Demokrati i tanke, ord och handling...

I dagarna läser vi om att svenskarna gör uppror mot de nationalistiska svenskarna, Sverigedemokraterna. Folket vänder SD's partiledare Jimme Åkesson ryggen när han talar på gator och torg. En aktion som både är demokratisk och odemokratisk på samma gång. Vi har åsiktsfrihet i Sverige och ingen ska behöva vara rädd för att ge uttryck för sina åsikter. Jimmie Åkesson får ändå mötas av äggkastning, tårtkastning, glåpord och nu vända ryggar. Stort säkerhetspådrag från polisen måste till för att skydda partiledaren, som redan är invald i Riksdagen med hjälp av våra demokratiska lagar. Han företräder närmare en halv miljon väljare.

Jag vill noga understryka att jag på inget sätt är anhängare av SD's värderingar. Jag tycker det är skrämmande med främlingsfientlighet på alla sätt. Men jag tycker ändå inte det är ok att något av partiernas företrädare ska bemötas på detta sätt. Man ska inte behöva vara rädd för att ge uttryck för sina åsikter, även om åsikterna i sig är något att vara rädd för. Att vända någon ryggen är visserligen ett icke våldsamt att protestera, men vi kan lika gärna strunta i att gå till torget och ignorera SD. Jag tycker det ger farliga signaler i samhället om vi inte kan ha en valdebatt som vuxna demokratiska samhällsmedborgare. Det är positivt att folket röstade fram Conchita Wurst i Eurovision song contest, men jag tyckte inte det var ok att publiken buade åt Rysslands bidrag.
 Jag tycker inte vi ska bekämpa främlingsfientlighet med främlingsfientlighet. Det kan leda till en farlig samhällsutveckling, där det blir svårare och svårare att ge uttryck för sina åsikter.

Framförallt är det inte åsikterna som är farliga utan det är handlingarna. Det är positivt att folket står upp för det de tror på och att folket reagerar. Men man kan reagera på olika sätt.
 Jag tror att om vi ska få en positiv förändring i samhället så måste vi i varje ord och handling tänka på vad vi står för egentligen. Om vi nu tycker att SD's politik är främlingsfientlig, så måste vi också titta på oss själva. Hur reagerar jag själv i tanke, ord och handling gentemot invandrare? Gör du själv skillnad på en svensk och t ex en muslim när du har dem i din direkta närhet. Behandlar du dem som jämbördiga i både tanke, ord och handling? Är du mera misstänksam och vaksam gentemot invandrare än mot svenskar i överlag? Är du helt utan fördomar? Vi kan inte rasa mot SD utan att titta på oss själva först. Det är lätt att överföra fokus och anklagande från oss själva till andra.Vi måste vi visa att vi är bättre än dom. Det är lätt att utse Jimmie Åkesson som syndabock och se honom som ondskan personifierad och samtidigt blunda för våra egna handlingar.

Hur agerar vi överhuvudtaget mot alla orättvisor som sker över hela världen? Vi vet att arbetarna på bananplantagen i Sydamerika drabbas av sjukdom och sterilitet p g a de bekämpningsmedel som används, men väljer du att köpa ekologiska bananer för att stå upp för dem?
Vi känner till regimen i Nordkorea, Kina och Uganda, men vad gör vi för att hjälpa folket där? Vi kanske borde gå samman och gemensamt manifestera genom att kasta ägg på Ugandas president istället? Fortsätter du att köpa produkter som kan vara tillverkade av barnarbetare eller kontrollerar du överhuvudtaget var dina varor kommer ifrån eller hur de är tillverkade? Fortsätter du att äta fläskkotlett utan att bry dig om hur grisen behandlats?

Vi behöver mera kunskap och vi behöver diskutera hur vi ska alliera oss för att skapa en bättre värld. Bästa sättet att bekämpa ondskan är att kämpa för det goda. Värna om det som är gott!
Vi får inte glömma våra egna brister i godhet, rättfärdighet och sanning. Det är lätt att tillskriva andra som onda bara för att vi uppfattar dem så. Hur uppfattas du själv om du skulle bli granskad från insidan? Fundera på vad ditt handlande får för konsekvenser för andra, inte bara människor i din omedelbara närhet. Hur kan jag på hemmaplan hjälpa en människa i tredje världen? Hur kan jag på bästa sätt vara en god människa och bidra till en human samhällsutveckling som inkluderar alla oavsett ras, sexualitet, status och politisk tillhörighet? Det ligger en stor utmaning i detta och den utmaningen börjar inom var och en av oss. Peace on earth!

Multikulti och palt

Ni som följt min blogg har kanske uppmärksammat att jag gjort ett långt uppehåll. Jag har helt enkelt inte haft tid, sedan jag blev sambo och husägare. Det har dessutom varit fullt upp på jobbet och fritiden har varit fylld av andra viktiga aktiviteter. Som jag tidigare avslöjat så arbetar jag numera mycket för hela Skandinavien. Jag supportar norska och danska resebyråagenter och det är så flott och kjempefint hela tiden! Jag har ju jobbat på skandinavisk nivå i många år och är van vid både norska och danska, men ibland kan det ju bli lite språkförbistringar. Speciellt i början när man var ovan.

Kunden: - Jeg mangler syv platser!
I mitt huvud funderar jag på om hon är i en tvättstuga och manglar lakan, tills jag förstår att hon saknar platser.
- Ok, du saknar platser...hur många sa du?
- Syv.
- Tjyv??
- Nej..syyyv..
- Ok, sju.

Just siffror kan bli väldigt svåra. Danskarna kör med ett totalt ologiskt siffersystem bestående av halvfems, halvfjärs, fjärs och firs och femtielva sätt att uttala siffror på. "Inte en siffra rätt"...hehe.
När danskarna säger O så menar de U, och säger de U så menar de Y. Enkelt eller?
Många gånger förstår jag knappt hälften av orden i den mening eller fråga kunden uttalar, men eftersom jag är erfaren och rutinerad så kan jag ändå tyda ett visst sammanhang i orden och komma fram till vad kunden egentligen sagt. På något mirakulöst vis lyckas jag både förstå och göra mig förstådd. Ett tag så försökte jag att enbart prata norska med norska kunder, tills en norrman bad mig prata svenska (! ). Så för det mesta fyller jag bara i med några norska och danska ord när det känns nödvändigt. När det är riktigt illa så får man ta till med engelskan eller svengelskan.

Just nu är jag på kurs i Norrbotten och konstaterar att även inomlands råder olika kulturella skillnader och dialekter. Ni kan tänka er långsamhetens lov när 30 kursdeltagare från Norrbotten skall presentera sig. Inte ska man vara sträääässad då! Nä, då får luta sig tillbaka och fokusera på andningen medan norrbottningarna talar i slow motion.

Under lunchen får man lyssna till Norrbottningarnas förtjusning över palten som simmar omkring i en jättegryta (serveras som alternativ rätt här varje dag ).  Visste ni att man kan beställa friterad palt med gravad lax och hovmästarsås på paltzerian i Öjebyn? Där kan man tydligen också äta currystuvad palt med morötter och keso, förutom Palt Black & White ( kornmjölspalt och blodpalt). Själv är jag ingen paltätare men jag tror jag förstår innebörden av paltkoma.

Jag älskar kulturella skillnader och välkomnar dessa olikheter med fascination och beundran. Kulturella skillnader är som färgklickar och vitamininjektioner i den grå vardagen. Jag diggar multikulti och crossover. Vi människor hör ju ihop och vi har så mycket att lära av varandra. Vi måste se möjligheterna i andras olikheter och låta det berika våra liv.
Godnatt! Goodnight! Hyvää yötä! Guten nacht! Buena Notte!

Nu nalkas julefrid...?

Godafton gott folk!

Hur är läget? Dras du liksom jag med i den analkande julstressen, trots att du inte vill det och trots att du bestämt dig för att nöja dig med en enklare jul?
Det är svårt att stå emot köphysterin och alla erbjudanden som prackas på en. Det är svårt att tacka nej till alla bjudningar, julfester, glöggprovningar och släktens förväntningar på samvaro. Men det kanske är ännu svårare att inte bli bjuden. Att vara gammal, bortglömd, fattig, ensamstående, flykting eller nyseparerad är inte heller lätt när julhysterin tar fart.
Alla vet vi att julen är köpmännens tid och att det inte längre existerar julefrid. Det är bara något som förmedlas i reklamteve och i annonsblad.

Snart är det val igen och valdebatten är redan igång. Hur ska man rösta den här gången då? I vanlig ordning så presenterar kvällspressen jämförelser som talar om hur mycket extra pengar vi får i plånboken om vi röstar rött eller blått. Är det bara det som folk tänker på? Pengar?

Pengar styr den här världen och ingen vill egentligen ha det så. De flesta klagar på att tiden inte räcker till. För pengarna verkar ju alltid räcka till. Folk konsumerar mer än någonsin och julhandeln slår rekord år efter år. Folk renoverar och slänger ut fullt fungerande kök bara för att de vill ha en snyggare design, en snyggare fasad att visa upp.
Sen går det som det går och man har renoverat sönder sitt äktenskap och fått dysfunktionella barn som inte fungerar i skolan för man har glömt bort att fostra dem i hemmet.
Sen sitter exmakarna på varsitt håll i en sunkig förort och funderar på vad som gick fel. På något vis så har de fortfarande råd med varsitt hushåll, varsin bil och dubbla utgifter på det mesta.
Med tanke på det så borde de tidigare ha haft en massa pengar över varje månad när de levde tillsammans och delade på allt. De borde ha haft råd att gå ner i tid på jobbet och ägna mera tid till sina barn och till varandra. Men väldigt få tänker så. Istället för att satsa på relationen så satsar man på ett nytt hus, en ny bil, båt, sommarstuga och utlandssemestrar samtidigt som man tuggar lyckopiller och magsårsmedicin för att orka med vardagen.

Vi behöver inte mera pengar i plånboken och skattelättnader, vi behöver mera tid och mindre stress. Vi behöver varandra.
Vi har det alldeles för bra i Sverige om vi jämför med resten av världen som lever i krig, fattigdom och misär. Vi är så förbaskat bortskämda och skämmer bort det uppväxande släktet med teknikprylar och märkesvaror som inte kommer att gagna dem ett skit när de når vuxenlivet. De kommer att få det tufft. De kommer att sitta där med sina gamnackar och glo i sina telefoner och inte fatta vad livet går ut på, om vi inte sätter stopp. Nu!

Om vi nöjer oss med mindre kommer vi att få mer. Mer av sånt som vi behöver och mår bra av. Vi kan skippa bilen och få motion på köpet. Vi kan skita i den fina yttre fasaden och se till att bygga upp oss själva för att må bra. Vi kan stänga av tv och dator och ägna oss mera åt sällskapsspel och livliga diskussioner.
Vi kan strunta i pulled pork, macarons, årets glögg, och Morbergs viner och istället äta ärtsoppa på burk och inse att man överlever i det enkla. Eller rättare sagt det enkla är en nödvändighet för överlevnad. Filippinernas överlevande offer vet hur man gör för överleva med enkla medel, de är så illa tvungna. Vi i Sverige har alla resurser vi behöver för att skapa oss en tillfredsställande värld där vi alla kan må bra, men vi gör det inte. Varför?

Vi skapar själva taggtråden som hindrar oss från att leva livet fullt ut

Fredagen den 13:e...

Fredagen den 13:e september gick jag till banken en tidig morgon och köpte ett hus, och samma dag fick jag nycklarna och kunde börja flytta in. Vi håller fortfarande på att flytta in. Grejer står överallt där de egentligen inte ska vara. Ute i garaget, i banankartonger och i svarta sopsäckar. Sakta men säkert börjar det bli ett trivsamt nytt hem. Nytt hus, nytt område och nya familjemedlemmar.

Vi är två vuxna med totalt sex barn, ett barnbarn och två katter. Det är dock bara två vuxna, två barn och två katter som kommer att samsas om 6 rum och kök. Katterna har precis börjat lära känna varandra och det går sådär. Den lilla kattfröken på 4 månader morrar och fräser mest åt kattgubben Svenne som hunnit bli 8 år. Svenne beter sig som en gammal klok farbror och låter den unga damen hållas. De samsas dock kring matskålen och de sover om nätterna. Allt går i sakta mak framåt, ett steg i taget.

Jag har varit mer förvirrad än vanligt i flyttröran och ni som känner mig vet att då är det illa ställt. Jag vimsar omkring hela tiden och vet knappt var jag har ett par rena strumpor. Än mindre mina trosor. Häromdagen hade vi besök av en gammal kär vän. När vi satt och fikade vid matbordet kände jag något onaturligt på mitt ena lår. Det kändes som en svulst innanför byxbenet. Jag ursäktade mig och gick ut ur rummet för att kontrollera vad det var för konstig knöl jag hade fått på låret. När jag drog av mig jeansen upptäckte jag att det bara var mina smutsiga trosor som av någon anledning råkat hamna där. Ja, jag råkar hittade saker på de mest oväntade ställen. Som när jag höll på att montera nya beslag på köksluckorna och råkade skruva fast handtaget på insidan av skåpet. Inte så smart..ganska opraktiskt faktiskt.

Vid ett par tillfällen har jag assisterat mina kära sambo med dammsugaren medan han hållit i borrmaskinen. Detta för att suga upp allt damm som uppstår när man borrar i hårda betongväggar. Medan han borrat har jag stått där med munstycket intill borren, men jag glömmer alltid en viktig detalj. Att slå på dammsugaren.

Tur att jag har en lugn och förstående sambo som står ut med mig, håller ordning på mig och har överseende mina tabbar och fadäser. Det blir ett intressant liv. Fortsättning följer när jag får en liten kvart över att skriva igen...Just nu har jag fullt upp! Ha de!

En enda röra...flyttröra...

Om ni undrar varför min blogg ligger och ruttnar bort, så ska jag försöka berätta det i korta ordalag.

För det första så har min dator drunknat och det fanns inget att göra för att rädda den. Ett hett tips: Häll inte vatten över era datorer! Ett proffs har typ obducerat den och funnit att den är utom all räddning. Jag fick dock veta att han aldrig sett så skitig dator förut (! ) Sanitär olägenhet. Förmodligen drunknade den nog mer i smuts än i vatten, den stackarn. Ja, den överlevde ju alla mina senaste resor, bl a en månad i Indien och jag har väl inte varit så värst försiktig med den.

Annars så lever jag i ett flyttkaos just nu, och jag känner mig fruktansvärt splittrad. Jag varvar mellan att packa banankartonger, sortera papper och försöka kränga iväg en del saker som jag inte tror mig behöva i framtiden. Ett mastodont arbete. Varför har man så mycket saker? Jag vill ju egentligen leva som en asketisk munk med max 5 ägodelar. Annars börjar sakerna att äga en själv. Så vill jag inte jag ha det.

I stressen så glömmer jag det ena efter det andra och är mer förvirrad en vanligt. Ja, då kan ni tänka själva! Går det? Ja, jag kan!  Jag har en helt fantastisk förmåga att röra till det ännu mera, när jag redan har det tillräckligt rörigt omkring mig. Jag blir så trött på mig själv...jättetrött...ungefär som när Maria Montazami rör ihop det.

Häromdagen bad jag mina föräldrar vara i min lägenhet för att ta emot postbudet som skulle komma med paket. Jag meddelade att jag gömt en nyckel på ett ställe så de skulle kunna ta sig in. Senare på dagen ringde mamma i panik, för nu var de utanför min lägenhet tillsammans med postbudet, men med en nyckel som inte passade i min dörr. Jag hade visst lagt dit fel nyckel på gömstället! Typiskt!

Igår skyndade jag mig från jobbet för att ta itu med röran hemmavid och promenerade hem i rask takt. Väl hemma hade jag ingen nyckel! Jag mindes plötsligt att jag hade kvar min jacka på jobbet med nycklarna i jackfickan. Jag promenerade tillbaka de 2000 metrarna till jobbet. - "Det man inte har i huvet, får man ha i bena" meddelade jag glatt mina kvarvarande kollegor som förvånat glodde på mig som återvänt som en virvelvind i det tysta kontorslandskapet. Jag gick till jackan och kände efter i fickan, men ingen nyckel där! Va tusan nu då? Då kände jag efter i min kasse som jag burit på hela vägen fram å tillbaka, och naturligtvis så hade den gömt sig där hela tiden! Mina kollegor gapade som fågelholkar.
-"Det finns bara en som kan göra en sån sak, och det är du Rosie!". Jo, jag är unik på det sättet. Jag hade alltså gått 4 km i onödan! Nja, egentligen inte...det var ju vackert väder och jag kan gott behöva en extra promenad. Tror ni det slutade där? Nej, nej! När jag kom hem igen så kom jag på att jag faktiskt haft bilen till jobbet på morgon ( vilket jag mycket sällan brukar ha ). Så det var bara att trava iväg och gå ett par kilometer till...

Idag kom ett nytt paket med Postbudet ( Stefan från Posten ringde igen och meddelade trött - "Du har fått paket...igen...!" ). Denna gång kom paketet hela vägen från Kina och det var tänkt att bli en present till en som står mig mycket nära. När jag öppnade paketet så upptäckte jag att jag fått helt fel grejer...åtminstone helt fel märke...Skit! Jag kan inte skicka tillbaka det heller. Jag funderade på hur det gått till och gick in på internetsidan igen och såg då att man blir länkad till en annan sida med ett annat märke...Helt och hållet mitt eget fel i brist på uppmärksamhet. Men det är feta smällar man får ta ibland...och det kunde ju varit ännu värre.

Ungefär så ser mina dygn ut nuförtiden. Ja, jag stressar faktiskt dygnet runt. Igår natt vaknade jag och kände att något var fel ( förutom att jag var kissnödig ) och steg upp mitt i natten och funderade plötsligt på var min katt Svenne var. Han brukar alltid ligga och vakta, beredd att gå till anfall om man går upp med nakna ben och fötter på natten, men denna gång fick jag inga klor i bena.
Det gick upp för mig att han var kvar i trappuppgången sedan han smitit ut kvällen innan. Så fort jag öppnade dörren rusade han in med full fart. Stackarn hade kissat på min dörrmatta då han inte haft tillgång till sin toalett. Duktig katt som går på vår dörrmatta och inte någon annanstans i trappuppgången!

När jag har allt under kontroll ( vilket jag hoppas ska kunna ske någon gång i mitt liv ) så ska jag försöka delge er mera av mina sobra tankar, som kanske inte alltid håller måttet...men jag försöker åtminstone.

Förresten! Inte nog med att jag har det rörigt på fritiden, så är det lika rörigt på jobbet! Jag är numera support för Norge och snacker kun norsk hele dagarna. Akkurat kjempeflott! Ha de!    

Svenne latar sig i godan ro...man skulle fått vara katt ibland.. 

Min tvättstuga är inte som andra...

Jag har redan berättat om min tvättstuga, för det är ju där allting händer. Det har varit picnic, nästan slagsmål, kärlekskranka karlar, bränder att släcka och mycket mera under de tre år jag bott här. Snart flyttar jag och får min alldeles egna privata tvättstuga. Oj vad tråkigt det kommer att bli!

Ikväll när jag besökte tvättstugan så fann jag att någon verkar ha flyttat in här. Det står 2 sängar, bord, fåtölj och tv där nu. Varför??  Tänker någon bo här eller tänker någon tvätta sina möbler här? Möjligen är det bovärden som ställt dit grejerna på uppdrag från Övikshem. De kanske vill göra tvättstugemiljön lite mysigare så att man kan ta sig en tupplur eller se på tv medan man väntar på att tvätten ska bli färdig. Vilken service!
Jag blir dock inte förvånad om någon flyttar in där. När jag bodde i hyreshus på Valhalla var det en gubbe som bodde i ett förråd i källaren. Han hade både säng och tv där. Förmodligen var den redan så stora invandrarfamiljen tillräckligt trångbodda och tyckte att farbrodern som också klämt in sig tog för stor plats, och då blev han hänvisad till en liten skrubb i källaren. Jag lovar...källargubben existerar på riktigt! Åtminstone på Valla!
När man bor i ett stort hyreshusområde så får man se och uppleva det mesta. Jag minns när jag bodde på Valhalla som barn och zigenarfamiljen som bodde granne med oss förvarade sin travhäst i soprummet! När vaktmästaren reagerade och bad dem flytta på hästen, så tog dom istället och band den bakom Vallakiosken, där hästkraken fick stå om nätterna.
Jag skulle kunna berätta åtskilliga anekdoter från mina år som skötsam hyresgäst, men jag tar det när jag inte är så trött...som just nu när ögonen går i kors...blir så svårt att skriva begripligt då. Snart är jag villaägare och då kanske jag får återkomma och berätta om mina grannar i närområdet. Förhoppningsvis bara trevlig saker. Natti natti ( OBS! Jag sover hemma i min egen säng och har inte gått å lagt mig i tvättstugan ). 

Sylta och safta i en enda röra...

Egentligen har jag inte tid att skriva, jag borde egentligen sova eftersom jag ska upp igen om mindre än 6 timmar. Men egentligen så gör jag det bara för att varva ner. Egentligen hade jag inte tid att plocka hallon ikväll heller, men jag kunde inte låta bli. Det finns ju hur mycket hallon som helst i år, och de är stora, fina och nästan helt befriad från mask. Det gör ju egentligen inte så mycket att få i sig en och annan hallonmask, för de smakar ju mest hallon, men vegetarianer bör ju egentligen inte äta mask. Det är mycket man egentligen borde göra och inte göra. Det är mycket egentligen egentligen...

Hur som haver så drog jag iväg efter jobbet med bärhinken i högsta hugg. Jag försvann i hallonsnåren och fann snart värsta bästa stället med hallonbjässar stora som jordgubbar. Snart var det en pojke i 10-årsåldern som fick korn på mig. Han följde mig hack i häl och skrek snart till sina föräldrar som fanns någonstans i närheten: - "Kom hit!! Jag har hittat paradiset!!"
- Men stick och brinn!! ville jag väsa till ungen som tänkte våldgästa mitt ställe. Jag önskade att jag även hade haft mina vampyrtänder till hands i det ögonblicket, så jag hade kunnat skrämma brallorna av all som närmade sig...moahahaha. Men jag bet dock ihop och snart var en mamma och en pappa där också och snodde mina bär.
Nåväl bären räcker till oss alla i år och det är egentligen skamligt att inte fler nyttjar allemansrätten och tar sig ut i naturen. Det är både nyttigt och roligt. Moder Jord är god och vi får frossa i dessa goda nyttigheter fortfarande trots att vi misshandlar vår planet som vi gör.

Alldeles för länge höll jag mig kvar i hallonbuskarna innan jag gick till bilen. Då såg jag att min mobiltelefon hade laddat ur, och det började bli bråttom att ringa min son som jag lovat skjutsa till bussen. Jag skyndade hem och fann ingen mobilladdare vart jag än letade. Jag har även en mobil hemtelefon och även den hade laddat ur. Konstaterade snart att jag hade två telefoner utan ström och utan laddare! Dynga på brö!!
Jag förstod snart att dottern måste ha fått med sig dem när hon åkte till pappan tidigare på dagen. Mitt hem är ett kaos just nu, eftersom jag rensar i röran...enligt Feng Shui,
Jag började få panik eftersom det var bråttom och jag har dessutom varken sonens eller dotterns telefonnummer i huvudet.  Jag lär mig dem aldrig ( ja jag är senildement ) och deras nummer finns inte att hitta via nummerupplysningen. Båda ville jag ha tag på och ingen av dem kunde jag få kontakt med. Jag sprang ut i trappuppgången för att låna telefon hos en granne så att jag skulle kunna kontakta pappan till min dotter ( hans nummer har jag i huvudet ). Jag ringde på alla dörrar, men ingen öppnade. Det borde jag ha kunnat förutse eftersom det bara bor gamla tanter i trappuppgången som aldrig öppnar dörren om man ringer på oanmäld på kvällen. Klokt av dem!

Jag sprang ut till bilen och åkte iväg till jobbet för att låna telefon och en mobilladdare. Väl framme så hade jag passerkortet i handen, men kom inte på vilken kod jag hade. Min stressade hjärna fick totalt hjärnsläpp! Vad göra? Jag kände mig totalt handikappad och helt oförmögen att komma i kontakt med mina barn eller omvärlden. Jag kom på att jag hade koden på ett hemligt ställe i min handväska, som jag naturligtvis hade hemma. Skit! Jag brassade hem igen, slet åt mig handväskan och återvände till jobbet. Väl där hittade jag slutligen en mobilladdare och således även mina barns telefonnummer.  Snart stod jag utanför sonens hus, för att plocka upp honom och ett antal flyttkartonger som han fixat till mig. Jag ska ju snart flytta.
Efter skjutsning till bussen ( som sonen hann med ), så fortsatte jag hem till min flyttröra för att koka delikat hallonsylt. När sylten var klar så upptäckte jag att jag saknade glasburkar kl 23.00 på kvällen. Vad göra? Jo, jag gick ner till soprummet för källsortering och fann ett antal fina glasburkar som jag tog hem och diskade mycket ordentligt. Jag till och med lade dom inne i ugnen så att de blev riktigt heta innan jag öste upp sylten. Flyttkartongerna står nu på plats i vardagsrummet och syltburkarna står upp- och nervända på diskbänken. Man ska vända dem upp och ned tills sylten kallnat, så vacuumförpackas de.
Åtta härliga snyltburkar blev det!  - "När man kan köpa färdig sylt på affärn!" kanske du säger.  Men mina syltburkar är mödan värd. All stress, jäkt och vedermödor gör att denna sylt äter man med andakt ( hur man nu gör då...men ändå... ). Ge er ut i skog och mark ni också, men passa er för att sno mina bär!

Hallonluja!