Patriarkatet

Jag måste bara skriva av mig lite ilska. Vart är världen på väg? Tillbaka till 1800-talet? Jag pratar om aborträtt och kvinnors rätt till sin egen kropp. Vi är redan fråntagna tillräckligt mycket makt, och vi får inte ens bestämma över vår egen kropp. Det är helt horribelt att man nu vill rasera det vi kvinnor kämpat för och byggt upp. Varför är det vi kvinnor som ska ta ansvar för den säd som männen sprider? Vi betalar redan med vår hälsa och utsätter våra kroppar för farliga preventivmedel och riskfyllda graviditeter. Vi jobbar deltid när barnen kommer och skaffar oss urusla pensioner. Listan kan göras hur lång som helst när det gäller de orättvisor som vi kvinnor utsätts för. Allt för att männen vill ha makt och kontroll. Männen borde inte ens få ta beslut eller blanda sig i såna här frågor. Ännu märkligare att det finns kvinnor som stöttar förslag på skärpt abortlag. Antar att de har samma drivkrafter som männen, och suktar efter karriär, makt och kontroll. Det finns skäl att värna om livet, men vems liv pratar vi om? Det ofödda, ovälkomna barnet eller kvinnans liv? Vad innebär det för kostnader och resurser för samhället? Världen är redan överbefolkad och vi har tillräckligt många barn som far illa.

Kvinnor tar livet av sig eller utsätter sig för illegala kvacksalvare på grund av oönskade graviditeter. Inför istället en lag att männen måste skydda sig! Men när männen går fria under lagen trots våldtäkt, så är det nog inget att våga hoppas på. Vi kvinnor borde följa Gretas exempel och införa en global strejk. Strejka från våra usla låglönejobb och det obligatoriska fredagsnypet.

Me too-rörelsen har nyss startat och vi har alla bevittnat, erfarit och lyssnat till fasansfulla historier om vad kvinnor utsätts för, och då svarar världen med skärpta abortlagar? Förövarna fortsätter gå fria.

Vi kvinnor måste börja agera och reagera! Vi kan inte fortsätta i tysta och låta oss tryckas ner av patriarkatet! Det här pågår precis överallt, även i liten skala. Jag ser hur kvinnorna passar upp på männen på föreningsmöten, familjemiddagar och släktkalas. Bakar, fixar fika, serverar kaffe och diskar och städar undan i timtal, medan männen passiva sitter kvar vid bordet eller bara tyst försvinner. Varför? För att vi låter det vara på det viset. Jag har bara lust att hälla kaffet i knät på dom, men jag biter istället ihop och förbannar mig själv för att jag är så flat att jag går med på det. Men denna kultur har fostrat mig och det är svårt att bryta sig loss från såna här strukturer, trots att jag är medveten om det. Det mest tragiska är att så många inte ens tänker eller reagerar på dessa stereotypa könsroller. Det finns visserligen undantag där även män är medvetna om detta, försöker förändra och hjälpa till. Moderna manliga män som har vett att uppskatta kvinnor och deras arbete, och som ser det som självklart med jämlikhet.

Låt oss vara de där argbiggorna som vägrar tuktas och vägrar låta oss tystas, till dess att det sker en förändring på riktigt. Vi måste börja i det lilla och inom den egna sfären. Låt inte våra barn och kommande generationer fostras i gamla maktstrukturer. Våga vara obekväm och besvärlig!
Rösta rätt i morgondagens EU-val! Imorgon är det även Mors Dag. Hur många mammor är det inte som hedras genom att de själva får stå och göra tårta och passa upp på barnen som kanske hälsar på? Kolla hur det ser ut hemma hos dig! Grattis alla mammor och kvinnor!

Produkt av patriarkatet