Det finns så mycket elände och orättvisor i denna värld. Om jag jag skulle uppröras över allt som händer och sker, så skulle jag vara upprörd hela tiden. Vad hjälper det? Att jag är upprörd? Ingenting. Om jag vänder mina upprörda tankar till något konstruktivt, så kan det hända att det gör skillnad. Jag kan skriva om saker som upprör mig, och därmed kanske få andra människor att förstå och tillsammans kanske vi kan göra skillnad. Vi kan till exempel bojkotta besprutade Chiquita bananer och bara köpa Fairtrade, så gör det skillnad för de stackars förgiftade plantagearbetarna.
Jag försöker undvika sånt som upprör mig starkt och får mig att må illa. När små barn blir utsatta för övergrepp, blir det för mycket för mig. Jag vill inte läsa om det varken i dagstidningarna eller i en roman. Tycker inte det är nåt nöje att läsa böcker eller se på filmer som får mig att må dåligt. Jag tror inte cellerna i min kropp kan se skillnad mellan fiction och verklighet.
Jag försöker att låta bli att bli upprörd, men kan ändå lätt bli det om jag är stressad och inte har full koll på mina känslor och tankar. Jag kan bli rasande på min dotter för att hon inte städar på sitt rum, eller inte går och lägger sig på kvällarna. Jag blir galen när grannen har fest och jag inte får sova. Jag blir irriterad om jag blir nonchalerad eller kränkt när det handlar om relationer. Då försöker jag att inte ta det personligt, men det är inte så lätt alla gånger. Då gäller det att vända tankarna till något positivt och då kommer min ironiska och humoristiska sida väl till pass. Jag kan se det absurda, fåniga och löjliga i hela situationen och skratta åt det. Inget blir bättre av att jag går omkring och irriterar mig. Tvärtom. Jag bara drar till mig andra irriterade personer.
Nä, skratta åt eländet och försök göra något konstruktivt av det som är upprörande! Allt annat är destruktivt. Det jag irriterar mig på hos andra, säger oftast något om mig själv! Hur perfekt är jag själv? Eeeh...?
Å andra sidan är det bra att få utlopp för sina känslor och sin ilska ibland. Det är inte bra att gå och bära på en massa uppdämda känslor. Jag brukar skriva av mig min ilska och upprördhet. Men ibland ryter jag till ordentligt. En gång var jag på en kurs där man fick träna på att skrika ut sin ilska ute i skogen. Men det kändes inte bra att stå och skrika på naturen. En gång stod jag och mitt ex på ett berg vid havet och det blåste nästan storm. Då röt vi åt vinden och skrek allt vad vi kunde typ "Far åt h-vete alla idioter!!". Det var ganska befriande och jag såg inte till några idioter på ett bra tag efter det. Ett hett tips alltså!
Min ilska brukar alltid gå fort över. Som tur är.
Jag försöker undvika sånt som upprör mig starkt och får mig att må illa. När små barn blir utsatta för övergrepp, blir det för mycket för mig. Jag vill inte läsa om det varken i dagstidningarna eller i en roman. Tycker inte det är nåt nöje att läsa böcker eller se på filmer som får mig att må dåligt. Jag tror inte cellerna i min kropp kan se skillnad mellan fiction och verklighet.
Jag försöker att låta bli att bli upprörd, men kan ändå lätt bli det om jag är stressad och inte har full koll på mina känslor och tankar. Jag kan bli rasande på min dotter för att hon inte städar på sitt rum, eller inte går och lägger sig på kvällarna. Jag blir galen när grannen har fest och jag inte får sova. Jag blir irriterad om jag blir nonchalerad eller kränkt när det handlar om relationer. Då försöker jag att inte ta det personligt, men det är inte så lätt alla gånger. Då gäller det att vända tankarna till något positivt och då kommer min ironiska och humoristiska sida väl till pass. Jag kan se det absurda, fåniga och löjliga i hela situationen och skratta åt det. Inget blir bättre av att jag går omkring och irriterar mig. Tvärtom. Jag bara drar till mig andra irriterade personer.
Nä, skratta åt eländet och försök göra något konstruktivt av det som är upprörande! Allt annat är destruktivt. Det jag irriterar mig på hos andra, säger oftast något om mig själv! Hur perfekt är jag själv? Eeeh...?
Å andra sidan är det bra att få utlopp för sina känslor och sin ilska ibland. Det är inte bra att gå och bära på en massa uppdämda känslor. Jag brukar skriva av mig min ilska och upprördhet. Men ibland ryter jag till ordentligt. En gång var jag på en kurs där man fick träna på att skrika ut sin ilska ute i skogen. Men det kändes inte bra att stå och skrika på naturen. En gång stod jag och mitt ex på ett berg vid havet och det blåste nästan storm. Då röt vi åt vinden och skrek allt vad vi kunde typ "Far åt h-vete alla idioter!!". Det var ganska befriande och jag såg inte till några idioter på ett bra tag efter det. Ett hett tips alltså!
Min ilska brukar alltid gå fort över. Som tur är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar