Bonus på bonus..

Jag kan inte låta bli att reta mig på den mentalitet och kultur som råder i toppskikten i de flesta stora företag i Sverige och andra länder. Jag tänker närmast på chefslöner, fallskärmar och bonusar. Hur kan en enda människa göra rätt för en årslön i mångmiljonklassen plus i många fall fina pensionsavtal och avgångsvederlag och en rad andra förmåner? Till råga på allt kan de få extra bonusar för att stanna kvar i företaget när det börjar gå dåligt och kris uppstår. Jag trodde att de lönerna var baserade på att cheferna redan har ett stort ansvar för att driva ett företag i rätt riktning och vända minus till plus? Istället måste lockbeten tas fram i form av bonusar för att  de ska stanna kvar när det blåser. Jag trodde att kaptenen var den siste att lämna skutan när det råder storm eller skeppsbrott. Jag trodde att det var det som var den stora skillnaden mellan kaptenen och övriga besättningsmän. Som det är nu får matroserna lov att ransonera och äta skeppsskorpor, medan kaptenen och styrmännen ensamma får frossa i det redan tärda matförrådet utan några inskränkningar.

Det är skamligt att det finns VD:ar som inte är kapabel och kompetent att ersätta någon av specialisterna i företaget ( och ofta inte ens gräsrötterna ) ska ha den högsta lönen och de bästa förmånerna. Toppchefen/cheferna är oftast den som vänder sig till specialisterna i företaget för att få råd, och som sedan delegerar andra att utföra arbetet. Visst bör det finnas chefer som bara fungerar som arbetsledare och som inte praktiserar i det löpande arbetet utan hellre förlitar sig på rapporter och statistik från underordnade. Men är det relevant att de ska tjäna så mycket mer än andra i företaget? Ska det vara så stor skillnad mellan toppcheferna och övriga medarbetare i företaget? Medarbetare.....det hörs ju på ordet vad det betyder. Vi arbetar med varandra.Vi arbetar med företaget. När företaget går bra så ska alla medarbetare få en bit av kakan och när det går tungt måste alla dra sitt strå till stacken.

Men det är inte rättvist i kapitalistiska företag. De kan liknas vid gamla kungariken, där folket svälter och kungen sitter med skattkistan och makten. Knektar och lakejer ( mellancheferna och småcheferna ) får de tuffaste uppdragen att sätta planerna i verket och få resten av trupperna allierade på slottet. De får jobba både uppåt och nedåt.

I ett sunt företag så får alla känna sig delaktiga och blir belönade när företaget går bra. När det går mindre bra så måste samtliga ( både kaptenen och matroserna ) hjälpas åt att för att få skutan på rätt köl. Bonus kan utgå när skutan får vind i seglen och då får samtliga ombord dela på förtjänsten. Om kaptenen under lång tid seglar i motvind och inte lyckas driva skutan på rätt köl, så kanske han måste vända skutan åt ett annat håll. Först när han lyckas med sitt uppdrag som kapten, så kan han få äta gåslever i mässen...inte förr. Morötter kan behövas när det går tungt, men det gäller för samtliga på skutan. Kaptenen och styrmännen har redan en lön för att de har en tuffare roll ombord, så de kan inte ensamma avkräva en extra förtjänst. Det blir ju bonus på bonus. Följden blir bara missnöjda medarbetare som tappar engagemang och motivation, och det kostar förmodligen mer för företaget. Inget företag är starkare än sin svagaste länk.

Det finns löntagarägda företag där alla delägare får ta del av förtjänsten och där det ställs krav på att chefer ska uppvisa ett gott resultat för att kunna kvittera ut en bonus. I styrelsen är även löntagarna representerade, både chefer och övrig personal. United Airlines är ett exempel på ett företag där majoriteten av de anställda också är ägare.

Den hierarki och mentalitet som avspeglas i toppen på stora företag, avspeglas även i resten av världen. Både i samhällen, regeringar och organisationer. En liten del av världsbefolkningen roffar åt sig, medan resten av världen svälter och lever på existensminimum. I toppen håller man varandra om ryggen, skyddar sitt välstånd och hindrar andra från insyn. Det är en slags elitmaffia som är svår att komma åt. Inte konstigt att folket gör uppror i vissa delar av världen. Rättvisa kommer att skipas förr eller senare, även om vi har en lång väg att gå. Förhoppningsvis utan krig och upplopp.  Tack för ordet!