Döm inte hunden efter håren..

Varför har vi så lätt för att döma och kritisera andra? Varför är det så lätt att kasta skit istället för att lyfta fram och berömma? Det handlar oftast om vårt ego, som gärna vill flytta fokus från egna fel och brister till andras tillkortakommanden. Det tar ungefär 3 sekunder att döma en ny människa vi möter. Vi dömer folk på hur de klär sig, frisyr, dialekt, kroppsform, kroppspråk etc. Vi scannar av folk oerhört snabbt och sållar bort de vi inte gillar på bara några sekunder.  Ett första intryck gör man bara en gång. Vi ger oftast andra människor bara en enda chans. Vi dömer personer, medvetet eller omedvetet.
Tänk vilka fantastiska människor vi går miste om som finns i vår närhet, bara för att vi gjort en missbedömning. Eller så lyssnar vi på andra människors missbedömningar. Om bästa väninnan tycker illa om en person, är det lätt att dras med utan att bilda en egen uppfattning. För att inte tala om den bild massmedia pådyvlar oss om kända personer. Deras jobb går ut på att skandalisera och hänga ut, för att sälja lösnummer och dra tv-tittare.
Jag har själv gjort flera felbedömningar i mitt liv, och det har säkert du med. Ibland har jag förtrollats av någons skönhet och karisma, bara för att upptäcka att det bodde en falsk skitstövel under ytan. En del av mig är mycket tolerant och storsint och jag vill gärna se det positiva i andra människor. Samtidigt finns det en sida hos mig som gärna är misstänksam, dömande och kritisk. Jag gillar inte den sidan hos mig själv, och flera gånger får jag ta tillbaka det elaka jag tänkt om människor jag faktiskt inte känner. Vi ser aldrig hela bilden av en människa, för det skulle innebära att vi skulle vara tvungen att gå i den personens skor hela tiden.

Alla människor gör så gott de kan. Om de visste bättre och hade förmågan att göra bättre, så skulle de göra det. Vi har alla fel och brister och sidor hos oss själva som vi inte vill se. Vi är alla giriga, avundsjuka, kritiserande, falska, svartsjuka, missunnsamma, obetänksamma, plumpa, dumma, klantiga och korkade ibland. Vissa är det mer, andra är det mindre. Vi är också generösa, omtänksamma, ädla, goda, kloka, smarta, ärliga, roliga och härliga ibland eller mest hela tiden.

Du har säkert, precis som jag, dömt ut någon vid första anblicken men efter en tid helt ändrat uppfattning. Att tvingas leva under samma tak och kompromissa med främmande människor är bra träning för egot och personlig utveckling. Dina fiender och hatobjekt är oftast dina bästa läromästare.  Så förlåt alla ni människor därute som jag misstolkat och inte gett en andra chans. Det är förmodligen min egen förlust.
Ett speciellt förlåt och en ursäkt vill jag ge till dig Gunilla Persson för att jag köpte TV's vinklade bild av dig. Sedan jag tagit reda på mer fakta om dig och blivit din cybervän, så ser jag att även du har vackra och fina sidor. Du är en människa med kött och blod, själ och hjärta, som inte förtjänar att bli uthängd som en häxa. Vi kanske inte har samma uppfattning om allt, och det vore ju väldigt tråkigt och inte speciellt utvecklande om vi tyckte likadant i alla frågor. Vi är ju här för att lära av varandra, och du är en av många som lärt mig en läxa. Tack!
Avslutar med mitt favoritcitat från "Three wise monkeys": See no evil, hear no evil, speak no evil!