På senaste tiden har jag på nära håll uppmärksammat en hel del brister i svensk sjukvård, eftersom jag har haft närstående som varit i behov av den. Personalen går på knäna och det finns inte utrymme för alla behövande. Patienter får sova i korridorer och skickas hem nästan omgående efter allvarliga operationer. Idag får patienten stanna max ett par dagar på sjukhuset efter ingrepp som för bara några år sedan innebar ett par veckors sjukhusvistelse. Folk skickas nyopererade på bår i taxibilar istället för att få adekvat ambulanstransport. Det haltar både här och där och en slags konstgjord andning upprätthålls för att uppvisa en någorlunda godkänd statistik. Det är pengarna som styr, liksom allt annat i samhället. Människor är inte människor utan siffror på ett papper. Fler och fler tycks hamna i vårdkarusellen och människor tycks inte bli friskare trots att de skulle kunna ha alla förutsättningar att bli det.
Det stör mig att en större andel av de patienter som uppsöker svensk sjukvård, aldrig skulle behöva det om de skötte om sig och sin hälsa. När man hör om nyopererade som gnäller för att de inte får hjälp att ta sig ut och röka, börjar man fundera på om de ens borde vara berättigad till fri sjukvård.
Mängder av människor förstör sin hälsa genom tobak, alkohol, felaktig kost och brist på motion. De begår ett långsamt självmord samtidigt som de kräver livsuppehållande åtgärder från vården. Man kan inte äta kakan och samtidigt nonchalera det energiuttag som krävs för att göra sig av med kalorierna.
Samtidigt som vissa människor belastar sjukvården på grund av egen förvållan, finns det massor av människor som tar sitt eget ansvar och ser till att hålla sig friska. Alla betalar lika mycket av sina skattepengar, men alla får inte lika mycket utdelning. Det är givetvis en form av solidaritet som är berättigad. Jag har inget emot att hjälpa de människor som drabbas av sjukdomar och olyckshändelser som de själva inte kan råda över. Men jag tycker inte det är rätt att vi ska betala fullt ut för dom som inte vill ta sitt egenansvar. I så fall ska motsvarande delas ut till de som faktiskt tar sitt ansvar och satsar på sin hälsa.
De som lägger ner stora pengar varje år på gymkort, joggingskor, skidutrustning, hälsokost, alternativ medicin och andra hälsoförebyggande åtgärder borde gynnas av staten. Det borde åtminstone vara avdragsgillt på deklarationen ( BOT-avdrag ).
Om man är i behov av vård på grund av egen förskyllan, så borde man själv få stå en del av kostnaden, stå en slags självrisk. Det är inte ok att skita i allt på andras bekostnad. Var och en måste inse att de ansvarar för sin egen hälsa på samma sätt som de ansvarar för sin bil, sitt hem, sina barn och sitt jobb. Tidigare generationer har byggt upp ett välfärdssamhälle som nu håller på att raseras och urholkas mer och mer. Vi ska vara rädda om våra förmåner som fri sjukvård och inte missbruka detta på bekostnad av annat.
Om jag skiter i att serva bilen, så får det konsekvenser. Jag kan inte kräva att staten ger mig en ny bil. Detsamma borde gälla den egna hälsan. Idag är alla så pass upplysta och informerade om riskerna, så de kan knappast skylla på brist på kunskap. Enda sättet att få många människor att förändra sin livsstil är att kräva det. Fler och fler arbetsgivare börjar kräva av sina anställda att de motionerar och har en hälsoförebyggande livsstil och det är inte mer än rätt. Vem vill anställa en slö soffpotatis som måste springa ut och ta rökpauser titt som tätt? Vem vill anställa en tickande bomb som riskerar hjärtinfarkt vilket ögonblick som helst.
Det är för lätt att skylla på annat och urskulda sig. "jag har inte tid....det är så stressigt just nu...jag håller på och renoverar huset....jag har så mycket med barnens aktiviteter...om jag bara hade ett annat jobb skulle jag orka...man blir sjuk ändå...det är ingen idé..."o s v. Ursäkterna är oändliga.
Jag tycker staten borde införa årlig besiktning för alla människor som vi själva får betala för, och att det ska krävas ombesiktning till dess att vi uppfyllt samtliga tester, precis som det fungerar med den obligatoriska bilbesiktningen. Är jag hård, kall och cynisk? Möjligen..men det är i all välmening. Jag vill värna om folkhälsan och jag vet att folk skulle må så mycket bättre om de tog sig i kragen. Både kroppen och själen skulle dra nytta av detta och depressionerna skulle minska. Vi har allt att vinna på att satsa på hälsan och man sätter mycket på spel om man nonchalerar detta.
Det är märkligt att inget politiskt parti tycks ha ett program för hälsovård värt namnet, när kostnaderna för sjukvården är på väg att fördubblas vart åttonde år. Vi står inför en svårare finansiell kris än vi tidigare upplevt. Vi har hur många vårdcentraler som helst, men väldigt få friskvårdscentraler. Jag efterlyser centraler som är öppen för allmänheten där man kan få hjälp med att sluta röka, gå ner i vikt, lära sig laga hälsosam mat, och där man kan motionera och styrketräna under vägledning. Många menar att hälsa inte är någon politisk fråga och att man inte ska inkräkta på den personliga integriteten. Men när kostnaderna för ohälsa är större än vad vi har råd med, så måste vi göra något radikalt. Hur kan vi få människor att ta kommandot över dem själva och inspirera till ett hälsosammare liv? Någon som har något förslag?
Det stör mig att en större andel av de patienter som uppsöker svensk sjukvård, aldrig skulle behöva det om de skötte om sig och sin hälsa. När man hör om nyopererade som gnäller för att de inte får hjälp att ta sig ut och röka, börjar man fundera på om de ens borde vara berättigad till fri sjukvård.
Mängder av människor förstör sin hälsa genom tobak, alkohol, felaktig kost och brist på motion. De begår ett långsamt självmord samtidigt som de kräver livsuppehållande åtgärder från vården. Man kan inte äta kakan och samtidigt nonchalera det energiuttag som krävs för att göra sig av med kalorierna.
Samtidigt som vissa människor belastar sjukvården på grund av egen förvållan, finns det massor av människor som tar sitt eget ansvar och ser till att hålla sig friska. Alla betalar lika mycket av sina skattepengar, men alla får inte lika mycket utdelning. Det är givetvis en form av solidaritet som är berättigad. Jag har inget emot att hjälpa de människor som drabbas av sjukdomar och olyckshändelser som de själva inte kan råda över. Men jag tycker inte det är rätt att vi ska betala fullt ut för dom som inte vill ta sitt egenansvar. I så fall ska motsvarande delas ut till de som faktiskt tar sitt ansvar och satsar på sin hälsa.
De som lägger ner stora pengar varje år på gymkort, joggingskor, skidutrustning, hälsokost, alternativ medicin och andra hälsoförebyggande åtgärder borde gynnas av staten. Det borde åtminstone vara avdragsgillt på deklarationen ( BOT-avdrag ).
Om man är i behov av vård på grund av egen förskyllan, så borde man själv få stå en del av kostnaden, stå en slags självrisk. Det är inte ok att skita i allt på andras bekostnad. Var och en måste inse att de ansvarar för sin egen hälsa på samma sätt som de ansvarar för sin bil, sitt hem, sina barn och sitt jobb. Tidigare generationer har byggt upp ett välfärdssamhälle som nu håller på att raseras och urholkas mer och mer. Vi ska vara rädda om våra förmåner som fri sjukvård och inte missbruka detta på bekostnad av annat.
Om jag skiter i att serva bilen, så får det konsekvenser. Jag kan inte kräva att staten ger mig en ny bil. Detsamma borde gälla den egna hälsan. Idag är alla så pass upplysta och informerade om riskerna, så de kan knappast skylla på brist på kunskap. Enda sättet att få många människor att förändra sin livsstil är att kräva det. Fler och fler arbetsgivare börjar kräva av sina anställda att de motionerar och har en hälsoförebyggande livsstil och det är inte mer än rätt. Vem vill anställa en slö soffpotatis som måste springa ut och ta rökpauser titt som tätt? Vem vill anställa en tickande bomb som riskerar hjärtinfarkt vilket ögonblick som helst.
Det är för lätt att skylla på annat och urskulda sig. "jag har inte tid....det är så stressigt just nu...jag håller på och renoverar huset....jag har så mycket med barnens aktiviteter...om jag bara hade ett annat jobb skulle jag orka...man blir sjuk ändå...det är ingen idé..."o s v. Ursäkterna är oändliga.
Jag tycker staten borde införa årlig besiktning för alla människor som vi själva får betala för, och att det ska krävas ombesiktning till dess att vi uppfyllt samtliga tester, precis som det fungerar med den obligatoriska bilbesiktningen. Är jag hård, kall och cynisk? Möjligen..men det är i all välmening. Jag vill värna om folkhälsan och jag vet att folk skulle må så mycket bättre om de tog sig i kragen. Både kroppen och själen skulle dra nytta av detta och depressionerna skulle minska. Vi har allt att vinna på att satsa på hälsan och man sätter mycket på spel om man nonchalerar detta.
Det är märkligt att inget politiskt parti tycks ha ett program för hälsovård värt namnet, när kostnaderna för sjukvården är på väg att fördubblas vart åttonde år. Vi står inför en svårare finansiell kris än vi tidigare upplevt. Vi har hur många vårdcentraler som helst, men väldigt få friskvårdscentraler. Jag efterlyser centraler som är öppen för allmänheten där man kan få hjälp med att sluta röka, gå ner i vikt, lära sig laga hälsosam mat, och där man kan motionera och styrketräna under vägledning. Många menar att hälsa inte är någon politisk fråga och att man inte ska inkräkta på den personliga integriteten. Men när kostnaderna för ohälsa är större än vad vi har råd med, så måste vi göra något radikalt. Hur kan vi få människor att ta kommandot över dem själva och inspirera till ett hälsosammare liv? Någon som har något förslag?
Första hjälpen = hjälp dig själv! |