Livet är ständigt i förändring...

Jag vandrar genom Slåtterdalsskrevan en solig sensommardag. Det är underbart vackert och jag är glad, nöjd och lycklig. Det har varit en rolig dag. Sekunden senare ligger jag på marken med bruten handled och fattar inte riktigt vad som har hänt. Tar mig dryga 3 km till bilen och hamnar slutligen på akuten och blir gipsad, Sen följer sjukskrivning, upprepade röntgenundersökningar och slutligen en operation som var en jobbig upplevelse. Nu sitter jag och skriver pekfingervalsen med ena handen och längtar till den dag när jag kan använda båda händerna fullt ut. Det som man annars tar för givet och självklart, blir plötsligt stora utmaningar.

Innan fallet..

Vid sidan av mitt olycksfall drabbas min närmaste krets av en rad tråkiga upplevelser. Inom loppet av bara ett par veckor. En 18-årig flickas självmord, plötsligt dödsfall, dystra cancerbesked och andra jobbiga sjukdomstillstånd. Det kommer plötsligt ett helt sjok av elände över mig. Det känns som jag rör mig i en negativ energi och det är oundvikligt att inte låta sig påverkas och dras ned av allt detta.


Tänk vad livet kan förändras i ett enda ögonblick! Man vet aldrig vad som rör sig bakom nästa gathörn. Livet är fyllt av överraskningar, både positiva och negativa. Vi strävar alltid efter att få det bättre och klagar ständigt på något i vår tillvaro. Men tänk om din tillvaro just nu är den bästa du någonsin kommer att få. Tänk om allt bara kommer att bli sämre?
Ju äldre man blir desto större är risken att man drabbas av sjukdom och allehanda krämpor. Det blir än viktigare att leva i nuet och vara tacksam för det man har. Jag är tacksam för att jag bara bröt handleden. Det kunde ha varit mycket värre.


Ibland kan man upptäcka i efterhand att allt har en mening. Inget ont som inte för något gott med sig, brukar man säga. Tråkiga upplevelser är ibland nödvändiga att gå igenom för att erfarenheten gör oss starkare och bättre rustade inför framtiden. Det kan också innebära ett uppvaknande och vara ett tecken på att man ska rikta fokus mot något annat. I efterhand kan man se att livet är synkroniserat och att allt hänger ihop något konstigt sätt. Ibland blir det extra tydligt. Nästan kusligt. Plötsligt öppnar sig nya vägar och möjligheter. Livet självt föser dig fram i en viss riktning. Livet innehåller så oändligt mycket och varje dag är ett spännande nytt kapitel. Det gäller att vara uppmärksam på de tecken som visar sig mer eller mindre tydligt. När man är stressad så är de svåra att upptäcka. Därför extra viktigt att varje dag stilla sig en stund och reflektera. Just nu avundas jag en av mina bästa och närmaste vänner som idag startar sin 80 mil långa pilgrimsvandring. Lycka till min älskade vän!
Jag vill också gör en sådan vandring en gång i livet. Vi får väl se om jag lyckas. Nu kollar jag på texten i min lyckokaka ( fortune cookie ) och väntar med spänning på vad som händer härnäst i mitt liv. Det enda vi kan vara säkra på är att allt förändras...

Frisk, fri och sober!

Jag har ingen lust att vara någon moralkärring som kommer med pekpinnar och lägger sig i folks vanor och livsstil. Folk får göra som dom vill! Jag har bara som mål att vara en inspiratör för de som är intresserade och vill lyssna. Idag ska jag prata om alkohol som kan vara ganska tabubelagt. "Vad du än gör, så rör inte min sprit!" Att anmärka på folks alkoholvanor eller prata om alkoholfria alternativ kan göra folk jäkligt förbannade och jag får känslan av att vara ett Jehovas vittne som ringer på din dörr. Inte välkommen...dörren i ansiktet!

Vår kultur är så fast förankrad i alkoholtraditioner och det är svårt att bryta sig loss för dom som vill. Alkohol är ett sätt att umgås och att fira med, både i privatlivet och i arbetslivet.
Visst, det är jättetrevligt med middagar, personalfester, afterwork och helgdagar. Men kanske inte så trevligt dagen efter när man vaknar upp med huvudvärk, trötthet och illamående. Helgen som skulle avsättas till sånt som man inte hann med tidigare i veckan, försvinner i en dåsig dimma och plötsligt är det måndag igen. Stressen infinner sig och du känner ett dåligt samvete över att ännu en helg förflutit utan något vettigt uträttat. Sovrummet blev inte städat, utflykten med barnen blev inte av. Inte heller besöket på gymmet eller hos din gamla mamma. Tänk att istället vakna tidigt en lördag eller söndagsmorgon och baka bröd eller ta en morgonpromenad i skogen! Varför inte en joggingrunda sent en fredagskväll och skippa fredagsölen eller fredagsvinet?

Livet är en värdefull gåva och jag tycker om att använda min tid till det som gör att jag mår bra och utvecklas. Jag vill behandla min kropp väl och leva hälsosamt. Jag vill känna mig fri att kunna ta bilen närsomhelst utan att oroa mig för promillehalten i blodet.

En lördagskväll i somras ringde min dotter från en konsert i Sundsvall och meddelade att hon var sjuk och ville bli hämtad. Jag hade precis satt mig i soffan för att mysa och kolla på en film. Lyckligtvis så var jag alkoholfri och kunde sätta mig direkt i bilen och åka de många milen för att hämta hem henne, då andra kommunikationer inte existerar en lördagskväll. Det var en varm och ljus sommarkväll då väldigt många satt ute på någon veranda eller uteservering med alkohol i glaset.
Som tonårsförälder är det ganska nödvändigt att vara nykter och stå i beredskap, tycker jag. Det är tragiskt när man hör poliser berätta om tonåringar som får övernatta i fyllecell för att ingen förälder är nykter nog att komma och hämta.

Jag tror att vi alla känner en eller flera i vår närmaste bekantskap som har problem med alkoholen, som dricker för mycket och som inte hanterar det så bra. Jag tror också att vi alla har haft någon tråkig upplevelse eller erfarenhet när det gått riktigt snett. De flesta av oss är drabbad på ett eller annat sätt. Så ledsamt och så onödigt.

Alkoholfrihet behöver inte vara någon uppoffring. Fester och firande kan bara bli bättre utan.

Jag tycker också om öl och vinsmaken till olika maträtter. Den goda smaken är viktig och en av livets bästa njutningar. Som tur är finns numera en mängd alkoholfria alternativ. Systembolaget utökar ständigt utbudet och försäljningen av alkoholfritt ökar stadigt. Det finns sofistikerade, lyxiga och klimatsmarta varianter av alkoholfria drycker. Fler och fler krogar utbildar sina bartenders och övrig personal att blanda till alkoholfria drinkar och att erbjuda rätt typ av alternativ till olika rätter. Det ligger i tiden och har blivit en hälsotrend att våga avstå alkohol. Senaste forskningen visar tydligt sambandet mellan cancer och alkohol. Alkohol är destruktivt och nedbrytande trots att vi pådyvlas motsatsen i glamourösa reklaminslag.

Jag har avböjt alkohol i många sammanhang och blivit ifrågasatt. Det verkar oerhört provocerande att vara nykter bland fulla människor. För att få vara i fred har jag gått omkring med min alkoholfria drink eller alkoholfria öl i glaset, och låtsas tillhöra den onyktra gemenskapen. Jag har heller inget emot att vänner och bekanta dricker så länge man gör det på ett ansvarsfullt sätt. Men efter att ha prövat ett liv både med och utan alkohol, så kan jag ärligt säga att ett liv utan alkohol är betydligt skönare och coolare. Jag vågar ändå flamsa, släppa loss och bjuda på mig själv. Jag ogillar dock att tappa kontrollen och känna att jag blir trög och dum i huvudet. Jag känner mig bekväm och fri att tacka nej, och det bästa är att vakna upp dagen efter och tacka mig själv för att jag gjorde det. Att vara nykter är bästa skyddet och försäkringen, och den bästa vännen i nöden.

Eftersom jag själv numera också jobbar i "nykterhetsbranschen" så vill jag slå ett slag för kommande Sober October kampanj och utmana er alla att ta en vit månad. Det är du värd!

Fredagen den 06 oktober arrangerar IOGT-NTO och NBV en nykter afterwork i Ö-vik på Bergsgatan 8. Välkommen!

Ha det så gott och sköt om er!

Det finns goda, nyttiga och baksmällefria alternativ!

Härlig dag för kropp och själ!

Måste bara få berätta om i lördags! Jag och min väninna steg upp tidigt på lördagsmorgonen, åt en lätt frukost och åkte sedan till en gympasal i Nordingrå. Vi hade anmält oss till fyra olika träningspass i yoga och funktionell träning. Vi inledde dagen med ett uppmjukande yogapass tillsammans med yogaläraren Ulrika Cassel från Mya Flow. I ett mjukt och behagligt tempo guidade Ulrika oss genom de olika positionerna och det var mycket välbehövligt fokus på höftböjarna och skuldrorna.

Kroppen vaknade till liv och vi var lagom uppvärmda inför nästa utomhuspass med Petra Malm ( Petra Malm AB ).


När jag anmälde mig till passet med funktionell träning så hade jag ingen aning om vad det var, och jag kollade inte upp det heller. Jag är glad att jag inte gjorde det heller, för då hade mitt mentala motstånd blivit för stort och jag hade nog gett upp innan jag ens provat.


Det visade sig att Petra är gammal yrkesofficer och plötsligt såg jag mitt liv passera revy i ett amerikanskt bootcamp. Jag såg mig själv kräla i lera, klättra upp för höga hinder och ramla ner i djupa gyttjegravar. Blodsmak i munnen innan jag ens börjat! Det var för sent att ångra sig. Men skam den som ger sig!


Efter en uppvärmande språngmarsch ( utan kampsång ), så fick vi utföra en massa nya utmaningar på olika stationer. Vi lyfte bildäck och andra tunga vikter, vi slog ihjäl bildäcken med slägga, vi gick på alla fyra uppför branter, vi jagade och kröp under och över varandra och mycket mer. Och det bästa av allt, var att det var så himla roligt!! Tiden gick så fort och jag var glatt överraskad att jag klarade alla utmaningar och att jag dessutom njöt av det! Det hade jag inte förväntat mig! Men jag tror att Petra var till stor hjälp där, som en härligt peppande coach.

Det var ganska skönt att sedan få sätta sig och äta en god lunch på Mannaminne efter passet. Vi var nästan ensamma i restaurangen så vi tog bästa fönsterbordet såklart! 

Lunch med utsikt

Innan vi åkte hem avslutade vi med ett avstressande yogapass. Denna gång fick vi pröva på restorative yoga, samt yoga nidra. Ulrika lotsade oss mjukt genom övningarna och det var djupt avslappnande och vitaliserande. Det kändes så behagligt i hela kroppen.

När jag kom hem på kvällen hade jag en så skön känsla i kropp och själ. Kände mig både stark, vital och relaxerad på en och samma gång. Jag njöt av att vara i min egen kropp. Kände inte för att slösa bort den känslan i tv-soffan, utan tog istället en lång skogspromenad. Kroppen hade fått en riktig boost! Man kanske skulle kalla detta för "boostcamp" istället för "bootcamp".

Denna dag blev ett avstamp till mitt "nya liv"! Nu ska jag ta tag i träningen igen på allvar. Man mår ju så fantastiskt mycket bättre och blir så mycket piggare med fysisk aktivitet. För att inte tala om hur gott jag sov hela natten sen! Det blir garanterat fler gånger av den här träningsvarianten, trots grym träningsvärk dagen efter! Jag säger som en annan deltagare, min vän och gamla kollega Stina när hon recenserade dagen med Ulrika och Petra:"- Ni får fem yogamattor och fem bildäck av mig!"



I fyllan och villan...

Det har skapats en stor debatt och drev de senaste dagarna på grund av Anders Borgs fylleskandal.
Jag var inte på festen och kan inte redogöra för vad som hände eller inte hände. Allt är baserat på hörsägen och anonyma källor än så länge vad jag vet.
När det kommer till alkohol så finns det en lättvindig kultur och vedertagen nonchalans i vårt samhälle.  Det är ok att göra snedsteg på fyllan och bli ursäktad och förlåten (?) Man får skämma ut sig, spy på mattan och smälla av i något hörn. Det sånt som händer och inget att göra någon större grej av. Alkohol förhöjer stämningen och det är kul att se andra förnedra sig och göra bort sig. Det blir en snackis i fikarummet några dagar efter personalfesten.

När det kommer till vuxna människor så borde man kunna ställa som rimligt krav att man tar ansvar för sitt beteende och då handlar det om att ta ansvar innan man tar första glaset.  Om jag inte kan garantera att jag inte blir för full och gör omdömeslösa saker, så bör jag avstå helt och hållet.
Alla vet att alkohol och andra droger påverkar omdömet och ändå riskerar så många sin hälsa, sin värdighet och framförallt sin egen och andras säkerhet. Vi läser och hör dagligen talas om andras snedsteg på fyllan. Det är rattfylleri, slagsmål, misshandel, våldtäkter och diverse olyckor. Allt på grund av att man tappat omdömet och egna gränser efter alkoholintag. Det kostar samhället miljarder varje år. Ändå är alkohol ett inslag i alla miljöer och det är dessutom lagligt att göra reklam för det.
Utan att snöa in på lagstiftning och regler, så vill jag komma fram till det personliga ansvaret som man aldrig kan skjuta över på alkoholen.
När det kommer till "Borgskandalen" så har det bildats olika grupperingar där vissa stöttar Borg och viftar bort det med att vad som helst kan hända i fyllan och villan och det kan hända "vem som helst". Det är alltså ok för vem som helst att supa skallen av sig och göra vilka tokigheter som helst? Nej, det är inte ok. Inte på långa vägar.
Jag har själv blivit för full i mina dagar. Det är så länge sedan att det är preskriberat nu. Idag vill jag inte chansa längre. Jag tänker efter före. Det borde Borg också ha gjort, om det nu är sant det som skrivs. Det borde alla göra innan de ens funderar på att ta det där första glaset. Är det värt det? Kan jag garantera att jag inte tappar omdömet? Hur ser min historia ut och hur är dagsformen?

Jag blir så frustrerad när jag ser den lättja som råder i vår syn på alkoholkulturen. Det är dags att förändra detta och öka graden av medvetenhet.  De som säger "jag kan minsann hantera alkoholen så för mig är det inga problem" bör inte heller ha något problem med att avstå, även om det innebär en begränsad matupplevelse eller vad man nu vill uppge som argument för att fortsätta dricka. Fler och fler bör ta sitt ansvar och vara solidariska mot de som av olika anledningar inte kan hantera alkohol. Det behövs skapas nyktra miljöer och vår alkoholkultur måste ifrågasättas. Vi behöver vara bra förebilder för våra barn och skapa trygghet och förutsättningar för ett sundare och säkrare samhälle. Ska vi låta droger och missbruk ta makten och kontrollen över oss?
Vi gör tillräckligt många fel och blunders som människa även utan alkohol och det är mänskligt. Men det är inte ok att beskylla alkoholen för detta eller att använda det som en ursäkt eller överlåta ansvar och konsekvenser på samhället.

Lånad bild

Frihet är det finaste jag vet....

Redan som litet barn var jag mån om min personliga frihet. Jag drömde om den dag jag skulle få flytta hemifrån och bo själv. Fram till dess byggde jag kojor i skogen, snökojor och kojor under min säng. Mitt favoritställe var en liten skrubb med fönster i sommarstugan där jag fick inreda, sova och bo. Pippi Långstrump var och är fortfarande min förebild.

När det kommer till begreppet frihet så kan det betyda så mycket för olika människor. För de flesta är frihet att inte sitta i fängelse, att inte vara förtryckt, att ha åsiktsfrihet, att vara socialt och ekonomiskt oberoende. Många glömmer dock att de är slavar under eget missbruk av alkohol, droger, sex, bekräftelse, materialism, traditioner, religiösa dogmer och relationer.

När jag pratar om frihet, så menar jag inte att man är fri att göra precis som man vill utan att ta hänsyn till lagar och förordningar, moral och etik. Jag likställer frihet med oberoende. Att kunna förverkliga sig själv och vara sitt sanna jag.

Frihet är en inre känsla. Det är att veta att jag äger mitt eget liv och själv ansvarar över det. Frihet är att kunna säga, tycka, tänka, känna och göra det jag innerst inne vill, oavsett vad andra tycker och tänker. Det är att släppa alla mentala måsten och borden. Det är att inte ljuga för sig själv och vara slav under andras tyckanden. Frihet är att ständigt kämpa för själslig och andlig styrka.

De flesta är slav under sina egna tankar och lever i ett mentalt fängelse. Man förminskar sig själv och ser inte sitt eget värde. Man står inte upp för sig själv och har inte modet och kraften att göra något annorlunda. Man lever kvar i falska trygghetszoner och är rädd för att kasta sig ut i det okända. Man ljuger för sig själv och omgivningen för att passa in och mötas av andras gillande.

En del tycker att det är kärlek att offra sitt liv för sin partner, sina barn och familjen. Visst måste vi finnas till hands och hjälpa våra nära och kära och våra medmänniskor. Men det gäller att se skillnad på uppoffring och äkta kärlek. Man kan vara en god medmänniska utan att falla offer för curling och medberoende. Det handlar om att byta och bryta traditioner, stereotyper och könsroller. Vi måste lyssna till vårt hjärta och vår inre röst.

I min strävan efter frihet så har jag fått offra många relationer och levt utan partner i långa perioder. Så snart jag känner mig fångad, förminskad, ägd och tappar min egen identitet så slår jag bakut. Jag vill inte tas för given och bli inplacerad i en roll som någon annan förväntar sig. Ärlighet och sanning är mitt rättesnöre. Jag måste vara ärlig mot mig själv och andra, och önskar samma tillbaka.
Jag har lyssnat till Björn Afzelius mest kända låt säkert ett hundratal gånger och jag ska erkänna att jag inte förrän i sommar fattade vad den handlade om. Jag har alltid kallat låten för "Du är det finaste jag vet" och trott att det var en kärlekssång, en hyllning till någon man älskar. Inte förrän nu har jag fattat att den handlar om FRIHET, och låten fick med en ens en helt annan betydelse och innebörd för mig. Så fantastiskt bra han beskriver det jag också känner inför friheten: Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek, Du är mitt blod Och mina lungor...

Fri som vågorna

Sång till Friheten av Björn Afzelius

Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken

Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek
Du är mitt blod
Och mina lungor

Mina ögon
Mina skuldror
Mina händer och mitt hjärta

Friheten är ditt vackra namn
Vänskapen är din stolta moder
Rättvisan är din broder
Freden är din syster
Kampen är din fader
Framtiden ditt ansvar

Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken

Mellan liv och död..

Idag skulle en av mina äldsta vänner ha fyllt 54 år. Lika gammal som jag själv. Vi gick i samma klass i 9 år. Var tillsammans jämt under ungdomstiden och hittade ständigt på nya upptåg. Vi åkte på språkresa till Brighton en månad när vi blott var 15 år gamla och definitivt inte torra bakom öronen. När jag tänker efter så hade nog Åsa inte ens fyllt femton när vi åkte iväg.

Vi fick barn samtidigt, och vi blev ensamstående mammor samtidigt. Vi följdes senare åt till Miami och Västindien på en kryssning som jag vunnit och hade några härliga lyxiga lata dagar långt borta från stress och bekymmer. Vi hade alltid djupa förtroliga samtal tillsammans. När Åsa blev sjuk i bröstcancer hade jag precis fått mitt tredje barn. Det blev en tuff tid för Åsa, men hon kämpade på och blev till slut friskförklarad efter fem år. Det blev några friska år som för att hämta andan innan nästa dystra besked. Cancern hade slagit tillbaka och denna gång i skelettet. Prognosen såg mörk ut. Jag fanns vid hennes sida och försökte trösta och hjälpa så gott jag kunde. Men någonstans där förändrades vår vänskap. Hon drog sig undan, blev lätt sur och retlig. Jag kände mig bortvald och missförstådd. Jag fanns inte vid hennes sida hennes sista månader, men jag var på hennes begravning.

Jag har funderat många gånger på varför det blev som det blev mot slutet. Jag tror att hon faktiskt gett upp och accepterade tanken på att dö, medan jag försökte peppa henne och komma med goda råd. Medan jag var full av liv, nyförälskad och på väg mot nya mål, så fanns bara en väg för henne. Vägen mot döden. Hon sorterade och rensande bland sina saker, för att underlätta för döttrarna efter hennes bortgång, medan jag skaffade saker för att flytta in i ett nyköpt hus. Hon förberedde sig för att avsluta sitt liv, samtidigt som jag var i en nystart av mitt liv. Vi stod på varsin sida av av livets stig och vi kunde inte riktigt nå fram till varandra. Jag förstår att hon hade fullt upp med sin smärta och lidande, både på det fysiska, mentala och själsliga planet. Hon var dödstrött i ordets dubbla bemärkelse, och den lilla energi hon hade måste hon hushålla med. Hon behövde förmodligen bara någon som fanns där tyst vid hennes sida med en utsträckt hand. Hon behövde inte mina peppande böcker som jag kom dragande med eller lyssna på när jag berättade om min senaste utlandsresa. Hon orkade inte läsa och hon orkade inte lyssna. Hon var ju i livets slutskede och förberedde sig för döden.

Det är lätt att missförstå varandra när man inte delar samma erfarenhet. Hur ska du kunna förstå någon som levt på livets botten, om du inte själv levt där? Hur ska du någonsin kunna förstå missbrukaren eller mentalpatienten fullt ut, om du själv inte varit där? Hur ska du kunna förstå den dödsdömde, om du själv inte varit dödsdömd? Det är lätt döma andra och det är lätt att tro att man vet hur andra har det. Idag satt jag med min vän Peter i bilen och snackade om hur vi människor lever skilda världar. Han är före detta narkoman och kriminell som börjat ett nytt friskt liv. Tant Agda skulle förmodligen inte kunna förstå honom, för hennes största fokus och bekymmer är en bortsprungen katt. Medan någon försöker att överleva dagen på samhällets botten, så ojar sig den andre över att bensinpriset gått upp.  Vi lever i våra bubblor och allt är relativt. Vi stod varandra så nära, Åsa och jag, men kom plötsligt så långt ifrån varandra när vi inte längre delade samma situation och erfarenhet. Vi delade inte samma bubbla. Jag hoppas iallafall att Åsa har gått vidare till en annan värld fri från lidande och bekymmer, och att mina tankar kan nå henne.  Hur livet ser ut efter döden får vi alla erfara en dag, och fram till dess kan vi bara försöka leva våra liv så gott vi kan.

Dagsländan påminner oss om livets förgänglighet

"Kom och gå en mil i mina mockasiner 
Innan du bedömer vem jag är 
Våga lämna dina vanliga rutiner 
Se med mina ögon det du ser 
När du känner mina steg i dina fötter
Alla groparna och hindren i mitt liv 
När du anar lite mer av mina rötter 
Kan du aldrig mer va' kall och objektiv 
Kom och gå en mil i mina mockasiner
 Vandra mina vägar för en dag 
Medan regnet öser eller solen skiner 
Sedan kan du säga "så'n är jag” 

 Ingemar Olsson ”I mina mockasiner”

Nytt jobb, nya möten, nya utmaningar..

Jag hinner inte skriva så ofta som jag vill, tiden räcker inte till. Nu är dessutom sommaren här och då kräver ju fint väder att man "passar på" och är utomhus så mycket som möjligt. I stugan finns det ständiga projekt. Nya projekt och dom gamla som aldrig tycks bli färdiga. Mina påbörjade renoveringsprojekt och mina drömprojekt ligger där ständigt och ruvar. Det blir aldrig färdigt någon gång och så är det väl med livet. När man lyckas klara en utmaning, så dyker nästa upp som ett brev på posten.


I mitt nya jobb i en ny stad, så möter jag ständigt nya människor. Det är möten med människor från olika kulturer och miljöer. Det är människor med alldeles unika berättelser och historier från livet. Det är personer som flytt hit från krig och terror, och som splittrats från sina familjer. Det finns många sargade själar med djupa sår som sörjer sina anhöriga. Det är väntan, våndan, längtan och oro. Kommer jag att få stanna i Sverige? När får jag se min mamma, min bror eller mina barn igen?


Jag möter också många före detta missbrukare som fått en ny chans i livet, och som verkligen gör något bra av det. Med sina unika erfarenheter kan de i sin tur hjälpa andra på rätt väg. Det är alkoholisten, pundaren, sockertorsken och många medberoende som gjort en helomvändning med sina liv och gör det bästa av det. Det är så otroligt inspirerande och jag tankar kraft och energi när jag möter dessa människor och tar del av deras "jävlaranamma" och livskraft. Maskrosor som blommat ut och får liv på nytt. Från ingenstans eller någonstans har de väckt deras egen inneboende kraft till liv igen. Helt fantastiskt! Här tror jag vi som studieförbund har spelat stor roll också för många människor. Vi har erbjudit en plats där alla kan passa in och känna sig välkommen på ett eller annat sätt. Vi får människor och idéer att växa, precis som vår slogan säger.


Det många nya ansikten och namn för mig att hålla rätt på, vid sidan om allt annat. Virrpanna som jag är så snurrar det ofta i skallen och jag gör mina små tabbar hela tiden. Men jag älskar mitt jobb och har redan fått många nya vänner och bekanta. Jag tar alla chanser jag får att knyta kontakt. Jag tar till och med upp liftare efter vägen. Jag har haft både gamla narkomaner och unga killar med utländsk härkomst med mig i bilen. Det kanske är vågat att ta upp okända män i bilen, men hittills har det gått bra. En dag fick en av dom hjälpa mig att pumpa däcken på macken, då jag själv inte förstod mig på den där mackapären, så dom kan vara en ängels sändebud. Jag fick förresten ett sådant sändebud häromdagen när jag skulle tanka min nya bil för första gången och inte begrep hur jag skulle få upp tanklocket ( jag har aldrig haft någon bil med såna moderniteter tidigare ). I alla fall så dök det upp en ung tjej som hade haft en precis likadan bil och kunde visa mig var knappen satt! Hallelujah! En ängel på rätt tid och plats!


Man kan tydligt se hur mycket vi människor betyder för varandra och vad viktigt det är att se alla människor som finns i ens närhet. Det finns tyvärr så många ensamma människor därute. Lite småprat, omtanke och ett leende kan räcka långt för den enskilde. Döm heller aldrig hunden efter håren! De vackraste själarna kan bo under den torftiga ytan.

Självvald ensamhet kan vara vacker. Annars en pina.