Härlig dag för kropp och själ!

Måste bara få berätta om i lördags! Jag och min väninna steg upp tidigt på lördagsmorgonen, åt en lätt frukost och åkte sedan till en gympasal i Nordingrå. Vi hade anmält oss till fyra olika träningspass i yoga och funktionell träning. Vi inledde dagen med ett uppmjukande yogapass tillsammans med yogaläraren Ulrika Cassel från Mya Flow. I ett mjukt och behagligt tempo guidade Ulrika oss genom de olika positionerna och det var mycket välbehövligt fokus på höftböjarna och skuldrorna.

Kroppen vaknade till liv och vi var lagom uppvärmda inför nästa utomhuspass med Petra Malm ( Petra Malm AB ).


När jag anmälde mig till passet med funktionell träning så hade jag ingen aning om vad det var, och jag kollade inte upp det heller. Jag är glad att jag inte gjorde det heller, för då hade mitt mentala motstånd blivit för stort och jag hade nog gett upp innan jag ens provat.


Det visade sig att Petra är gammal yrkesofficer och plötsligt såg jag mitt liv passera revy i ett amerikanskt bootcamp. Jag såg mig själv kräla i lera, klättra upp för höga hinder och ramla ner i djupa gyttjegravar. Blodsmak i munnen innan jag ens börjat! Det var för sent att ångra sig. Men skam den som ger sig!


Efter en uppvärmande språngmarsch ( utan kampsång ), så fick vi utföra en massa nya utmaningar på olika stationer. Vi lyfte bildäck och andra tunga vikter, vi slog ihjäl bildäcken med slägga, vi gick på alla fyra uppför branter, vi jagade och kröp under och över varandra och mycket mer. Och det bästa av allt, var att det var så himla roligt!! Tiden gick så fort och jag var glatt överraskad att jag klarade alla utmaningar och att jag dessutom njöt av det! Det hade jag inte förväntat mig! Men jag tror att Petra var till stor hjälp där, som en härligt peppande coach.

Det var ganska skönt att sedan få sätta sig och äta en god lunch på Mannaminne efter passet. Vi var nästan ensamma i restaurangen så vi tog bästa fönsterbordet såklart! 

Lunch med utsikt

Innan vi åkte hem avslutade vi med ett avstressande yogapass. Denna gång fick vi pröva på restorative yoga, samt yoga nidra. Ulrika lotsade oss mjukt genom övningarna och det var djupt avslappnande och vitaliserande. Det kändes så behagligt i hela kroppen.

När jag kom hem på kvällen hade jag en så skön känsla i kropp och själ. Kände mig både stark, vital och relaxerad på en och samma gång. Jag njöt av att vara i min egen kropp. Kände inte för att slösa bort den känslan i tv-soffan, utan tog istället en lång skogspromenad. Kroppen hade fått en riktig boost! Man kanske skulle kalla detta för "boostcamp" istället för "bootcamp".

Denna dag blev ett avstamp till mitt "nya liv"! Nu ska jag ta tag i träningen igen på allvar. Man mår ju så fantastiskt mycket bättre och blir så mycket piggare med fysisk aktivitet. För att inte tala om hur gott jag sov hela natten sen! Det blir garanterat fler gånger av den här träningsvarianten, trots grym träningsvärk dagen efter! Jag säger som en annan deltagare, min vän och gamla kollega Stina när hon recenserade dagen med Ulrika och Petra:"- Ni får fem yogamattor och fem bildäck av mig!"



I fyllan och villan...

Det har skapats en stor debatt och drev de senaste dagarna på grund av Anders Borgs fylleskandal.
Jag var inte på festen och kan inte redogöra för vad som hände eller inte hände. Allt är baserat på hörsägen och anonyma källor än så länge vad jag vet.
När det kommer till alkohol så finns det en lättvindig kultur och vedertagen nonchalans i vårt samhälle.  Det är ok att göra snedsteg på fyllan och bli ursäktad och förlåten (?) Man får skämma ut sig, spy på mattan och smälla av i något hörn. Det sånt som händer och inget att göra någon större grej av. Alkohol förhöjer stämningen och det är kul att se andra förnedra sig och göra bort sig. Det blir en snackis i fikarummet några dagar efter personalfesten.

När det kommer till vuxna människor så borde man kunna ställa som rimligt krav att man tar ansvar för sitt beteende och då handlar det om att ta ansvar innan man tar första glaset.  Om jag inte kan garantera att jag inte blir för full och gör omdömeslösa saker, så bör jag avstå helt och hållet.
Alla vet att alkohol och andra droger påverkar omdömet och ändå riskerar så många sin hälsa, sin värdighet och framförallt sin egen och andras säkerhet. Vi läser och hör dagligen talas om andras snedsteg på fyllan. Det är rattfylleri, slagsmål, misshandel, våldtäkter och diverse olyckor. Allt på grund av att man tappat omdömet och egna gränser efter alkoholintag. Det kostar samhället miljarder varje år. Ändå är alkohol ett inslag i alla miljöer och det är dessutom lagligt att göra reklam för det.
Utan att snöa in på lagstiftning och regler, så vill jag komma fram till det personliga ansvaret som man aldrig kan skjuta över på alkoholen.
När det kommer till "Borgskandalen" så har det bildats olika grupperingar där vissa stöttar Borg och viftar bort det med att vad som helst kan hända i fyllan och villan och det kan hända "vem som helst". Det är alltså ok för vem som helst att supa skallen av sig och göra vilka tokigheter som helst? Nej, det är inte ok. Inte på långa vägar.
Jag har själv blivit för full i mina dagar. Det är så länge sedan att det är preskriberat nu. Idag vill jag inte chansa längre. Jag tänker efter före. Det borde Borg också ha gjort, om det nu är sant det som skrivs. Det borde alla göra innan de ens funderar på att ta det där första glaset. Är det värt det? Kan jag garantera att jag inte tappar omdömet? Hur ser min historia ut och hur är dagsformen?

Jag blir så frustrerad när jag ser den lättja som råder i vår syn på alkoholkulturen. Det är dags att förändra detta och öka graden av medvetenhet.  De som säger "jag kan minsann hantera alkoholen så för mig är det inga problem" bör inte heller ha något problem med att avstå, även om det innebär en begränsad matupplevelse eller vad man nu vill uppge som argument för att fortsätta dricka. Fler och fler bör ta sitt ansvar och vara solidariska mot de som av olika anledningar inte kan hantera alkohol. Det behövs skapas nyktra miljöer och vår alkoholkultur måste ifrågasättas. Vi behöver vara bra förebilder för våra barn och skapa trygghet och förutsättningar för ett sundare och säkrare samhälle. Ska vi låta droger och missbruk ta makten och kontrollen över oss?
Vi gör tillräckligt många fel och blunders som människa även utan alkohol och det är mänskligt. Men det är inte ok att beskylla alkoholen för detta eller att använda det som en ursäkt eller överlåta ansvar och konsekvenser på samhället.

Lånad bild

Frihet är det finaste jag vet....

Redan som litet barn var jag mån om min personliga frihet. Jag drömde om den dag jag skulle få flytta hemifrån och bo själv. Fram till dess byggde jag kojor i skogen, snökojor och kojor under min säng. Mitt favoritställe var en liten skrubb med fönster i sommarstugan där jag fick inreda, sova och bo. Pippi Långstrump var och är fortfarande min förebild.

När det kommer till begreppet frihet så kan det betyda så mycket för olika människor. För de flesta är frihet att inte sitta i fängelse, att inte vara förtryckt, att ha åsiktsfrihet, att vara socialt och ekonomiskt oberoende. Många glömmer dock att de är slavar under eget missbruk av alkohol, droger, sex, bekräftelse, materialism, traditioner, religiösa dogmer och relationer.

När jag pratar om frihet, så menar jag inte att man är fri att göra precis som man vill utan att ta hänsyn till lagar och förordningar, moral och etik. Jag likställer frihet med oberoende. Att kunna förverkliga sig själv och vara sitt sanna jag.

Frihet är en inre känsla. Det är att veta att jag äger mitt eget liv och själv ansvarar över det. Frihet är att kunna säga, tycka, tänka, känna och göra det jag innerst inne vill, oavsett vad andra tycker och tänker. Det är att släppa alla mentala måsten och borden. Det är att inte ljuga för sig själv och vara slav under andras tyckanden. Frihet är att ständigt kämpa för själslig och andlig styrka.

De flesta är slav under sina egna tankar och lever i ett mentalt fängelse. Man förminskar sig själv och ser inte sitt eget värde. Man står inte upp för sig själv och har inte modet och kraften att göra något annorlunda. Man lever kvar i falska trygghetszoner och är rädd för att kasta sig ut i det okända. Man ljuger för sig själv och omgivningen för att passa in och mötas av andras gillande.

En del tycker att det är kärlek att offra sitt liv för sin partner, sina barn och familjen. Visst måste vi finnas till hands och hjälpa våra nära och kära och våra medmänniskor. Men det gäller att se skillnad på uppoffring och äkta kärlek. Man kan vara en god medmänniska utan att falla offer för curling och medberoende. Det handlar om att byta och bryta traditioner, stereotyper och könsroller. Vi måste lyssna till vårt hjärta och vår inre röst.

I min strävan efter frihet så har jag fått offra många relationer och levt utan partner i långa perioder. Så snart jag känner mig fångad, förminskad, ägd och tappar min egen identitet så slår jag bakut. Jag vill inte tas för given och bli inplacerad i en roll som någon annan förväntar sig. Ärlighet och sanning är mitt rättesnöre. Jag måste vara ärlig mot mig själv och andra, och önskar samma tillbaka.
Jag har lyssnat till Björn Afzelius mest kända låt säkert ett hundratal gånger och jag ska erkänna att jag inte förrän i sommar fattade vad den handlade om. Jag har alltid kallat låten för "Du är det finaste jag vet" och trott att det var en kärlekssång, en hyllning till någon man älskar. Inte förrän nu har jag fattat att den handlar om FRIHET, och låten fick med en ens en helt annan betydelse och innebörd för mig. Så fantastiskt bra han beskriver det jag också känner inför friheten: Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek, Du är mitt blod Och mina lungor...

Fri som vågorna

Sång till Friheten av Björn Afzelius

Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken

Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek
Du är mitt blod
Och mina lungor

Mina ögon
Mina skuldror
Mina händer och mitt hjärta

Friheten är ditt vackra namn
Vänskapen är din stolta moder
Rättvisan är din broder
Freden är din syster
Kampen är din fader
Framtiden ditt ansvar

Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken

Mellan liv och död..

Idag skulle en av mina äldsta vänner ha fyllt 54 år. Lika gammal som jag själv. Vi gick i samma klass i 9 år. Var tillsammans jämt under ungdomstiden och hittade ständigt på nya upptåg. Vi åkte på språkresa till Brighton en månad när vi blott var 15 år gamla och definitivt inte torra bakom öronen. När jag tänker efter så hade nog Åsa inte ens fyllt femton när vi åkte iväg.

Vi fick barn samtidigt, och vi blev ensamstående mammor samtidigt. Vi följdes senare åt till Miami och Västindien på en kryssning som jag vunnit och hade några härliga lyxiga lata dagar långt borta från stress och bekymmer. Vi hade alltid djupa förtroliga samtal tillsammans. När Åsa blev sjuk i bröstcancer hade jag precis fått mitt tredje barn. Det blev en tuff tid för Åsa, men hon kämpade på och blev till slut friskförklarad efter fem år. Det blev några friska år som för att hämta andan innan nästa dystra besked. Cancern hade slagit tillbaka och denna gång i skelettet. Prognosen såg mörk ut. Jag fanns vid hennes sida och försökte trösta och hjälpa så gott jag kunde. Men någonstans där förändrades vår vänskap. Hon drog sig undan, blev lätt sur och retlig. Jag kände mig bortvald och missförstådd. Jag fanns inte vid hennes sida hennes sista månader, men jag var på hennes begravning.

Jag har funderat många gånger på varför det blev som det blev mot slutet. Jag tror att hon faktiskt gett upp och accepterade tanken på att dö, medan jag försökte peppa henne och komma med goda råd. Medan jag var full av liv, nyförälskad och på väg mot nya mål, så fanns bara en väg för henne. Vägen mot döden. Hon sorterade och rensande bland sina saker, för att underlätta för döttrarna efter hennes bortgång, medan jag skaffade saker för att flytta in i ett nyköpt hus. Hon förberedde sig för att avsluta sitt liv, samtidigt som jag var i en nystart av mitt liv. Vi stod på varsin sida av av livets stig och vi kunde inte riktigt nå fram till varandra. Jag förstår att hon hade fullt upp med sin smärta och lidande, både på det fysiska, mentala och själsliga planet. Hon var dödstrött i ordets dubbla bemärkelse, och den lilla energi hon hade måste hon hushålla med. Hon behövde förmodligen bara någon som fanns där tyst vid hennes sida med en utsträckt hand. Hon behövde inte mina peppande böcker som jag kom dragande med eller lyssna på när jag berättade om min senaste utlandsresa. Hon orkade inte läsa och hon orkade inte lyssna. Hon var ju i livets slutskede och förberedde sig för döden.

Det är lätt att missförstå varandra när man inte delar samma erfarenhet. Hur ska du kunna förstå någon som levt på livets botten, om du inte själv levt där? Hur ska du någonsin kunna förstå missbrukaren eller mentalpatienten fullt ut, om du själv inte varit där? Hur ska du kunna förstå den dödsdömde, om du själv inte varit dödsdömd? Det är lätt döma andra och det är lätt att tro att man vet hur andra har det. Idag satt jag med min vän Peter i bilen och snackade om hur vi människor lever skilda världar. Han är före detta narkoman och kriminell som börjat ett nytt friskt liv. Tant Agda skulle förmodligen inte kunna förstå honom, för hennes största fokus och bekymmer är en bortsprungen katt. Medan någon försöker att överleva dagen på samhällets botten, så ojar sig den andre över att bensinpriset gått upp.  Vi lever i våra bubblor och allt är relativt. Vi stod varandra så nära, Åsa och jag, men kom plötsligt så långt ifrån varandra när vi inte längre delade samma situation och erfarenhet. Vi delade inte samma bubbla. Jag hoppas iallafall att Åsa har gått vidare till en annan värld fri från lidande och bekymmer, och att mina tankar kan nå henne.  Hur livet ser ut efter döden får vi alla erfara en dag, och fram till dess kan vi bara försöka leva våra liv så gott vi kan.

Dagsländan påminner oss om livets förgänglighet

"Kom och gå en mil i mina mockasiner 
Innan du bedömer vem jag är 
Våga lämna dina vanliga rutiner 
Se med mina ögon det du ser 
När du känner mina steg i dina fötter
Alla groparna och hindren i mitt liv 
När du anar lite mer av mina rötter 
Kan du aldrig mer va' kall och objektiv 
Kom och gå en mil i mina mockasiner
 Vandra mina vägar för en dag 
Medan regnet öser eller solen skiner 
Sedan kan du säga "så'n är jag” 

 Ingemar Olsson ”I mina mockasiner”

Nytt jobb, nya möten, nya utmaningar..

Jag hinner inte skriva så ofta som jag vill, tiden räcker inte till. Nu är dessutom sommaren här och då kräver ju fint väder att man "passar på" och är utomhus så mycket som möjligt. I stugan finns det ständiga projekt. Nya projekt och dom gamla som aldrig tycks bli färdiga. Mina påbörjade renoveringsprojekt och mina drömprojekt ligger där ständigt och ruvar. Det blir aldrig färdigt någon gång och så är det väl med livet. När man lyckas klara en utmaning, så dyker nästa upp som ett brev på posten.


I mitt nya jobb i en ny stad, så möter jag ständigt nya människor. Det är möten med människor från olika kulturer och miljöer. Det är människor med alldeles unika berättelser och historier från livet. Det är personer som flytt hit från krig och terror, och som splittrats från sina familjer. Det finns många sargade själar med djupa sår som sörjer sina anhöriga. Det är väntan, våndan, längtan och oro. Kommer jag att få stanna i Sverige? När får jag se min mamma, min bror eller mina barn igen?


Jag möter också många före detta missbrukare som fått en ny chans i livet, och som verkligen gör något bra av det. Med sina unika erfarenheter kan de i sin tur hjälpa andra på rätt väg. Det är alkoholisten, pundaren, sockertorsken och många medberoende som gjort en helomvändning med sina liv och gör det bästa av det. Det är så otroligt inspirerande och jag tankar kraft och energi när jag möter dessa människor och tar del av deras "jävlaranamma" och livskraft. Maskrosor som blommat ut och får liv på nytt. Från ingenstans eller någonstans har de väckt deras egen inneboende kraft till liv igen. Helt fantastiskt! Här tror jag vi som studieförbund har spelat stor roll också för många människor. Vi har erbjudit en plats där alla kan passa in och känna sig välkommen på ett eller annat sätt. Vi får människor och idéer att växa, precis som vår slogan säger.


Det många nya ansikten och namn för mig att hålla rätt på, vid sidan om allt annat. Virrpanna som jag är så snurrar det ofta i skallen och jag gör mina små tabbar hela tiden. Men jag älskar mitt jobb och har redan fått många nya vänner och bekanta. Jag tar alla chanser jag får att knyta kontakt. Jag tar till och med upp liftare efter vägen. Jag har haft både gamla narkomaner och unga killar med utländsk härkomst med mig i bilen. Det kanske är vågat att ta upp okända män i bilen, men hittills har det gått bra. En dag fick en av dom hjälpa mig att pumpa däcken på macken, då jag själv inte förstod mig på den där mackapären, så dom kan vara en ängels sändebud. Jag fick förresten ett sådant sändebud häromdagen när jag skulle tanka min nya bil för första gången och inte begrep hur jag skulle få upp tanklocket ( jag har aldrig haft någon bil med såna moderniteter tidigare ). I alla fall så dök det upp en ung tjej som hade haft en precis likadan bil och kunde visa mig var knappen satt! Hallelujah! En ängel på rätt tid och plats!


Man kan tydligt se hur mycket vi människor betyder för varandra och vad viktigt det är att se alla människor som finns i ens närhet. Det finns tyvärr så många ensamma människor därute. Lite småprat, omtanke och ett leende kan räcka långt för den enskilde. Döm heller aldrig hunden efter håren! De vackraste själarna kan bo under den torftiga ytan.

Självvald ensamhet kan vara vacker. Annars en pina.

Förda bakom ljuset..

Dagligen läser vi om bedragare, bedrägerier, fusk och skandaler. Det finns bedragare överallt, både i den privata sektorn och i den statliga och offentliga sektorn. Bland politiker och makthavare, och till och med inom kyrkan och välgörenhetsorganisationer.  Det vi ser på ytan överensstämmer inte med verkligheten. Vilka kan vi egentligen lita på? Vad är sant och vad är falskt? Kan vi lita fullt ut på nyhetskanalerna och det som skrivs i pressen?

Idag har Facebook blivit den största nyhetskanalen för många. Riktad, reklamfinansierad information, så kallade filterbubblor. Facebook, Instagram, Whatsup och Messenger har en och samma ägare. De flesta av oss nyttjar någon av "tjänsterna" dagligen. Det kan verka som ett trevligt socialt nätverk, vilket det också är, och kännas som ett lättsamt och oskyldigt tidsfördriv. Men vi märker samtidigt inte hur våra sinnen påverkas och att vi egentligen är tagna som en slags gisslan. Om vi vill ta fram fakta om något, är första alternativet sökmotorn Google där du kan hitta svar på det mesta. Samtidigt äger Google rätten och möjligheten och spärra vissa sökkriterier och anpassa detta efter vilket land vi bor i. Det finns andra "högre makter" som bestämmer vad som vi ska veta och inte veta.  Därför skapar man en trevlig och social filterbubbla, där vi kan matas med selekterad information som skapar vår sanning och påverkar våra åsikter och vår konsumtion. Genom forskning och statistik kan man ta fram de resultat man vill ha. Selekterad riktad information till olika målgrupper. Nyhetskanalerna pumpar ständigt ut nyheter och information, men stora delar av världen får inget utrymme alls. Afrika och Sydamerika till exempel. Man skriver om klimathotet, men inget om chemtrails och HAARP. Varför? Förmodligen för att möjligheten till 4G och snabbare dataöverföring har blivit viktigare än klimat - och hälsopåverkan. Det är en massa business som riskerar att gå förlorat om civilbefolkningen börjar krångla. Bättre att lägga locket på.

Den yngre generationen använder sig av Snapchat i tron att allt de lägger ut försvinner i etern efter några sekunder. Klart att allt finns sparat på jättelika servrar och få känner till användarvillkoren som ger Snapchat rätt till allt material. Staten har sålt våra identiteter till våra största banker i Sverige genom BankID. Genom BankID har vi åtkomst till Skatteverket, Försäkringskassan och andra myndigheter, förutom våra banktillgångar. Allt laddas ner på mobilen. Säkert eller sårbart?

Det finns en dold agenda i allt det här, och vi är inte medvetna om hur lurade vi är och hur sårbart hela detta system är. Ingen kedja är starkare än den svagaste länken. Den här kedjan är mänskligheten. Människan har så många delpersonligheter, som är utrustad med olika grad av intelligens och moral. Samhället speglar bara människans kapacitet, både det bra och det dåliga. Vi utnyttjar detta till fullo. Den enes bröd, den andres död.
Internet är mycket värdefullt i olika avseenden, men också ett hot. Det gäller att sålla agnarna från vetet.

I dagens stressade samhälle hinner vi inte tänka efter och skapa en egen uppfattning. Vi hinner inte sålla och utvärdera. Det finns en medveten taktik bakom att stressa oss, och påverka oss med hot och rädsla. Det är meningen att vi inte ska stanna upp och ifrågasätta. Ungefär som man gjorde i forna Sovjetunionen, när man gav arbetarna sprit istället för lön när de började klaga.
Man ökar arbetsbelastningen på jobbet och bjuder samtidigt på tårta för att ge de utmattade arbetarna en uppmuntran att göra det lilla extra. Sockerstinna hjärnor fortsätter kämpa in i dimman. Fördummande metoder.

Vi skulle alla må bra mycket bättre med digital detox och andlig spis. Vi skulle förmodligen må mycket bättre om vi möttes i verkligheten än på nätet, och hade de där djupa förtroliga samtalen som är på utdöende och som man måste betala dyrt för hos en terapeut. Det är dock inte lätt att slita sig från det digitala, när i stort sett allt bedrivs på nätet och vi tvingas använda det för att leva. Samtidigt är det detta sårbara system som kan bli vår undergång i händelse av ett cyberkrig.

Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk

Vissa saker är värda att förverkliga

Det pratas mer och mer om psykisk ohälsa,  vilket är mycket positivt. Även om det fortfarande är lättare att prata om fysiska krämpor,  så är det fler och fler som öppnar sig och blottar sig. Det är inte lika tabubelagt längre att visa upp sinnets svagheter.
Jag skulle vilja påstå att hela mänskligheten är sinnessjuk och galen.
Med vår intelligens har vi skapat fantastisk teknik som både kan hjälpa oss och förgöra oss. Rädsla, girighet och maktbegär i kombination med kollektiva egostrukturer gör att vi sågar av den gren vi sitter på.
Hat, rädsla och missnöje blir en källa till gemenskap som leder till våld och destruktiva handlingar. Människor som hatar tillsammans kan bli mycket farliga. Vi ser terrordåd efter terrordåd. Vi fortsätter att producera mer och mer förfinade vapen. Vi fortsätter att roffa åt oss av världens tillgångar och förstör vår miljö för överlevnad. De rika tar ifrån de fattiga, och luft, jord och vatten
förgiftas eller utarmas. Trump lämnar klimatavtalet. Korruption, maktstrukturer och penningförflyttningar styr världen med hjälp av det kollektiva egots galenskap.
När vi hela tiden handlar utifrån egot, så kommer vi aldrig att överleva. Trump må vara ett praktexempel på det galna mänskliga egot, men det finns "mini-trumps" överallt. Inom politiken, i landstinget,  i många företag och även i familjer och vängrupper. Hur miljövänlig är du själv? Åker du kollektivt, sopsorterar, sparar på el och vatten och äter vegetariskt? Tänker du i första hand på dig själv och din familj eller ser du till resten av världen?

"What's in it for me?" är var och ens motto. Inte alla tänker så, men majoriteten.
Den äldre generationen som upplevt krig och svält, vet att tiderna kan förändras mycket snabbt. Det vet hur viktigt det är att hushålla med resurserna och ställa upp för varandra.
Att rikta sitt missnöje mot varandra tycks vara mycket lättare än att lyfta och stärka varandra. Det onda kommer av sig självt, men det goda måste man kämpa för.
Tänk om vi kunde samla vår kraft, energi och intelligens och fokusera på det som är positivt istället! Vilka resurser vi besitter!
Sluta söka problem och syndabockar! Bemöt varje negativ tanke med något positivt och vänd trenden. Vi kan fortsätta skapa missnöjespartier i stort och smått i all oändlighet utan att åstadkomma annat än separation och konflikter.
Var och en har ett eget ansvar att vända trenden och skapa ett nytt himmelrike. För himmelriket finns inom var och en av oss. Och jag är inte religiös. Jag vill bara att vi människor mer använder oss av vår emotionella intelligens och tänker mer med hjärtat. Det är värt att försöka förverkliga det innan det är för sent.  Det var mina tankar idag från en liten stuga vid vägens slut där regnet just nu smattrar mot plåttaket.