Svikare

Ibland blir man så besviken på andra människor. Speciellt besviken blir jag på människor som ljuger. Dom som inte vågar erkänna sitt misstag utan bara nästlar in sig i nya lögner. Dom som drar den ena versionen efter den andra, och blåljuger en rakt upp i ansiktet. Till slut har de målat in sig i ett hörn och då återstår det bara att fly istället för att konfronteras med sanningen. Lögnarna finns överallt och graden av lögn kan variera. När en förtroendevald person missbrukar sitt hedersuppdrag blir det extra anmärkningsvärt. Det gör folk förbannade. Sånt gör man bara inte. Ändå förekommer det hela tiden, i hela samhället, i hela världen.

Sen finns det andra typer av lögnare som gör att man bara blir ledsen och sårad när det kommer till det personliga planet. Såna som fortsätter att låtsas bara för att de inte orkar ta en konflikt. Oftast känner man i hjärtat när någon är oärlig, fastän munnen säger nåt annat. Typ "jag hör vad du säger, men jag känner inte att du menar det". Det är så frustrerande att vara nära en sådan människa. Man vacklar hela tiden och vet inte vad man ska tro. Till slut börjar man tvivla på sig själv - är det jag som skapar hjärnspöken eller är min magkänsla sann?   

Extra svekfullt är det när vuxna ljuger för sina barn. Barn har väl utvecklade känselspröt och känner  på en gång när vuxna inte är ärliga. De känner av stämningar och vet direkt när det inte står rätt till där hemma. Eftersom de bara känner det i kroppen blir de oroliga och svårhanterliga, och kan inte alltid sätta ord på vad dom känner. Jag lider med alla barn som växer upp i missbrukande familjer. Barn som inte kan lita på sina föräldrar. De som gång på gång sviker sina barn när de försvinner från dem, in i ruset. Många föräldrar anser nog inte själva att de sviker sina barn på helgerna när de festar. När kidsen blir placerade framför teven med en gottepåse och frampå nattkröken blir nattade av en alkoholstinkande förälder som de inte känner igen. Nästa morgon sitter kidsen åter själva framför teven, ätandes chipsrester till frukost, medan föräldrarna sover ruset av sig. När de istället hade kunnat göra en utflykt tillsammans med sina barn, spelat spel eller ägnat dem någon annan form av kvalitetstid. Sedan klagar de på att de inte har tillräckligt med tid för sina barn. Svekfullt? Ja!