Äter du skit?

Ikväll har jag varit och lyssnat på Tommy Svensson, som föreläser om mat och tillsatsämnen. Jag har lyssnat på honom förr och läst några av hans böcker. Det är alltid lika intressant och det skadar inte att bli påmind om detta. För den som är intresserad följer här mina noteringar från kvällen. Jag väljer att inte gå in på forskningsrapporter, kemiska föreningar och förstörda molekyler. Jag har aldrig varit bra på kemi, så jag kan inte förklara detta närmare. Jag minns och noterar bara vad som är BRA respektive DÅLIGT:

Börjar med de dåliga:

Carragena - finns i Marabou choklad, gräddprodukter m m.
Palmolja - innehåller gifter och förstör regnskogar
Natriumglutamat, smakförstärkare E621-624,  kan orsaka ADHD, astma m m
Jästextrakt - finns bl a i sojaprodukter och kan orsaka bl a migrän.
Aromer/naturaromer/naturidentiska aromer bör undvikas ( naturliga aromer är dock ok )
Citronsyra - kan framkalla pollenallergi
Ta ej brustabletter med C-vitaminer i rör - ät naturliga vitaminer som frukt istället.
Funlight - bör endast användas för bekämpning av myror
K-Special - avfettade groddar innehåller kemikalierester
Sojalecithin
Använd inte parfymerade våtservetter för händer eller barnstjärtar ( kan dock finnas vissa sorter som är ok )
Solrosolja - ( kallpressad ekologisk är dock ok )
Tuggummi - innehåller mest bara dynga som förstör våra magar
Munsköljmedel, fluorsköljmedel - förstör också den naturliga bakteriefloran i magen
Odlad lax
Sojaprodukter ( speciellt de produkter som kommer från Sydamerika )
Ägg från burhöns
Becel, Lätta, Lätt och Lagom
Sötningsmedel, Aspartam
Lightdrycker
Energidrycker typ Redbull
Pågens kanelgifflar
Härdade fetter
Göteborgs kex påstår att deras produkter är fria från transfetter, vilket inte är sant. Det finns transfetter, men dock inom gränsvärden som är tveksamt satta.
Svavlade torkade aprikoser, d v s de guloranga. Bra torkade aprikoser är bruna i färgen.
Marabouchoklad ( innehåller bl a  chokladaromer! )
Fryst färdigmat och halvfabrikat
Automatkaffe

BRA att äta:

Ägg från sprätthöns, KRAV-märkt
Bregott
Stevia som ersättning för sötningsmedel
Agavesirap
Vildfångad lax
Rena gräddprodukter
Olivolja och kokosfett, kallpressat och ekologiskt
Smör
D-vitamin under vinterhalvåret
Blåbär
Ekologiska produkter
Se även upp med kosmetika och hudvårdsprodukter. Undvik paraffin, mineralolja och parabener bl a.

Framför allt gör maten själv från grunden och LÄS innehållsförteckningen. Vi kan ätas oss själva sjuka och vi kan äta oss friska. Du väljer själv vad du vill stoppa i dig!

Du kan prenumerera på Tommys Nyhetsbrev genom att anmäla dig på:

www.utbildningscentrum.se

Idag är det 22 år sedan...

För precis 22 år sedan födde jag barn för första gången. Jag hade gått tre veckor över tiden, de tre längsta i mitt liv, och jag hade börjat misströsta. Det skulle nog aldrig komma ut någon unge. Jag hade cyklat, sprungit i trappor, plockat bär, knäskurat golv och till och med fått en "färdknäpp" utan att något hände. Barnmorskan lugnade mig dock och sa att "än så länge har ingen unge stannat kvar där inne".  Sista dagarna satt jag på en stol i hallen med packad väska och bara väntade. När värkarna verkligen började sätta igång på riktigt, så väckte jag den blivande barnafadern mitt i natten. -Lägg dig ner och försök somna om, det är ju mitt i natten, grymtade han. Jag hävdade bestämt att så ont som jag då hade, kunde det knappast bli värre. Barnet kommer nog när som helst! Ack vad jag bedrog mig. Vi åkte in till Huddinge sjukhus och 19 timmar senare hade jag så ont att jag nästan var medvetslös. Kraften räckte inte till att svara på frågor från doktor och barnmorska. Jag såg och hörde dem i ett töcken. Däremot hörde jag någon skrika som Hulken och jag funderade på vem det kunde vara som kunde vråla på detta vis, tills jag insåg att det var jag själv. Det kändes som en stock penetrerade mig!! Den stora stubben satt fast i mitt underliv och jag trodde aldrig att den skulle kunna komma loss. Medan barnmorskan tog tag i hjässan på min stackars bebis, så hängde en annan sköterska på min mage och tryckte. Till slut lossnade det och jag vaknade till sans igen! Där låg han på min mage, kladdig och varm, min förstfödde son. Den vackraste pojken i hela världen. Mycket mörkt hår, 4300 gram och 53 cm lång, och huvudomfång på 37 cm.
Jag grät och hulkade på tredje dagen när vi lämnade BB, och oroade mig hur jag skulle kunna ta över ansvaret själv för detta lilla knyte. Var det verkligen sant att jag fått ett barn, att jag Rose-Marie Byström blivit mamma? Det var en svindlande tanke, samtidigt som jag befann mig i ett lyckorus. De första månaderna satt jag bara och betraktade mitt barn och förundrades över hur fin han var och jag var lyckligast i hela världen.

Jag har belönats med ytterligare två vackra barn och jag är så oerhört tacksam över att få ta emot dessa gåvor från livet självt. Idag fyller min äldste son alltså 22 år, och han har utvecklats till en stilig och trevlig ung man, med jobb och egen bostadsrätt. Han har så många fina egenskaper och jag är en stolt mor. Han bor bara några kvarter bort ifrån mig, men vi ses ändå inte så jätteofta. Vi har båda fullt upp med våra liv. Denna vecka fyller även min dotter 12 år. Det skiljer precis 10 år och 2 dagar mellan de två. I vintras reste vi omkring tillsammans i Gambia, William, Josefin och jag, och det var så himla roligt att få umgås så intensivt under ett par veckor. Synd bara att min andre son Victor inte hade möjlighet att hänga med denna gång. Men det blir nog nya resor och äventyr i framtiden, då vi kan åka iväg alla tillsammans, hoppas jag.
Idag gratulerar jag min son på födelsedagen! Grattis älskade William!  

William och Josefin matar apor i Gambia

11 september

För exakt 10 år sedan var jag på väg hem från jobbet, när jag fann några kollegor stå andlösa framför teven i fikarummet. Ett flygplan hade åkt rakt in i en av skraporna i World Trade center. För oss som jobbar i flygbranschen var detta såklart en katastrof utan dess like, och vi anade aldrig inledningsvis att det kunde röra sig om ett terroristdåd. Ändå gungade marken under mina fötter när jag skyndade ut på stan för att utföra några ärenden innan jag skulle promenera hem. När jag stod i kö på Posten, sa jag till de främmande personerna i kön att "ett flygplan har kört in i World Trade Center i New York!". De tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. Jag upprepade vad jag nyss sett på teven, men personerna i kön bara tittade bort och låtsades som att de inte hörde vad jag sa. De måste ha trott att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk.
Direkt när jag kom hem slog jag på teven och så gott som samtliga kanaler visade tragedin i USA som nu hade ökat i omfång. Andra skrapan var också attackerad och så även Pentagon. Den kvällen lämnade jag aldrig soffan utan satt chockad och tittade på det ofattbara som hände framför mina ögon. Jag nästan hukade mig där jag satt och väntade bara på att även mitt hus skulle bli attackerat. Tankarna bara snurrade. Var skulle detta sluta? Var detta domedagen eller?
Den 15 september, bara 4 dagar senare, flög jag ändå till Paris med mina söner och besökte Disneyland, trots att det förelåg hot mot både Paris och Disneyland. Klokt eller dumdristigt? Well, jag hade bestämt mig för att inte låta terroristerna vinna och styra över mitt liv. Jag måste fortsätta leva och tro på en ljus framtid, och inte låta rädslan styra. Rädsla och oro har aldrig gjort nåt gott. Shit happens vare sig vi vill eller inte. Jag kan lika gärna bli överkörd av en bil, hemma på min egen gata. Allt kan hända. Det enda vi kan vara säkra på är att allt förändras, förr eller senare, eller hela tiden.

"Dagen som förändrade världen" den 11 september 2001, är visserligen den största terrorattacken i världshistorien, men inte den värsta tragedin i mänsklighetens historia. Nazismen krävde över 6 miljoner offer för bara drygt 60 år sedan. Krigen och svälten i Afrika har krävt många miljoner människoliv och gör det fortfarande. Ingen kommer att glömma 9/11, men vi får inte heller glömma de människor som idag offrar sina liv och alla pågående katastrofer runt om i världen. Alla människor är lika mycket värda. Idag tycker jag att vi tänder ett ljus för mänskligheten, för kärleken som bor i våra hjärtan och som slutligen ska segra över allt det onda.

Make up, make over..

Ikväll har jag fått har jag fått tips på hur man kan se vackrare ut, med hjälp av make-up. Nu när jag snart är 50 år gammal, och tappat allt ungdomligt lyster så är det sannerligen på tiden för mig att göra nåt åt det. Jag har aldrig brytt mig om att sminka mig. Kanske blev jag avskräckt den gång jag besökte min manlige frisör, tillika stylist, som envisades med att göra en lätt make-up på mig. Stefan höll salong hemma i hans lägenhet, och han klippte och färgade håret på mig många gånger med hyfsat resultat. Framförallt var det billigt! Det var också alltid intressant att höra honom berätta om hans tid i Stockholm som dragshow-artist, och om allt som händer i gay-världen. En dag tjatade han alltså om att få sminka mig och jag gav med mig till slut, fastän jag anade att hans make-up inte skulle bli så lätt som han lovade. Mycket riktigt besannades mina farhågor. Jag såg ut som värsta nattklubbssångerskan som bara borde uppträda på en mörk rökig bar i Patpong. Det var inte kul att gå igenom stan mitt på blanka dagen krigsmålad på detta sätt. Jag skrämde slag på mina barn när jag kom hem. Med skräckslagna ögon och gapande munnar skrek de: "Du ser ut som en häxa!"

Ikväll har jag fått lära mig att primer inte är för att kakla badrum, utan för att jämna ut sprickor och skavanker i ansiktet. Man ska visst byta mascara var tredje månad, så jag bör nog kasta min tre år gamla. Fick även veta att det finns olika borstar och penslar för att lägga ögonskugga. Alltså inte som jag gör, använda pekfingret. Ljusa färger för att framhäva och mörka för att förminska. Ljusa färger kan även användas för att dölja. För att lägga en perfekt make-up så är rengöringen det viktigaste att börja med. Man behöver totalt ca 21 olika produkter, och jag måste absolut ha ett schema och instruktionsbok för att komma ihåg allt.
Herrejisses, hur ska jag hinna med detta på morgonen utan att komma ännu mera för sent till jobbet?

Men visst är det lockande att kunna se lika snygg ut som de tre tjejerna som tog hand om oss på Make up-store ikväll. Där stod de bruna, välsminkade och glänste med bländvita leenden. Jag vågade knappt titta mig i spegeln och kolla in min råttlika och glåmiga bild. Jag såg ut som ett gammalt skräp vid sidan om dem, en riktig dammråtta. Efter lite tips och trix så gick jag ut med en dyr påse i handen och två inbokade besök, ett för rengöring och ett för make-up. Håll i er! Snart ser ni en ny uppgraderad version av mig. Jag behöver verkligen en total make-over!  Hasta lavista!  

OBS! Bilden har inget med texten att göra.

Shoppa och lev längre!

Nu är det vetenskapligt bevisat det jag alltid trott och känt - shopping är bra för hälsan! Nu kan jag äntligen hänge mig åt mitt köpsug med gott samvete! Det finns både studier från USA och från Taiwan som visar att personer som ägnar sig ofta åt shopping lever längre! Lite anmärkningsvärt kanske det ändå är, att dessa vetenskapliga studier kommer just från USA och Thaiwan, du vet "Made in Thaiwan", "Made in the USA". Dessa stora exportländer kanske har köpt till sig dessa studier, och idag kan man knappast lita på oberoende forskningsresultat, det brukar uppdagas att forskare ofta är betalda i smyg för att uppvisa önskat resultat. Dock tror jag att denna shoppingstudie är helt att lita på, det känner ju varenda kvinna i själ och hjärta, eller hur? Studien visar inte helt oväntat att det är just kvinnor som drar nytta av shopping. Vi har det ju i generna sedan stenåldern, att samla och hamstra för vår överlevnad. Kvinnor mår bra av att belöna sig själv och utsöndrar signalämnet dopamin. Dopade och drogade jagar vi runt på stan med värkande fötter och göra hela tiden nya fynd. Vi gör av med en massa energi, förbrukar mängder av kalorier och aktiverar hjärnan på ett tillfredsställande sätt när vi shoppar loss. Shop 'til You Drop!

Vi kopplar bort vardagliga problem och bekymmer när vi går omkring i varuhusen och drömmer oss bort. Det ger mental avspänning och avkoppling. Vi behöver inte sitta i lotusställning och meditera, vi kan bara flanera runt på stan och stänga in oss i provhytter och uppnå liknande resultat :-) Skillnaden är väl att det är betydligt billigare att meditera i hemmets lugna vrå. Kan man bara shoppa med måtta och inte övertrassera sitt konto, så kan man gott fortsätta med gott samvete. Ännu bättre om man shoppar ekologiskt och tänker på miljön samtidigt. Summan av lasterna är konstant, och lagom är ju ändå bäst. Det framgår inte av studierna om det räcker med att fönstershoppa, men min kropp och hjärna måste ha åtminstone en liten påse med hem, för att det ska kännas tillfredsställande.
Förra veckan presenterade även Aftonbladet på löpsedlarna att det är hälsosamt med fikabröd och desserter. Det är ju klockrent! För finns det något bättre sätt att avsluta sin shoppingrunda än med en stor latte och en lyxig bakelse? Att shoppa och fika ger guldkant på tillvaron. Är det dessutom hälsosamt är det ju som att vinna den optimala vinsten! Jackpot!
Nåväl, imorgon är det måndag och då återgår jag som vanligt till mitt asketiska leverne och lovar mig själv att baaara äta sunt och baaara köpa det absolut nödvändiga. Typ toapapper, ris, frukt och grönt. Toapapper känns något lyxigt, för i stora delar av världen klarar man sig utmärkt med lite tvål och vatten. Men liiite måste man ju få unna sig...

När döden skiljer oss åt...

Idag har jag varit i kyrkan och närvarat på en begravning. Det var en gammal vän och kollega som slutade sitt liv här på jorden alldeles för tidigt, bara 50 år gammal. Vi var många som var där för att hedra Peter. Släkt, vänner och kollegor. Redan när vi slöt upp utanför kyrkan, och jag såg alla finklädda och sorgklädda människor utanför kyrkan, så fick jag en klump i halsen och mina ögon tårades. Värre blev det när jag kom in i kyrkan och hörde Freddie Mercury's underbara stämma strömma ut från högtalarna. Peter älskade Queen, och självklart skulle de spela på hans begravning. Vem vet, Peter och Freddie har nu kanske fått träffas på den andra stranden.
Det är alltid speciellt och högtidsfullt att komma in i en stor och vacker kyrka. Idag var inget undantag. Kyrkan var fint smyckad, och kistan vari Peter låg för sin sista vila, pryddes av vackra blommor. Den kvinnliga prästen tog emot i vit vacker skrud, tog i hand och hälsade på oss alla. Framför kistan välkomnades vi också av Peter själv via en vacker förstoring av honom. Där satt han leende en solig sommardag och visade tummen upp. En sån fin och träffande bild, för det är ju så vi vill minnas honom. En glad, positiv och härlig kille som njöt av sommar och sol.
Psalmer sjöngs, böner bads, många tårar föll från varje person som var närvarande. Jag delade ut mina pappersnäsdukar föreställande 500-lappar, och tänkte att Peter förtjänade våra tårar i värdefulla sedlar. Om man nu skulle kunna värdera sorg i pengar, men det kan man ju inte. Var och en som satt där bar sin egen sorg och smärta, och sina egna minnen av Peter. För vissa var det säkert en outhärdlig och plågsam stund att ta farväl av en djupt älskad person. Fin, stämningsfull sång och akustiskt gitarrsolo framfördes av en yngre, för mig okänd, kostymklädd man. Begravningakten avslutades med att vi alla fick ta farväl vid kistan, säga några ord och lämna en blomma. Ett känslosamt ögonblick där man fylls av så många tankar om liv, när man påminns om döden. Det går upp för en att livet här på jorden inte är för evigt, och att vi när som helst kan bli tvungna att lämna in. Man är liksom inte medveten om det till vardags.
Sorgen rymmer inte bara smärta, sorgen rymmer också så mycket kärlek. Det kändes fint att få dela det idag med så många andra. Jag tror och hoppas att alla som var där idag kände likadant. Framförallt hoppas jag att Peter själv upplevde det, och kände att hans död inte var förgäves. Den förde bara med sig mera kärlek i våra hjärtan. Vila i frid, Hörnta! Ljus och kärlek till er alla!

Avslutar med den psalm som sjöngs idag i kyrkan, och som brukade sjungas av Peters far:
Blott en dag ett ögonblick i sänder. Freddie Wadling

Banta för livet!

Är du som jag trött på att höra om bantning och vikthysteri? Varenda veckotidning och kvällstidning skriver återkommande om nya sensationella dieter och träningsprogram. "Gå ner 5 kilo på 1 vecka!" " Bli smal till midsommar!" "Nya bikinidieten!" Ständigt bantningsprogram varvat  med matlagningsprogram på tv, och ibland skrämseldokumentärer om extremt feta och extremt anorektiska människor. Inte konstigt att varenda tonårsflicka är fixerad vid sin vikt och utseende.

Det handlar inte om utseende tycker jag, utan det handlar om att må bra och vara vid god hälsa. Varje människa har ett val i det fallet. Att låta sin kropp förfalla och bli drabbad av sjukdom, eller att ta sig själv i kragen och bestämma sig för att kämpa för sin hälsa. Jag tycker det är skrämmande och sorgligt att se unga föräldrar som är väldigt överviktiga. Inte sällan har även deras små barn begynnande tecken på fetma. Många barn föds rakt in i ett liv med felaktiga matvanor och levnadsvanor. Deras föräldrar orkar inte spela fotboll med sina barn och riskerar att dö i förtid. Fredagsmys blir fredagsrys. TV-tittande och OLW's chips blir på lång sikt orsaken till sjukdom och död.  För att inte tala om rökning och alkohol. Ett långsamt, men effektivt sätt begå självmord.
Det spelar ingen roll vilken diet du väljer eller vilket träningsprogram du väljer. Det handlar bara om att bestämma sig. Alla vet hur man gör. Minska på onyttigheterna och rör på dig mera.

Vad värderar jag högre? En pigg och sund kropp, eller en sunkig och trött kropp med krämpor? En bulle, en påse chips, en cigarett, eller ett glas vin kan ge en känsla av välbehag för stunden, men i längden blir det obehag. Vill jag fortsätta att misshandla min kropp eller vill jag värdera mig själv och min hälsa i högre grad? Vill jag finnas till och ta ansvar för mig själv och mina barn, eller vill jag fortsätta spela rysk roulette med livet som insats?
Alla har möjlighet att ta ett personligt ansvar för sin hälsa. I Sverige finns det dessutom hjälp att tillgå om man tycker det är svårt. Vi har en fri sjukvård, och de flesta har en företagshälsovård. För den som har råd finns ännu större möjligheter att tillgå, genom att anlita viktcoacher och personliga tränare.

Några få extrakilon gör kanske inte så mycket, men när vikten blir ett hinder i livet bör man tänka om. När knäna säger ifrån, när man inte orkar gå i trappor utan väljer hissen, så kanske man bör fråga sig vad man själv kan göra för att bli bättre. Alla har 24 timmar om dygnet, ändå är det ett fåtal som ser till att röra på sig åtminstone en halvtimme om dagen. Hur många timmar spenderar du framför teven eller datorn när du kommer hem från jobbet? Det är hur enkelt som helst att dra på sig dojjorna och gå en snabb promenad. Det är heller ingen som tvingar dig att äta upp från tallriken eller att stoppa i dig dynga. Fundera på hur du ser på dig själv och hur du värderar dig själv och ditt liv. Var snäll med dig själv och ge dig själv sund mat, fysisk motion, frisk luft, sömn och vila. Välj bort sånt som inte är bra för dig. Men valet är helt och hållet ditt!
Spring för livet om det är dig kärt! Att frossa och svulla är det inte värt!