Idag fick jag ett omtumlande erbjudande som fick mig att kolla mig själv noga i spegeln.
Hör och häpna, jag blev erbjuden lägenhet på ett seniorboende! Herregud, har jag hunnit bli så gammal? Jag känner mig ju fortfarande som en tonåring ibland, som inte vet jag vad jag ska bli när jag blir stor! Övikshem erbjuder trygghetsboende för 55+ och jag tillhör alltså den kategorin nu. Snälla, ge mig krumelurpiller! Jag vill aldrig bliva stur! Jag håller ju som värst på att kolla upp aupair jobb i Australien åt min dotter och drömmer själv om att hänga på. Många familjer söker tjejer mellan 19 och 64 år! Jag platsar alltså fortfarande! Ja, vi får väl se vad det blir härnäst..seniorboende eller aupair i Tasmanien! 😃 Fortsättning följer...
Jag vet inte hur det är med er andra, men jag har väldigt svårt att skilja olika bilmärken åt. Vet knappt vad jag själv har för bilmärke. För några år sedan skulle min dåvarande sambo hämta mig utanför jobbet en kväll. Jag stod och väntade i entrén och såg plötsligt honom stanna utanför. Jag sprang ut, öppnade bildörren och satte mig i passagerarsätet och stirrade sedan in i ögonen på en skräckslagen främmande förare. Fel bil och fel gubbe!! Men gubben skrattade hjärtligt ögonblicket senare och erbjöd mig att sitta kvar!😊😊😊
I somras parkerade jag utanför ICA i Kramfors. När jag handlat klart stegade jag med min kasse rakt mot bilen. Jag låste upp med den fjärrstyrda nyckeln ( trodde jag ) och öppnade sedan förardörren när någon kom flåsande bakom mig och skrek: - Hallååå! Det där är min bil!! Jag vände mig om och såg en vredgad gamling komma töltande mot mig. Mitt huvud snurrade runt två varv och jag fick syn på min bil ca 20 meter därifrån. Jag ursäktade mig och förklarade att jag tagit fel bil och visade var min egen stod. - Men du har ju en Ford! skrek gubben. - Jaha, svarade jag lugnt, vad har du då? - Jag har en Citroen, svarade gubben som att det var det uppenbaraste i världen. - Jamen, vi har ju samma färg, sa jag till mitt försvar, men gubben ruskade bara på huvudet och muttrade något som jag inte ville uppfatta.
Ikväll var jag också ute och handlade. Innan jag lämnade bilen låste jag upp bakluckan för att det skulle bli lättare att lasta in grejerna. När jag så kom tillbaka till bilen, så fick jag inte upp bakluckan. Vad konstigt, jag låste ju nyss upp den, tänkte jag medan jag fortsatte att lirka upp bakluckan.
- Hallå, det där är min bil, sa en gubbe bakom om min rygg. Då upptäckte jag att min egen gråa bil stod bredvid denna blå, fast vänd åt andra hållet. Nej, jag kommer aldrig att lära mig att se skillnad på bilmärken och har inte för avsikt att försöka heller. Jag är bara glad om jag hittar min egen bil och kommer ihåg var jag parkerat den. Kanske hör jag bäst hemma på ett seniorboende ändå.
I helgen bodde jag på hotell i Stockholm. First hotel, fast det påminde om Bates Motel när jag upptäckte blodfläckar på duschdraperiet! Det var fläckar av okänt ursprung på heltäckningsmattan också, men jag sov ändå lugnt på rummet. Värre var det ifjol när jag bodde på Hotell Älgen i Östersund. Där vaknade jag mitt i natten av att nyckeln vreds om i låset och dörren öppnades. Jag blev skräckslagen och hörde fotsteg på golvet som närmade sig min säng. Plötsligt dunsade någon ner i sängen bredvid mig och jag trodde jag skulle dö av hjärtslag! När jag satte mig upp i sängen och gnuggade ögonen så fanns ingen där! Det var bara jag i rummet och dörren var stängd och låst. Det var alltså något hotellspöke som tyckte det var roligt att skrämma mig.
Detta var kvällens spökhistoria hämtat från verkligheten, gott folk! Nu är det natti natti här! Sov gott!
Hör och häpna, jag blev erbjuden lägenhet på ett seniorboende! Herregud, har jag hunnit bli så gammal? Jag känner mig ju fortfarande som en tonåring ibland, som inte vet jag vad jag ska bli när jag blir stor! Övikshem erbjuder trygghetsboende för 55+ och jag tillhör alltså den kategorin nu. Snälla, ge mig krumelurpiller! Jag vill aldrig bliva stur! Jag håller ju som värst på att kolla upp aupair jobb i Australien åt min dotter och drömmer själv om att hänga på. Många familjer söker tjejer mellan 19 och 64 år! Jag platsar alltså fortfarande! Ja, vi får väl se vad det blir härnäst..seniorboende eller aupair i Tasmanien! 😃 Fortsättning följer...
Jag vet inte hur det är med er andra, men jag har väldigt svårt att skilja olika bilmärken åt. Vet knappt vad jag själv har för bilmärke. För några år sedan skulle min dåvarande sambo hämta mig utanför jobbet en kväll. Jag stod och väntade i entrén och såg plötsligt honom stanna utanför. Jag sprang ut, öppnade bildörren och satte mig i passagerarsätet och stirrade sedan in i ögonen på en skräckslagen främmande förare. Fel bil och fel gubbe!! Men gubben skrattade hjärtligt ögonblicket senare och erbjöd mig att sitta kvar!😊😊😊
I somras parkerade jag utanför ICA i Kramfors. När jag handlat klart stegade jag med min kasse rakt mot bilen. Jag låste upp med den fjärrstyrda nyckeln ( trodde jag ) och öppnade sedan förardörren när någon kom flåsande bakom mig och skrek: - Hallååå! Det där är min bil!! Jag vände mig om och såg en vredgad gamling komma töltande mot mig. Mitt huvud snurrade runt två varv och jag fick syn på min bil ca 20 meter därifrån. Jag ursäktade mig och förklarade att jag tagit fel bil och visade var min egen stod. - Men du har ju en Ford! skrek gubben. - Jaha, svarade jag lugnt, vad har du då? - Jag har en Citroen, svarade gubben som att det var det uppenbaraste i världen. - Jamen, vi har ju samma färg, sa jag till mitt försvar, men gubben ruskade bara på huvudet och muttrade något som jag inte ville uppfatta.
Ikväll var jag också ute och handlade. Innan jag lämnade bilen låste jag upp bakluckan för att det skulle bli lättare att lasta in grejerna. När jag så kom tillbaka till bilen, så fick jag inte upp bakluckan. Vad konstigt, jag låste ju nyss upp den, tänkte jag medan jag fortsatte att lirka upp bakluckan.
- Hallå, det där är min bil, sa en gubbe bakom om min rygg. Då upptäckte jag att min egen gråa bil stod bredvid denna blå, fast vänd åt andra hållet. Nej, jag kommer aldrig att lära mig att se skillnad på bilmärken och har inte för avsikt att försöka heller. Jag är bara glad om jag hittar min egen bil och kommer ihåg var jag parkerat den. Kanske hör jag bäst hemma på ett seniorboende ändå.
I helgen bodde jag på hotell i Stockholm. First hotel, fast det påminde om Bates Motel när jag upptäckte blodfläckar på duschdraperiet! Det var fläckar av okänt ursprung på heltäckningsmattan också, men jag sov ändå lugnt på rummet. Värre var det ifjol när jag bodde på Hotell Älgen i Östersund. Där vaknade jag mitt i natten av att nyckeln vreds om i låset och dörren öppnades. Jag blev skräckslagen och hörde fotsteg på golvet som närmade sig min säng. Plötsligt dunsade någon ner i sängen bredvid mig och jag trodde jag skulle dö av hjärtslag! När jag satte mig upp i sängen och gnuggade ögonen så fanns ingen där! Det var bara jag i rummet och dörren var stängd och låst. Det var alltså något hotellspöke som tyckte det var roligt att skrämma mig.
Detta var kvällens spökhistoria hämtat från verkligheten, gott folk! Nu är det natti natti här! Sov gott!
 |
| Fullmåne ikväll |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar