Denna lördag blev inte som förväntat. Inte alls. Vaknade med värsta sortens migrän och låg som en trasa i sängen fram tills på eftermiddagen när jag så sakta orkade förflytta mig från sängen till köket för något ätbart. Inte sugen på någonting alls. Men en kopp the och en rostad brödskiva gick ner innan jag återgick till sängen. Då kom sonen hem efter en fotbollsmatch. Han hade fått ett skott rakt i huvudet och klagade på huvudvärk.
Plötsligt segnade han ihop på golvet i hallen och vred sig av smärta. Han bad om något smärtstillande och jag gav honom en värktablett. Ett par minuter senare kom kräkningarna. Jag visste att det var en hjärnkakning. Jag har rutin på detta, eftersom det var fjärde gången Victor fick hjärnskakning. Första gången det hände var vi i Milano, och Victor var ca 5 år. Medan jag checkade in på hotellet lekte Victor och sprang runt runt i hotellets svängdörr. Plötsligt hade hans huvud kommit i kläm mellan väggen och svängdörren och det såg mycket illa ut till att börja med. Några minuter senare satt jag i en ambulans med tjutande sirener på väg till sjukhusets akutmottagning. Röntgen visade dock inga skador, så vi fick åka tillbaka till hotellet och vila. Röntgenplåtarna fick vi med oss hem. Vid ett annat tillfälle slog sig Victor illa i en kälkbacke, och tredje gången han fick hjärnskakning var under en fotbollsmatch när hans huvud krockade med annan spelares huvud.
Nu var det alltså dags igen! Efter några timmars väntan och diverse kontroller, avgjorde unga AT-läkaren Maria att han fick åka hem igen. Nu är det 24 timmars vila som gäller, med mig som övervakare.
Lördagens utekväll med kompisgänget och konserten med Amanda Jensen blev alltså inställd för min del. Jättetråkigt! Men vad är väl en bal på slottet...?
Nu blir det lite lördagsmys med film och ostkrokar. Inte heller så dumt. Huvudsaken är att pojken blir frisk. Det kunde ha varit värre. Mycket värre.
