Migrän måste väl ändå vara helvetet på jorden? Så känns det för mig iallafall varje gång jag drabbas, och det är ett par gånger i månaden. Alldeles för ofta och totalt onödigt. Det tar bara en massa energi ifrån mig och det verkar som om jag inte kan göra nåt åt det. Jag har provat allt känns det som. Flera typer av olika migränmediciner som gjort att det faktiskt blivit värre. Akupunktur funkar tillfälligt efter att jag gått på ca 10-15 behandlingar. Men efter ett par månader är det tillbaka som vanligt igen.
Jag försöker ha regelbundna vanor. Försöker äta och sova på bestämda tider. Jag motionerar regelbundet och jag försöker att inte stressa. Jag utövar yoga, meditation och mindfulness. Jag fastar och tarmrenar mig. Jag äter sund mat och undviker alla födoämnen som kan framkalla migrän. Jag tar massage och relaxar då och då.
Ändå får jag då och då ligga och plågas i många timmar, ibland i flera dygn innan det släpper. Under de värsta timmarna kan jag inte göra någonting. Inte sova, inte se på tv, ingenting alls. Bara ligga ner och uthärda tills det går över. Då och då måste jag stiga upp och kräkas upp min smärta. Ibland tänker jag tankar som att gå och hämta kökskniven och skära av de där bultande och värkande nervtrådarna som gör att jag tror att något skall brista i huvudet när som helst. Jag bara funderar på var någonstans i huvudet eller i nacken jag ska börja skära. Hur ska jag träffa rätt?
Jag inser med mitt förnuft att jag inte skulle lyckas, men ändå lockar det mig att testa. För det kan ju ändå inte bli värre känns det som. Jag ber till Gud om nåd, men får sällan något gensvar. Jag ska väl prövas av någon anledning....
När det väl börjar släppa så domnar jag av i hela kroppen och blir som en blöt disktrasa. Det är så obeskrivligt skönt när det släpper och jag går in i ett slags morfinliknande tillstånd.
De senaste dagarna jag haft influensa kombinerat med migrän. Inte kul. Så himla onödigt och inte har jag tid med sånt trams. Men nu börjar livsandarna att återkomma även om jag är svag och trött. Blir svettig vid minsta ansträngning. Tur att det regnar ute iallafall. Jag slipper grämas över att jag inte är ute i vackert väder.
Nu ser jag fram emot en trevlig huvudvärksfri helg. Detsamma önskar jag er!
Jag försöker ha regelbundna vanor. Försöker äta och sova på bestämda tider. Jag motionerar regelbundet och jag försöker att inte stressa. Jag utövar yoga, meditation och mindfulness. Jag fastar och tarmrenar mig. Jag äter sund mat och undviker alla födoämnen som kan framkalla migrän. Jag tar massage och relaxar då och då.
Ändå får jag då och då ligga och plågas i många timmar, ibland i flera dygn innan det släpper. Under de värsta timmarna kan jag inte göra någonting. Inte sova, inte se på tv, ingenting alls. Bara ligga ner och uthärda tills det går över. Då och då måste jag stiga upp och kräkas upp min smärta. Ibland tänker jag tankar som att gå och hämta kökskniven och skära av de där bultande och värkande nervtrådarna som gör att jag tror att något skall brista i huvudet när som helst. Jag bara funderar på var någonstans i huvudet eller i nacken jag ska börja skära. Hur ska jag träffa rätt?
Jag inser med mitt förnuft att jag inte skulle lyckas, men ändå lockar det mig att testa. För det kan ju ändå inte bli värre känns det som. Jag ber till Gud om nåd, men får sällan något gensvar. Jag ska väl prövas av någon anledning....
När det väl börjar släppa så domnar jag av i hela kroppen och blir som en blöt disktrasa. Det är så obeskrivligt skönt när det släpper och jag går in i ett slags morfinliknande tillstånd.
De senaste dagarna jag haft influensa kombinerat med migrän. Inte kul. Så himla onödigt och inte har jag tid med sånt trams. Men nu börjar livsandarna att återkomma även om jag är svag och trött. Blir svettig vid minsta ansträngning. Tur att det regnar ute iallafall. Jag slipper grämas över att jag inte är ute i vackert väder.
Nu ser jag fram emot en trevlig huvudvärksfri helg. Detsamma önskar jag er!
Min migrän försvann i och med att jag kom i klimakteriet. Helt fantastiskt underbart och sedan har den inte återvänt. Det är nu 6 år sedan.
SvaraRaderaGrattis till dig! Ja, min läkare tror också att det kommer att vända för mig efter klimakteriet, så nu väntar jag gärna på det!
SvaraRadera