Förenen Eder...!

Jag har fått förtroendet och förmånen att åka på Unionens kongress 2015 i Göteborg. Kongressen infaller bara vart fjärde år, så det gäller att passa på.
Just nu ligger jag på mitt hotellrum och skriver propaganda mitt i natten, som jag hoppas att du orkar läsa.

Det är fantastiskt att få möta så många andra förtroendevalda som med stort engagemang arbetar ideellt för våra medlemmar och för en ideologi som förenar oss. Vi har ett viktigt uppdrag, mycket viktigare än vad de flesta förstår. Vi arbetar för rättvisa, jämställdhet och schyssta arbetsvillkor.

Sverige är en förebild för många länder när det gäller det fackliga arbetet och den omfattande organiseringen. På många håll i världen skulle de inte ens våga drömma om de villkor som är en självklarhet för oss på den svenska arbetsmarknaden.

Med tanke på den vidriga attacken mot fredsmarschen i Ankara, dagen innan Kongressens invigning så kan vi absolut inte luta oss tillbaka. Tvärtom är det viktigare än någonsin att vi allierar oss och stärker vår position. Vårt arbete påverkar det globala samarbetet. Vårt arbete gynnar arbetarna på bananplantagen och kaffeodlarna i Sydamerika. Fairtrade är ett begrepp som växer sig större och starkare. Vårt arbete med jämställdhet, diskriminering och mobbing ökar medvetenheten, solidariteten och humaniteten hos människor.  Ju fler vi är som vill jobba solidariskt för mänskliga rättigheter, desto mer lägger vi grunden för en världsfred.

Det finns onda och negativa krafter runt om i världen, som gärna värvar de unga, ensamma och osäkra människorna som inte fått en trygg och god grund att stå på. Det är såna personer som riskerar att bli offer för Islamiska staten och andra terrororganisationer. Det är lätt att hjärntvätta de som inte känner någon tillhörighet i samhället.

Det finns illvilliga tungor som menar att facken spelat ut sin roll på arbetsmarknaden, Det finns de som menar att det inte är någon vits att vara med i facket eller facket inte gör någonting. Det är fullständigt felaktiga påståenden. Facken gör ett enormt viktigt arbete och utan det arbetet så kan vi förvänta oss ohållbart samhälle där ingen skulle kunna gå trygg. Det skulle bli kaos.

Detta är något jag gärna vill att du har i åtanke nästa gång du klagar på facket eller tycker det är för höga medlemsavgifter. Har du råd att vara utan? Om du är medlem så ta chansen att förkovra dig och engagera dig mer i de fackliga frågorna. Är du inte medlem ännu, så vänta inte tills det brinner. Vi måste fortsätta med att förebygga och förekomma. Vi måste hänga med i utvecklingen och ligga steget före.
Tillsammans är vi starka.

Blåst på resan..

Idag hade vi tänkt att bila till Slovenien och Italien för att använda tiden till något kul dessa sista dagar då det ändå bara regnar och blåser här. Vädret är varken lämpligt för strandhäng eller vandring. Så vi tänkte att då besöker vi underjordiska hålor istället. Vi hade redan läst om en grotta på Krk och en jättestor grotta i Slovenien. För att hinna med allt på en dag steg vi upp i ottan och hämtade hyrbilen. Betalade biluthyrningsgubben som idag lyckades fixa till GPS'n.
Ju längre norrut vi kom desto sämre blev vädret. Vi lyckades dock ta oss till Biserujka, den första grottan. Guiden som var en avbild av Freddie Mercury visade oss runt och berättade om stalakiter och grottan historia, typ allt han visste.

Vi tackade för rundturen och åkte vidare. Vinden hann se till att bildörren slog in i min rygg och det gjorde rejält ont. Medan  vi åkte kände vi tydligt hur vinden slet tag i bilen och det gällde att hålla i ratten ( och hatten ). När vi kom fram till bron som förbinder Krk med fastlandet var det stopp. En man stod ute på vägen och stoppade all trafik. Bron var avstängd på grund av stormen. Det var ett kaos av fordon vid bron och några hade redan åkt omkull.

Det var bara att styra kosan tillbaka till Baska och lämna tillbaka hyrbilen efter bara ett par timmar.  En dags bilhyra var bortkastad och vi hade missat ännu en sovmorgon.  Det var dock tur att vi inte hann över bron och att den var stängd på tillbakavägen, för då skulle vi kanske missa flyget hem. Jag hoppas att inte flygplatsen är avstängd imorgonbitti när vi ska flyga hem. Nu slappar vi i vår lägenhet och lyssnar på stormen utomhus. Vädrets makter går inte att beveka.

På hike i Baska

Dobra dan!

Imorse vaknade vi med en helt annan väderlek än gårdagens. Igår eftermiddag stekte vi på stranden och idag blåser det vita gäss på havet. Det är inte mer än 12-13 grader och tunga regnmoln hänger över oss. Barnen vill ligga kvar i sängen och dra sig, men mor tuta lämnar ingen tid till spillo. Jag försöker dra med dom på en vandring upp till den högt belägna kyrkan för att kolla på utsikten, men jag får gå själv. Den finska guiden från Scandjet, uppmanade nyanlända resenärer på välkomstmötet att gå upp till kyrkan om de ville få sig en utmaning. Hon berättade att det inte var någon idé att ta en eldriven cykel dit upp, för elen skulle ändå inte räcka hela vägen upp. Jag behöver ingen eldriven cykel, mina ben går utan hjälpmedel trots att ena knät är svullet av överansträngning. Jag knatar fram och tillbaka i blåsten och konstaterar att jag varit med om värre utmaningar.

På vägen tillbaka så upptäckte jag en skylt med en vandringsled och jag skyndade hem till barnen och tvingade dom att följa med mig. Jag utlovade en enkel vandring och hoppades att det skulle stämma. Men ack vad jag bedrog mig själv och de stackars oskyldiga barnen. Vi gick en brant stenig stig som inte var gjord för människor, möjligen åsnor och bergsgetter. Någon i mitt kära sällskap klagade och svor ideligen och kände uppenbarligen inte till begreppet peptalk, vilket jag påpekade. En annan i mitt sällskap påstod att man faktiskt får svära om man kommer från Svärje (! ) hehehe...
Jag blev beskylld för att lura med dem på farliga stigar där fullt med lösa stora stenar kunde äventyra vår existens. Till slut kom vi hela vägen uppför berget och kunde se kyrkan på kullen som en liten prick nedanför oss. Den finska guiden visst uppenbarligen inte vad en sann utmaning innebär.

Uppe på berget var det stora vidder av steniga hedar, där bosättning en gång i tiden levt. Numera är det bara ruiner kvar. Vi läste även på en skylt att här finns Europas farligaste orm och spindel (!). Dottern försökte lura mig att jag hade en spindel på ryggen.
 Vi gick omkring i blåsten och hittade efter ett tag en annan nedfart, som var betydligt enklare att ta sig ner igen på. Den här stigen verkade vara gjord för människor. Det var riktigt roligt och behagligt att vandra på den branta stigen och beundra den vackra utsikten över Baska.

Samtliga i sällskapet var riktigt nöjda med vandringen. Ännu nöjdare var vi senare när vi åt en god middag på Restaurant Baska, och personalen var glada att se oss där igen. Nu kollar vi på Eurovision contest och imorgon väntar en ny bilfärd till Die Höhle och en tur till Trieste i Italien. Hoppas biluthyrningsgubben har fixat till GPS'n till imorgon. Ciao!

Plitvice lakes

Så har vi då hyrt en liten röd Renault Clio och jag sätter mig bakom ratten för att köra i Kroatien för första gången i mitt liv. Lite våghalsigt och lite dumdristigt, med tanke på att jag är åkrädd och dessutom lämnat mina glasögon hemma i Sverige. Jag ber biluthyraren om en GPS-utrustning, men han får ingen ordning på den, för den är visst inställd på att vi är i Venedig, så vi får köra utan vägvisare och utan karta. Spännande! Jag tar det mycket lugnt och försiktigt på de kurviga vägarna. Det är skyltat "Serpentina" överallt och jag försöker att inte köra för nära de branta stupen och är livrädd för alla möten vid varje krön. Jag blir omkörd hela tiden, men efter drygt 3 timmar är vi framme välbehållna vid målet..Plitvice Lakes...ett naturreservat upptaget på UNESCO's lista. Det var faktiskt enkelt att hitta dit och det är bra skyltat överallt.
Vi tar oss något att äta, betalar inträde och går in i området. Första biten åker vi med någon slags buss, sedan får vi knata till fots längs väl utmärkta leder. Efter ett tag delar sig leden och vi blir lite osäkra på vilken vi ska välja. Eftersom det inte står något, så antar vi att det inte spelar någon roll, så vi väljer den branta och mer utmanande vägen, och låter pensionärer, japanska och tyska turister trängas på den andra. Efter drygt en halvtimme på en stig i tät vegetation och brant terräng utan att möta en människa, så börjar vi förstå att vi kommit fel. Det är bara att vända. Vi får gå en timme helt i onödan, men tröstar oss med att vi iallafall fått ett ordentligt motionspass. När vi väl kommit tillbaka på den rätta leden, går vi längs sjöar och vattenfall i en magiskt vacker natur. Vattnet är turkosblått och så klart att man ser botten överallt. Det finns massor av fisk i alla sjöar och vattenhål. Fåglarna kvittrar och änderna kvackar. Små och stora vattenfall, skummande forsar, grottor och utsiktsposter. Vi kan välja mellan två olika leder, och vi tar den längsta som innebär att vi även får åka båt en sträcka. Det är andlöst vackert och jag önskar att vi hade haft möjlighet att vara här två dagar och att vi vore här ensamma. Tänk vad skönt om man kunde få gå helt ostört och filosofera och meditera i lugn och ro. Jag önskar även att det vore tillåtet att bada och campa här, men det är det inte. Efter 6 timmars vandring, inser vi att vi måste börja bege oss hem till Baska igen.

Som tur är så vill Victor köra hem, och jag får vila lite. Fötterna och benen värker och jag är trött i hela kroppen. Victor kör betydligt fortare än mig, och jag sitter och bromsar med mina ömma fötter hela tiden och försöker att inte visa min åkrädsla. Victor ser ju så mycket bättre än mig, och även i mörker, så det blir en utmaning för mig att lita på att han ser det jag inte ser, typ vägen.
Efter en makalöst vacker hemresa längs kusten i solnedgång så är vi åter i Baska kl 22.00, och det var underbart skönt att få lägga sig i sängen och vila ut.
Missa inte Plitvice om ni åker till Kroatien någon gång, och undvik helst högsäsong!

Kroatien...och därmed Baska..

Avresan gick från Midlanda och vi möttes av en ny avreseinformation när vi kom dit. Planet skulle gå nästan en timme tidigare (!) och via Vasa (!). Incheckningspersonalen var också lite osäkra och kom fram till oss och frågade vilken avreseinformation vi fått. Det visade sig att alla resenärer fått fel info och ingen visste att vi skulle flyga via Finland. Voine, voine!
 Ombord på planet satt jag bredvid ett ungt par, killen var flygrädd och skulle flyga för andra gången i sitt liv. Jag informerade de oerfarna resenärerna om att vi skulle mellanlanda i Vasa och de var tacksamma för upplysningen, samtidigt som killen fick gruva sig för dubbel uppstigning och nedstigning. Oansvarigt av researrangören att inte noga informera om detta i förväg. Eftersom jag själv är i flygbranschen, vet jag hur viktigt det är för flygrädda att få sån information i förväg.
När vi landat i Vasa och så tog det unga paret upp sina mobiltelefoner, medan vi väntade på att finnarna skulle stiga på.
- Vad tusan...är vi inte i Sverige...? utbrast den unga killen förskräckt.
- Nä, svarade jag, vi är i Finland.
- Vaa..?? Är vi i Finland?? Killen var nu nästan i ett tillstånd av panik.
- Jag sa ju att vi skulle mellanlanda i Vasa, försökte jag säga lugnande.
- Jamen, jag trodde ju att vi skulle mellanlanda i Vasa i Sverige, förklarade den stackars unge mannen.
Jag sa inget mer, utan funderade mer på om det fanns något ställe i Sverige som heter Vasa, men kunde inte komma på något annat än att killen måste ha blandat ihop geografi och historia, och förmodligen tänkte på Gustav Vasa, Vasaloppet eller Vasa knäckebröd. Jag hoppades att han känner till i vilken världsdel Kroatien ligger i.
Väl framme så fick vi oss tilldelat två lägenheter högst upp i ett trevåningshus. Jag och Josefin fick en lägenhet för 8 personer, stora rum och stor balkong, och mina söner fick en mindre lägenhet bredvid. Nice surprise!
Baska är en naturskön havsvik omgiven av höga berg och vacker natur. Allt är snyggt, rent och prydligt. Det är en typisk semesterort, som byggts upp för turister. Det är ändå genuint och mysigt, och man känner sig fullkomligt trygg här. Det är lugnt och stillsamt, många pensionärer och lite nattliv. Inget disco och inga skränande fulla ungdomar.

Efter några promenader längs stranden och lite solbad, börjar det kännas tråkigt och jag blir i vanlig ordning rastlös och sugen på äventyr. Det är ännu för kallt för att simma i havet, några dopp räcker. Jag fick lära mig ett nytt ord, när vi gruvade oss ner i vattnet..."fittfrys"...och det är precis vad det låter som och något som jag inte uppskattar. Några grader till får det gärna bli, innan jag vill simma ut till hopptornen där ute i viken. Nej, nu får det hända något och jag bokar en hyrbil till nästa dag.

Internationella kvinnodagen i flera nyanser av grått..

Idag påminns vi återigen om att det är Internationella Kvinnodagen, något vi bör ha i minnet varje dag. Fortfarande räknas kvinnor som en andra klassens medborgare på flera håll runt om i världen. Kvinnor våldtas, könsstympas, blir behandlad som slavar och berövas sina mänskliga rättigheter. I Sverige har könskampen pågått länge och vi har lagar om jämställdhet, men det fungerar långt ifrån optimalt. Kvinnan har fortfarande lägre lön än män och är underrepresenterade i ledande positioner. Männen har fortfarande den största makten och massor av kvinnor lever under hot och skräck i Sverige.

I skolorna får tjejer leva med att kallas luder, fittor och horor. Kåta tjejer är horor och kåta killar är kungar. Tjejer och killars sexualitet är inte jämställt. Inte minst ser man exempel på det i den populära "Fifty shades of grey". I dessa böcker och i filmen framställs kvinnor som offer och leksaker för män. De flesta kvinnor vill faktiskt inte bli fastbundna, smiskade och dominerade. Det är skrämmande att den här litteraturen blivit så populär och att unga tjejer ser filmen på bio. Vad får de för uppfattning i egentligen? Förstår de att det inte är så är det ska vara i verkligheten?
Sån här typ av litteratur/film är att ta ett steg tillbaka i utvecklingen och det är konstigt att den skrivits av just en kvinna.

Fifty shades of grey visar hur vi kvinnor är förda bakom ljuset och fortfarande går med skygglappar 

 Svenska tjejer och killar lever fortfarande efter stereotypa och traditionella könsroller. Inte minst ser man det i valet av gymnasium och utbildning. Tjejer ( och även i viss mån killar ) är offer för modeindustrins och skönhetsindustrins sjuka ideal.

Vi tjejer, kvinnor, tanter måste återta makten och kontrollen över våra liv. Vi måste ta för oss mera och visa att vi inte tar någon skit. Inte bara sitta och le och pluta med munnen. Vi som är föräldrar måste uppfostra våra barn i jämställdhetstänket och själva vara förebilder. Småtjejerna gör som sina mammor och småpojkarna som sina pappor. De hör inte alltid vad du säger, men de ser vad du gör.

Du och jag kanske inte står i omedelbar påverkansmöjlighet för vad som sker i Indien eller Afrika, men vi kan börja påverka i våra egna hem. Så stick nu iväg och tvätta bilen, medan gubben din lagar en god söndagsmiddag! Våga börja förändra något själv!

Engagera dig!

I Sverige har vi till skillnad från de flesta andra länder i världen unika möjligheter att påverka vårt arbetsliv som arbetstagare. I Sverige har vi Medbestämmandelagen (MBL), fackförbund och kollektivavtal. Detta är ingen självklarhet i andra länder och många arbetstagare runt om i världen skulle inte ens våga drömma om något liknande.

Trots att vi ( våra förfäder ) har byggt upp denna arbetstagarorganisation i Sverige, så är det få som väljer att engagera sig. Jag har jobbat fackligt i större delen av mitt arbetsliv och även fungerat som valberedare både lokalt och regionalt. Varje år innebär det ett hårt arbete att rekrytera förtroendevalda. Det är inte direkt så att folk står i kö för att företräda sina medlemmar. De flesta skyller på att de inte har tid, och att de har så mycket annat att engagera sig i.
Då kan jag berätta att vi har ännu en fantastisk möjlighet i Sverige genom Förtroendemannalagen, som ger oss möjlighet att jobba med fackliga frågor på arbetstid. Det behöver alltså inte påverka vår fritid att jobba fackligt.

Vi tillbringar halva vårt vakna liv på jobbet. Vår arbetsmiljö och arbetssituation är något vi verkligen borde värna om och prioritera. Jag är medveten om att de flesta redan har ett stressande och pressande arbetsliv, och då är det lätt att gräva ner sig ytterligare i arbetsmängden och strunta i fackliga frågor. Det är som att bita sig själv i svansen! Om man inte tar sig tid att engagera sig i de fackliga frågorna, så kommer arbetsgivarna att se till att vi får ännu mera att göra på jobbet och ännu mindre tid över till arbetsmiljöfrågor. Även arbetsledarna har för mycket att göra och drivs på från toppen av organisationen, och de glömmer därför lätt bort att informera och förhandla med facket och på grund av tidspress och arbetsbörda. Alla skyller på tidspressen och arbetsbördan från båda parter. Båda parter har piskan på ryggen. Det är för mycket mål, deadlines, servicenivåer och goda siffror som måste följas och presenteras. Alla tävlar mot alla!

Varje år har du som tillhör en facklig klubb möjlighet att själv kandidera till styrelsen och alla medlemmar har möjlighet att motionera ( skicka in förslag och idéer ) till facket. Det förs ständigt fackliga förhandlingar, nya kollektivavtal upprättas och det finns hela tiden nya möjligheter till medbestämmande. Det är inte meningen att samma fackliga företrädare ska väljas in år efter år. Det handlar om att fördela bördan och ansvaret mellan medlemmarna. Alla medlemmar är facket, oavsett om du är förtroendevald eller medlem!

Om du vill ha en förändring, så se till att förändringen sker inom dig själv först! Sitt inte med armarna i kors och klaga på facket, chefen eller på din arbetssituation. Använd din påverkansmöjlighet i stället! Medbestämmandelagen, förtroendemannalagen och de fackliga organisationerna handlar om påverkan. Förvänta dig inte att andra ska göra det åt dig! Dina fackliga företrädare kanske är trötta och slitna för att ingen annan vill dela ansvaret och arbetsbördan med dom. Kom åtminstone på medlemsmötena som dina fackliga företrädare ordnar för dig varje år! Delta i diskussionerna och våga höja din röst! Det är kanske just din röst och just ditt förslag som kommer att antas och utgöra en viktig förändring.

Jag har full förståelse för att folk sitter maktlösa hemma i TV-soffan och förfasar sig över allt elände som händer ute i världen. Det är inte lätt att påverka det som sker i Syrien, Nordkorea eller Sierra Leone. Men din arbetsplats ligger väldigt nära dig, och du har varje dag en ny möjlighet att påverka din arbetssituation. Omsätt dina tankar i handling och var delaktig! Vi delar faktiskt på det ansvaret i en facklig medlemsorganisation.

"Jag klandrar aldrig dom som misslyckas - det finns alltför många komplicerade situationer i livet - men jag är fullständigt obarmhärtig mot dom som inte bjuder till! " F. Scott Fitzgerald