Idag var det dags för min bror att gifta bort sitt yngsta barn och sin enda dotter. Det var dags för min brorsdotter Lisa att gifta sig med sin Micke. Det är alltid lika rörande, spännande och vackert med bröllop. Vad kan vara vackrare än när två älskande bestämmer sig för att befästa sin kärlek och gifta sig? Kärleken är ju det största och viktigaste i livet. Själv har jag aldrig lyckats gifta mig. Kanske för att det inte varit så viktigt för mig, kanske för att jag inte träffat den rätte. Men jag är gärna bröllopsgäst!
Hela släkten och alla brudparets vänner samlades idag för att hylla brudparet. Det var ett vackert och trevligt bröllop på alla sätt. Bruden fördes fram till altaret av sin stolte far ( min bror ) där brudgummen väntade nervös och tårögd. Ja, hela församlingen fällde nog en tår av rörelse.
Brudens far, min bror alltså, sjöng några sånger för bruden under vigselakten, ackompanjerad av "Bälg-Olle" på synth. Jag är stolt och imponerad att min bror lyckades sjunga så vackert för brudparet trots att han inte lyckades hålla tillbaka tårarna som trillade ner för hans kind.
|
Min bror sjunger under vigselakten för sin dotter som står brud |
Brudparet sa ja till varandra och plötsligt var de Herr och Fru Seising, äkta makar som inför Gud lovat att älska varandra i nöd och lust. Kärleken lyste klart i deras ögon, och man får hoppas att de alltid kommer att se på varandra på detta sätt.
Efter vigseln bildade alla gästerna en lång portal för brudparet att ta sig igenom, medan vi alla sjöng för dom.
Sedan bjöds gästerna till bords för att frossa i godheter som smörgåstårta, en enorm kakbuffé och bröllopstårta. Värdparet bjöd på olika typer av underhållning och lekar, som lockade till skratt och förtjusning. Flera rörande tal framfördes som lockade fram både skratt och tårar.
Länge leve brudparet!
Här följer några bilder från dagen:
|
Mor och dotter gör entré |
|
Efter smakråd från mina vänner valde jag efter stor beslutsångest denna klänning ( rosa till Rosie ) |
|
Kärlek är något underbart, när man väl hittat den rätte.. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar