Döm inte hunden efter håren..

Varför har vi så lätt för att döma och kritisera andra? Varför är det så lätt att kasta skit istället för att lyfta fram och berömma? Det handlar oftast om vårt ego, som gärna vill flytta fokus från egna fel och brister till andras tillkortakommanden. Det tar ungefär 3 sekunder att döma en ny människa vi möter. Vi dömer folk på hur de klär sig, frisyr, dialekt, kroppsform, kroppspråk etc. Vi scannar av folk oerhört snabbt och sållar bort de vi inte gillar på bara några sekunder.  Ett första intryck gör man bara en gång. Vi ger oftast andra människor bara en enda chans. Vi dömer personer, medvetet eller omedvetet.
Tänk vilka fantastiska människor vi går miste om som finns i vår närhet, bara för att vi gjort en missbedömning. Eller så lyssnar vi på andra människors missbedömningar. Om bästa väninnan tycker illa om en person, är det lätt att dras med utan att bilda en egen uppfattning. För att inte tala om den bild massmedia pådyvlar oss om kända personer. Deras jobb går ut på att skandalisera och hänga ut, för att sälja lösnummer och dra tv-tittare.
Jag har själv gjort flera felbedömningar i mitt liv, och det har säkert du med. Ibland har jag förtrollats av någons skönhet och karisma, bara för att upptäcka att det bodde en falsk skitstövel under ytan. En del av mig är mycket tolerant och storsint och jag vill gärna se det positiva i andra människor. Samtidigt finns det en sida hos mig som gärna är misstänksam, dömande och kritisk. Jag gillar inte den sidan hos mig själv, och flera gånger får jag ta tillbaka det elaka jag tänkt om människor jag faktiskt inte känner. Vi ser aldrig hela bilden av en människa, för det skulle innebära att vi skulle vara tvungen att gå i den personens skor hela tiden.

Alla människor gör så gott de kan. Om de visste bättre och hade förmågan att göra bättre, så skulle de göra det. Vi har alla fel och brister och sidor hos oss själva som vi inte vill se. Vi är alla giriga, avundsjuka, kritiserande, falska, svartsjuka, missunnsamma, obetänksamma, plumpa, dumma, klantiga och korkade ibland. Vissa är det mer, andra är det mindre. Vi är också generösa, omtänksamma, ädla, goda, kloka, smarta, ärliga, roliga och härliga ibland eller mest hela tiden.

Du har säkert, precis som jag, dömt ut någon vid första anblicken men efter en tid helt ändrat uppfattning. Att tvingas leva under samma tak och kompromissa med främmande människor är bra träning för egot och personlig utveckling. Dina fiender och hatobjekt är oftast dina bästa läromästare.  Så förlåt alla ni människor därute som jag misstolkat och inte gett en andra chans. Det är förmodligen min egen förlust.
Ett speciellt förlåt och en ursäkt vill jag ge till dig Gunilla Persson för att jag köpte TV's vinklade bild av dig. Sedan jag tagit reda på mer fakta om dig och blivit din cybervän, så ser jag att även du har vackra och fina sidor. Du är en människa med kött och blod, själ och hjärta, som inte förtjänar att bli uthängd som en häxa. Vi kanske inte har samma uppfattning om allt, och det vore ju väldigt tråkigt och inte speciellt utvecklande om vi tyckte likadant i alla frågor. Vi är ju här för att lära av varandra, och du är en av många som lärt mig en läxa. Tack!
Avslutar med mitt favoritcitat från "Three wise monkeys": See no evil, hear no evil, speak no evil!

Vem ska man tro på....

Om Gud skapade allt liv i Universum och på Jorden, så skapade han också Jesus, Buddha ( Siddharta ) och Mohammed, liksom alla andra profeter som vandrat på denna jord. Är det också Gud som skapat alla religioner som motsäger varandra? Är det Gud som skapat dessa dogmer, ritualer och cermonier? Är det Gud som på egen hand som skrivit Bibeln, Koranen och andra "heliga" skrifter? Är det Gud som skapat korståg, häxjakter, självmordsbombare och "heliga" krig?
Är det inte så att det är människan som själv skapat allt detta? Vanliga människor utan någon dokumenterad högre kunskap eller intelligens? Vad har vi för bevis för att allt som skrivits och hittats på är kommet från Gud, och inte bara rent nonsens? Vem äger sanningen, och hur kan det bevisas? Var finns den "äkta" källan?
Har det egentligen någon betydelse om vi knäböjer och ber fem gånger om dagen, om vi går i kyrkan om söndagarna eller om vi väljer att leva som en fattig munk? Har det i sig åstadkommit lycka, fred och harmoni?

Det finns en röd tråd genom alla religioner och det är kärleksbudskapet. Om vi praktiserade det inte bara i ord, utan främst i handling, skulle vi få en bättre värld. Människor förlitar sig mer till den högre Guden än till sig själva. Vi är utrustade med en fri vilja och med den högsta intelligensen på jorden, ändå lyckas vi inte upprätthålla fred. Kanske för att vi förlitar oss på att högre makter ( Gud ) ska förlösa oss och ställa allt till rätta, istället för att inse att det är vi själva som har makten. Därför anser jag att religioner förslavar och passiviserar mänskligheten. Jag tar gärna till mig det kristna kärleksbudskapet, för om det budskapet praktiseras i handling kan vi göra mest nytta. Vad jag känner till är det främst de kristna som aktivt hjälper till vid nöd och katastrofer runt om i världen. Hur ofta ser man att muslimer sänds till katastrofdrabbade länder som inte praktiserar islam?
Jag tar också gärna till mig av buddismen, när det gäller att nå ett högre medvetande och att göra sig fri från sitt ego och sina begär. För att rädda världen, miljön och mänskligheten tror jag det är den mest långsiktiga och hållbara lösningen. Om vi insåg att vi alla är lika mycket värda och att vi alla är ETT, skulle vi förstå att var och ens handlande får konsekvenser för andra. Vi DELAR på denna jord och det tjänar inget till att roffa åt sig, det slår bara tillbaka på en själv. Som man sår får man skörda. "Himmelriket finns inom er" sa Jesus, och det uppfattar jag som ett fredligt sinne, med kärlek, tolerans och medmänsklighet. Den dag vi uppnår "kristusmedvetande" är också den dag vi inträder i himmelriket. Då har också frälsaren återkommit, och det är det som menas med Jesus återkomst. Både Jesus, Buddha och Mohammed talar om medmänsklighet, kärlek, tolerans och att gå tjänandets väg. Om vi människor kunde leva efter detta behöver vi inga avgränsande religioner eller profeter. Vi behöver bara varandra.

Religioner selekterar, medan kärleken förenar..  Eller vad tror Du? Kommentera gärna!

Avslutar med en av de kärleksprofeter som jag tror på....Ljus och kärlek till er alla!

Thomas Di Leva - Vem ska jag tro på?