Jag har blivit en uteliggare..

I vintras läste jag en inspirerande bok om hälsa, "Jakten på den fulländade hälsan" av Pia Vingros. Som ni vet lider jag av en form av ortorexi, som gör att jag måste testa på alla nyttigheter som kommer i min väg, än hur galet det låter. Jag vågar inte ens avslöja de värsta experimenten jag gjort, för då skulle ni tro att jag är helt galen. Nåväl, i denna bok talade författaren om nyttan med att sova utomhus, vilket hon själv gör under stora delar av året. Jag tänkte att detta måste jag testa, och hade som ambition att sova ute under hela semestern. Dock har jag skjutit upp det gång på gång, eftersom det inte känts så inbjudande. Men igårkväll, tänkte jag "nu eller aldrig"! Sagt och gjort så bäddade jag i ordning en provisorisk säng ute på altanen. En tältsäng, ett liggunderlag och sovsäck. När klockan närmade sig spöktimmen gick jag ut och lade mig på min enkla brits.

Det var en alldeles stjärnklar himmel och ganska skönt i luften, ca 15-16 grader. Jag låg länge och glodde på stjärnorna på himlen och förundrades över hur stort vårt universum är. Det var ovant att ligga ute och jag hörde hela tiden en massa kända och okända ljud. Till slut var jag så trött att jag orkade inte bry mig. Inte ens när det hördes som om någon tog vatten från vattentunnan bredvid. Jag litade på att Svenne, min kastrerade hankatt, skulle gå nattvakt och se till att inga obehöriga fick tillträde på tomten. Dock såg jag inte till honom och väntade bara på att han komma rusandes och hoppa upp i sängen på mig. Han brukar göra det inomhus ibland. Men jag jag var säker på att han skulle skrämma livet ur mig, när jag befann mig oskyddad utomhus.
Till slut lyckades jag somna och sov nog säkert 3 timmar i sträck. Sedan började den obekväma sängen störa min nattsömn. Jag låg och vände och vred på mig och försökte hitta en bekväm ställning.
Klockan 05.03 gav jag upp och gick in i huset och lade mig. Då var det redan ganska ljust ute och 11 grader varmt. När jag gick in så upptäckte jag också att Svenne låg som en trygg vakthund nedanför altanen och bevakade mig nyfiket. Kanske hade han legat där hela tiden. Duktig katt!

Det var skönt att komma in i stugvärmen, och krypa ner min vanliga säng. Där sov jag skönt ett par timmar till. Det dröjer nog ett tag innan jag testar på att sova utomhus igen. Om det blir fler gånger, så ska jag se till att ha en bekvämare säng och öronproppar. En mössa hade också varit skönt att ha, istället för den "Beppehatt" jag tryckte på huvudet i brist på annat. Så vital och hälsosam kände jag mig inte på en gång. Jag måste nog ge det fler chanser för att kunna göra en rättvis utvärdering. Testa själv, vettja!:-)

Svenne gick också in och lade sig....