sa du?
- Syv.
- Tjyv??
- Nej..syyyv..
- Ok, sju.

Just siffror kan bli väldigt svåra. Danskarna kör med ett totalt ologiskt siffersystem bestående av halvfems, halvfjärs, fjärs och firs och femtielva sätt att uttala siffror på. "Inte en siffra rätt"...hehe.
När danskarna säger O så menar de U, och säger de U så menar de Y. Enkelt eller?
Många gånger förstår jag knappt hälften av orden i den mening eller fråga kunden uttalar, men eftersom jag är erfaren och rutinerad så kan jag ändå tyda ett visst sammanhang i orden och komma fram till vad kunden egentligen sagt. På något mirakulöst vis lyckas jag både förstå och göra mig förstådd. Ett tag så försökte jag att enbart prata norska med norska kunder, tills en norrman bad mig prata svenska (! ). Så för det mesta fyller jag bara i med några norska och danska ord när det känns nödvändigt. När det är riktigt illa så får man ta till med engelskan eller svengelskan.

Just nu är jag på kurs i Norrbotten och konstaterar att även inomlands råder olika kulturella skillnader och dialekter. Ni kan tänka er långsamhetens lov när 30 kursdeltagare från Norrbotten skall presentera sig. Inte ska man vara sträääässad då! Nä, då får luta sig tillbaka och fokusera på andningen medan norrbottningarna talar i slow motion.

Under lunchen får man lyssna till Norrbottningarnas förtjusning över palten som simmar omkring i en jättegryta (serveras som alternativ rätt här varje dag ).  Visste ni att man kan beställa friterad palt med gravad lax och hovmästarsås på paltzerian i Öjebyn? Där kan man tydligen också äta currystuvad palt med morötter och keso, förutom Palt Black & White ( kornmjölspalt och blodpalt). Själv är jag ingen paltätare men jag tror jag förstår innebörden av paltkoma.

Jag älskar kulturella skillnader och välkomnar dessa olikheter med fascination och beundran. Kulturella skillnader är som färgklickar och vitamininjektioner i den grå vardagen. Jag diggar multikulti och crossover. Vi människor hör ju ihop och vi har så mycket att lära av varandra. Vi måste se möjligheterna i andras olikheter och låta det berika våra liv.
Godnatt! Goodnight! Hyvää yötä! Guten nacht! Buena Notte!

Nu nalkas julefrid...?

Godafton gott folk!

Hur är läget? Dras du liksom jag med i den analkande julstressen, trots att du inte vill det och trots att du bestämt dig för att nöja dig med en enklare jul?
Det är svårt att stå emot köphysterin och alla erbjudanden som prackas på en. Det är svårt att tacka nej till alla bjudningar, julfester, glöggprovningar och släktens förväntningar på samvaro. Men det kanske är ännu svårare att inte bli bjuden. Att vara gammal, bortglömd, fattig, ensamstående, flykting eller nyseparerad är inte heller lätt när julhysterin tar fart.
Alla vet vi att julen är köpmännens tid och att det inte längre existerar julefrid. Det är bara något som förmedlas i reklamteve och i annonsblad.

Snart är det val igen och valdebatten är redan igång. Hur ska man rösta den här gången då? I vanlig ordning så presenterar kvällspressen jämförelser som talar om hur mycket extra pengar vi får i plånboken om vi röstar rött eller blått. Är det bara det som folk tänker på? Pengar?

Pengar styr den här världen och ingen vill egentligen ha det så. De flesta klagar på att tiden inte räcker till. För pengarna verkar ju alltid räcka till. Folk konsumerar mer än någonsin och julhandeln slår rekord år efter år. Folk renoverar och slänger ut fullt fungerande kök bara för att de vill ha en snyggare design, en snyggare fasad att visa upp.
Sen går det som det går och man har renoverat sönder sitt äktenskap och fått dysfunktionella barn som inte fungerar i skolan för man har glömt bort att fostra dem i hemmet.
Sen sitter exmakarna på varsitt håll i en sunkig förort och funderar på vad som gick fel. På något vis så har de fortfarande råd med varsitt hushåll, varsin bil och dubbla utgifter på det mesta.
Med tanke på det så borde de tidigare ha haft en massa pengar över varje månad när de levde tillsammans och delade på allt. De borde ha haft råd att gå ner i tid på jobbet och ägna mera tid till sina barn och till varandra. Men väldigt få tänker så. Istället för att satsa på relationen så satsar man på ett nytt hus, en ny bil, båt, sommarstuga och utlandssemestrar samtidigt som man tuggar lyckopiller och magsårsmedicin för att orka med vardagen.

Vi behöver inte mera pengar i plånboken och skattelättnader, vi behöver mera tid och mindre stress. Vi behöver varandra.
Vi har det alldeles för bra i Sverige om vi jämför med resten av världen som lever i krig, fattigdom och misär. Vi är så förbaskat bortskämda och skämmer bort det uppväxande släktet med teknikprylar och märkesvaror som inte kommer att gagna dem ett skit när de når vuxenlivet. De kommer att få det tufft. De kommer att sitta där med sina gamnackar och glo i sina telefoner och inte fatta vad livet går ut på, om vi inte sätter stopp. Nu!

Om vi nöjer oss med mindre kommer vi att få mer. Mer av sånt som vi behöver och mår bra av. Vi kan skippa bilen och få motion på köpet. Vi kan skita i den fina yttre fasaden och se till att bygga upp oss själva för att må bra. Vi kan stänga av tv och dator och ägna oss mera åt sällskapsspel och livliga diskussioner.
Vi kan strunta i pulled pork, macarons, årets glögg, och Morbergs viner och istället äta ärtsoppa på burk och inse att man överlever i det enkla. Eller rättare sagt det enkla är en nödvändighet för överlevnad. Filippinernas överlevande offer vet hur man gör för överleva med enkla medel, de är så illa tvungna. Vi i Sverige har alla resurser vi behöver för att skapa oss en tillfredsställande värld där vi alla kan må bra, men vi gör det inte. Varför?

Vi skapar själva taggtråden som hindrar oss från att leva livet fullt ut

Fredagen den 13:e...

Fredagen den 13:e september gick jag till banken en tidig morgon och köpte ett hus, och samma dag fick jag nycklarna och kunde börja flytta in. Vi håller fortfarande på att flytta in. Grejer står överallt där de egentligen inte ska vara. Ute i garaget, i banankartonger och i svarta sopsäckar. Sakta men säkert börjar det bli ett trivsamt nytt hem. Nytt hus, nytt område och nya familjemedlemmar.

Vi är två vuxna med totalt sex barn, ett barnbarn och två katter. Det är dock bara två vuxna, två barn och två katter som kommer att samsas om 6 rum och kök. Katterna har precis börjat lära känna varandra och det går sådär. Den lilla kattfröken på 4 månader morrar och fräser mest åt kattgubben Svenne som hunnit bli 8 år. Svenne beter sig som en gammal klok farbror och låter den unga damen hållas. De samsas dock kring matskålen och de sover om nätterna. Allt går i sakta mak framåt, ett steg i taget.

Jag har varit mer förvirrad än vanligt i flyttröran och ni som känner mig vet att då är det illa ställt. Jag vimsar omkring hela tiden och vet knappt var jag har ett par rena strumpor. Än mindre mina trosor. Häromdagen hade vi besök av en gammal kär vän. När vi satt och fikade vid matbordet kände jag något onaturligt på mitt ena lår. Det kändes som en svulst innanför byxbenet. Jag ursäktade mig och gick ut ur rummet för att kontrollera vad det var för konstig knöl jag hade fått på låret. När jag drog av mig jeansen upptäckte jag att det bara var mina smutsiga trosor som av någon anledning råkat hamna där. Ja, jag råkar hittade saker på de mest oväntade ställen. Som när jag höll på att montera nya beslag på köksluckorna och råkade skruva fast handtaget på insidan av skåpet. Inte så smart..ganska opraktiskt faktiskt.

Vid ett par tillfällen har jag assisterat mina kära sambo med dammsugaren medan han hållit i borrmaskinen. Detta för att suga upp allt damm som uppstår när man borrar i hårda betongväggar. Medan han borrat har jag stått där med munstycket intill borren, men jag glömmer alltid en viktig detalj. Att slå på dammsugaren.

Tur att jag har en lugn och förstående sambo som står ut med mig, håller ordning på mig och har överseende mina tabbar och fadäser. Det blir ett intressant liv. Fortsättning följer när jag får en liten kvart över att skriva igen...Just nu har jag fullt upp! Ha de!