Bortskämda ungar...

"Mina barn och andras ungar" heter det och det är lätt att se på barn och ungdomar på det viset. Det värsta jag vet är uppnosiga, bortskämda och bortklemade ungar. Fast egentligen är det ju inte barnen jag ska klanka på utan föräldrarna, inklusive mig själv.

Min största uppgift som förälder är att ge mina barn en så stabil och stadig uppfostran som möjligt så att de lär sig att stå på egna ben. De ska bli starka, modiga och självständiga individer som klarar av  de krav som samhället kräver. Det gör jag inte genom att curla dom. Om jag uppför mig som en betjänt som passar upp och ställer upp i alla lägen, så kommer de aldriga att fixa någonting själva.

När jag växte upp så fick vi barn nästan aldrig skjuts någonstans utan travade eller cyklade i ur och skur. Om vi ville åka skridskor eller spela hockey på den lokala isbanan fick vi vackert se till att ploga den själv för att kunna åka.
Om vi fick punka på cykeln fixade vi det själva och likaså mekade alla mina killkompisar med sina moppar själva. De bytte cylindrar och tändstift hur lätt som helst, fastän de knappt var 15 år och egentligen fick lova att köra dom. Nyckelbarnen som inte hade några föräldrar hemma när de kom hem från skolan fixade något att äta själva även om det bara blev makaroner och ketchup, och då talar jag om barn i 7-8 års ålder. Det fanns inget fritids.

Jag och mina kompisar fixade tidigt egna fickpengar genom att sitta barnvakt eller dela ut reklam. Jag var bara 12 år när jag fick mítt första sommarjobb på en bärodling som låg drygt 6 km hemifrån. Jag cyklade fram och tillbaka i ur och skur, och vi började redan kl 6 på morgonen. Efter 4 veckor av idogt jordgubbsplockande tjänade jag ihop 400 kr och jag var grymt stolt.

Idag kräver många barn och ungdomar uppassning och uppbackning 24 timmar om dygnet och föräldrarna är ständigt i beredskap, även om barnen hunnit bli myndiga. Visst ska man alltid kunna vända sig till sina föräldrar om det behövs, men vad är egentligen rimligt?

Om jag som förälder inte alltid kan ställa upp med varken tid eller pengar, så anpassar sig barnen efter detta och hittar egna lösningar, om det är tillräckligt viktigt för dem. Självklart vill alla föräldrar ge sina barn det bästa och mer därtill. Mer än man själv fick som barn. Men hjälper man eller stjälper man? 
Jag vill att mina barn ska bli uppfinningsrika och kreativa, och inte förvirrade om de står inför en ny situation. Jag vill att de ska kunna hitta egna lösningar, vara flexibla och kunna anpassa sig efter förändrade villkor.
Idag ställs så stora krav på individen och det råder hård konkurrens i skola och arbetsliv. Det är inte alltid de som fått den dyraste utbildningen som får jobb utan den bäst lämpade. Det gäller att ta för sig och visa framfötterna och inte gömma sig bakom mammas kjol. De måste kunna ringa till myndigheter själva och inte be mamma. Här står ynglingen ensam och måste klara av allt som krävs av en vuxen. Vuxna föräldrar behandlar sina barn som större än vad de är, istället för tvärtom.

Mina ungar och min bortskämda katt! :-)

Nedan bifogar jag ett klokt inlägg från Alf B Svensson:

"Det är lätt att bli engagerad och upprörd över barn som far illa.­ Det senaste året har debatten mest handlat om barn som växer­ upp i barnfattigdom. Ett annat och växande problem som vi sällan pratar om är alla bortskämda barn. I mitt arbete som psykolog har jag mött många och de tycks bli fler och fler. Bortskämda barn far också illa och riskerar att som vuxna inte få ett bra liv.

Vår uppgift som föräldrar är att tillfredsställa våra barns behov av tid, kärlek, gränser, normer och värderingar och att förbereda­ dem för vuxenlivet. Barn kan ­aldrig få för mycket kärlek. Vi ska givetvis också respektera barns rättigheter och inte hämma och kränka våra barn. Men om vi alltid ställer upp på deras önskningar, låter dem få all uppmärksamhet och inte sätter tydliga gränser tar vi inte vårt föräldraansvar.

Barn som får allt de vill ha utan­ att anstränga sig kan få svårt att som vuxna förverkliga sina drömmar och mål i livet. Barn som behandlas som kungar kan få samarbetssvårigheter. De är inte heller alltid så lätta att leva­ med i ett äktenskap. Barn som får allt serverat kan få svårt att glädja sig åt allt livet ger.

Barn som behandlas som om deras­ behov är viktigare än alla­ andras blir ofta egocentriska.­ Föräldrar som till varje pris ­försöker undvika att barnen blir ledsna kan få barn som har svårt att hantera kriser och motgångar senare­ i livet.

Bortskämda barn behandlar många gånger föräldrar, lärare,­ förskollärare och andra som betjänter.

Varför ska de städa­ sitt rum? Föräldrarna kan ju få rut-avdrag om någon annan gör det. Barn som inte behöver hjälpa till ­hemma lär sig inte att de har skyldigheter mot familj, vänner och samhälle.

Bortskämda barn har många gånger en skicklig försvarsadvokat i sina föräldrar. Det är kamraternas eller lärarnas fel när det uppstår en konflikt. Som vuxna­ kan de få dålig självkänsla och svårt att hantera konflikter.

Det har aldrig varit så lätt att skämma bort sina barn som i dag. Vi har råd att göra det. Vi själva köper det vi vill ha. Varför­ ska inte barnen då få allt de pekar­ på? Många barnrum ser ut som en leksaksavdelning på ett större varuhus.

Många föräldrar har dåligt ­samvete för att de arbetar för mycket. För att döva vårt samvete ger vi barnen en ny iphone i stället­ för det de behöver, men som kräver lite mer av oss – vår tid. Många orkar inte heller ­efter en lång arbetsdag ta konflikter. En del föräldrar är kompisar med sina­ barn. De leker, underhåller och ser till att barnen aldrig behöver ha det långsamt och tråkigt.

För några generationer sedan var barn måna om att uppträda så att de blev omtyckta av sina föräldrar.­ I dag är i stället många av oss ­föräldrar ängsligt och överdrivet måna om att alltid vara ­älskade och omtyckta av våra barn. Vi styrs mer av våra behov än vad som är bäst för barnen. Det ingår i jobbet som förälder inte bara att villkorslöst älska sina barn utan också att stå ut med att inte alltid vara populär och omtyckt.

I debatten om föräldraskap, barns uppväxtvillkor och barns rättigheter behöver vi också­ framhålla riskerna med att skämma bort barn. Bortskämda­ barn blir många gånger inte­ ­lyckliga, ansvarstagande och ­socialt kompetenta vuxna".
. Alf B Svensson