Frihet är det finaste jag vet....

Redan som litet barn var jag mån om min personliga frihet. Jag drömde om den dag jag skulle få flytta hemifrån och bo själv. Fram till dess byggde jag kojor i skogen, snökojor och kojor under min säng. Mitt favoritställe var en liten skrubb med fönster i sommarstugan där jag fick inreda, sova och bo. Pippi Långstrump var och är fortfarande min förebild.

När det kommer till begreppet frihet så kan det betyda så mycket för olika människor. För de flesta är frihet att inte sitta i fängelse, att inte vara förtryckt, att ha åsiktsfrihet, att vara socialt och ekonomiskt oberoende. Många glömmer dock att de är slavar under eget missbruk av alkohol, droger, sex, bekräftelse, materialism, traditioner, religiösa dogmer och relationer.

När jag pratar om frihet, så menar jag inte att man är fri att göra precis som man vill utan att ta hänsyn till lagar och förordningar, moral och etik. Jag likställer frihet med oberoende. Att kunna förverkliga sig själv och vara sitt sanna jag.

Frihet är en inre känsla. Det är att veta att jag äger mitt eget liv och själv ansvarar över det. Frihet är att kunna säga, tycka, tänka, känna och göra det jag innerst inne vill, oavsett vad andra tycker och tänker. Det är att släppa alla mentala måsten och borden. Det är att inte ljuga för sig själv och vara slav under andras tyckanden. Frihet är att ständigt kämpa för själslig och andlig styrka.

De flesta är slav under sina egna tankar och lever i ett mentalt fängelse. Man förminskar sig själv och ser inte sitt eget värde. Man står inte upp för sig själv och har inte modet och kraften att göra något annorlunda. Man lever kvar i falska trygghetszoner och är rädd för att kasta sig ut i det okända. Man ljuger för sig själv och omgivningen för att passa in och mötas av andras gillande.

En del tycker att det är kärlek att offra sitt liv för sin partner, sina barn och familjen. Visst måste vi finnas till hands och hjälpa våra nära och kära och våra medmänniskor. Men det gäller att se skillnad på uppoffring och äkta kärlek. Man kan vara en god medmänniska utan att falla offer för curling och medberoende. Det handlar om att byta och bryta traditioner, stereotyper och könsroller. Vi måste lyssna till vårt hjärta och vår inre röst.

I min strävan efter frihet så har jag fått offra många relationer och levt utan partner i långa perioder. Så snart jag känner mig fångad, förminskad, ägd och tappar min egen identitet så slår jag bakut. Jag vill inte tas för given och bli inplacerad i en roll som någon annan förväntar sig. Ärlighet och sanning är mitt rättesnöre. Jag måste vara ärlig mot mig själv och andra, och önskar samma tillbaka.
Jag har lyssnat till Björn Afzelius mest kända låt säkert ett hundratal gånger och jag ska erkänna att jag inte förrän i sommar fattade vad den handlade om. Jag har alltid kallat låten för "Du är det finaste jag vet" och trott att det var en kärlekssång, en hyllning till någon man älskar. Inte förrän nu har jag fattat att den handlar om FRIHET, och låten fick med en ens en helt annan betydelse och innebörd för mig. Så fantastiskt bra han beskriver det jag också känner inför friheten: Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek, Du är mitt blod Och mina lungor...

Fri som vågorna

Sång till Friheten av Björn Afzelius

Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken

Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek
Du är mitt blod
Och mina lungor

Mina ögon
Mina skuldror
Mina händer och mitt hjärta

Friheten är ditt vackra namn
Vänskapen är din stolta moder
Rättvisan är din broder
Freden är din syster
Kampen är din fader
Framtiden ditt ansvar

Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken