Så är det dags för Sveriges nationaldag. Funderar på att dra på mig svensk nationaldräkt och dansa gammeldans på hembygdsgården. Min kollega med finskt ursprung hotar med att bära den "finska nationaldräkten" det vill säga blåvit träningsoverall och dansskor på fötterna a la´70-tal, som hon uttryckte det ! Det blir roligt det (!)
Man kan dock fundera på om nationaldagen har något existentiellt berättigande längre? Vad är egentligen svenskt numera? Har vi några svenska nationalrätter längre på de svenska matborden? Vanligast förekommande är väl spaghetti och köttfärssås, pizza och tacos? Vart finns kåldolmar, rotmos med fläsk, pölsa, palt och blodpudding? Inte ens på de svenska skolmatsedlarna finns det några genuina svenska rätter. Dessa har ersatts av kebabgryta, chili con carne, thaigryta, flygande jakob, gulaschsoppa, hamburgare och linsgryta. Har vi längre några svenska nationalrätter i skolan förutom köttbullar? Enligt Wikipedia ska vi äta smörgåstårta på nationaldagen för att vara traditionsenliga.
När jag bodde i ett svenskt bostadsområde och hade många grannar av utländsk härkomst, så blev svenskarna beskyllda för att vara rasister när de satte upp svenska flaggan på balkongen på nationaldagen och andra svenska flaggdagar. Hur tänkte de då? Är nationalism synonymt med rasism? Om svensken älskar fosterlandet och vill sjunga "Du gamla du fria" på nationaldagen, är han då nationalist, patriot, rasist eller bara svensk?
Det är inte mycket i Sverige som är genuint svenskt numera. De traditionella sedvänjorna har ersatts av en multikultur där hela världen finns upptagen. Det gäller mat, mode, musik, religion, konst, arkitektur, lekar, normer och moral.
Svenskarna är som mest patriotiska och nationalistiska när de befinner sig utomlands. Då finner de genast gemenskap med varandra, och samlas gärna i samma områden på de populära turistmålen. Gärna på någon svensk restaurang där de serverar köttbullar. I resväskan finns ofta knäckebröd och Kalles kaviar, för annars överlever inte svensken sina charterveckor. Är det midsommarafton på Las Palmas måste svensken dansa runt en palm och hoppa "små grodorna" för annars är det ingen midsommar.
- Åååh, är du från Sveeerrige? ropar någon gärna glatt i affären och kommer fram för att jag råkat avslöja mig med mitt svenska språk. Och så måste man stå där artigt och redogöra för vilket hotell man bor på, vilka utfärder man varit på och kanske bjuder de in sig själva att äta middag tillsammans med en på kvällen. När jag är utomlands vill jag gärna känna de där kulturella skillnaderna som gör att jag lockas att resa och se mig om i världen. Jag äter gärna middag på ett hak där det bara finns lokala innevånare, för att komma i kontakt med det som är annorlunda och exotiskt.
Jag tycker det är viktigt att varje land månar om sin egen kultur och bevarar det som gör dem unika. Tro nu inte att jag är främlingsfientlig eller rasist! Det är jag verkligen inte. Tvärtom. Jag välkomnar det exotiska och det som är annorlunda i mitt eget land. Mångfald är berikande och värdefullt. Men på samma gång behöver vi inte förinta det som är genuint svenskt och våra egna traditioner. Det ena förtar inte det andra.
Jag tror på en förenad värld, på oneness och globalisering. Vi behöver varandra, Vi ska leva med varandra och inte på bekostnad av andra. Vi behöver ett globalt styre där jordens resurser fördelas rättvist, där alla är lika mycket värda. En utopi? Inte nödvändigtvis. I min dröm om framtiden, så finns det inte längre några nationella gränser. Där bor vi alla i ett land, och firar gemensamt Världsdagen.
Man kan dock fundera på om nationaldagen har något existentiellt berättigande längre? Vad är egentligen svenskt numera? Har vi några svenska nationalrätter längre på de svenska matborden? Vanligast förekommande är väl spaghetti och köttfärssås, pizza och tacos? Vart finns kåldolmar, rotmos med fläsk, pölsa, palt och blodpudding? Inte ens på de svenska skolmatsedlarna finns det några genuina svenska rätter. Dessa har ersatts av kebabgryta, chili con carne, thaigryta, flygande jakob, gulaschsoppa, hamburgare och linsgryta. Har vi längre några svenska nationalrätter i skolan förutom köttbullar? Enligt Wikipedia ska vi äta smörgåstårta på nationaldagen för att vara traditionsenliga.
När jag bodde i ett svenskt bostadsområde och hade många grannar av utländsk härkomst, så blev svenskarna beskyllda för att vara rasister när de satte upp svenska flaggan på balkongen på nationaldagen och andra svenska flaggdagar. Hur tänkte de då? Är nationalism synonymt med rasism? Om svensken älskar fosterlandet och vill sjunga "Du gamla du fria" på nationaldagen, är han då nationalist, patriot, rasist eller bara svensk?
Det är inte mycket i Sverige som är genuint svenskt numera. De traditionella sedvänjorna har ersatts av en multikultur där hela världen finns upptagen. Det gäller mat, mode, musik, religion, konst, arkitektur, lekar, normer och moral.
Svenskarna är som mest patriotiska och nationalistiska när de befinner sig utomlands. Då finner de genast gemenskap med varandra, och samlas gärna i samma områden på de populära turistmålen. Gärna på någon svensk restaurang där de serverar köttbullar. I resväskan finns ofta knäckebröd och Kalles kaviar, för annars överlever inte svensken sina charterveckor. Är det midsommarafton på Las Palmas måste svensken dansa runt en palm och hoppa "små grodorna" för annars är det ingen midsommar.
- Åååh, är du från Sveeerrige? ropar någon gärna glatt i affären och kommer fram för att jag råkat avslöja mig med mitt svenska språk. Och så måste man stå där artigt och redogöra för vilket hotell man bor på, vilka utfärder man varit på och kanske bjuder de in sig själva att äta middag tillsammans med en på kvällen. När jag är utomlands vill jag gärna känna de där kulturella skillnaderna som gör att jag lockas att resa och se mig om i världen. Jag äter gärna middag på ett hak där det bara finns lokala innevånare, för att komma i kontakt med det som är annorlunda och exotiskt.
Jag tycker det är viktigt att varje land månar om sin egen kultur och bevarar det som gör dem unika. Tro nu inte att jag är främlingsfientlig eller rasist! Det är jag verkligen inte. Tvärtom. Jag välkomnar det exotiska och det som är annorlunda i mitt eget land. Mångfald är berikande och värdefullt. Men på samma gång behöver vi inte förinta det som är genuint svenskt och våra egna traditioner. Det ena förtar inte det andra.
Jag tror på en förenad värld, på oneness och globalisering. Vi behöver varandra, Vi ska leva med varandra och inte på bekostnad av andra. Vi behöver ett globalt styre där jordens resurser fördelas rättvist, där alla är lika mycket värda. En utopi? Inte nödvändigtvis. I min dröm om framtiden, så finns det inte längre några nationella gränser. Där bor vi alla i ett land, och firar gemensamt Världsdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar