Midsommartjejer

Du lindar av olvon en midsommarkrans och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans som högt över tallen står.
Inatt skall du dansa vid Svartrama tjärn i långdans, i språngdans på glödande järn.
Inatt är du bjuden av dimman till dans där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från blåbergets kam att ge dig en glorias sken.
Och ynglet som avlats i gölarnas slam blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, mosslunda mor där Ull-Stina, Kull-Lina, Gullfina bor.
Inatt skall du somna vid Svartrama damm, där natten och mossan är len.

Midsommar visa Text:Rune Lindström

Ull-Stina & Gull-fina

Min dotter är livets bästa gåva, och jag älskar henne över allting annat.
Vi kan kan prata om allt. Vi kan bråka om allt. Vi kan göra allt tillsammans.
Tack för att jag fick just Dig, Josefin!

Midsommar i Sillviken

   Har haft en underbar helg ute i havsbandet, närmare bestämt hemma hos Kicki på Plaza Sillviken. Jag har haft det så himla mysigt med finaste vännerna och gamla kollegorna Helena och Kicki.

Helena och Kicki

 Matmoran Helena stod för maten och vi bjöds på alla möjliga läckerheter som hör sommaren till. Vad sägs om gubbröra, olika sorters sill, rökt fisk, rödingfilé, ostpaj med tomatröra, tunnbröd, färsk potatis, ugnsbakade rotfrukter, halloncheesecake och annat gott, inklusive fina drycker. En eloge till Helena som lagat till allt det goda och dessutom frikostigt bjöd på allt. Inte nog med det, så fick jag rödingfilé och svartvinbärssylt med mig hem! En får tacke!!
Vi har haft tur med vädret hela helgen och kunnat sitta ute i solen mest hela tiden. Klarblå himmel och vindstilla. Innan vi gick och lade oss på midsommarnatten, hade Miss Mary Kay sett till att gästerna fick ordentlig rengöring, peeling och vårdande nattkrämer för att bibehålla vår skönhet. Under kvällen blev jag dessutom sminkad och fantastisk vacker, som en ny kvinna! När vi gick och lade oss vid 2-tiden på natten var det dock bara 6 grader varmt ute. Fortfarande inga heta nätter, och det kan man ju önska på många sätt.

Efter frukost tog vi en stärkande promenad, och vandrade i solen längs stranden. Så vackert det är vid havet! Jag flyttar nog hit, förr eller senare. Råkade även hitta kusin Ingelas fina sommarhus i Stubbsand, som har den vackraste utsikten över havet. Så där fick vi en visning också, jättetrevligt!
 Efter en stadig lunch tog jag adjö av mina kära vänner och brummade hemåt i min coola Skoda. Hittade en loppis på hemvägen och inhandlade ett par nya skor och en fin gammal handdukshängare för totalt 100 riksdaler. Ett fynd! Supernöjd med min helg, sitter jag nu ute i solen och skriver.  Här följer några bilder från min härliga midsommarhelg:

Tänk att vi kan få ha det så här bra! 
Vi har mycket att vara tacksamma över!

Försommar i Sverige

Sommaren har låtit dröja på sig i år och inte riktigt hunnit installera sig som man skulle vilja. Men det kommer mer och mer och man kan tydligt  känna doften av den när man går på promenad. Här kommer några av mina nytagna bilder. Välkommen du ljuva sommartid! Du får stanna så läänge du vill! Helst till nästa sommar!

Ä

Självklart jordgubbar

Nässlor till lunch?

Nu drar jag till USA....

Hör och häpna! Jag har just blivit meddelad att jag vunnit ett "Green card" till USA. Jag är välkommen att åka över och börja jobba där när som helst! Fantastiskt va? Min kompis har vunnit 2 miljoner dollar!! Det är helt amazing att vara medlem på Facebook. Där kan precis allt hända.

Förra året var det en amerikansk marinsoldat som friade till mig där. Det var bara det att han friat till sisådär 233058 andra fruntimmer på fejjan. Jag brydde mig inte om att svara, så nu får han sitta där med lång näsa och tråna. Det är så otroligt många som vill bli vän med mig och jag blir enormt smickrad när Mohammad Abdullah från Ghana och Peshkar Marahti från Bangladesh också vill gifta sig med mig. En medelålder svensk tant har framtiden för sig på Facebook. Det är bara att välja och vraka bland giftaslystna unga vackra män.

Nu har jag varit lite ironisk som ni kanske förstår, så nu tänker jag uppmärksamma ett mera seriöst problem med dessa nätkontakter. Jag förstår mig faktiskt inte på hur gifta karlar kan börja flirta öppet på Facebook med vänners vänner. Både jag och flera av mina väninnor ( både gifta och ogifta )  har blivit kontaktade via privata meddelanden av gifta män som vill inleda någon slags romans. Män som är vänner med vänners vänner och som finns i ens omedelbara närhet. Hur vågar dom? Jag känner inte denne man som kontaktat mig annat än till utseendet eftersom han bor i min hemstad, men jag kanske känner hans fru. Fattar dom inte hur lätt de kan bli avslöjade? Hur vågar de överhuvudtaget ta kontakt med någon de inte känner och när man dessutom aldrig gett någon som helst vink om att man skulle vara intresserad? Karlar tänker tydligen bara med pitten ibland. Idioter!
Det finns även till synes respektabla mogna män med ett fint yttre och status som ständigt suktar efter bekräftelse och spänning både på nätet och varhelst de kommer. De flirtar lite till höger och vänster och lägger ut krokar här och var, och inleder gärna romanser med flera olika kvinnor samtidigt. De fattar inte hur lätt de kan bli avslöjade. Facebook och nätdejtningsidor är rena rama godisaffären för många falska ynkliga karlar utan skrupler. Förhoppningsvis genomskådar du dessa och känner lukten av dem på långt håll!

Det viktiga livet, det riktiga livet...

Vår stund på jorden är kort, mycket kort...För vissa blir stunden mycket kortare än andra. Ingen vet på förhand när vår tid är utmätt. Kanske är det om 30 år eller om 10 år. Kanske redan om 1 år eller imorgon. Ingen vet.

Men ponera att vi skulle få veta det i förväg, skulle vi prioritera annorlunda i våra liv då? Skulle våra liv se ut som det gör idag, om vi visste att vi bara hade några år kvar att leva? Det tål att funderas på. Vad är viktigt i livet? Vad mår jag bra av och vad gör mig lycklig? Lever jag det liv jag vill leva? Är det något som behöver förändras, eller är jag nöjd med det som är?
Jobba, jobba, jobba....stressa, stressa, stressa....sova, sova, sova. Så ser större delen av livet ut för ganska många. Många lever utifrån andras krav och förväntningar, och försöker hela tiden prestera och hinna med mer och mer. Varför? För att stärka sitt ego, eller för att man inte vågar säga ifrån. Vad händer om du kliver av karusellen och gör det du egentligen känner för?  Riskerar du att tappar du makt, status, självkänsla och ditt ego? Är det egentligen värt något? Hur mycket är det värt om du jämför det med din personliga frihet?

Detta är frågor som man bör ställa sig själv då och då.

DITT LIV ÄR RESULTATET AV DINA PRIORITERINGAR.  Tänk på det! Det är allt jag vill säga idag.

Puss & kram

Sveriges nationaldag 06 juni

Så är det dags för Sveriges nationaldag. Funderar på att dra på mig svensk nationaldräkt och dansa gammeldans på hembygdsgården. Min kollega med finskt ursprung hotar med att bära den "finska nationaldräkten" det vill säga blåvit träningsoverall och dansskor på fötterna a la´70-tal, som hon uttryckte det ! Det blir roligt det (!)

Man kan dock fundera på om nationaldagen har något existentiellt berättigande längre? Vad är egentligen svenskt numera? Har vi några svenska nationalrätter längre på de svenska matborden? Vanligast förekommande är väl spaghetti och köttfärssås, pizza och tacos? Vart finns kåldolmar, rotmos med fläsk, pölsa, palt och blodpudding? Inte ens på de svenska skolmatsedlarna finns det några genuina svenska rätter. Dessa har ersatts av kebabgryta, chili con carne, thaigryta, flygande jakob, gulaschsoppa, hamburgare och linsgryta. Har vi längre några svenska nationalrätter i skolan förutom köttbullar? Enligt Wikipedia ska vi äta smörgåstårta på nationaldagen för att vara traditionsenliga.

När jag bodde i ett svenskt bostadsområde och hade många grannar av utländsk härkomst, så blev svenskarna beskyllda för att vara rasister när de satte upp svenska flaggan på balkongen på nationaldagen och andra svenska flaggdagar. Hur tänkte de då? Är nationalism synonymt med rasism? Om svensken älskar fosterlandet och vill sjunga "Du gamla du fria" på nationaldagen, är han då nationalist, patriot, rasist eller bara svensk?
Det är inte mycket i Sverige som är genuint svenskt numera. De traditionella sedvänjorna har ersatts av en multikultur där hela världen finns upptagen. Det gäller mat, mode, musik, religion, konst, arkitektur, lekar, normer och moral.
Svenskarna är som mest patriotiska och nationalistiska när de befinner sig utomlands. Då finner de genast gemenskap med varandra, och samlas gärna i samma områden på de populära turistmålen. Gärna på någon svensk restaurang där de serverar köttbullar. I resväskan finns ofta knäckebröd och Kalles kaviar, för annars överlever inte svensken sina charterveckor. Är det midsommarafton på Las Palmas måste svensken dansa runt en palm och hoppa "små grodorna" för annars är det ingen midsommar.
- Åååh, är du från Sveeerrige? ropar någon gärna glatt i affären och kommer fram för att jag råkat avslöja mig med mitt svenska språk. Och så måste man stå där artigt och redogöra för vilket hotell man bor på, vilka utfärder man varit på och kanske bjuder de in sig själva att äta middag tillsammans med en på kvällen. När jag är utomlands vill jag gärna känna de där kulturella skillnaderna som gör att jag lockas att resa och se mig om i världen. Jag äter gärna middag på ett hak där det bara finns lokala innevånare, för att komma i kontakt med det som är annorlunda och exotiskt.
Jag tycker det är viktigt att varje land månar om sin egen kultur och bevarar det som gör dem unika. Tro nu inte att jag är främlingsfientlig eller rasist! Det är jag verkligen inte. Tvärtom. Jag välkomnar det exotiska och det som är annorlunda i mitt eget land. Mångfald är berikande och värdefullt. Men på samma gång behöver vi inte förinta det som är genuint svenskt och våra egna traditioner. Det ena förtar inte det andra.
Jag tror på en förenad värld, på oneness och globalisering. Vi behöver varandra, Vi ska leva med varandra och inte på bekostnad av andra. Vi behöver ett globalt styre där jordens resurser fördelas rättvist, där alla är lika mycket värda. En utopi? Inte nödvändigtvis. I min dröm om framtiden, så finns det inte längre några nationella gränser. Där bor vi alla i ett land, och firar gemensamt Världsdagen.

Ärlighet varar längst..?

Det som sårar och gör mest ont är när människor i ens omgivning inte är ärliga. Det är så frustrerande att gå omkring och känna att något är fel, utan att direkt kunna ta på det. Som t ex:

A: - Är du sur?
B: - Nej, jag är inte sur...
A: - Men jag känner ju att det är något...Du döljer något för mig..
B: - NEJ, säger jag....låt bli....låt mig bara vara...

Sedan går det en tid, och vid ett känslosamt gräl kommer till slut urladdningen. Då får man minsann veta allt han/hon har surat över sedan en lång tid tillbaka. För vissa kan det röra sig om år. Det har gått och ältat detta inom sig, utan att dela med sig till den som det berör. Utan möjlighet att rätta till. Utan möjlighet att diskutera.

Jag själv vill alltid vara så ärlig som möjligt i mina relationer. Kanske är jag FÖR ärlig ibland och avslöjar för mycket av mina tankar och känslor. Jag gillar att köra med raka puckar. Jag vill inte spela något spel. Jag vill diskutera på en gång och sedan få det ur världen och gå vidare. Jag är inte långsint. Jag vill bara höra sanningen, även om det gör ont. Det gör ännu mera ont att gå omkring och känna ovisshet och tveksamhet.
Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen!
Om man inte är ärliga mot varandra kan man aldrig mötas. Om man ljuger för varandra kan man aldrig komma nära. Kärleken mellan människor kräver kommunikation och ärlighet. Lögnen kväver och bränner alla broar.
Varför är det så svårt att säga rakt upp i ansiktet till vännen, kollegan, familjemedlemmen eller partnern vad man egentligen tycker och känner? Nu menar jag inte att man ska säga saker som bara skadar. Det kan vara en svår balansgång för vad som kan vara utvecklande och för vad som kan vara nedbrytande. Jag miste nyligen en gammal vän för att jag varit ärlig i ett syfte att göra gott. Det togs på helt fel sätt, och jag lämnades inget utrymme till att rätta till det. Så kan det vara i många relationer, tyvärr. Tystnaden är svar nog, och det blir lättare att lämna och gå, än att stanna och möta problemet öga mot öga. Ibland får man aldrig veta varför han/hon lämnade, utan man får bara stå kvar som ett frågetecken. Det är fegt och föga utvecklande.

Vad är egentligen ärlighet? Ärlighet är vägran att fejka verkligheten. Det handlar om att inte låtsas som att verkligheten är någonting annat än vad den är. De som söker fejka verkligheten gör det i regel därför att de tror sig kunna vinna någonting på det. Men de enda de lurar är sig själva. En lögn föder en ny lögn. Det enda som händer när man fejkar verkligheten är att man förklarar krig med verkligheten. Man gör verkligheten till sin fiende. Att vara ärlig handlar inte bara om relationen till andra. Det handlar även om att vara ärlig mot sig själv. Det är lätt att ljuga för sig själv, för att det är bekvämast så eller för att man inte vill släppa sitt ego. Man orkar inte möta verkligheten som den är. Det kan vara mycket smärtsamt, men nödvändigt.

The Whole Truth and Nothing But the Truth! So Help Me God!