Dag 09 - Min tro

Jag tror inte allt är en ren slump. Ska försöka förklara min uppfattning om "Gud", så enkelt jag kan. Med risk för att det låter flummigt.

Jag tror att Gud kommer att bli vetenskapligt bevisad i framtiden. Idag utgår all forskning utifrån oss själva. Att påstå att Gud inte existerar utifrån vetenskaplig forskning, är att säga att vi själva innehar den högsta levande intelligensen, att vi är större än Gud. Idag bedrivs forskning på fysiska materier, d v s stoff, vatten, luft, mineraler, och kemikalier. Vi glömmer dock andliga materier som t ex: idéer, beräkningar eller kort sagt våra tankar. Allt som vi människor skapar börjar ju i tanken, och tankarna är obegränsade. Men i praktiken blir det mer begränsat. Vi saknar tillräckligt förfinade verktyg och instrument för att kunna skapa det vi vill och för att kunna utforska allt som finns. Alla vet att begreppet kärlek existerar, men hur ska vi med vetenskaplig forskning kunna bevisa att den finns eller mäta den?
Jag tror att vi alla är en del av en enda stor organism, som alltid har funnits och som alltid kommer att finnas. Vi är bara små små celler i Universum, liksom våra kroppar är ett universum för de celler och organismer som finns inom oss. Vi är alla en del av ett större medvetande, en större kraft. När du tänker en tanke skickar du signaler dels till din egen kropp, till dina egna celler, samtidigt som du skickar signaler ut i kosmos. Våra tankar är som magneter. Våra tankar fångas upp och attraherar hela universum, och vi får ett svar tillbaka. Det är därför jag också tror på bönens kraft. Det du ber om fångas upp av det kosmiska medvetandet, och drar till sig det du tänker på. Det är därför det är så viktigt att tänka positivt och tänka på rätt saker.
Om du tänker negativt, skapas disharmonier i din egen kropp och vidare ut i Universum. Om du tänker positivt skapas harmoni. Många religiösa säger sig bli bönhörda, och det är egentligen tankens kraft som gjort verkan, tror jag. Kalla det naturlag, kosmisk lag eller kalla det Gud. Inte bara tanken skapar, utan drivs även på med våra handlingar. Om du misshandlar din kropp med felaktig föda, kemikalier och alkohol kommer din kropp att till slut bli sjuk och brytas ned. Om vi fortsätter att misshandla vårt jordklot med nedsmutsning, skövling och utarmning, kommer även Moder Jord att skapa disharmonier och slå tillbaka. Som jag ser det är vi alla en del av Gud och den skapande kraften. Jag tror inte på en personifierad Gud som styr och organiserar allt som sker. Vi är själva våra egna gudar, på ett eller annat sätt. Jag tror också att vår existens är grundad på kärlek, att kärlek är den mest existentiella formen av livskraft.
När vi upplever kärlek, kan vi erfara gudomliga upplevelser. När vi upplever ren och sann kärlek, så är vi så nära Gud vi kan komma. När vi lever i harmoni, kommer vi att bli ett med Gud. För mig har religioner inte så mycket med Gud att göra. Religioner har skapats av människan för att tillskansa makt och styrning. Kristus kärleksbudskap, och begrepp som etik och moral är värdefullt. Vi behöver rättesnören. Men tyvärr har mycket av detta gått om intet i praktiken. Religionskrig och våld i Guds namn, har inget med Gud att göra. Det räcker inte heller att gå till kyrkan på söndagarna och be om syndernas förlåtelse eller att bikta sig. Att i varje tanke, ord och handling vara kärleksfull, är vägen till Gud.  Så ser jag på det...Vad tror du?