Idag är första dagen på 2015 och jag möts direkt av tragiska nyheter när jag slår på teven. Ännu ett attentat mot en moské i Sverige. Det tredje attentatet mot muslimer i Sverige på kort tid. Det börjar bli vardag och hur många bryr sig? Uppenbarligen är det inget ämne som någon vill ta i på allvar.
Den 14 oktober kallade man till presskonferens i Stockholm för att belysa detta ämne om hot och förföljelse mot muslimer, men bara en journalist masade sig dit. EN enda journalist i Sveriges huvudstad valde att gå dit.
Är det ett sådant samhälle vi vill leva i? Där man blir förföljd enbart på grund av sin religiösa tro.
Antalet anhängare till SD ökar hela tiden och vi har en mycket orolig regering. Kommer vi att kunna fortsätta bevara freden i Sverige framöver?
Det är uppenbart att vi behöver skapa debatt och belysa dessa problem på allvar. Vi behöver verkligen ta hjälp av våra journalister och massmedia för diskutera problemen. För visst finns det problem och motsättningar, och vi kan inte sopa det under mattan och låtsas att det inte existerar.
I mitt förra inlägg om Kalle Anka, försökte jag påvisa att vår lättkränkthet skapar problem, och det underlättar inte precis yttrandefriheten och åsiktsfriheten som vi värnat om så länge i Sverige. Idag vågar inte folk inte längre säga vad de tycker och tänker egentligen, för då blir de genast anklagade för att vara rasistiska eller ha extrema åsikter. Folk sitter istället hemma på kammaren och ondgör sig över flyktingpolitiken och fördomarna och rädslorna bara växer.
Vi måste få ha en debatt där folk verkligen vågar säga vad de tycker och tänker utan att bli utskällda. Vi ska bemöta trångsynthet och enfald med kloka motargument. Vi ska bevisa och övertyga motparten på fredlig väg att vi har rätt och de har fel. Detta gäller vice versa. Vi måste lika väl låta oss övertygas om att motparten har rätt, även hur fel vi än tycker det kan vara till en början. Kanske får vi mötas halvvägs i vissa frågor. Men vi måste framförallt våga prata öppet om problemen. Kommunikation är det viktigaste verktyget i alla relationer, inte minst i ett parförhållande. Kan man inte prata med varandra utan bara går omkring och tiger, så blir det till slut omöjligt att leva sida vid sida. Det jobbiga är oftast att man är så rädd för att såra varandra, att den andre ska bli ledsen och förbannad. Men ibland behöver man faktiskt bli ledsen för att kunna rannsaka sig själv och se sin egen del i problemet. Det kallas personlig utveckling. Att bli slagen till backen och sedan kunna resa sig igen, gör att man växer och blir starkare. Klokare av erfarenhet. Det är inte farligt att tala med varandra. Det farliga är när man väljer att direkt gå till våld och exempelvis kasta in en bomb i en synagoga. Det är lågt, ruttet och fegt.
Med hopp om att 2015 blir året där den tragiska utvecklingen vänder och att vi går mot en fredligare framtid, önskar jag en God fortsättning!
Den 14 oktober kallade man till presskonferens i Stockholm för att belysa detta ämne om hot och förföljelse mot muslimer, men bara en journalist masade sig dit. EN enda journalist i Sveriges huvudstad valde att gå dit.
Är det ett sådant samhälle vi vill leva i? Där man blir förföljd enbart på grund av sin religiösa tro.
Antalet anhängare till SD ökar hela tiden och vi har en mycket orolig regering. Kommer vi att kunna fortsätta bevara freden i Sverige framöver?
Det är uppenbart att vi behöver skapa debatt och belysa dessa problem på allvar. Vi behöver verkligen ta hjälp av våra journalister och massmedia för diskutera problemen. För visst finns det problem och motsättningar, och vi kan inte sopa det under mattan och låtsas att det inte existerar.
I mitt förra inlägg om Kalle Anka, försökte jag påvisa att vår lättkränkthet skapar problem, och det underlättar inte precis yttrandefriheten och åsiktsfriheten som vi värnat om så länge i Sverige. Idag vågar inte folk inte längre säga vad de tycker och tänker egentligen, för då blir de genast anklagade för att vara rasistiska eller ha extrema åsikter. Folk sitter istället hemma på kammaren och ondgör sig över flyktingpolitiken och fördomarna och rädslorna bara växer.
Vi måste få ha en debatt där folk verkligen vågar säga vad de tycker och tänker utan att bli utskällda. Vi ska bemöta trångsynthet och enfald med kloka motargument. Vi ska bevisa och övertyga motparten på fredlig väg att vi har rätt och de har fel. Detta gäller vice versa. Vi måste lika väl låta oss övertygas om att motparten har rätt, även hur fel vi än tycker det kan vara till en början. Kanske får vi mötas halvvägs i vissa frågor. Men vi måste framförallt våga prata öppet om problemen. Kommunikation är det viktigaste verktyget i alla relationer, inte minst i ett parförhållande. Kan man inte prata med varandra utan bara går omkring och tiger, så blir det till slut omöjligt att leva sida vid sida. Det jobbiga är oftast att man är så rädd för att såra varandra, att den andre ska bli ledsen och förbannad. Men ibland behöver man faktiskt bli ledsen för att kunna rannsaka sig själv och se sin egen del i problemet. Det kallas personlig utveckling. Att bli slagen till backen och sedan kunna resa sig igen, gör att man växer och blir starkare. Klokare av erfarenhet. Det är inte farligt att tala med varandra. Det farliga är när man väljer att direkt gå till våld och exempelvis kasta in en bomb i en synagoga. Det är lågt, ruttet och fegt.
Med hopp om att 2015 blir året där den tragiska utvecklingen vänder och att vi går mot en fredligare framtid, önskar jag en God fortsättning!
.jpg) |
| Örnsköldsvik nyårsafton 2014 - vackert, stilla och fredligt |
