Jag har börjat tröttna på genusdebatten och alla andra debatter som gör att någon känner sig kränkt eller diskriminerad. Hur långt ska vi gå egentligen och vart leder det i slutändan? Var ska man dra gränsen för diskriminering och kränkning, från vanlig ofrånkomlig orättvisa och den egna personliga upplevelsen?
Det senaste jag läste nu var en analys som gjorts av vårt traditionella julprogram, "Jul med Kalle Anka och hans vänner". Här konstaterar man att majoriteten av karaktärerna är män och att de få kvinnliga rollerna fått färre och kortare repliker. Herregud, det är ett tecknat barnprogram från 1960, som är byggt på att roa, generalisera, och driva med olika karaktärer! Varför lägger vi energi på detta, när det fortfarande pågår så mycket värre saker att fokusera på som gäller i vår tid? Jag är rädd att den här typen av granskning som går till ytterligheter, kan göra att genusdebatten får ett felaktigt fokus och framställs som tramsig och löjlig. Vi riskerar att de verkliga problemen försvinner i mängden.
Vi borde i stället lägga all vår kraft på att utrota könsstympning och tvångsäktenskap och se till att varenda flicka får gå i skola och ges samma möjligheter som det manliga släktet.
Astrid Lindgren skapade Pippi Långstrump för att lyfta fram en stark och självständig kvinna, en frihetsgudinna som inte bryr sig om stereotypiska könsroller. Det var inte heller bra. Astrid Lindgren har fått massor av kritik för att ha skapat denna ouppfostrade figur som uppviglar barn till dumheter. Man anklagar även Astrid Lindgren för att vara rasistisk och diskriminerande. Hur man än vänder och vrider på det så hittar någon något att kritisera och klanka på.
Vi har haft otaliga debatter i Sverige om luciatåget, där pepparkaksgubbar är rasistiska och kvinnliga Lucior är diskriminerande.
Under mina snart 52 år så har jag aldrig reagerat på vare sig Kalle Ankas jul eller luciatåget, och någon gång funnit det diskriminerande eller känt mig kränkt i något avseende. Det har varit traditioner som omgetts av lek och skratt. Låt det stanna där vid.
Jag har inte känt mig kränkt eller diskriminerad för att jag aldrig blivit vald till Lucia. Jag har heller aldrig känt mig kränkt, när jag blivit retad för att vara en tystlåten sävlig norrlänning, eller när mina kollegor då jag jobbade i Stockholm kallade mig för "lappskan". Man måste fortsätta kunna skämta om och med varandra, och inte ta allt så allvarligt. Humor och självdistans är viktiga faktorer för att bevara fred. "Ett avväpnande skratt"är bokstavligen ett viktigt vapen när det gäller att bekämpa rädsla och fördomar.
Däremot blev jag ledsen när pojkarna i klassen kallade mig för "pattmonstret" när jag gick i sjätte klass och hade störst bröst av tjejerna i klassen. Det var ett personligt angrepp, då jag blev ledsen och kände mig mobbad.
Jag upprörs på riktigt när jag möter de verkliga orättvisorna i världen. Jag upprörs när kvinnor har en lägre ställning än män i samhället. Varför är majoriteten av sjuksköterskorna kvinnor och majoriteten läkare män? Varför har kvinnor lägre lön och varför är majoriteten styrelsemedlemmar män?
Jag vill bekämpa rasism, könsdiskriminering och homofobi, där det existerar. Inte i gamla sagor och fabler som är historia. Hur långt ska vi dra denna debatt? Ska vi införa "kränkthetsvetenskap" som ämne i skolorna och bränna Bröderna Grimms gamla sagor, där män utmålas som riddare och hjältar och kvinnor som hjälplösa och svaga? Det finns massor av pensionerade och döda syndabockar att ge sig på som skrivit historia i sagor, fabler och inte minst i bibeln. Misstag har begåtts, men låt det inte upprepas i det som nyskapas.
Utrota istället de sjuka skönhetsidealen som driver kvinnor till helt galna ingrepp på sina kroppar och bojkotta Hollywoodindustrin där dessa sjuka ideal skapas.
Låt dig inte bli ett offer för skönhets- och modeindustrin nästa gång du tittar dig i spegeln! Rikta kritiken mot de sexistiska tv-program och reklaminslag som fortfarande nyskapas och se till att de utrotas. Bojkotta de filmer som fortfarande framställer tjocka och fula ( såväl svarta som vita ) som dumma och korkade. Det är i dessa program och filmer som vi ständigt matas med, som kritiken bör riktas mot. Men låt oss få roas av Kalle Anka en gång om året utan att låta oss kränkas och skändas, och utan att känna oss som offer.
Det senaste jag läste nu var en analys som gjorts av vårt traditionella julprogram, "Jul med Kalle Anka och hans vänner". Här konstaterar man att majoriteten av karaktärerna är män och att de få kvinnliga rollerna fått färre och kortare repliker. Herregud, det är ett tecknat barnprogram från 1960, som är byggt på att roa, generalisera, och driva med olika karaktärer! Varför lägger vi energi på detta, när det fortfarande pågår så mycket värre saker att fokusera på som gäller i vår tid? Jag är rädd att den här typen av granskning som går till ytterligheter, kan göra att genusdebatten får ett felaktigt fokus och framställs som tramsig och löjlig. Vi riskerar att de verkliga problemen försvinner i mängden.
Vi borde i stället lägga all vår kraft på att utrota könsstympning och tvångsäktenskap och se till att varenda flicka får gå i skola och ges samma möjligheter som det manliga släktet.
Astrid Lindgren skapade Pippi Långstrump för att lyfta fram en stark och självständig kvinna, en frihetsgudinna som inte bryr sig om stereotypiska könsroller. Det var inte heller bra. Astrid Lindgren har fått massor av kritik för att ha skapat denna ouppfostrade figur som uppviglar barn till dumheter. Man anklagar även Astrid Lindgren för att vara rasistisk och diskriminerande. Hur man än vänder och vrider på det så hittar någon något att kritisera och klanka på.
Vi har haft otaliga debatter i Sverige om luciatåget, där pepparkaksgubbar är rasistiska och kvinnliga Lucior är diskriminerande.
Under mina snart 52 år så har jag aldrig reagerat på vare sig Kalle Ankas jul eller luciatåget, och någon gång funnit det diskriminerande eller känt mig kränkt i något avseende. Det har varit traditioner som omgetts av lek och skratt. Låt det stanna där vid.
Jag har inte känt mig kränkt eller diskriminerad för att jag aldrig blivit vald till Lucia. Jag har heller aldrig känt mig kränkt, när jag blivit retad för att vara en tystlåten sävlig norrlänning, eller när mina kollegor då jag jobbade i Stockholm kallade mig för "lappskan". Man måste fortsätta kunna skämta om och med varandra, och inte ta allt så allvarligt. Humor och självdistans är viktiga faktorer för att bevara fred. "Ett avväpnande skratt"är bokstavligen ett viktigt vapen när det gäller att bekämpa rädsla och fördomar.
Däremot blev jag ledsen när pojkarna i klassen kallade mig för "pattmonstret" när jag gick i sjätte klass och hade störst bröst av tjejerna i klassen. Det var ett personligt angrepp, då jag blev ledsen och kände mig mobbad.
Jag upprörs på riktigt när jag möter de verkliga orättvisorna i världen. Jag upprörs när kvinnor har en lägre ställning än män i samhället. Varför är majoriteten av sjuksköterskorna kvinnor och majoriteten läkare män? Varför har kvinnor lägre lön och varför är majoriteten styrelsemedlemmar män?
Jag vill bekämpa rasism, könsdiskriminering och homofobi, där det existerar. Inte i gamla sagor och fabler som är historia. Hur långt ska vi dra denna debatt? Ska vi införa "kränkthetsvetenskap" som ämne i skolorna och bränna Bröderna Grimms gamla sagor, där män utmålas som riddare och hjältar och kvinnor som hjälplösa och svaga? Det finns massor av pensionerade och döda syndabockar att ge sig på som skrivit historia i sagor, fabler och inte minst i bibeln. Misstag har begåtts, men låt det inte upprepas i det som nyskapas.
Utrota istället de sjuka skönhetsidealen som driver kvinnor till helt galna ingrepp på sina kroppar och bojkotta Hollywoodindustrin där dessa sjuka ideal skapas.
Låt dig inte bli ett offer för skönhets- och modeindustrin nästa gång du tittar dig i spegeln! Rikta kritiken mot de sexistiska tv-program och reklaminslag som fortfarande nyskapas och se till att de utrotas. Bojkotta de filmer som fortfarande framställer tjocka och fula ( såväl svarta som vita ) som dumma och korkade. Det är i dessa program och filmer som vi ständigt matas med, som kritiken bör riktas mot. Men låt oss få roas av Kalle Anka en gång om året utan att låta oss kränkas och skändas, och utan att känna oss som offer.
 |
| Hmmm...jag känner mig kränkt...! |
Mycket, mycket bra och tänkvärt skrivet Rosie <3 är det inte dags att vi engagerar oss i det som verkligen behövs? Är också så less på alla dessa oviktiga debatter! :(kram Louise
SvaraRaderaTack Louise! De stora frågorna blir alltför stora och komplexa att jobba med, och därför ägnar man sig åt petitesser, märker ord och sätter en fin etikett på allt för att visa sig på styva linan. Problemet är att de stora problemen ligger för långt bort ifrån oss för att påverka, och därför väljer man att klaga på småsaker och gå till ytterligheter som finns i ens omedelbara närhet. Men vi får absolut inte ge upp kampen för att den är stor och svår. När en enda liten tjej som Malalah kan göra så stor skillnad, så kan vi också det om vi tillsammans riktar vår energi dit den verkligen behövs.
SvaraRadera