Fria tankar om ett styrt samhälle

I januari 1991 paniksålde vi vårt hus i Stockholm då räntorna chockhöjdes från 10 procent till nära 30 procent. Trots att vi var två heltidsarbetande så fixade vi det inte. Vi var nyblivna tvåbarnsföräldrar och den yngsta bara två veckor när flyttlasset åkte mot Norrland. Ingen bra start för en ung familj att tvingas ge upp husdrömmen och lämnas barskrapad med hundratusentals kronor i skulder för förlustaffären. Jag fick vara hemma med barnen så länge föräldrapenningen räckte, medan familjefadern blev tvungen att vara kvar i Stockholm och jobba för brödfödan. Så småningom sprack även familjedrömmen.

Nu är det 2018 och sedan några år har räntorna legat stadigt på runt 2 procent. Räntan är visserligen låg men skulderna desto större. Idag har skuldbördan på svenskarnas bostadslån växt från 500 miljarder till över 3000 miljarder. Inte många svenskar äger sitt boende. Skuldbördan hos Kronofogden var 2017 på 66 miljarder. BNP per capita har sjunkit från 3,4 till 0,5 de senaste 30 åren.
Bostadspriserna har drivits upp av de rika. De rika blir rikare och de fattiga fattigare. Klyftorna ökar. Lönenivåerna för vanligt folk har länge legat ganska oförändrade. Tillväxten går till de rika som till följd av globaliseringen kan flytta sitt kapital ut ur landet och ägna sig åt skatteplanering. Vanligt folk ser till att betala några extra hundralappar i skatt varje månad för att slippa ovälkommen restskatt. Oförutsedda utgifter kan underminera hela ekonomin för de som redan suger på ramarna. En räntehöjning kan leda till katastrof.

De globala företagen kontrollerar världsekonomin. Äger du mer än 500 000 kr så tillhör du de tio procent rikaste människorna i världen. Äger du mer än 26 000 kr så tillhör du de 50 procent rikaste i världen. Sen finns det en elit på EN procent av världens befolkning som äger mer än resten av världen tillsammans!!! "Mycket ska ha mer, och fan vill ha fler", som en klok vän sa till mig häromdagen. Det är den här lilla klicken som kontrollerar världen.

Den ekonomiska makten kontrollerar världen och oss alla. Vi är livegna små möss som dansar efter någon annans pipa. Vi springer som vinthundar runt en kapplöpningsbana efter kaninen och hela tiden ökar avståndet. Vi kommer aldrig att komma ikapp. Den uppväxande generationen kommer att få det ännu sämre. Riksbanken äger våra egendomar och därmed oss.
Livet tycks gå ut på att jäkta, stressa och konsumera. Mellan varven lite glättig underhållning och fredagsmys och gärna bedöva oss med lite alkohol. Vi lever nästan som i det forna Sovjet när arbetarna fick sprit istället för lön. Tårta på jobbet när vi nått våra resultatmål som ständigt ökar. Allt för att få oss att vara tysta och nöjda ett tag till. Grädden växer i munnen, men vi biter ihop och håller upp fasaden ett tag till. Ingen vill misslyckas, även om vi gör det på bekostnad av vår hälsa eller våra barns välmående. Det är utsidan som räknas.

Vi är så stressade och jäktade att vi inte ens märker elefanten i rummet. Maktbalansen förändras, demokratin försvagas och korruptionen ökar. Vi har ingen aning hur korrumperade våra politiker är och kanske inte ens de själva. Lobbyister som trycker på och lockar med feta arvoden. Efter avslutade politiska uppdrag kan de flesta leva gott på styrelsearvoden och diffusa arbetsuppgifter. Hur kan Fredrik Reinfeldt tjäna 20 miljoner per år efter avslutat uppdrag som statsminister?

Kommunerna blöder och kommunskulderna bara ökar. Vart går våra skattemedel? Hur mycket kostar EU och Landstinget? Behöver vi dom?
Se gärna lördagsintervjuerna på Youtube med Lars Bern om du vill fördjupa dig i ämnet. Det enda vi kan göra är att läsa på och engagera oss. Vi går snart mot val och det är viktigt att vi avlägger våra röster. Vi har fortfarande demokrati och rösträtt. Hur länge till vet vi inte.

Jag känner några få modiga människor som valt att hoppa av hela den här galna karusellen, även om det innebär att leva som uteliggare, bo i kollektiv eller ha ett enkelt självhushåll. De äger iallafall sin egen tid och sitt eget liv. Själv har jag ännu inte kommit så långt att överge min materialistiska standard och falska trygghet, men jag överväger det på allvar. Dagen idag är min och den ska jag utnyttja på bästa sätt. Ha en skön söndag!♡

Frihet i en luftballong - Kappadokien 2014

Färöarna

Så har jag varit en sväng till Färöarna ( Fåröarna ). Jag älskar öar och det blir en alldeles speciell känsla när man är isolerad mitt ute i Atlanten mellan Skottland och Island. Vi landade på ön Vagar och planet vinglade in mellan bergen i dimma och blåst. Jag var en aning ängslig, men det blev ändå en mjuk landning av skickliga SAS-piloter ( som alltid ).
På Färöarna blåser det ALLTID och de första dagarna blåste det hård storm på sina håll, med luriga kastvindar. Det var ibland svårt att hålla balansen och motvinden kunde vara så svår att man nästan inte kunde ta sig fram. Ibland kom vindpustar som gjorde att man tappade andan och syret liksom blåste bort.
Vi hyrde bil och tog oss runt så långt vi kunde mellan de öar som förbinds med tunnlar under vattenytan. Det var många branta, smala och läskiga vägar och det blev inte lättare när det blåste så mycket. Man fick tänka sig för var och hur man skulle parkera för att inte riskera att bilen blåste iväg.
Färöarna är mycket kargt och ödsligt. Det växer inga träd här, varför det inte finns något som skyddar mot stormvindarna. Här bor det fler får än människor. Överallt betar får och man får vara på beredd på att får dyker upp på vägen vartsomhelst när man är ute och kör, trots skyddande fårstängsel.


Naturen är vacker och dramatisk. Höga berg, vattenfall, djupa raviner och många branta stup. Kombinationen av stormvindar, dimma och stup gör naturen till en ordentlig dödsfälla om man inte är försiktig. Det var med skräckblandad förtjusning som vi tog oss fram överallt. Vi hade hoppats på fler långa vandringar, men det blev bara en ordentlig dagstur på grund av den hårda blåsten och det oberäkneliga vädret. Vädret växlar hela tiden. Regn, hagel, sol och storm på en och samma dag. Vid ett tillfälle hade vi stannat för att ta bild på en vacker havsvik, men det blåste så hårt, regnade och haglade så vi satte oss snabbt in i bilen. Innan vi hann åka iväg två minuter senare, så hade det hunnit bli sol och den vackraste regnbågen uppenbarade sig. Så det vara bara att gå ut ur bilen igen.


Turistsäsongen hade inte riktigt startat på Färöarna så mycket var stängt, och det var svårt att hitta matställen och de som fanns erbjöd inga kulinariska överraskningar. Det var mest pizza, hamburgare och sånt. Jag trodde att det bara skulle finnas fisk, valspäck och lammkött att tillgå, men där hade jag fel. Att det skulle vara ett dåligt utbud av grönsaker och vegetarisk mat, hade jag räknat med. Allt sådant måste ju importeras. Möjligen finns det några växthus på Färöarna, men jag såg aldrig någon uppodlad mark. Vi hade även tänkt besöka en Michelinrestaurang, men den öppnar inte förrän i april. Men vid närmare titt på menyn, så insåg jag att jag ändå inte hade råd att äta där. En avsmakningsmeny kostar 1400 danska kronor och skulle man vilja lägga till ett dryckespaket ( som jag förmodar är alkoholhaltigt ) så kostar det 1100 danska kronor. En middag där skulle knäcka hela min reskassa.


Jag hade även hoppats på att göra en helikoptertur, men det systemet är inte direkt anpassat för turister. Om man ska åka någonstans så går det inte att åka tur och retur samma dag. Det krävs att du övernattar på någon ö, och det var vi inte beredda att göra. Vi hoppade även över båtfärder eftersom det blåste så kraftigt, och jag ville inte riskera att bli sjösjuk.


Vi hyrde rum i en stuga i småbåtshamnen på ön Vagar och på kvällarna var det helt dött ute på byn. Tur att vi hade kortlek och tärningspel med oss ( ingen tv i stugan heller ).
Sammanfattningsvis så hade vi en mycket trevlig resa och Färöarna måste upplevas på egen hand. Jag åker gärna dit igen under sommartid då det kanske är en aning varmare, men framförallt grönare. Här kommer några bilder från vår resa.

Härliga Highlandkossor

Det står någon på toppen!

Saksun

Färöarnas högsta vattenfall

Snart är det Internationella kvinnodagen igen

För en tid sedan fick jag en förfrågan om att föreläsa på Internationella kvinnodagen och prata om jämställdhet och feministiska frågor. Jag var dock tvungen att tacka nej då jag redan var uppbokad för utbildning i Stockholm, men jag funderade länge på vad jag skulle vilja prata om under en timme. Det är så mycket jag skulle vilja ta upp. Frågan är ju både komplex och gigantisk. Av alla orättvisor i världen så är kvinnor mest utsatta. Vi vet redan att situationen för kvinnor är katastrofal i stora delar av världen. På vissa håll har kvinnor ingen makt alls över sina liv. Det är djupt tragiskt att det fortfarande existerar tvångsgifte, könsstympning och hedersmord.

Om vi fokuserar på situationen i Sverige så har vi kommit väldigt långt i jämställdhetsarbetet, men vi är ändå långt ifrån hundraprocentigt jämställda. Fortfarande så har männen maktmajoritet, män tjänar bättre än kvinnor och män har en betydligt högre pension än kvinnor. KPA Pension valde att belysa  ämnet genom att ge en känga till alla pappor och lansera en gympapåse med texten "pappas jävla ansvarsområde" istället för att fokusera på arbetsgivarnas ansvar att ge jämställda löner eller att kräva att staten ger bättre förutsättningar för mammor ( och pappor ) att vara hemma med barnen utan inskränkningar för den personliga ekonomin. Vi har redan en mycket bra föräldraförsäkring, men den skulle kunna göras ännu bättre. Kanske borde hemmavarande förälder få räkna upp den pensionsgrundande föräldrapenningen till samma nivå som om den sjukpenninggrundande inkomsten? Eller varför inte skattebefria föräldrapenningen och uppmuntra till barnafödande? Eller ge föräldrar möjlighet att jobba 6-timmars arbetsdag så de kan ta större ansvar för barnuppfostran, läxläsning och packning av gympapåsar och avlasta skolan och förskolan.

En annan sak som gnager när det gäller jämställdheten är preventivmedel. Kvinnor utsätter sina kroppar och sin hälsa genom att vara försökskaniner och testa sig fram mellan olika sorters p-piller, p-stavar, spiraler, akutpiller, p-ringar och p-plåster. Dessutom är det kvinnorna som betalar för det ur egen plånbok. Hur många killar och män erbjuder sig att betala för att skydda sig från ett ofrivilligt faderskap i ett förhållande? Det räcker väl att kvinnorna får betala tusentals kronor för mensskydd  sin fertila period och kanske ännu mer för sjukfrånvaro på grund av PMS-besvär. Lägg till sjukfrånvaro och läkarbesök för komplikationer som har med graviditet och barnafödande att göra.

Jag är mycket glad för att Metoo-rörelsen har fått så stort genomslag i vårt samhälle och över hela världen. Det har satt igång så mycket som kan leda till en positiv utveckling för kvinnors jämställdhet och säkerhet. Jag är övertygad om att den dag då det råder fullständig jämställdhet mellan kvinnor och män, så kommer kvinnorna att bidra bättre till utvecklingen än männen.

Lånad bild

På det hela är det viktigt att vi ifrågasätter våra normer och förväntningar på varandra. Vi måste ifrågasätta könsroller och genusperspektivet och fokusera på oss själva som i första hand individer och människor. Om vi vill uppnå fullständiga mänskliga rättigheter så måste vi göra oss fria från fördomar och stereotyper. Vi måste tillåta andra liksom oss själva att vara det sanna jaget. Våga leva livet fullt ut, göra det som man längtar efter och bli en fri människa. Oavsett kön, färg, ras, status ålder och trosinriktning.

Spekulationer och reflektioner..

Idag stod min älskling inte högt i kurs. Han vill inte tvätta sig i rumpan. Istället drar han sin bajsiga bak efter golvet och på mina mattor. Det riktigt syns på hans min, de gånger han försöker, hur äckligt han tycker det är att tvätta sin egen bak ( byk )? Jag talar naturligtvis om min kattunge. Han är världens underbaraste katt, men tyvärr har han en baksida (i dubbel bemärkelse ). Men nu är han både tvättad och förlåten av mig.

Ingen är perfekt och livet är sällan perfekt. Den senaste tiden har kanske ni liksom jag funderat på vad det är som gör att ett föräldrapar väljer att ta sina döttrars liv och även sina egna liv? Jag tänker på den tragiska händelsen i Bjärred. Det går inte att undgå att fundera och spekulera. Jag har själv funderat om detta högpresterande föräldrapar har haft för höga förväntningar på sig själva, sina döttrar och sina liv? Utdelningen motsvarade inte deras insatser, kombinerat med högt ställda krav och förväntningar. Kanske var det just föräldrarnas förväntningar på döttrarna, som gjorde att döttrarna i sin tur på ett omedvetet plan försatte sig själva i en djup dvala för att undkomma? Detta ledde till en kronisk trötthet, precis tvärtemot vad föräldrarna ville åstadkomma. Barnen orkade inte med alla aktiviteter, krav i skolan och krav från föräldrarna. Märk väl att det är ren spekulation från min sida. Men kanske ändå nära till hands att tänka så med tanke på det kravfyllda och tävlingsinriktade samhälle vi lever i.

Vi jämför oss ständigt med varandra, tävlar konstant mot andra och oss själva. Det handlar ofta om att vinna eller försvinna, speciellt om man vill tillhöra eliten. Syns du inte, finns du inte.

Tänk om vi kunde bara kunde få stanna där vi är någon gång, och slippa alla uppgraderingar, omorganisationer, makeovers och nya högre målsättningar. Vi bygger en massa luftslott där ingen vill bo eller klarar av att vara. Vi stressar oss till döds. Våra ungdomar har aldrig mått så dåligt som nu. Den psykiska ohälsan med depressioner, ätstörningar, ångest och självmord slår nya rekord år efter år.
När ska vi få tid och acceptans att bara vara?
Jag har en kär vän som gjort sig fri från allt detta. Han är sin egen herre. Visserligen innebär det att bo i ett hus i skogen, utan el och vatten och att leva på en minimal inkomst. Men han är en fri människa och jag beundrar honom. Jag vågar bara inte ta steget själv ännu. Men vissa dagar är det nära. Jag gör mig fri lite grand i taget. Det kan handla om att våga vara obekväm och att inte alltid vinna andras gillande. Det kan vara att göra sig fri från andras krav och förväntningar. Det kan handla om att bryta normer och traditioner. Man måste helt enkelt lyssna inåt och stå upp för sig själv. Hursomhelst har du bara dig själv kvar när det blåser och du måste alltid kunna leva med dig själv. Och din katt ☺☺

Man borde leva mer som en katt...

Nya normala normer...

Vi präglas av en mängd normer i samhället. Vissa sitter i våra gener från generation till generation, och vissa normer är tämligen nytillkomna. Majoritetsnormen styr de flesta av våra normer. Vad majoriteten gör och tycker är det som etableras i samhället, och mycket bygger på vår demokratiska fostran. Det gör att en minoritets behov inte får samma möjligheter, men behovet för minoriteten är inte mindre för det. När och hur mycket ska majoriteten anpassa sig till minoritetens behov? Finns det några sådana gränser? Sista århundradet har vi sett till att funktionshindrade fått många av sina behov tillgodosedda, hbtq-personer har blivit mera accepterade och vi strävar efter att alla människor ska vara olika värda. Det har tagit tid och arbete att omskapa de flesta normerna i vår kultur. Vissa normer skapas dock väldigt snabbt: Se bara hur den tekniska utvecklingen gjort att vi idag lever i datastyrt samhälle och där vi förväntas ständigt vara uppkopplade och tillgängliga. #Metoo-rörelsen är ett annat exempel på hur snabbt normer kan förändras i samhället. På bara några månader har det manliga släktet vaknat upp och börjat granska sig själva och sitt beteende. Kvinnorna har fått nog och vi är på väg att skapa nya normer i rekordfart. Tack vare sociala medier.

Tänk om vi kunde skapa nya alkoholnormer lika snabbt! För bara tjugo år sedan infördes rökförbud på flygplanen och idag skulle det vara otänkbart att röka ombord. Tyvärr verkar det som alkoholkulturen har ett stadigare grepp om oss människor, trots att det inte för med sig något gott överhuvudtaget. Idag räknar man med att det svenska samhällets kostnader för de skador alkoholen orsakar kostar 45 miljarder per år. Till det tillkommer det mänskliga lidandet vid alkoholproblem och alkoholrelaterade olyckor som inte går att mäta i pengar. Inte konstigt att vi inte kommer att ha råd att gå i pension och att pensionsåldern höjs, eller att staten måste göra olika nya besparingar varje år.
Alkoholen är den nästa största orsaken till cancer, och framkallar en rad andra sjukdomar. Alkoholen bryter ner människokroppen och en baksmälla kan påverka kroppen upp till 14 dagar. Om vi nu tvingas jobba allt längre upp i åren är det desto viktigare att vi håller oss friska, så att vi orkar med

Vi har så mycket att vinna på att dra ner på alkoholkonsumtionen. Friheten att kunna ta bilen närsomhelst, få bättre sömn- och sexliv, vakna pigg och fräsch, bättre matsmältning och stabilare psyke. Vi sparar pengar, kalorier, utsätter oss för mindre risker och är bättre förebilder för våra barn.  Vi skapar bättre och varaktiga relationer till våra nära och kära utan negativ inverkan av alkohol som många gånger förstör relationer. Det är lätt hänt att man går över gränsen och tappar omdömet när sinnet är grumligt. Vi gör sådant vi aldrig skulle få för oss att göra i ett nyktert tillstånd. Vi känner inte igen kollegorna på personalfesten och barnen känner inte igen sina föräldrar när de kommer hem. Det är ganska märkligt hur legaliserat alkoholen är i samhället, och att majoritetsnormen styr förväntningarna på att det ska serveras alkohol i alla festliga sammanhang. Alkoholen är skyddad, helig och tabubelagd, hur infantilt det än är.

Fortfarande anses nykteristerna vara tråkmånsar, trots att verkligheten ute på krogen uppvisar intelligensbefriade osammanhängande konversationer, snubblande fötter och kladdande händer på det nedsölade dansgolvet, och halvsovande dönickar i hörnen. Är det något att eftersträva? Hur kul är det på en skala?
Fler och fler hälsomedvetna börjar anamma den nyktra livsstilen, för de känner skillnaden och hur mycket det är värt att hålla sig fri från alkohol och hur bra de mår. Det kommer hela tiden fler och fler alkoholfria alternativ och det finns hopp om att alkoholnormen är på väg att förändras. Personlig frihet och alkohol hör inte ihop. Frihet är att vara överordnad alkoholen och kunna avstå.

Julen firades i Indonesien

Min livsnerv är att resa och upptäcka nya platser runt om i världen. Då lever jag i nuet och tankar energi, även om det kan vara jobbigt och slitsamt att resa till andra sidan jordklotet. Den här gången bar det av till Bali. Vi trotsade ett överhängande hot om ett större vulkanutbrott, och gav oss ändå iväg utrustade med skyddsglasögon och munskydd, enligt UD´s rekommendationer. Det kändes ganska spännande att vara i händelsernas centrum, det seismologiska centret.

Första dagarna var vi lite trötta och virriga på grund av för lite sömn, dygnsomställning och klimatomställning. Det resulterade i att vi förlorade ett kreditkort i en bankomat, tappade läsglasögon, örhänge och glömde en plånbok i en taxi. Solglasögonen fick jag dyka efter på botten av bassängen.  Vid en vandring längs utmed den klippiga strandremsan förbisedde vi fenomenet med tidvattnet,  skillnaden mellan ebb och flod, varför vi plötsligt fann oss instängda bakom några klippor. När två pantertanter började en mödosam klättring uppför den vassa klippväggen, kom en surfare till undsättning och eskorterade ut oss i vattnet runt klippan istället. Han räddade oss förmodligen undan fula skrapsår och brutna ben. Dock halkade jag samma natt i badrummet och fick mig en stukad fot och en stor bula i huvudet.Värst var jacket i skallen som pulserade blod så att mitt rum snart såg ut som ett slakthus. Med några varv vit handduk runt huvudet lyckades jag somna om och vakna med livet fortfarande i behåll dagen efter. Jag kunde till och med gå på yogapasset, där jag passade på att få lite healing till skallbenet av min yogalärare som hette Ketut. Alla män på Bali heter Ketut, tror jag.

Vi hade några underbara dagar i Ubud där vi åt hälsosam rawfood, drack Stomachhealers och fick daglig massage, till och med chokladmassage. Sedan anslöt sig ett par nya medlemmar till vårt ressällskap och vi flög tillsammans vidare med NAM Air till Labuan Bajo på Flores (Nusa Tenggara).  Där besökte vi några fantastiska öar som Padar Island, Komodo Island och firade julafton på Kanawa Island. Naturligtvis blev vi även presenterade framför ett gäng Komodo Dragons, världens farligaste ödlor. I deras käftar lever 53 farliga bakterier, där varje enskild bakterie kan döda en människa. En turist från Singapore som beslöt att gå på egen hand blev dödad där för 6 månaders sedan. Men de lät oss undslippa utan en skråma ( vår guide hade ju en betryggande träkäpp med sig ).

Efter några dagar med snorkling tillsammans med stingrockor, sjöstjärnor och små hajar, strandhugg på paradisöar, bad i droppstensgrottor och riskfyllda bilturer och båtturer, flög vi tillbaka till Bali och spenderade sista veckan i Uluwatu. Att sitta på den branta klippan vid Single Fin och kolla in surfarna i solnedgången, och äta fantastiska måltider på Suka Espresso tillhörde höjdpunkterna. Yoga, massage och Padang Padang stranden inom räckhåll fick mig att fundera på att faktiskt pensionera mig där när det blir dags. Kanske blir jag en balinesiska på ålderns höst.
Vi lämnade Bali efter tre underbara veckor och skyddsglasögonen och munskyddet fick vi ingen användning för som tur var. Jag såg i alla fall Mount Agung på nära håll och det svarta rökmolnet som puffade ur kratern när jag en tidig morgon gett mig iväg för att möta soluppgången uppe på Mount Batur. Den långa krävande vandringen var mödan värd och det är med vördnadsfull respekt för naturens krafter man beträder den kokande marken där det pyser här och var. Moder Jord ska vi vara rädda om.

Väl hemma möttes jag av snöfall, kyla och inställda och försenade tåg. Jag hade behövt stanna på Bali ett par månader till. Jag är kraftigt allergisk mot mörker, kyla och blötsnö.
Idag skulle jag iväg med bilen och fann att bildörrarna frusit fast och det var omöjligt att få upp låset till någon av dörrarna ( varken min tändare eller varma flåsande andedräkt hjälpte ), så jag pulsade iväg och köpte låsspray på Clas Ohlssons. Efter att ha tömt burken så ville ändå inte låset gå upp och till slut fick jag upp bakluckan och krånglade mig in i den snötäckta lilla Golfen. Det var omöjligt att få upp dörrarna även inifrån och jag fann mig själv i en mörk isolerad igloo, då även bakluckan gått igen. Jag blev lätt klaustrofobisk, och ännu mer klaustrofobisk när jag upptäckte att mobilen var urladdad. Kanske skulle dottern sakna mig och gå ut och leta efter mig på parkeringen, eller så fick jag sätta min tilltro till att någon förbipasserande skulle höra mina dova skrik på hjälp.
Till slut lyckades jag klämma ner mig och min tjockaste vinterjacka i förarsätet bakom ratten ( jag fastnade iallafall inte med foten i ratten som syrrans väninna gjorde häromdagen ) och kunde starta frysskåpet. Och tänk då gick låsen upp på alla fyra dörrar och jag var räddad och jag slapp fira trettondagsafton i en isig bil.
Nu har jag tinat upp eländet ordentligt i Åhlens garaget och hoppas att det blir sommar snart igen.
God fortsätting gott folk!

Kvinnoförtryck tar sig olika uttryck

Jag är överväldigad och oerhört tacksam över att #Metoo-kampanjenr fått så stor genomslagskraft världen över, nu senast från Bollywood. Kvinnor i alla världsdelar från olika samhällsklasser, bakgrund och kultur har höjt sina röster och markerat att nu får det vara nog med sexuella trakasserier och förtryck. Jag hoppas verkligen att vi kvinnor i fortsättningen kan känna oss fria och att lagstiftning och rättssäkerhet följer med i samma takt. Vi måste också kräva att män vidtar åtgärder i allt detta. Män borde vara angelägna om att visa att de också förstår vidden av detta och är beredda att förändra. Jag skulle vilja se att männen startar egna forum och samtalsgrupper för att lösa upp mansgriskulturen. Att de granskar sig själva och visar att de har förstått.


 Idag fick jag en inbjudan från IFJU ( Institutet för juridisk utbildning ) till ett seminarium om sexuella trakasserier. Kursavgiften är 7900 kr per deltagare EXKLUSIVE moms! Hutlöst dyrt! Det är en dagskurs från kl 09.30 - 16.30 inklusive lunch och fika. Inbjudan vänder sig till arbetsgivare och tar upp vad som är sexuella trakasserier, vad som är diskriminerande och hur man undviker skadestånd. Det här finns redan beskrivet i arbetsmiljölagen och det borde redan alla arbetsgivare känna till, eftersom det är deras skyldighet.   Jag ger mig tusan på att det är en man som hittat på detta för att tjäna pengar och rida på Me too-kampanjen! Ett sådant här seminarium borde staten erbjuda kostnadsfritt för de som ännu inte fattat vad som är sexuella trakasserier och diskriminering. Fackförbunden erbjuder sedan länge liknande kurser helt kostnadsfritt.


I allt detta kan jag inte låta bli att förundras över det kvinnoförtryck som kvinnor själva utsätter sig för. Jag tänker på skönhetsideal och skönhetsindustrin som bara växer. Några exempel:


Analblekning (!) ( jag blev tvungen att googla för se om jag uppfattat att det var som jag misstänkte )
Ansiktslyft
Benförlängning
Bantningspiller
Botox
Brasiliansk vaxing
Bröstimplantat
Fettfrysning
Fettsugning
Fillers
Fransförlängning
Hårförlängning
Hårborttagning
Hudblekning
Läppförstoring
Näsoperationer
Tandblekning
Vagina contouring
Vagina tightening



Det är helt sjukt vad kvinnor utsätter sig själva för helt frivilligt och man betalar dessutom dyrt för dessa ingrepp. Skönhetsindustrin klappar händerna samtidigt som tv spottar ut program om alla misslyckade operationer och ingrepp. Trots att man känner till riskerna med alla dessa ingrepp så är kvinnor beredda att lägga sig under kniven. Det är också en form av könsstympning anser jag.
Vi accepterar inte våra naturliga och kvinnliga former. Vi accepterar inte våra olikheter. Vi ska alla se ut som några klonade Barbies och visa upp våra filtrerade, retuscherade bilder. Varför?? Varför kan inte kvinnor acceptera sig själva som de är?  Vi accepterar fortfarande skönhetstävlingar och sjuka ikoner från modevärlden. Vi har pratat och förfasat oss övet det skeva skönhetsidealet i många år nu och inte mycket har förbättrats, snarare försämrats med tanke på allt som erbjuds på marknaden.
Kvinnor har under en lång tid kämpat för frihet och frigörelse. Det är knappt 100 år sedan svenska kvinnor fick rösträtt och idag har vi kommit långt i jämställdhetsarbetet, även om det är långt ifrån optimalt. Men varför kämpar samtidigt kvinnorna emot sig själva och utsätter sig för denna onaturliga underkastelse? De flesta säger att de vill må bra och trivas med sig själva. Varför kan vi inte trivas som vi är skapta, inklusive hängbröst, några extra kilon och hår på muttan? Utsätter kvinnor sig för dessa riskabla och kostsamma ingrepp enbart för deras egen skull? Utan påverkan från mansideal och skönhetsideal från modeindustrin? Jag har svårt att tro det.


Om vi verkligen kämpar mot förtryck och vill frigöra oss på riktigt, så borde vi börja med att sluta förtrycka oss själva och frigöra oss från skeva skönhetsideal.

Lånad bild