Mera sjukdom...

Jag fortsätter och avslöjar mera om mitt hälsotillstånd. Ni vet redan att jag lider av demens, hypokondri och ortorexi. Inte nog med det. Ofta lider jag av narkolepsi och insomnia, dock inte samtidigt. Tyvärr ofta vid fel tidpunkt. Det vore fantastiskt om jag led av insomnia på jobbet och narkolepsi på nätterna, men oftast är det tvärtom. Jag vill gärna sova på jobbet, och tjuvsover emellanåt under möten i konferensrummet. Jag gäspar stort och ofta. Faktum så stort att min käke ofta går ur led. Käkproblemet har jag lidit av sedan 15-års ålder, då jag en lördagskväll var tvungen att besöka sjukhusets akutmottagning för att stänga igen käften på mig. Sedan dess har käken gått ur led på mig många gånger. Inte för att jag surrar för mycket, utan för att jag gäspar för stort. Det påpekade redan min kära lågstadiefröken. Hon sa:
- "Titta på Rose-Marie! När hon gäspar får ett helt äpple plats i munnen på henne!" Hon överdrev nog lite den fröken. Möjligen ett pariseräpple skulle rymmas.

Värsta gången det hände sig att jag gäspade för stort var när jag vandrade på en vulkan på Sumatra. Det var varmt, vi hade gått långt och jag var väldigt trött. Jag gäspade megastort och vips så var käken ur led och munnen gick inte att stänga. Jag fick lite panik eftersom vi befann oss "in the middle of nowhere" och det var minst 20 mil till närmsta sjukhus. Vi var strandsatta på en ö som var belägen mitt i en vulkansjö, mitt i Sumatras vildmark, och jag vandrade nedför en vulkan. Jag såg förmodligen ut som en livs levande fågelholk! Flugorna trivdes bra i min mun och jag väntade bara på att en liten kolibri också skulle flytta in. Min partner och reskamrat kunde inte hålla sig från att skratta, men jag tyckte inte det var lika kul och försökte skälla på honom:
- "Gah gah gah gaaah...." lät det när jag försökte prata. Och ännu roligare hade min reskamrat. Efter en tio minuters promenad, när jag redan accepterat att vi nog måste avbryta resan och ta oss till ett sjukhus, så slogs min käke ihop likt käften på en krokodil. Smack! Allt låg på plats igen och jag kunde andas ut.

Nu börjar det bli kväll och nu drabbas jag i vanlig ordning av min andra fruktade sjukdom. Insomnia. Jag kan inte sova! Jag börjar komma in i andra andningen och plötsligt kan jag börja baka, koka sylt, skriva böcker och sortera bort gamla kläder ur garderoberna. När jag äntligen kommer i säng ligger jag och vrider och vänder på mig. Ibland somnar jag ganska snabbt, men bara för att några timmar senare vakna igen. Då kan jag ligga och tänka på små problem som växer sig gigantiska i mitt huvud. Den där nattmaran, ni vet!

När väckarklockan ringer är jag medvetslös. Det är därför jag klär på mig dubbla behåar och bär soppåsen i handen ända fram till jobbet istället för att slänga den i sophuset på gården. Det är därför jag gäspar så stort att jag riskerar få ett äpple intryckt i fejset, likt ett grishuvud på julbordet. Kanske blir det nödslakt för mig när jag går i pension om jag inte redan blivit kastad utför ättestupan. Den som lever får se! Apropå lever - har jag berättat om mina leverreningar? Nähä? Ja, det kommer i framtida inlägg, om ni som jag är intresserad av medicinska problem. Sköt om er därute!

Gäääsp....nattmara...den värsta markattan...