Nytt jobb, nya möten, nya utmaningar..

Jag hinner inte skriva så ofta som jag vill, tiden räcker inte till. Nu är dessutom sommaren här och då kräver ju fint väder att man "passar på" och är utomhus så mycket som möjligt. I stugan finns det ständiga projekt. Nya projekt och dom gamla som aldrig tycks bli färdiga. Mina påbörjade renoveringsprojekt och mina drömprojekt ligger där ständigt och ruvar. Det blir aldrig färdigt någon gång och så är det väl med livet. När man lyckas klara en utmaning, så dyker nästa upp som ett brev på posten.


I mitt nya jobb i en ny stad, så möter jag ständigt nya människor. Det är möten med människor från olika kulturer och miljöer. Det är människor med alldeles unika berättelser och historier från livet. Det är personer som flytt hit från krig och terror, och som splittrats från sina familjer. Det finns många sargade själar med djupa sår som sörjer sina anhöriga. Det är väntan, våndan, längtan och oro. Kommer jag att få stanna i Sverige? När får jag se min mamma, min bror eller mina barn igen?


Jag möter också många före detta missbrukare som fått en ny chans i livet, och som verkligen gör något bra av det. Med sina unika erfarenheter kan de i sin tur hjälpa andra på rätt väg. Det är alkoholisten, pundaren, sockertorsken och många medberoende som gjort en helomvändning med sina liv och gör det bästa av det. Det är så otroligt inspirerande och jag tankar kraft och energi när jag möter dessa människor och tar del av deras "jävlaranamma" och livskraft. Maskrosor som blommat ut och får liv på nytt. Från ingenstans eller någonstans har de väckt deras egen inneboende kraft till liv igen. Helt fantastiskt! Här tror jag vi som studieförbund har spelat stor roll också för många människor. Vi har erbjudit en plats där alla kan passa in och känna sig välkommen på ett eller annat sätt. Vi får människor och idéer att växa, precis som vår slogan säger.


Det många nya ansikten och namn för mig att hålla rätt på, vid sidan om allt annat. Virrpanna som jag är så snurrar det ofta i skallen och jag gör mina små tabbar hela tiden. Men jag älskar mitt jobb och har redan fått många nya vänner och bekanta. Jag tar alla chanser jag får att knyta kontakt. Jag tar till och med upp liftare efter vägen. Jag har haft både gamla narkomaner och unga killar med utländsk härkomst med mig i bilen. Det kanske är vågat att ta upp okända män i bilen, men hittills har det gått bra. En dag fick en av dom hjälpa mig att pumpa däcken på macken, då jag själv inte förstod mig på den där mackapären, så dom kan vara en ängels sändebud. Jag fick förresten ett sådant sändebud häromdagen när jag skulle tanka min nya bil för första gången och inte begrep hur jag skulle få upp tanklocket ( jag har aldrig haft någon bil med såna moderniteter tidigare ). I alla fall så dök det upp en ung tjej som hade haft en precis likadan bil och kunde visa mig var knappen satt! Hallelujah! En ängel på rätt tid och plats!


Man kan tydligt se hur mycket vi människor betyder för varandra och vad viktigt det är att se alla människor som finns i ens närhet. Det finns tyvärr så många ensamma människor därute. Lite småprat, omtanke och ett leende kan räcka långt för den enskilde. Döm heller aldrig hunden efter håren! De vackraste själarna kan bo under den torftiga ytan.

Självvald ensamhet kan vara vacker. Annars en pina.