Sitter just nu på ett hotellrum i Sundsvall och njuter av ensamheten och tystnaden. Det har varit en hektisk tid under en lång period och det är inte ofta jag får tillfälle att blogga numera. Det har varit nära att ni aldrig fått läsa mina alster igen, då jag haft en nära döden upplevelse som jag måste få dela.
För ett par veckor sedan köpte jag en lång vacker sammetsklänning på nätet och jag hämtade förväntansfullt paketet på Posten och skyndade mig hem för att prova den. Det var vackert väder, 25 grader varmt och jag gick ensam hemma i bara trosorna. Jag slet upp paketet och krängde på mig den långa tjocka svarta särken med visst problem. Den var snäv över axlarna att få på och klänningen saknade dragkedja. När jag väl fått på mig den så satt den perfekt. Jag log nöjt framför spegeln och konstaterade att jag gjort ett bra köp.
Dock var den väl varm att ha på sig denna soliga dag och jag började snart svettas. Är man dessutom i klimakteriet som jag, så har man extra problem med termostaten och blir snabbt överhettad. Jag ville genast ta av klänningen från min klibbiga kropp och det var då problemet uppstod. När jag försökte dra den över huvudet, över axlarna, så tog det stopp!
Jag hamnade i ett läge där jag varken fick av mig klänningen eller kunde dra på mig den igen. Jag stod framåtböjd inuti det svarta tjocka tyget och kom ingen vart! Det började bli svårt att andas och jag fick nästan panik. - Jaha, tänkte jag, det är så här jag kommer att sluta mina dagar. Kvävd i en klänning! Hur jag än gjorde så gick den inte att få ur läge! Svetten rann och jag vara nära ett sammanbrott! Vilt försökte jag slita sönder det tjocka tyget, men den var alldeles för välsydd i sömmarna. Eftersom jag var ensam hemma funderade jag på om jag skulle kunna leta mig in till någon granne. Den enda grannen som jag visste var hemma var en sjukskriven karl i 30-års åldern. Jag undrade hur han skulle reagera om en blindbock med nakna ben i en svart förklädnad skulle ringa på dörren ( om jag nu skulle lyckas hitta dit i mitt mörker ). Jag undrade också hur han skulle reagera om han lyckades få av klänningen på klimakteriekärringen som dessutom var topless.
Jag lade snabbt de tankarna åt sidan. Jag menar, jag är ju sambo och lever redan i ett fantastiskt kärleksförhållande.
Mirakulöst lyckades jag till slut dra på mig klänningen igen och mitt huvud dök upp i den friska luften och jag kunde sluta hyperventilera, bara ventilera. Men det var totalt omöjligt att få av sig blåsan. Det var bara att inse att jag skulle få gå omkring svettig i en tjock svart sammetsklänning tills min sambo skulle komma hem. Ganska snart kände jag att jag måste få av mig klänningen på ett eller annat sätt. Fram med sprättaren ur sylådan! Jag satte mig ute på trappen och sprättade sedan upp stygn efter stygn längs med hela ena sidan på f-nstyget tills jag blev befriad. Jag tackar högre makter för att jag överlevt denna hemska upplevelse och klänningen åker inte på igen förrän jag satt i en dragkedja ( eller två ). Nu vet jag hur det är att sitta med tvångströja.
Jag delade med mig av min upplevelse som en kul anekdot i säljgruppen där jag köpt klänningen och fick genast ett gigantiskt gensvar från andra kvinnor som varit i liknande situationer. Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag fick ta del av deras olika historier. En tjej hade varit med sin mamma som provat ett par tighta jeans i en provhytt. Det hela slutade med att personalen fick dra av mamman jeansen medan hon låg på golvet och höll i sig.
En tjej fick inte av sig korsetten i en provhytt, utan fick lov att dra ut alla snören och sedan hänga tillbaka ett trassel på galgen. En annan kvinna berättade om en klänning hon inte fick av sig med mindre än att förstöra den, och dessutom blev hon tvungen att betala för den innan hon gick ut ur butiken. En historia handlade också om en kvinna som hade problem med en sammetsklänning vars foder hade korvat upp sig så hon fick blodstockning och fick be en förbipasserande om hjälp.
Roligast var ändå tjejen som inte fick av sig läderstövlarna när hon kom hem full från krogen. Hon letade därför fram morakniven ur verktygslådan krypandes på alla fyra och skar sedan sönder stövlarna. Dagen efter var hon inte så glad att hon skurit sönder tusenkronorsstövlarna, men desto mer tacksam att hon inte skurit sönder benen.
En lärdom man kan dra av detta är att man aldrig ska prova kläder utan målsmans sällskap! :-)
Ja, det var alltså den senaste i raden av alla fadäser jag gjort på sistone. Nä, förresten...den senaste var nog häromdagen då jag handlat på Hemköp och med famnen full av varor ( var för snål för att köpa en kasse ) ställde upp en liter yoghurt på biltaket för att lyckas få upp bildörren. Det slutade naturligtvis med att jag glömde bort den och körde iväg. Konstaterade inte förrän jag var hemma igen att min yoghurt hade försvunnit någonstans på vägen. Men jag fick en ny helt gratis av affären när jag berättade vad som hänt.
G'nite folks!
För ett par veckor sedan köpte jag en lång vacker sammetsklänning på nätet och jag hämtade förväntansfullt paketet på Posten och skyndade mig hem för att prova den. Det var vackert väder, 25 grader varmt och jag gick ensam hemma i bara trosorna. Jag slet upp paketet och krängde på mig den långa tjocka svarta särken med visst problem. Den var snäv över axlarna att få på och klänningen saknade dragkedja. När jag väl fått på mig den så satt den perfekt. Jag log nöjt framför spegeln och konstaterade att jag gjort ett bra köp.
 |
| Före nära döden upplevelsen |
Dock var den väl varm att ha på sig denna soliga dag och jag började snart svettas. Är man dessutom i klimakteriet som jag, så har man extra problem med termostaten och blir snabbt överhettad. Jag ville genast ta av klänningen från min klibbiga kropp och det var då problemet uppstod. När jag försökte dra den över huvudet, över axlarna, så tog det stopp!
Jag hamnade i ett läge där jag varken fick av mig klänningen eller kunde dra på mig den igen. Jag stod framåtböjd inuti det svarta tjocka tyget och kom ingen vart! Det började bli svårt att andas och jag fick nästan panik. - Jaha, tänkte jag, det är så här jag kommer att sluta mina dagar. Kvävd i en klänning! Hur jag än gjorde så gick den inte att få ur läge! Svetten rann och jag vara nära ett sammanbrott! Vilt försökte jag slita sönder det tjocka tyget, men den var alldeles för välsydd i sömmarna. Eftersom jag var ensam hemma funderade jag på om jag skulle kunna leta mig in till någon granne. Den enda grannen som jag visste var hemma var en sjukskriven karl i 30-års åldern. Jag undrade hur han skulle reagera om en blindbock med nakna ben i en svart förklädnad skulle ringa på dörren ( om jag nu skulle lyckas hitta dit i mitt mörker ). Jag undrade också hur han skulle reagera om han lyckades få av klänningen på klimakteriekärringen som dessutom var topless.
Jag lade snabbt de tankarna åt sidan. Jag menar, jag är ju sambo och lever redan i ett fantastiskt kärleksförhållande.
Mirakulöst lyckades jag till slut dra på mig klänningen igen och mitt huvud dök upp i den friska luften och jag kunde sluta hyperventilera, bara ventilera. Men det var totalt omöjligt att få av sig blåsan. Det var bara att inse att jag skulle få gå omkring svettig i en tjock svart sammetsklänning tills min sambo skulle komma hem. Ganska snart kände jag att jag måste få av mig klänningen på ett eller annat sätt. Fram med sprättaren ur sylådan! Jag satte mig ute på trappen och sprättade sedan upp stygn efter stygn längs med hela ena sidan på f-nstyget tills jag blev befriad. Jag tackar högre makter för att jag överlevt denna hemska upplevelse och klänningen åker inte på igen förrän jag satt i en dragkedja ( eller två ). Nu vet jag hur det är att sitta med tvångströja.
 |
| Efteråt...en trasa... |
En tjej fick inte av sig korsetten i en provhytt, utan fick lov att dra ut alla snören och sedan hänga tillbaka ett trassel på galgen. En annan kvinna berättade om en klänning hon inte fick av sig med mindre än att förstöra den, och dessutom blev hon tvungen att betala för den innan hon gick ut ur butiken. En historia handlade också om en kvinna som hade problem med en sammetsklänning vars foder hade korvat upp sig så hon fick blodstockning och fick be en förbipasserande om hjälp.
Roligast var ändå tjejen som inte fick av sig läderstövlarna när hon kom hem full från krogen. Hon letade därför fram morakniven ur verktygslådan krypandes på alla fyra och skar sedan sönder stövlarna. Dagen efter var hon inte så glad att hon skurit sönder tusenkronorsstövlarna, men desto mer tacksam att hon inte skurit sönder benen.
En lärdom man kan dra av detta är att man aldrig ska prova kläder utan målsmans sällskap! :-)
Ja, det var alltså den senaste i raden av alla fadäser jag gjort på sistone. Nä, förresten...den senaste var nog häromdagen då jag handlat på Hemköp och med famnen full av varor ( var för snål för att köpa en kasse ) ställde upp en liter yoghurt på biltaket för att lyckas få upp bildörren. Det slutade naturligtvis med att jag glömde bort den och körde iväg. Konstaterade inte förrän jag var hemma igen att min yoghurt hade försvunnit någonstans på vägen. Men jag fick en ny helt gratis av affären när jag berättade vad som hänt.
G'nite folks!
