Det finns massor med saker att ångra. Något man sagt, något man skrivit, något man gjort eller något man inte gjort. Man kan ångra att man köpt nåt, att man satsat på nåt eller att man öppnat sitt hjärta för någon. Man kan göra fel, ta fel beslut och klanta till det.
Det fanns en tid i mitt liv, när jag gick omkring och ångrade saker och ting, tills jag insåg att det var totalt onödigt. Varför gå omkring och slå på sig själv eller gräma sig över sånt som varit? Gjort är gjort. Det går inte att ändra på det som redan hänt. Vi kan bara förändra våra tankar och vårt förhållningssätt till det förflutna. Alla schabblar vi till det ibland, och alla måste gå den långa och hårda vägen för att lära sig av sina misstag. När vi gör fel måste vi vara snälla mot oss själva och inte döma så hårt. Om vi kan förlåta oss själva, kan vi också lättare förlåta andra.
Vi kan inte heller veta vilka konsekvenserna hade varit om vi inte hade gjort som vi gjort. Det finns inget facit på det. Kanske gjorde vi det enda rätta just då i alla fall. Kanske blev det rätt fast det blev fel. Om inte om hade varit, kanske vi går omkring och tänker. Helt onödigt och så destruktivt att tänka så. Vi måste köpa läget och acceptera situationen som den är.
Jag har plågat mig själv tillräckligt för "felaktiga" beslut som jag tagit, även fast jag egentligen inte kunnat göra på nåt annat sätt. Jag gjorde det efter min bästa förmåga, och min förmåga kanske var något begränsad just då. Man måste tänka att alla gör så gott det kan. Om de kunde bättre, så skulle de göra bättre.
Jag har varit ganska bra på att ta vara på alla chanser och tillfällen som livet gett mig, och det är jag glad för. Jag har varit modig och vågat, och jag har i varje fall försökt. "Inget ont som inte för nåt gott med sig" brukar jag tänka. I slutändan har jag alltid lärt mig något av mina misstag och förhoppningsvis vuxit mig starkare.
"Fader, förlåt dem ty de veta icke vad de göra" sa Jesus enligt evangeliet. Kanske är det så att vi vet precis vad vi gör, men ändå gör det. Man måste också se detta som en slags begränsad förmåga. Om Breivik visste precis vad han gjorde vid massakern i Norge, och fortfarande inte ångrar sig eller känner ånger, så fattas det honom något. Kan vi förlåta honom för det? Hur begränsad är vi själva när det gäller att förlåta andra? Finns det personer, handlingar som inte går att förlåta?
Den dag jag sluter mina ögon för gott, vill jag kunna säga: - Jag har levt livet fullt ut och jag ångrar ingenting!
Det fanns en tid i mitt liv, när jag gick omkring och ångrade saker och ting, tills jag insåg att det var totalt onödigt. Varför gå omkring och slå på sig själv eller gräma sig över sånt som varit? Gjort är gjort. Det går inte att ändra på det som redan hänt. Vi kan bara förändra våra tankar och vårt förhållningssätt till det förflutna. Alla schabblar vi till det ibland, och alla måste gå den långa och hårda vägen för att lära sig av sina misstag. När vi gör fel måste vi vara snälla mot oss själva och inte döma så hårt. Om vi kan förlåta oss själva, kan vi också lättare förlåta andra.
Vi kan inte heller veta vilka konsekvenserna hade varit om vi inte hade gjort som vi gjort. Det finns inget facit på det. Kanske gjorde vi det enda rätta just då i alla fall. Kanske blev det rätt fast det blev fel. Om inte om hade varit, kanske vi går omkring och tänker. Helt onödigt och så destruktivt att tänka så. Vi måste köpa läget och acceptera situationen som den är.
Jag har plågat mig själv tillräckligt för "felaktiga" beslut som jag tagit, även fast jag egentligen inte kunnat göra på nåt annat sätt. Jag gjorde det efter min bästa förmåga, och min förmåga kanske var något begränsad just då. Man måste tänka att alla gör så gott det kan. Om de kunde bättre, så skulle de göra bättre.
Jag har varit ganska bra på att ta vara på alla chanser och tillfällen som livet gett mig, och det är jag glad för. Jag har varit modig och vågat, och jag har i varje fall försökt. "Inget ont som inte för nåt gott med sig" brukar jag tänka. I slutändan har jag alltid lärt mig något av mina misstag och förhoppningsvis vuxit mig starkare.
"Fader, förlåt dem ty de veta icke vad de göra" sa Jesus enligt evangeliet. Kanske är det så att vi vet precis vad vi gör, men ändå gör det. Man måste också se detta som en slags begränsad förmåga. Om Breivik visste precis vad han gjorde vid massakern i Norge, och fortfarande inte ångrar sig eller känner ånger, så fattas det honom något. Kan vi förlåta honom för det? Hur begränsad är vi själva när det gäller att förlåta andra? Finns det personer, handlingar som inte går att förlåta?
Den dag jag sluter mina ögon för gott, vill jag kunna säga: - Jag har levt livet fullt ut och jag ångrar ingenting!
Så kloka ord, håller med Jessica att du borde bli terapeut../M.B
SvaraRadera