söndag 26 mars 2017

Dagen idag..

Började dagen med att gå ett varv runt Höglandssjön i kraftig blåst, det var nästan storm. Men vinden var ganska ljum och det märks att våren är på intågande. Ett tydligt tecken var att jag noterade att ett par svanar hade checkat in i en liten vik. Vi flyttade även fram tiden en timme inatt, så nu är det sommartid. Som jag har längtat efter ljuset och värmen.
Vårflod
När promenaden var avklarad noterade jag att det verkade vara lite luft i ett av däcken på bilen. Så jag körde till närmaste mack för att pumpa och eftersom jag gör det alltför sällan så kommer jag aldrig ihåg vilket lufttryck det ska vara. Är det 2,4 eller 4,2? Jag vågade inte chansa på att däcket skulle explodera, så jag ringde en vän. En manlig sådan. Man kan visst ha upp till 3.0 nu, och det gör även att man kör lite bensinsnålare fick jag veta. Pumpningen gick bra och då kom jag på att jag nog måste tvätta mitt vrålåk också. Jag brukar aldrig tvätta mina bilar. Jag förlitar mig på häftiga regnskurar istället. Men nu var min bil full av fågelskit och jag beslutade mig för att vara lite snäll mot min gamla Volvo ( en riktig gubbig bil som inte alls passar mig, men den är ju rätt säker på vägen, som en gammal pråm..). Jag hade aldrig tidigare använt mig av automattvätt, men någon gång ska ju vara den första. Jag följde en gång med min kompis på en biltvätt i Houston och det visade sig att hennes gamla Citroencabriolet läckte som ett såll. Vi körde därifrån sjublöta och full i magen av skratt.
Biltvättsklaustrofobi!
Nu var det alltså premiär för mig att köra in i biltvätten alldeles själv. En riktig utmaning kände jag. Den stora porten gick upp och jag körde ända fram tills lampan lyste röd och sade stopp. Jag klev så ur bilen och funderade på var jag skulle betala någonstans, och fann att jag redan kört förbi kortläsaren som satt utanför porten. Jag knatade dit och satte i kortet, och plötsligt gick porten ner igen. Min bil var där inne, och jag var utanför! Fasen också, hur gör man nu? Jag skyndade in på macken och förklarade att jag gjort bort mig och undrade hur jag skulle göra? Tjejen bakom disken himlade med ögonen:
- Körde du in utan att betala? Jag nickade skamset.
- Då får du öppna porten manuellt och sedan backa ut bilen och börja om från början! Gör om gör rätt!
Jag lunkade moloket tillbaka och fann naturligtvis att en snubbe ställt sig i kö. Han funderade nog på vad jag höll på med, när jag försökte backa ut från automattvätten. Han flyttade iallafall på sig och jag backade, gick ut och betalade och körde in i igen. Visste inte riktigt vad jag valt för tvättalternativ. Det fanns Guldtvätt, Diamanttvätt, Briljanttvätt och något fler alternativ som jag inte la på minnet. Jag tog den billigaste. Sedan väntande jag skräckslagen inne i bilen när tvätten gick igång. Ryckte till när jag träffades av en vattenstråle i ansiktet. Jag hade missat att stänga fönstret ordentligt! Jag tyckte det var riktigt läskigt att sitta inne i bilen när de stora borstarna drog över och jag var rädd att min bil inte skulle klara av trycket. Den är ju inte speciellt van! Men det slutade iallafall väl och nu är min bil riktigt ren och fin! Pust!

Det var dagens första utmaning, och sen kom nästa. Jag hade anmält mig till ett prova på pass i magdans! Ett arrangemang av IOGT-NTO och NBV, tillsammans med vackra magdansösen Roswitha. Vi var en grupp damer som samlats för att utmana oss själva och testa något nytt. Jag har i och för sig gått kurs i orientalisk dans på Urkult tidigare, men ren magdans hade jag inte testat.
Innan vi slutade för dagen hade vi vickat ordentligt på höfterna och jag var alldeles svettig. Höftrullningar, magrullningar och bröstrullningar, armrullningar varvades med shimmy ( skakningar ). Vi använde muskler som vi inte visste att vi hade och kroppen fick en ordentlig genomkörare. Jättekul och jag vill gärna dansa igen!
IOGT-NTO och NBV representerade tillsammans med proffsiga Roswitha

Efter dansen fikade vi kladdkaka med grädde och lyssnade på en miniföreläsning om alkoholens skadliga effekter. Visste du att sambandet mellan alkohol och cancer är betydligt högre än vad man hittills trott? Först kommer rökning som största riskfaktor och på andra plats kommer alkohol. Även små och måttliga mängder alkohol kan leda till cancer. Det finns många anledningar att avstå alkohol.

Dagen idag har varit en rolig dag och den har varit min. Nu ser jag fram emot en ny arbetsvecka på min nya arbetsplats! Tjing!

Indisk dikt
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är Din.
Gårdagen föll ur Dina händer,
den kan inte få mer innehåll
än Du redan har givit den.
Morgondagen vet Du ingenting om.
Men dagen idag, den har Du.
Använd Dig av den.
Idag kan Du glädja någon.
Idag kan Du hjälpa en annan.
Kanske Dig själv.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är Din.
(Författare okänd)  

fredag 17 mars 2017

Nya utmaningar..

Det är nyttigt att utmana sig själv och röra sig utanför sin egen komfortzon. Man måste ibland tänja på sina gränser och utsätta sig för det okända och ibland obehagliga.

Förra veckan gick jag Caminito del Rey trots att jag lider av höjdskräck, och denna vecka blev jag hastigt och lustigt mannekäng på modevisning. En av modellerna hade plötsligt insjuknat och jag fick prova kläderna en timme innan showen började. Missade genrepet och fick träna på koreografin i entrén några minuter innan vi gled ut på catwalken. Det pirrade ordentligt i benen när jag kom ut i strålkastarljuset, men efter första utgången kände jag mig varm i kläderna. Jag var livrädd för att snubbla och ramla pladask inför den nästa fullsatta salongen, men vi klarade oss utan missöden.
Efteråt kändes det riktigt roligt att ha fått varit med som medelålders tantmodell och jag kan tänka mig att utföra uppdraget fler gånger.


Idag har jag jobbat min sista dag på det som varit min arbetsplats de senaste 23 åren!
Det känns konstigt att lämna det gamla invanda och trygga, och ge sig ut på okänt vatten.
Men samtidigt är jag otroligt redo och fullständigt nöjd med mitt beslut att ta steget. Man ska inte vara för länge på samma arbetsplats. Det är viktigt att testa nya saker, nya miljöer och utveckla sig själv och sina förmågor. Man måste byta spår i hjärnan och testa sig själv lite grand emellanåt. Nya kunskaper skapar nya möjligheter.

På måndag börjar jag som mannekäng på heltid!

Haha...skämtar bara! 😉

På måndag börjar jag som verksamhetsutvecklare på ett studieförbund och ni kanske får kalla mig kulturtant så småningom! Jag kommer främst att arbeta med studiecirklar och kulturarrangemang och det ska bli så kul! Jag känner mig riktigt taggad och tror att det här jobbet kommer att passa min sanna natur.
Det var med ett visst vemod jag sade adjö till mina fantastiska arbetskamrater idag. De är ju lika kära som min familj och där har jag flera av mina bästa vänner. Igårkväll satt jag ensam vid mitt skrivbord och rensade undan gamla minnen från svunnen tid. Hittade många gamla roliga bilder, julkort, diplom och små galna presenter.  Tack kära kollegor för alla dessa år! Tillsammans har vi kämpat och hjälpt våra passagerare att komma fram i tid genom strejker, oväder, tsunamis, flygincidenter och andra oroligheter. Ständig tidspress, köer och massor av jobb. Mycket slit, men alltid med ett leende på läpparna och glimten i ögat! Allt slit har omgärdats av fantastiska fester, galna skattjakter, roliga lekar och festliga upptåg.

Men var sak har sin tid, och nu börjar en ny era för mig! Jag är beredd! Fortsättning följer...



söndag 12 mars 2017

El Caminito del Rey

Äntligen! Jag har försökt ta mig till Caminito del Rey sedan de öppnade den renoverade leden i mars 2015. Då såldes biljetterna ut för hela säsongen på ett kick. År 2016 ändrades reglerna så att man kan boka max 2 månader i förväg. Jag köpte 4 biljetter i somras, men då var det nästan 40 grader i skuggan och av olika orsaker åkte jag aldrig och biljetterna förföll. Den här gången var det lättare att få tag på biljetter och det var heller inte högsäsong.

Vi tog tåget från Maria Zambrano i Malaga till El Chorro, som tar ca 40 minuter. Framme vid tågstationen, så väntade en grön shuttlebuss ( går att köpa till när man köper inträdesbiljetten ) som tog oss på serpentinvägar till ingången mot själva El Caminito. Först fick vi vandra på en naturstig 2,7 km genom vacker terräng innan vi kom fram till biljettspärren. Där fanns personal som delade ut hårnät och hjälmar ( obligatoriskt att ha på under hela vandringen på grund av risk för ras och nedfallande stenar ). Personalen instruerade kort om leden och gav oss olika förhållningsregler. Sen var det fritt att äntra den 5 km långa leden och gå i egen takt.

Innan jag åkte var jag inte helt säker på att jag skulle våga. Tänk om jag skulle få svindel och panik! Men jag vande mig snabbt vid höjden och det gick hur bra som helst. Jag vågade till och med gå över både den svajande hängbron och gå ut på platån vars golv var gjord av glas. Jag vågade till och med luta mig över räcket!




Vi hade en fantastisk tur med vädret. Strålande solsken och ca 23 grader i luften. Perfekt vandringsväder! Vi gick i ganska raskt takt och passerade en hel del turister som det gick trögare för. Gamla tjocka tanter med klämmande klackskor som satt och pustade vid kanten där det fanns möjlighet, och familjer som passade på att äta upp medhavd matsäck. Passagerna var bredare än jag förväntat mig och var ca en meter bred på de flesta ställen. Det kändes stabilt och tryggt. Under oss fanns den gamla smala leden som vittrat sönder, där många turister riskerat sitt liv för att gå på en av världens farligaste leder. Under år 1990-2000 så dog totalt 5 turister där, och efter det beslöt de spanska myndigheterna att stänga leden och så småningom renovera den.
Det kan vi vara glada för idag. Nu tillåts ca 600 turister per dag och nästan alla dagar blir fullbokade. Det är en helt fantastisk naturupplevelse! Vid dåligt väder och kraftig vind så stängs leden. Jag var väldigt glad för att det inte blåste mer än det gjorde.

Vi hade räknat med att det skulle ta ca 3-4 timmar att gå leden, vilket vi blivit informerade om på förhand. Dock tog det oss inte mer än 1,5 timme att gå från början till slut, totalt 7,7 km. Vi satte oss och åt vår matsäck och beundrade utsikten en stund innan vi lämnade tillbaka hjälmarna. Sedan gick vi tillbaka till tågstationen, drack en cappuccino och hoppade på ett tåg tillbaka till Malaga, 3 timmar tidigare än beräknat. Biljettkontrollanten verkade inte bry sig om att vi hade fel avgångstid på vår biljetter, som tur var. En härlig dagstur som varmt rekommenderas om ni är i närheten av Malaga!