Jag gråter sällan till vardags, nästan aldrig. Kanske borde jag göra det oftare. Det finns dock vissa tillfällen när jag alltid gråter. Det är vid skolavslutningar och vid begravningar. Jag behöver bara komma in i kyrkan/församlingshemmet och se kistan, blommorna och alla sorgklädda för att brista ut i gråt. Att ta ett sista farväl av en älskad person är smärtsamt. Även om jag varit på begravningar där jag inte haft så väldigt nära relation med den avlidne så gråter jag. En gång följde jag med på min pojkväns mormors begravning. Jag hade aldrig träffat hans mormor, men jag grät ändå. Jag var förresten den enda som grät, och det gjorde att jag grät ännu mer för ingen tycktes sörja nämnvärt. Dock är tårar inget bevis för sorg, ska man komma ihåg. Sorgen kan finnas ännu djupare och ännu större i en människa, än vad vi kan se på utsidan.
Jag gråter även på varje skolavslutning. När jag ser alla finklädda barn med glada ansikten och spring i benen blir jag tårögd. När de sedan stolta och stämningsfulla sjunger upp alla sommarsånger för full hals, så trillar tårarna nerför mina kinder. Dom är som fina allihopa och jag skulle vilja ge varenda unge en stor kram. Även skolorkestern och alla band som spelar falskt, lytt och i otakt får mitt hjärta att svämma över. Vilka små kämpande förmågor! Så unga och oförstörda med stora förväntningar på framtiden.
Jag gråter också när jag ser sentimentala och berörande filmer. Är jag ensam, så kan "urgråten" inom mig verkligen välla fram. Jag hulkar och snyftar och det känns som jag gråter för hela världen. Det är skönt att gråta ur sig någon gång emellanåt, även om det var länge sedan sist. Minns inte när det var. Normalt håller man sig ju för att börja gråta, för det känns sällan som det är lämpligt att göra det i andras sällskap. Jag spänner mig och får huvudvärk istället. Vi har ingen snyftkultur i Sverige. I många andra länder, kan man se kvinnor skrika ut sin sorg så till den grad att man kan tro att de håller på att förlora förståndet. Kanske borde vi anamma detta och gråta ur oss emellanåt riktigt ordentligt, tills vi har gråtit ut det värsta. Det finns många sätt att tillfälligt befria sig från sorg. Vissa gör det med sprit och tabletter. Några sätter på sig clownmasken. Karlarna gråtrunkar.
Att ständigt gå omkring och vara nära gråten, är tärande. Djup sorg kanske aldrig riktigt läker helt, men det behöver inte blöda hela tiden.
"Över ditt hjärta är du lika lite herre, som över dina tårar"
Jag gråter även på varje skolavslutning. När jag ser alla finklädda barn med glada ansikten och spring i benen blir jag tårögd. När de sedan stolta och stämningsfulla sjunger upp alla sommarsånger för full hals, så trillar tårarna nerför mina kinder. Dom är som fina allihopa och jag skulle vilja ge varenda unge en stor kram. Även skolorkestern och alla band som spelar falskt, lytt och i otakt får mitt hjärta att svämma över. Vilka små kämpande förmågor! Så unga och oförstörda med stora förväntningar på framtiden.
Jag gråter också när jag ser sentimentala och berörande filmer. Är jag ensam, så kan "urgråten" inom mig verkligen välla fram. Jag hulkar och snyftar och det känns som jag gråter för hela världen. Det är skönt att gråta ur sig någon gång emellanåt, även om det var länge sedan sist. Minns inte när det var. Normalt håller man sig ju för att börja gråta, för det känns sällan som det är lämpligt att göra det i andras sällskap. Jag spänner mig och får huvudvärk istället. Vi har ingen snyftkultur i Sverige. I många andra länder, kan man se kvinnor skrika ut sin sorg så till den grad att man kan tro att de håller på att förlora förståndet. Kanske borde vi anamma detta och gråta ur oss emellanåt riktigt ordentligt, tills vi har gråtit ut det värsta. Det finns många sätt att tillfälligt befria sig från sorg. Vissa gör det med sprit och tabletter. Några sätter på sig clownmasken. Karlarna gråtrunkar.
Att ständigt gå omkring och vara nära gråten, är tärande. Djup sorg kanske aldrig riktigt läker helt, men det behöver inte blöda hela tiden.
"Över ditt hjärta är du lika lite herre, som över dina tårar"
Haha den var ny "Karlarna gråtrunkar"
SvaraRadera