Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag...

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig detsamma mer..." 

Så lyder Alf Henrikssons dikt, en av mina favoriter. I morse nåddes jag och mina kollegor av ett  tragiskt dödsbud, då vi fick veta att vår gamla chef avlidit samma morgon. Alldeles för tidigt och helt orättvist.
När det var tänkt att han skulle få njuta av livets glansdagar med en extra guldkant på tillvaron, så blev det en tid med döden som följeslagare. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det kan ibland vara nödvändigt att få såna här obehagliga påminnelser om att våra liv kan vara till ända vilket ögonblick som helst. 

På utsidan går livet vidare som om ingenting har hänt, men på insidan av oss ser det annorlunda ut, när någon som står oss nära lämnar jordelivet. Förutom den smärtsamma förlusten, så kanske vi också måste bära på ett dåligt samvete: "Varför sa jag inte det där som jag tänkt...?" "Varför gjorde jag inte mer?" "Varför, varför, varför...?" Därför är det så viktigt att vi lever varje dag med en liten vetskap om att den kan vara den sista för mig själv, eller den sista för någon närstående. Ge varandra kärlek, beröm och bekräftelse i ord och handling, och inte bara i tanken. Låt inga konflikter ligga och gro, och somna aldrig osams. Gör det där ni planerat nu, istället för sen. Avslutar med ännu en dikt av Alf Henriksson:

"Ett ord som en människa fäster sig vid,

kan verka i oberäknelig tid.

Det kan framkalla glädje till livets slut.

Det kan uppväcka obehag livet ut.

Ja det kan påverka livet på jorden.

Så slarva inte med orden"

Alf Henrikson

Hårda ord som inte var så allvarligt menat eller sagda i affekt, kan lätt botgöras med ett enkelt "förlåt". De mjuka, vackra, positiva, berömmande och kärleksfulla orden kan vi säga närsomhelst, helst i samma stund som vi tänker dom. Det kan aldrig bli fel eller för tidigt att säga dessa spontant. Det kan bara bli för sent...Var rädda om varandra!