För exakt två år sedan på Mors Dag hade jag en mycket tråkig och omskakande upplevelse som gjorde att världen rasade samman och jag blev tvungen att ta ett avgörande beslut. När man är mamma så måste man sätta sina barn främst. De går före allt annat, och de är nog de viktigaste i alla föräldrars liv. Åtminstone vill man att det ska vara så. Att föräldrar alltid tar sitt ansvar och gör allt vad som står i deras makt för att skydda och stötta sina barn. Om man kollar hur det ser ut i större delar av världen så är det kvinnorna som har det övergripande ansvaret att skydda, fostra och ta hand om barnen. Det handlar både om biologiska skillnader mellan kvinnor och män och om kultur och traditioner. Det finns så många kvinnor världen över som gör heroiska insatser för barn, både sina egna och andras. Med mycket små och knappa medel lyckas de trolla med knäna och göra underverk. De sätter alltid barnen främst och glömmer sina egna behov. De skulle behöva firas och uppmärksammas varje dag. Vi behöver inte kommersiella dagar som Mors Dag, vi behöver förändra och förbättra kvinnors och barns villkor i vardagen.
Vi behöver inte fara som långt som till Indien eller Pakistan för att se att kvinnors villkor är bedrövliga. Vi kan se det hemma i vårt eget län. Hur kan man komma på tanken att lägga ner Sollefteå BB när det är år 2017? Hur kan man riskera mödrars och barns liv och låta dem åka 8-10 mil för att föda i dikeskanten någonstans i Gålsjöskogen? Hur kan man skicka tillbaka en stackars kvinna till Sollefteå från Öviks sjukhus med blodet rinnandes nerför benen i en taxi med skyddsplast på sätet? Det är ofattbart och ingen man skulle gå med på något liknande. Men kvinnors förväntas bita ihop och lida i det tysta. Jag har gråtit när jag läst om mina medsystrars sorgliga och skrämmande upplevelser. Vi lever i Sverige, ett välfärds och föregångsland, och vi lyckas inte åstadkomma bättre. Vi läser om överfulla BB-avdelningar där personalen skriker på hjälp och inte längre kan ansvara för patientsäkerheten. Det är föräldrarnas viktigaste uppgift att ansvara för barnen, men det är samhällets och politikernas yttersta ansvar att ge dem dom de elementära resurser som krävs. En barnabördsavdelning borde finnas inom rimligt avstånd oavsett om vi bor i tätort eller på landsbygden. Ett sådant beslut hoppas jag kommer fram till nästa gång vi firar Mors Dag.
Idag sänder jag en varm tanke till mina tre barn William, Victor och Josefin och är så tacksam för att få vara deras mamma. Jag är långt ifrån den perfekta mamman, men jag är den mamma de har.
Jag är också tacksam över att min egen mamma fortfarande finns i livet och igår bjöd oss barn på en god och trevlig middag! Tack mamma!
Jag sänder också en varm tanke till alla de som saknar en mamma att fira, och till alla de som ofrivilligt inte får vara en mamma eller förälder. Avslutar med att citera en av mina favorittexter:
Kahlil Gibran ur Profeten:
"Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte"
Vi behöver inte fara som långt som till Indien eller Pakistan för att se att kvinnors villkor är bedrövliga. Vi kan se det hemma i vårt eget län. Hur kan man komma på tanken att lägga ner Sollefteå BB när det är år 2017? Hur kan man riskera mödrars och barns liv och låta dem åka 8-10 mil för att föda i dikeskanten någonstans i Gålsjöskogen? Hur kan man skicka tillbaka en stackars kvinna till Sollefteå från Öviks sjukhus med blodet rinnandes nerför benen i en taxi med skyddsplast på sätet? Det är ofattbart och ingen man skulle gå med på något liknande. Men kvinnors förväntas bita ihop och lida i det tysta. Jag har gråtit när jag läst om mina medsystrars sorgliga och skrämmande upplevelser. Vi lever i Sverige, ett välfärds och föregångsland, och vi lyckas inte åstadkomma bättre. Vi läser om överfulla BB-avdelningar där personalen skriker på hjälp och inte längre kan ansvara för patientsäkerheten. Det är föräldrarnas viktigaste uppgift att ansvara för barnen, men det är samhällets och politikernas yttersta ansvar att ge dem dom de elementära resurser som krävs. En barnabördsavdelning borde finnas inom rimligt avstånd oavsett om vi bor i tätort eller på landsbygden. Ett sådant beslut hoppas jag kommer fram till nästa gång vi firar Mors Dag.
Idag sänder jag en varm tanke till mina tre barn William, Victor och Josefin och är så tacksam för att få vara deras mamma. Jag är långt ifrån den perfekta mamman, men jag är den mamma de har.
Jag är också tacksam över att min egen mamma fortfarande finns i livet och igår bjöd oss barn på en god och trevlig middag! Tack mamma!
 |
| Jag och barnen i Petra, Jordanien |
Jag sänder också en varm tanke till alla de som saknar en mamma att fira, och till alla de som ofrivilligt inte får vara en mamma eller förälder. Avslutar med att citera en av mina favorittexter:
Kahlil Gibran ur Profeten:
"Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte"
