Vad är Gud?

Som jag sa i mitt förra inlägg, så är jag troende. Jag tror inte allt är en ren slump. Ska försöka förklara min uppfattning om "Gud", så enkelt jag kan. Det är dock risk för att det mesta låter flummigt i dina öron.

Jag tror att Gud kommer att bli vetenskapligt bevisad i framtiden. Idag utgår all forskning utifrån oss själva. Att  säga att Gud inte existerar utifrån vetenskaplig forskning, är att säga att vi själva innehar den högsta levande intelligensen, att vi är större än Gud. Idag bedrivs forskning på fysiska materier, d v s stoff, vatten, luft, mineraler, och kemikalier. Vi glömmer dock andliga materier som t ex: idéer, beräkningar eller kort sagt våra tankar. Allt som vi människor skapar börjar ju i tanken, och tankarna är obegränsade. Men i praktiken blir det mer begränsat. Vi saknar tillräckligt förfinade verktyg och instrument för att kunna skapa det vi vill och för att kunna utforska allt som finns. Alla vet att begreppet kärlek existerar, men hur ska vi med vetenskaplig forskning kunna bevisa att den finns eller mäta den?
Jag tror att vi alla är en del av en enda stor organism, som alltid har funnits och som alltid kommer att finnas. Vi är bara små små celler i Universum, liksom våra kroppar är ett universum för de celler och organismer som finns inom oss. Vi är alla en del av ett större medvetande, en större kraft. När du tänker en tanke skickar du signaler dels till din egen kropp, till dina egna celler, samtidigt som du skickar signaler ut i kosmos. Våra tankar är som magneter. Våra tankar fångas upp och attraherar hela universum, och vi får ett svar tillbaka. Det är därför jag också tror på bönens kraft. Det du ber om fångas upp av det kosmiska medvetandet, och drar till sig det du tänker på. Det är därför det är så viktigt att tänka positivt och tänka på rätt saker.
Om du tänker negativt, skapas disharmonier i din egen kropp och vidare ut i Universum. Om du tänker positivt skapas harmoni. Många religiösa säger sig bli bönhörda, och det är egentligen tankens kraft som gjort verkan. Kalla det naturlag, kosmisk lag eller kalla det Gud. Inte bara tanken skapar, utan drivs även på med våra handlingar. Om du misshandlar din kropp med felaktig föda, kemikalier och alkohol kommer din kropp att till slut bli sjuk och brytas ned. Om vi fortsätter att misshandla vårt jordklot med nedsmutsning, skövling och utarmning, kommer även Moder Jord att skapa disharmonier och slå tillbaka. Som jag ser det är vi alla en del av Gud och den skapande kraften. Jag tror inte på en personifierad Gud som styr och organiserar allt som sker. Vi är själva våra egna gudar, på ett eller annat sätt. Jag tror också att vår existens är grundad på kärlek, att kärlek är den mest existentiella formen av livskraft.
När vi upplever kärlek, kan vi erfara gudomliga upplevelser. När vi upplever ren och sann kärlek, så är vi så nära Gud vi kan komma. När vi lever i harmoni, kommer vi att bli ett med Gud. För mig har religioner inte så mycket med Gud att göra. Religioner har skapats av människan för att tillskansa makt och styrning. Kristus kärleksbudskap, och begrepp som etik och moral är värdefullt. Vi behöver rättesnören. Men tyvärr har mycket av detta gått om intet i praktiken. Religionskrig och våld i Guds namn, har inget med Gud att göra. Det räcker inte heller att gå till kyrkan på söndagarna och be om syndernas förlåtelse eller att bikta sig. Att i varje tanke, ord och handling vara kärleksfull, är vägen till Gud.  Så ser jag på det...Vad tror du?

Att tro är att inte veta..

Jag har varit troende så länge jag kan minnas. Har alltid trott på en Gud i någon form. När jag var liten trodde jag att Gud var en gubbe i vit kappa med svart kors på magen, som bodde i himlen. Det var han som bestämde över allt levande. Jag var nog lite rädd för Gud när jag var liten, skrämd av allt det jag fick höra i söndagsskolan.
När jag blev äldre så startade mitt riktiga sökande efter Gud och det pågår fortfarande. Jag har vandrat runt mellan Svenska Kyrkan, Pingstkyrkan, buddistiska tempel, indiska ashram och deltagit i new age-rörelsens olika aktiviteter. Jag har bjudit in mormoner och Jehovas till mitt hem och haft ändlösa diskussioner om Gud och religion. Jag har deltagit i en mängd kurser och studiecirklar, och läst otaliga böcker. Ibland har jag lurats att tro att jag hittat hem, men efter ett tag har det ändå inte känts rätt. Jag kan inte förlika mig med någon religion, eller bekänna mig till någon tro, för inget överensstämmer med min egen tro och känsla. Jag plockar lite här och där, och konstaterar att alla religioner har nåt att ge och lära mig.  Min egen tro och känsla förändras hela tiden, allteftersom mitt sökande fortgår. För mig är detta en resa utan slut.
Kan inte begripa hur så många människor kan vara så övertygade i sin tro. Har man verkligen ifrågasatt sin egen tro, eller har man bara bestämt sig? Jag tror tyvärr att många gått rakt in i religionens käftar och blivit slukade hel och hållen redan som barn. Det har inte funnits något alternativ, de har bara köpt konceptet rakt av. Andra söker en trygghet, och bestämmer sig för att "this is it". När man sedan har något att hålla sig i, blir det alltför skrämmande och utmanande att börja tvivla och vackla. Det är bekvämt att luta sig tillbaka mot ett heligt rättesnöre, som inte får ifrågasättas.
Jag tror det i många fall är likadant med äktenskapet. Man blir förälskad och förförd in i ett förhållande. När man blivit tillräckligt involverad, blir det svårt att lämna. Man bestämmer sig för att det är detta som gäller, att det är detta man ska kämpa för. Man vågar inte rannsaka sig själv och sina känslor, för det blir för jobbigt. Många går kvar och stampar i ett förhållande som sedan länge är dött, men det vågar man inte erkänna för någon, inte ens för sig själv. Det blir för jobbigt och skrämmande att bryta upp. Istället klöser man sig fast vid tryggheten i det gamla och invanda.
Jag upplever samma sak med religionerna. Det är lätt att bli "frälst", det vill säga förälskad och förförd. Sen blir du för involverad i församlingen, i kyrkan, och det blir svårt att bryta upp. Kanske tänker man inte ens tanken, utan föredrar att gå omkring i ett rosa skimmer och låtsas. Det är i allafall min tolkning och upplevelse.  Min egen tro är obunden och fri. Liksom den villkorslösa kärlek jag tror på. Kärleken är en fri energi som inte kan fasthållas. Kräver man kärlek, så kväver man den. Min tro kan heller ingen religion ställa krav på. Vad tror du?

Tussilago...

Har just kommit tillbaka från en fettförbrännande promenad längs Järveds strand. Vägrar acceptera att jag gått upp 3 kilo på bara 3 veckor, trots att jag motionerar regelbundet och är restriktiv med vad jag äter och dricker. Ok, jag unnade mig lite godsaker på 50-årskalaset igårkväll. Åt av goda pajer och sallader, och tog tre gånger av den supergoda tårtan ( fast jag försökte få det att se ut som om jag bara "städade" lite på tårtfatet ). Jag är van att ha kontroll över min vikt, men nu har det hänt något med min kropp. Kan bara tyda det som att "klimakteriekärringen" vill komma ut. En gång för alla. Men jag vägrar släppa ut henne. Jag vägrar bli "stur" och önskar att jag hade "krumelurpiller".
Nåväl, vad är väl några extra kilon på kroppen att klaga över? Inget alls. Jag ska sluta gnälla. Snor ett citat från en vän: "Njut av hur dåligt du har det idag, för imorgon blir det värre".    

I solskenet marscherade jag fram i rask takt, men hann ändå lägga märke till tussilagon i dikeskanterna. Jag älskar dessa söta små gula blommor. De visar att att våren är här på allvar och att vi går en ny sommar till mötes. De ger ett spirande fint löfte om att vi går mot en ljusnande framtid, även fast det ser mörkt ut i många delar av världen. Jag lade även märke till det förälskade unga paret som kom gående mot mig, hand i hand. Den ena med magen i vädret. Båda var kvinnor. Det ger också löfte om att vi går mot nya tider. Kanske de döper barnet till "Tussilago". Det skulle jag ha gjort om jag fick chansen igen. Nya namn, nya tider, nya kilon och en ny framtid. Nu sätter jag mig i solen på balkongen och njuter av mitt nybakade bröd och mitt nybryggda kaffe. Life is good!

Sommaren har hälsat på igen..

Efter en rekordlång vinter kom sommaren och överraskade igår. Plötsligt är det 18 grader varmt i skuggan och man kan sitta i t-shirt och dricka kaffe på bryggan.  Igår packade jag bilen och drog till stugan för årspremiär. Hade inte varit där sedan oktober och det var såklart spännande att se hur vintern påverkat min sommaridyll. Som väntat var det lite råttlort här och där. I soffhörnen bakom prydnadskuddarna verkade dom haft mysigt. Likaså under diskbänken och vid skafferiet. I samband med att jag vintrade upp i höstas anlitade jag Anticimex för att ta bort ett getingbo i husväggen. Dom stackarna hade krypit in i sovloftet för att ta skydd, och där låg säkert närmare hundra getinglik. Efter att ha dammsugit och torkat av golven, doftade det fräscht av såpa och nykokt kaffe. Vattenpumpen fick jag igång men det läckte lite vatten från avloppsröret under diskhon, men det var lätt fixat med silvertejp. På tomten hade sorken dragit fram och det såg ut som en mossrivare farit över alla mina 2500 kvm. En död gammal gran hade fallit och fastnat i en stor björk och turligt nog missat min vedbod med en meter. Min trevlige granne erbjöd sig att ta fram motorsågen och klyva upp den åt mig. Härligt med såna gentlemän runt om sig.
Jag hade Svenne med mig och han var genast hemmastadd. Fantastiskt att en katt kan anpassa sig så lätt från att vara innekatt vintertid, till att vara ute och jaga möss hela sommaren. Jag tycker alltid att det är skönt att ha honom som sällskap, för lite mörkrädd är jag nog ändå. Känns inte så kul att behöva uppsöka utedasset mitt i bäcksvarta natten med bara skogen som närmsta granne. Går där med ficklampan och väntar på att en björn ska dyka upp bakom husknuten. Mer troligt är det nog att jag skulle kunna få påhälsning av en orm. Grannen hade sett flera stycken i helgen. Jag har dock aldrig sett någon på min tomt, kanske för att jag har en stor skyddande myrstack ganska nära. Men jag är inte speciellt rädd för ormar. Jag har fått lära mig att den farligaste ormen av alla, är byxormen. Någon sån har jag inte heller sett till.

Är det snällt att ge barn godis?

Med risk för att sticka ut och bli hängd av mina läsare, frågar jag mig om det verkligen är snällt att ge godis till barn? Socker är skadligt, beroendeframkallande och ger hål i tänderna. Hjärnan blir speedad, och speciellt mindre barn påverkas negativt. Ni vet väl hur ungar blir på barnkalas efter saft, tårta och godis? Härjar runt som galna duracellkaniner och kanske kräks innan kvällen är till ända. Varför vänja barn vid socker överhuvudtaget? "Klart att barnen måste få äta godis" säger du kanske och menar att lite lördagsgodis är väl ändå inte så farligt?

Idag blir godispåsarna och påskäggen allt större. Kakorna och bullarna är megastora, och 33 cl läsken har bytts ut mot 1,5 liter.  Svenskarna äter mest socker av alla i hela världen, och försäljningstoppen av godis ligger runt påskhelgen. Affärerna lockar med lösviktsgodis för 39 kr kilot, och de flesta passar då på att köpa dubbelt så mycket som vanligt. Följden blir att vi äter dubbelt så mycket. Väldigt många barn och vuxna dras med sockerberoende och fetma som de sällan eller aldrig lyckas bli av med. Många andra sjukdomar är kopplade till för högt sockerintag. Det finns inget positivt med socker, mer än att det ger en kick för stunden.

Ge gärna barnen påskägg, men fyll dem med en påse nötter, en trisslott och en liten leksak. Det finns alternativ att stoppa i ägget och i lördagsgodispåsen. Håll koll på hur mycket godis och socker ditt barn egentligen stoppar i sig. Skär upp äppelbitar och pudra över med lite kanel om du eller ditt barn blir sugen på nåt sött. Tänk efter och välj alternativ med äkta omsorg och omtanke. Glad Påsk!

När jag var grönsakspolis...

Året var 1985 och jag lämnade trygga hemstaden Örnsköldsvik för ett nytt spännande liv i Kungliga Hufvudstaden. Jag tog jobb som väktare på ABAB och flyttade in i ett lägenhetshotell tillsammans med afrikanska flyktingar. Ett rum på 16 kvm och ett litet badrum. Gemensamt kök i korridoren där man grillade paprika direkt på spisplattorna.
Jag påbörjade en utbildning där jag fick lära mig brottas med stora starka karlar, skjuta med revolver och slåss med batong ( slå gärna batongen mot ben och armar, men ogärna mot huvudet ).Vidare fick jag testa på att utrymma brinnande hus och lära mig avancerade larmanordningar. Efter 2 månader var jag redo att möta tjyvar och banditer.
 Första uppdraget var på turkiska ambassaden på Östermalm. Här kom jag, en lantlolla från Övik med en puffra i hölstret. Jag fick sitta på en stol i en trappuppgång, där enda nöjet var att räkna mosaikstenarna på väggen. Det var visst 2736 stycken. Två timmar i stöten, en halvtimmes vila, tills 10 timmar var avverkade. Jag somnade redan efter en timme, och uppfattade aldrig när dom ropade på mig på komradion, tills en kollega kom och väckte mig. Jag blev omplacerad till Amerikanska ambassaden där man fick rondera utomhus runt ambassadbyggnaden tillsammans med tre andra väktare, och vi vaktade varsin vägg. Omöjligt att somna. Efter några urtrista dagar gav jag dock upp och bad att få bli ronderande nattvakt. Inga problem. Nästa dag körde jag ut väktarbilen från garaget på Gärdet, utan att veta åt vilket väderstreck jag skulle åka. Mellan 20 och 30 olika platser att uppsöka varje natt. Jag körde som en skottspole kors och tvärs över hela Stockholm. Kommunikationscentralen ropade ideligen på "lappskan" ( mitt öknamn bland kollegorna ) och jag behövde ständigt deras hjälp med att hitta till de olika platserna. Ena stunden Filmstaden, nästa Posten i Tomteboda. Nattmat på korvmojar och ständig stress. Jag blev som en zombie både dag och natt. Försov mig ständigt och jämt.
Ibland fick jag hoppa in på andra uppdrag, som exempelvis störningsvakt i stora lägenhetsområden, där man skulle ingripa vid högljudda fester och lägenhetsbråk. "Far åt helvete" var kommentaren vi oftast möttes av när vi försynt plingade på dörren. Ungdomsligisterna gick runt och retade oss och kallade oss "grönsakspoliser" på grund av våra gröna uniformer. För hedersamt, väl utfört uppdrag blev jag passande nog belönad med en väckarklocka och uppmärksammades som omslagsflicka i "ABAB-Nytt".

 Till slut hamnade jag som receptionsväktare på Sveriges Radio och Television. Växlade mellan TV-huset, Radiohuset och Berwaldhallen. Frotterade mig bland kändisar och blev inbjuden som studiopublik i olika shower. Ett roligt jobb, där jag även hade möjlighet att sitta och studera under lugna stunder. Jag plöjde igenom flera kurser från Försäkringsinstitutet, eftersom jag senare blev försäkringstjänsteman och bara utförde mitt uppdrag som väktare på helgerna. I sex år hade jag min tjänst som grönsakspolis och idag är jag, lustigt nog, en väktare av grönsaker i min roll som Hälso-Hulda.

Mat och miljö

Med risk för att vara tjatig, vill jag återigen poängtera vikten av att välja rätt sorts mat. Har nu i 3 timmar suttit och kollat på de utmärkta föreläsningar som Kunskapskanalen brukar visa. Kan varmt rekommenderas. Idag har det handlat om mat och miljö. Hur ska vi kunna föda snart 9 miljarder människor på jorden när många miljoner redan idag svälter? Hur ska vi kunna stoppa miljöpåverkan och se till att resurserna räcker till alla? Stora frågor att brottas med idag. Helt klart måste vi minska köttproduktionen och äta mindre kött. Vi bör äta mer fisk ur hälsosynpunkt samtidigt som haven har utfiskats och fisken är full med miljögifter. Den gröda vi bör äta, äter boskapen upp och bl a Amazonas regnskog håller på att försvinna för att ge utrymme för boskap och åkermark. Försvinner regnskogen, kommer vi att utsättas för ännu fler och större naturkatastrofer än de vi redan har upplevt. Vi står inför en övertippningseffekt som kan vara helt förödande, och frågan är om vi hinner stoppa utvecklingen?
Om varje enskild människa bara skulle äta vad nöden kräver så skulle det inte vara nåt problem att med att föda 9 miljarder människor, och vi skulle inte behöva ängslas över övervikt och fettsugningar. Vi skulle förmodligen må mycket bättre än idag, då frosseriet i västvärlden är helt galet. Vi kräver ett mångfald av matvaror i butikerna och internationella matvaror som t ex exotiska frukter och grönsaker. Vi slänger bort massor av mat både hemma och på restaurangerna. Vi vet inte hur vi ska använda resterna och vi har ingen kultur av doggybag på restaurangerna, åtminstone inte i Sverige. Lite skämmigt att be om att få ta hem en del av den mat som man inte orkat äta upp, än fast man betalat för den och den ändå bara hamnar i soporna. Egentligen borde det ju vara tvärtom, vi borde skämmas för att vi lämnar den.
Det är inte bara maten som påverkar miljön naturligtvis. Vi bör se över hur vi konsumerar överhuvudtaget. Vad tankar vi i bilen och hur reser vi? Vad använder vi för tvättmedel och hur effektivt tvättar vi, halvfulla eller fulla maskiner?  Som jag ser det så har vi konsumenter ett stort ansvar när det gäller vad vi konsumerar, men självklart har politikerna den största makten att se till att vi bara kan konsumera säkra och miljövänliga produkter. Internationell handel gynnar idag industrijättarna i högre grad än befolkningen eller miljön. Det finns några få stora vinnare, men betydligt fler förlorare om vi tittar på hur världen ser ut idag.
Om du inte redan sett dokumentärfilmen "Underkastelsen", så rekommenderar jag den. Här påvisas cocktaileffekten av alla de miljögifter, växtskyddsmedel och kemikalier som finns i vår miljö. När man endast gör enskilda riskbedömningar av varje enskild kemikalie för sig är det svårt att se den totala effekten. Om vi adderar allt vad vi utsätter oss för i maten och miljön, så är det inte konstigt att vi blir sjuka. Därför är det av största vikt att vi tar ett eget ansvar och ser över vad vi stoppar i oss och våra barn. Ju färre riskfaktorer, desto bättre. Vår hälsa är ett kapital, en buffert. Om du lånar och tar för stora risker, så riskerar du till slut att bli bankrutt. Investera i din hälsa, livet går inte i repris!