När juldagsmorgon glimmar...

Julafton är överstökad, det sa bara Swish på alla håll och kanter. Slarvsyltan är uppäten och Janssons rester gick åt till lunch idag. Klockan sju imorse satt jag bänkad på tredje raden i kyrkan och kände mig rofylld och reflekterande över livet som helhet. Man borde oftare ta sådana här pauser, insupa atmosfären och bara vara.

Livet är dock en paradox, där vi överkonsumerar så till den milda grad att kommande generationer kommer att leva i misär. Vi skulle behöva ett par jordklot till för att klara upp det, och det känns även som vi överutnyttjar människors kapacitet så att de flesta av oss skulle behöva klona oss för att leva upp till kraven som ställs på oss i detta progressiva samhälle.
Vad är det för fel på stagnation och stiltje? Varför måste allt utvecklas och förändras hela tiden? Varför byta ut pralinerna i Alladinasken, om det varit ett vinnande koncept? Alladinasken är inte längre den chokladask som jag vuxit upp med utan trillingnöt och körsbär i likör. Jag köper inte längre Alladin, för att jag faktiskt vill att den ska ha samma innehåll som förr. Det är såklart ett världsligt problem, men som kan appliceras på det mesta i samhället. Leder alltid utveckling framåt? Blir det bättre för att vi byter layout och logotyp, och får ett nytt utseende?

Jag brukar vara lite hånfull mot människor som alltid går i samma spår. De som alltid äter samma saker, de som alltid reser till samma plats, de som vägrar förnya sig och testa nya smaker, upplevelser och traditioner. På något sätt så avundas jag dem samtidigt. De utsätter sig inte för en massa stress, de behöver inte lära sig nya saker och anstränga sig i lika hög grad som den som hela tiden vill utvecklas. De vet vad de har och de kan sina saker utantill. Vad lättsamt och befriande! Vi andra som ständigt strävar efter utveckling och förnyelse missar ofta många iakttagelser och framförallt så missar vi nuet och friheten att bara vara. Livet är inte bara mål, resultat, prestation och milstolpar. Katten på råttan och råttan på repet... Det gäller att hitta någon sorts balans.

Det blir kanske mitt nyårslöfte. Att nöja mig med det jag har och den jag är. Jag duger. Du duger. Allt duger.

God fortsättning önskar jag dig som tar dig tid att läsa detta!

Julotta

Nu är det jul igen..

Nu är skinkan lutad, sillen gravad och slarvsyltan i ugnen. Ingen sova på enslig gård, alla är vaken förutom tomten som ligger och sover i krubban. Mor har sparat pengar i flera månader, planerat i veckor för att kunna köpa julklappar till stora och små. Hon har städat hela huset och fyllt frysen med kakor och bullar. Tomtegröten kokar över, mor kokar över... Julgardinerna trängs med adventsstjärnan och ljusstakarna i fönstren. Det luktar kanel och hyacint. Barnen är förväntansfulla och gästerna glufsar i sig av julbordet med god aptit. Mor, lilla mor, vem är väl som du?

Har du funderat över vem som skapat julstämningen och gjort julen till en återkommande mysig familjetradition? Har du själv bidragit något, mer än med din blotta närvaro? Har du erbjudit dig att hjälpa till eller ännu bättre överraskat med något betydelsefullt? Förhoppningsvis ser alla familjemedlemmar julen som en gemensam högtid, där alla hjälper till och bidrar på något sätt. Julen är ju något som ska skapa gemenskap och förena familj och vänner. Alla familjemedlemmar ska kunna njuta av julfirandet och inte någon ska behöva känna stress och press.

Det är tråkigt att se när egoistiska barn år efter år förväntar sig komma hem till de åldrande föräldrarna för att lata sig och låta sig bli serverad. Gamlingarna som älskar sina barn fogar sig ödmjukt. De ser en chans att umgås med barnen och överösa dem med sin kärlek, och finner sig i situationen. Ännu tråkigare är det när det uppstår familjefejder och vissa i familjen inte kan umgås med varandra. Något gammalt groll ligger och pyr år efter år, och stolthet och ego har tagit över makten. Tänk vad ett litet ord som "förlåt" skulle kunna betyda för var och envar. Det är mänskligt att fela och gudomligt att förlåta. En dag kan det vara för sent. Livet går inte i repris!

Så glöm inte bort att visa uppskattning och kärlek till de som fixar och donar! Istället för en julklapp, så kanske du kan hjälpa till och laga maten, diska efter julmiddagen eller på annat sätt erbjuda en hjälpande hand. Ta inte någon för givet! Glöm och göm ditt ego för en stund!

Nu ska jag ta några djupa andetag och hasta vidare med mina bestyr tills dagen gryr. Sen ska jag sitta på rumpan och njuta av julen med nära och kära. Lilla julafton avklarade vi igår och jag älskar att få vara med alla mina tre fantastiska barn. Deras personligheter och galna humor gör mig så varm inombords och det är allt som jag önskar mig i jul.

En God fröjdefull Jul tillönskas Eder alla

Egot...

Egot

Du förminskar mig inför andra och höjer dig själv

Du behandlar mig som ett barn, och inte som en vuxen

Jag är inte värd lika mycket som dig

Du gömmer dig bakom falska argument och paragrafer

Du vågar inte ta konflikter, utan skickar en budbärare eller drar en lögn

Du vet alltid bättre än mig

Du erkänner inte när du gjort fel och ber om ursäkt

Du begränsar min frihet, och utökar din egen

Regler du sätter för andra, gäller inte för dig själv

Du lever inte som du lär

Du kräver min respekt och lojalitet

Du förväntar dig att jag ska göra allt för dig

Jag är bara en marionettdocka i dina händer

Du kräver och kväver mig..

Dödar min kärlek, kreativitet och livslust..

Långsamt tynar jag bort i väntan på friheten...

Juletid och julefrid...?

Hur har det gått sedan sist, kanske någon av er undrar? Hur gick det med mitt experiment? Höll hon sitt löfte och hölls sig borta från sociala medier och kommersiella kanaler? Hur gick det? Jag kan lugna er med att jag är precis som vanligt och inget har förändrats. Hade oturen att bli hemma en vecka med influensa och förkylning, och då var ju mobilen min enda lilla tröst och kontakt med omvärlden från sjuksängen. Jag var nog ännu mera frekvent ute i cyberspace än normalt. Allt är ju också designat så att vi är tvingade att använda oss av olika appar och funktioner i telefonen för att kunna fungera i samhället. Nåväl, det är snart nytt år och jag kan avlägga massor av nya löften som jag förmodligen bara orkar hålla fast vid en tid.
Jag har iallafall förändrats genom åren om jag tänker tillbaka. Jag får vara nöjd med den jag är idag och inte hela tiden sträva efter någon jag vill bli.  Jag har lagt bort många fula ovanor, och ändrat ståndpunkter, åsikter och mål. Jag har gjort mig av med en hel del fördomar, konservativa tankar och traditioner.

Apropå traditioner. Nu är det snart jul igen. Samma visa upprepar sig. Alla säger sig ha slutat byta julklappar och ända slår julhandeln rekord år efter år. Skyltfönstren glänser vackert och ger löfte om gemytlighet och julefrid. Vi lockas och tror att med nya juldekorationer, nya julklappar och nya recept så ska vi skapa den perfekta julen där Ernst kan stå barfota i bakgrunden och se nöjt på våran förträffliga förmåga att skapa den stämning vi alla längtar efter i våra hjärtan. Långt ifrån alla uppnår detta. Det är ett spel för gallerierna och vi går i samma fälla år efter år. Stressar ihjäl oss för en kommersiell illusion om lycka på julafton. Man kan ju inte köpa sig julefrid! Vilken idioti, när jorden håller på att gå under! Vi slits åt alla håll för att kunna tillfredsställa samtligas önskemål. Värst är det kanske för barnen med separerade föräldrar som tvingas fira varannan jul med mamma eller pappa, eller kanske halva dagen och vardera förälder så att det blir så rättvist som möjligt. Några barn bävar inför julen då de vuxna får en anledning att fira högtiden med för mycket alkohol.

Själv ids jag knappt tänka på jultraditioner längre. Skulle helst bara vilja resa bort med mina nära och kära och lata mig i solen. Jag vill umgås på lika villkor, där vi alla slipper känna krav och stress. Jag vill vara närvarande för mina barn i stunden, och inte passa risgrynsgröten och bränna mig på knäcken, eller än värre bränna ut mig själv. Visst är det mysigt en kort stund när huset är städat, granen är pyntad, sillen inlagd och Alladinasken väntar på vardagsrumsbordet. Men allt detta görs ju inte av sig självt. Är det värt alla pengar, jäkt och stress? Jodå, jag har satt fram adventljusstakarna i fönstren och planerar för ett litet grönt julbord här hemma på julafton och midnattsmässa i kyrkan. Det blir årligt pepparkaksbak med barnen och kanske någon enstaka julklapp. Man får kompromissa lite ibland. Jag försöker iallafall att stå emot både sociala medier och kommersiellt inflytande så gott jag kan. Det är inte helt lätt att stå emot den enorma påverkan vi utsätts för varje dag, men man kan ta det lite pö om pö. Sakta men säkert kan vi förändra våra tankar och mönster, om vi tar oss tid att lyssna inåt och prioritera våra inre behov. Så coola ner er gott folk, julen är snart över!

Nya Arkens julshow i torsdags med Niklas Nyberg i spetsen som stjärngosse

Hur får man tiden att räcka till?

I gårdagens inlägg klagade jag på att jag inte får tiden att räcka till, vilket jag delar med de flesta. Det känns som om tiden går fortare nuförtiden, men jag är ändå säker på att en minut fortfarande är 60 sekunder, och en timme 60 minuter.  Men varför upplevs det som att det går fortare än vad det gör?

När jag igår försökte rada upp vad jag hunnit med under veckan, så inser jag att jag faktiskt har hunnit med ganska mycket. Jag har prioriterat roliga saker som att träna och skriva. Jag har kopplat av i soffan och sängen, läst och kollat på tv. Men jag är ändå inte riktigt nöjd.

Som lekman försöker jag analysera vad detta beror på. Har jag kanske för högt ställda krav och förväntningar på mig själv? Är det rimligt att hinna med allt som jag har i mitt huvud?
Jag är ju en sån person som vill göra så mycket. Är nyfiken på allt och tycker om att pröva på olika saker. Är rädd att missa något. Jag flyger än hit och än dit i mina tankar, och vill göra allt på en gång.

Jag gissar att det har med alla intryck utifrån som vi ständigt matas med. Alla sociala medier, tv, radio och än vart man går så möts man av reklamutbudet som slåss om konsumenternas uppmärksamhet.
Vi blir ständigt lockade och frestade. Dit vill jag resa, så skulle jag vilja ha hemma, så vill jag se ut, det vill jag smaka, det måste jag testa och så vidare...
Inte en stilla stund för våra sinnen. Kontemplationen och meditationen uteblir. Att bara sitta och tomglo låter sig icke göras. I tanken är vi alltid ett steg före. Vi missar nuet. Det kanske är därför det är så roligt att prata gamla minnen och kolla på bilder. Nuet ska ständigt fotograferas, filmas och förevigas. Det som är meningen att upplevas i nuet, det sparar vi till sedan.

Därför ska jag utföra ett experiment. För att se om jag kan få tiden att räcka lite längre så tänkte jag försöka ta en paus från etern på obestämd tid. Jag har ingen aning om hur länge jag klarar detta. Kanske en dag, en vecka eller en månad. Jag vet inte. Men jag tänkte försöka. Låta bli sociala medier och teven. Möjligen kan jag se på något nedladdat program utan reklaminslag. Det blir som att gå in i en liten bubbla, ett renande bad för sinnet. Jag gör som de "Tre aporna" och låter bli att se på skit, lyssna på skit och tala skit.
Jag tycker det är roligt att vara social på Facebook, men det är mycket där som får mig att må dåligt också. Jag vill inte se grodor som äts levande, jag vill inte läsa om spädbarn som våldtas, och jag vill inte matas med ständig reklam. Så därför gott folk, så tar jag en paus. Eller åtminstone så blir det mindre frekvent användande. Jag hoppas att jag därmed lyckas frigöra lite mera tid och känna mig mindre stressad. Kanske får jag så mycket tid över att det börjar kännas långtråkigt. Då har jag nog lyckats. För långtråkigt har jag inte haft sedan jag var liten och det var långfredag.

Möjligen går jag in här och skriver och berättar om hur det går. Eller så händer något som gör mig så exalterad att jag inte kan låta bli att basunera ut det. Hmm..känns som jag garderar mig för alla eventualiteter med mitt experiment. Spännande blir det hursomhelst för mig...

To be continued...

Hear no evil, see no evil, speak no evil

Hänt i veckan..

Är det någon fler än jag som försöker springa ikapp tiden? Aldrig har väl tiden gått så snabbt som nu. Sånt som jag hann med att göra förut på en dag, hinner jag inte längre på en hel vecka. Jag är obotlig tidsoptimist och tror att jag ska hinna med allt jag föresatt och planerat.
Det har gått ännu en vecka och jag fattar ingenting, för det känns som att jag inte hunnit med någonting. Jag springer Storgatan ner varje morgon för att hinna i tid till jobbet, och jag skyndar mig hem varje dag för att ta tag i allt som jag har i huvudet. Vart tar tiden vägen?
Försöker spalta upp den senaste veckan:

Lycakdes fånga morgonrodnaden under språngmarschen till jobbet en morgon

• Varit på jobbet 8-17 och sedan sovit ca 6 timmar per natt ( det blir alltså ca 9 timmar över per dygn till annat )
• Varit och tränat Body Balance två gånger. Danspassen har jag hoppat över eftersom jag bröt lilltån i söndags ( eller kanske bara en spricka ) och den onda tån har hindrat mig från att gå i snabba takt som jag brukar, så den kan jag skylla på lite...
• Jag har fått Linas vegetariska matkasse i veckan och dottern har lagat maten och jag har diskat och städat upp i köket efter stavmixning av majs ( synd att inte Lina kommer och städar också )
• Jag har varit på Fullmånemeditation på Yogahälsan och sjungit mantras ( dock i frånvaro av ljuset från supermånen eftersom det varit mulet större delen av veckan, men det var nog effektivt ändå)
• Jag har märkt upp grejer och kört iväg dem till Lissis båsloppis i Gullänget
• Ägnat tid i tvättstugan och städat.
• Skrivit en del alster till blogg, skrivkurs och annat
• Sett 5 avsnitt på raken av Svartsjön ( mycket spännande ) på Viaplay, och samtidigt mulat i mig en påse ostkrokar och en påse Ahlgrens bilar! Har även sett dokumentären Sugarman ( jätteintressant ) och ett par avsnitt av Skönhetsfällan ( herregud! )
• Har varit och klippt av håret och skaffat mig en ny frilla 
• Tillhörde idag en av två deltagare på ett event till förmån för Mustaschkampen. Föreläsaren som själv drabbats av prostatacancer höll ändå en viktig och intressant föreläsning för den lilla skaran som vi utgjorde. Synd att inte fler ställde upp och tog chansen att sedan dansa med dansinstruktörerna på Nordic Wellness.
• Äldsta sonen har sovit på mitt vardagsrumsgolv 2 nätter ( nåväl det blev bara en natt, för natten mot lördag kom han inte hem och jag höll på att oroa ihjäl mig när han inte svarade på mobilen heller...men så småningom dök han upp och nu är han belagd med utegångsförbud!! hehehe ) Den provisoriska sängen fick dock en ny gäst, då yngsta sonen kom från Umeå och tog över. Just nu sitter han och pluggar vid köksbordet, ambitiös som vanligt.
• Har letat och googlat efter Uggs skor till dottern på nätet för att hitta bästa möjliga pris, eftersom jag tycker de är på tok för dyra tofflor. Ramlat över suspekta sidor som byter namn varje dag. Ena dagen hette shoppingsiten korsord.se och nästa dag hette den hittekattenpitea.se Gissar att det är någon piratsida som säljer kopior eller så är det ren bluff alltihopa.
• Förutom detta så har jag legat i sängen med huvudvärk flera gånger denna vecka och det har också gjort att jag tappat fart och inte uppnått mina högt ställda mål. Jo, förresten jag höll ju på att bli överkörd denna vecka också! Tog emot mig med händerna på motorhuven! Verkligen änglavakt hade jag!

Nästa vecka så ska jag ta mig i kragen och fixa bilen, byta gardiner i köket, ringa mina vänner, baka, laga matlådor, ta fram symaskinen, hälsa på någon som väntar på mig, skriva på min bok, dansa zumba, sh'bam och bodyjam och börja meditera igen..allt som jag inte hann med denna vecka och hade föresatt mig att göra. Imorgon är en ny dag, och då ska jag åter försöka fånga den i flykten! See you later alligators...! :-) 

Ny frilla

En ding ding värld..

Inte för att jag vill vara negativ, men jag har ju mina djupa funderingar ibland...

När jag gick på lågstadiet fick jag lära mig att jordens befolkning bestod av 4 miljarder människor. Idag lever nästan 7,5 miljarder människor på jorden. Jordens befolkning har bara i år ökat med drygt 72 miljoner människor. Om världens befolkning skulle leva och ha samma standard som vi svenskar har idag så skulle det krävas 3,7 jordklot.
Av alla jordens miljarder människor borde vi ha lyckats hitta bättre ledare och makthavare, som tog ansvar för miljön och världsfreden. I toppskiktet så har vi idag ledare som förnekar klimathotet och påstår att det är en bluff. De som ska representera folket och företräda världens medborgare saknar de kvalifikationer som krävs för deras ämbete.

Runt om i världen pågår krig, svält, våld, terror och tortyr. Vi människor förfasas ständigt över det som pågår när vi ser nyheterna hemma i tv-soffan.  -Vad kan vi göra? suckar de flesta uppgivet och byter kanal och ser på någon blodig och våldsam deckare istället. Vi ser inte vad vi gör med våra egna händer, för så förblindade är vi. Vi mår dåligt över krig och miljöförstöring, men sätter gärna tänderna i en blodig köttbit från ett djur som plågats och levt i fångenskap i hela sitt liv. Vi ser inte att vi själva bidrar till djurplågeri och miljöförstöring. Vi roar våra barn med att ta med dem till djurparker, cirkusar och delfinarier för att beskåda djur som pinas i fångenskap. Vi köper kläder med pälsdetaljer från plågade djur i bur och fyller jackorna med dun som plockats från levande fåglar.
Vi åker utomlands och gynnar utlandsägda "all inclusive hotell",  istället för att bidra till lokalbefolkningens försörjning. Samtidigt gnäller vi på korruptionen i världen och tycker synd om de fattiga.

Vår dagar går åt till att jobba så hårt som möjligt, så att vi kan tjäna så mycket som möjligt, för att sedan kunna konsumera så mycket som möjligt. De flesta butiker har öppet alla dagar i veckan och på nätet kan du shoppa dygnet runt. Vi har svårt att komma på och välja vad vi ska köpa till våra barn och familjemedlemmar i födelsedagspresent och julklapp för de har ju redan allting. Julhandeln slår rekord varje år trots att många hävdar att de slutat köpa julklappar. Vi köper massproducerade slavtillverkade miljöpåverkade dåliga produkter. Vi renoverar, uppgraderar, inreder och dekorerar och har svårt att finna tid till förtroliga samtal och att umgås med våra barn, familj och vänner. Kontemplationen uteblir. Vi sliter, skyndar, stressar, ränner, förbränner och bränner ut oss. Vi har allt, men ändå ingenting. Tiden rinner ständigt ifrån oss.
Ångesten dämpar vi med alkohol och antidepressiva läkemedel. Läkemedelsindustrin jublar när läkarna inte har tid till annat än att skriva ut recept på droger och kemikalier som kan döda vilken häst som helst. Senaste nytt är att förse kvinnor med cancermedicin i förebyggande syfte! Hallå, hur vore det om man istället uppmanade människor att sluta äta socker? Men det tjänar ju varken läkemedelsföretagen eller sockerbolagen några pengar på.
Om vi fortsätter att konsumera så går jorden under, och om vi slutar så brakar hela det kommersiella systemet ihop. Vi har försatt oss själva i en mycket knepig situation.

Vi är reklamoffer och slavar under mode- och skönhetsindustrin. Våra unga ( och även äldre ) förvanskar sina kroppar med botox, kemikalier och farliga operationer och dieter. Fransarna ska vara långa och täta, naglarna som lackerade klor, läpparna som svullna prinskorvar och musen ska vara lika rakad som benen. Med plutande munnar, korta kjolar och högklackade skor svassar de omkring som dumma bimbos och lägger ut utmanande selfies, och blir kränkta när motsatta könet behandlar dem som sexobjekt. Stackarna tror att de kämpar för kvinnans frigörelse, men ser inte hur köpta, kuvade och förslavade de egentligen är. Så förbannat sorgligt att kvinnor som har möjligheten inte tar chansen att bli frigjorda och självbestämmande på riktigt.

Våra gamla ska helst inte gå i pension för det finns ändå inga pensionspengar att få och inte heller några pensionärsboenden att bo i eller en fungerande hemtjänst till dom som tvingas bo kvar i sina hem. Utbildad vårdpersonal sliter ut sig och ersätts av noviser direkt från gatan. Vi utvisar dom som har kompetens och de som är beredda att ta jobben som ingen annan vill ha, och bränner ner deras tillfälliga boenden. Vi har inte råd att ta emot dom säger vi, samtidigt som våra sopberg växer sig allt större när vi kasserar alla skitsaker vi köpte förra säsongen, för att få plats med årets modeller.

Medan det alltid finns pengar kvar till konsumtion, så finns det aldrig pengar till skola, barnomsorg, vård, polis och försvar.  Företagen har inte råd att anställa, staten drar åt svångremmen och Försäkringskassan utförsäkrar. Allt ska effektiviseras och sparas in på. Jobba fortare, prestera mer, spara mer. Knappa marginaler överallt. Vi ska kräma ur allt och alla, inklusive Moder Jord.
Det är något som inte stämmer. Det finns ännu fler exempel på vilken dåraktig värld vi lever i, men jag vill ju inte vara alltför negativ och pessimistisk.....Om bara drygt en månad går vi mot ljusare tider igen...och idag klarade jag mig från att bli överkörd med en hårsmån....