Jag har rätt många vänner och en ganska stor bekantskapskrets. Bara på Facebook har jag just nu 243 vänner. De flesta av dem har jag, eller har haft, någon form av relation med. Några av mina vänner på FB har jag aldrig träffat i verkligheten, men jag har ändå behållning av dem. Efter att ha jobbat på samma ställe i nästan 19 år, så är mina kollegor också mina vänner. Vi har blivit en sammansvetsad familj och det känns tryggt och roligt att gå på jobbet varje dag, tack vare dem.
Men när det gäller att välja ut en "bästa vän" så blir det svårare. Jag har en handfull nära vänner som jag kan prata med om ALLT. Ibland är det långt mellan gångerna då vi träffas eller hörs på telefon, men när vi gör det så är det alltid så roligt och så mycket att prata om. Ett par timmar i telefon, eller att sitta uppe och surra till långt fram på natten, är inga problem. Tiden bara försvinner och jag talar så fort för att hinna med allt som jag vill säga.
I barndomen så talade man ofta om att ha en "bästis", men jag kan inte minnas att jag hade någon. Jag hade isåfall flera "bästisar", för vi var ett gäng tjejer som alltid hängde ihop. Ibland på tu man hand, och ibland alla tillsammans. Att vara 3 tjejer tillsammans var sällan bra. Två mot en hela tiden.
Under ungdomstiden flöt jag omkring i olika gäng. Ibland hängde jag med mina grannungar på kvartersgården på Valhalla, och ibland var jag med gänget på Parkskolans fritidsgård. Jag var ofta med äldre kompisar. Mina vänner var en brokig skara, allt från raggare till pingstvänner. När jag tröttnade, så sökte jag mig nya bekantskaper. Jag ville gärna träffa lite spännande och annorlunda personer. Fortfarande lockas jag av lite annorlunda och intressanta människor. Gärna de som upplevt något och har något att berätta. Gärna människor som tycker om att diskutera meningen med livet och lite djupare ämnen.
Jag trivs också i mitt eget sällskap och det är jag tacksam över. Jag kan sitta ensam och uggla i stugan i veckor utan att få lappsjuka. Jag kan skratta högt för mig själv ibland, när jag hör mina egna tankar. Men i långa loppet så föredrar jag nog ett trevligt sällskap när det känns rätt.
När det gäller vänskap så sätter jag likhetstecken med kärlek, och hur jag ser på kärlek beskrev jag i Dag 05 - Vad är kärlek? . De som ställer villkor på min vänskap eller vill utnyttja min vänskap, de behöver inte jag. Vänner ska lyfta varandra, glädja varandra, respektera varandra och finnas till för varandra. Det handlar om att ge och ta. En vänskapsrelation måste båda parter jobba på. Jag ska försöka bli bättre på att höra av mig till dem jag tycker om. Ta mig tid att ringa upp ibland, fastän jag är dödstrött på att tala i telefon efter en dags slit på jobbet. Det är det värt, för jag får ju energi, kraft och inspiration tillbaka.
Med en nära vän kan man vara sig själv, och erkänna sina brister, svagheter och rädslor. För mig är det inte alls viktigt att komma ihåg födelsedagar, men det är viktigt att finnas där när någon behöver prata eller muntras upp. Vänner bjussar på sig själv och låter udda vara jämt. Ingen är perfekt och man behöver inte ta sig själv på så himla stort allvar hela tiden. Vi är ju bara människor, som alla gör fel ibland. "Förlåt" är också ett bra ord att ha till hands i alla typer av relationer.
Puss och kram till alla mina vänner där ute i cyberspace, eller var ni nu är just nu!
Men när det gäller att välja ut en "bästa vän" så blir det svårare. Jag har en handfull nära vänner som jag kan prata med om ALLT. Ibland är det långt mellan gångerna då vi träffas eller hörs på telefon, men när vi gör det så är det alltid så roligt och så mycket att prata om. Ett par timmar i telefon, eller att sitta uppe och surra till långt fram på natten, är inga problem. Tiden bara försvinner och jag talar så fort för att hinna med allt som jag vill säga.
I barndomen så talade man ofta om att ha en "bästis", men jag kan inte minnas att jag hade någon. Jag hade isåfall flera "bästisar", för vi var ett gäng tjejer som alltid hängde ihop. Ibland på tu man hand, och ibland alla tillsammans. Att vara 3 tjejer tillsammans var sällan bra. Två mot en hela tiden.
Under ungdomstiden flöt jag omkring i olika gäng. Ibland hängde jag med mina grannungar på kvartersgården på Valhalla, och ibland var jag med gänget på Parkskolans fritidsgård. Jag var ofta med äldre kompisar. Mina vänner var en brokig skara, allt från raggare till pingstvänner. När jag tröttnade, så sökte jag mig nya bekantskaper. Jag ville gärna träffa lite spännande och annorlunda personer. Fortfarande lockas jag av lite annorlunda och intressanta människor. Gärna de som upplevt något och har något att berätta. Gärna människor som tycker om att diskutera meningen med livet och lite djupare ämnen.
Jag trivs också i mitt eget sällskap och det är jag tacksam över. Jag kan sitta ensam och uggla i stugan i veckor utan att få lappsjuka. Jag kan skratta högt för mig själv ibland, när jag hör mina egna tankar. Men i långa loppet så föredrar jag nog ett trevligt sällskap när det känns rätt.
När det gäller vänskap så sätter jag likhetstecken med kärlek, och hur jag ser på kärlek beskrev jag i Dag 05 - Vad är kärlek? . De som ställer villkor på min vänskap eller vill utnyttja min vänskap, de behöver inte jag. Vänner ska lyfta varandra, glädja varandra, respektera varandra och finnas till för varandra. Det handlar om att ge och ta. En vänskapsrelation måste båda parter jobba på. Jag ska försöka bli bättre på att höra av mig till dem jag tycker om. Ta mig tid att ringa upp ibland, fastän jag är dödstrött på att tala i telefon efter en dags slit på jobbet. Det är det värt, för jag får ju energi, kraft och inspiration tillbaka.
Med en nära vän kan man vara sig själv, och erkänna sina brister, svagheter och rädslor. För mig är det inte alls viktigt att komma ihåg födelsedagar, men det är viktigt att finnas där när någon behöver prata eller muntras upp. Vänner bjussar på sig själv och låter udda vara jämt. Ingen är perfekt och man behöver inte ta sig själv på så himla stort allvar hela tiden. Vi är ju bara människor, som alla gör fel ibland. "Förlåt" är också ett bra ord att ha till hands i alla typer av relationer.
 |
| "Lycka är att ha kompisar" som min kloke son skrev som litet barn... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar