Öppet

Jag är en ganska öppen person som utan vidare kan berätta om mig själv och framföra mina åsikter. Kanske för att jag inte har något att dölja. För den skull så innebär det inte att ni känner mig, för ni har inte hela bilden. Ni kan göra antaganden och spekulationer, genom att plocka ihop olika fragment som jag avslöjar och göra en skiss, en slags kladd över vem ni tror att jag är. Så är det med alla människor vi möter i livet. Vi bildar en egen personlig uppfattning om andra. Det kan vara farligt att dra förhastade slutsatser och antaganden. Ibland vet vi knappt själva vilka vi är, så hur ska då andra kunna avgöra vad vi är och inte är? Det är så himla lätt att döma. Ofta gör vi en helhetsbedömning av en ny bekantskap på bara några få sekunder. Vi kan döma ut en annan människa bara genom ett ögonkast. 

Ibland dömer vi folk för deras åsikter, ibland för deras utseende eller ibland för deras status. I Sverige är åsiktsfriheten grundlagsskyddad enligt Regeringsformen där man skriver att "Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad ytttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor". Att man är skyddad enligt lagen är dock ingen försäkran att detta även skulle gälla i praktiken. Vi kan vara ganska säkra på att vi granskas och registreras speciellt om vi uttrycker oss offentligt via media. Att skriva kommentarer på Facebook eller blogga förhöjer risken att både andra människor och myndighetspersoner från offentlig och privat sektor kan använda det du säger och skriver emot dig, om du har otur. 
Jag har personligen råkat ut för några olika incidenter där det jag skrivit har ställt till med onödiga missförstånd, baserat på felaktiga slutsatser. Då känns det inte så kul att lämna ut något om sig själv. Jag vet att storebror ser mig och det kan kännas skrämmande obehagligt. Jag kanske inte riskerar att bli arkebuserad på torget så länge jag bor i Sverige, men jag kan ändå bli dömd, bedömd eller missbedömd av andra. 

Efter att ha övervägt om jag ska fortsätta skriva, vilket är bland det roligaste jag vet, så har jag bestämt mig för att fortsätta. Jag ska inte låta mig skrämmas. Jag känner till mina rättigheter och tänker utnyttja dem. Det vore väl hemskt om vi lät oss tystas ned och begränsade oss själva? Jag vill fortsätta att utnyttja min frihet att uttrycka mig och jag välkomnar gärna andras åsikter och utmanar gärna till diskussion. Hur ska vi komma närmare varandra om vi inte pratar med varandra, istället för om varandra? 
Det är skillnad på yttrandefrihet och förtal. Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Inte sällan leder dina öppna åsikter till att du förtalas av någon annan. Vissa har tyvärr inte förmåga att inse skillnaden mellan förtal och yttrandefrihet. 
Nog om detta! Jag fortsätter skriva och ni som läsare får fortsätta döma eller bedöma det jag skriver, eller bara låta er roas.

”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända” (Luk 6:37).