Det är mycket som händer nu. Både på det personliga planet och runt om i världen. För min egen del går det i positiv riktning och jag är glad och lycklig. Nya spännande utmaningar väntar och jag hälsar våren och ljuset välkommen. Som jag har väntat och längtat...
Imorse vaknade jag av ett meddelande, där sonen skrev att han precis landat med Aeroflot i Kazakstan och kommit fram till Alma-Ata. Jag är både lättad och stolt över att yngste sonen reser på egen hand via Moskva till denna del av världen. Tillsammans med min nya positiva energi så har jag idag storstädat hemma. Tagit ut det mörka och tagit in det ljusa. Två stora buketter med vita tulpaner toppade det hela. Jag älskar tulpaner, faktiskt den enda snittblomman jag köper.
Runt om i världen breder dock mörkret ut sig och det känns som vi backar tiden och är på väg tillbaka till medeltiden på många sätt. De murar vi rivit har nu börjat byggas upp igen. Igår var det Förintelsens minnesdag och för bara 70 år sedan försökte man utrota judarna och omkring 6 miljoner fick sätta livet till. Ingen trodde att Hitler skulle kunna åstadkomma detta inledningsvis, och ingen vill tro att det kommer att hända igen. Ingen trodde att Trump skulle bli president heller. Nu väntar världen med spänning på vad som håller på att ske. Det känns minst sagt oroligt med detta maktskifte.
Klimatet har också fått fnatt. Medan Chile och andra delar av världen härjas av skogsbränder, så snöar det i Sahara. Jag har inte tidigare varit med om en sådan mild vinter här hemma i Norrland och så lite snö. Lika oberäkneligt som klimatet är just nu, är också de ledare som sitter vid makten. Samtidigt vill man beröva kvinnors rätt och frihet genom att skärpa abortlagstiftningen. Kvinnor ska tvingas fortsätta att föda och ta hand om oönskade barn. Vi har nog med ensamma kämpande mammor runt om i denna turbulenta värld. Vi har nog med tonårsmammor som inte klarar av att ge sina barn de förutsättningar och den trygghet som de är värda. Vi har nog med män som inte tar ansvar för sin säd.
Nåväl, det händer roliga och positiva saker också parallellt med de mörka och negativa. Jag väljer glädje! Varsågod och ta en ruta!
Imorse vaknade jag av ett meddelande, där sonen skrev att han precis landat med Aeroflot i Kazakstan och kommit fram till Alma-Ata. Jag är både lättad och stolt över att yngste sonen reser på egen hand via Moskva till denna del av världen. Tillsammans med min nya positiva energi så har jag idag storstädat hemma. Tagit ut det mörka och tagit in det ljusa. Två stora buketter med vita tulpaner toppade det hela. Jag älskar tulpaner, faktiskt den enda snittblomman jag köper.
Runt om i världen breder dock mörkret ut sig och det känns som vi backar tiden och är på väg tillbaka till medeltiden på många sätt. De murar vi rivit har nu börjat byggas upp igen. Igår var det Förintelsens minnesdag och för bara 70 år sedan försökte man utrota judarna och omkring 6 miljoner fick sätta livet till. Ingen trodde att Hitler skulle kunna åstadkomma detta inledningsvis, och ingen vill tro att det kommer att hända igen. Ingen trodde att Trump skulle bli president heller. Nu väntar världen med spänning på vad som håller på att ske. Det känns minst sagt oroligt med detta maktskifte.
Klimatet har också fått fnatt. Medan Chile och andra delar av världen härjas av skogsbränder, så snöar det i Sahara. Jag har inte tidigare varit med om en sådan mild vinter här hemma i Norrland och så lite snö. Lika oberäkneligt som klimatet är just nu, är också de ledare som sitter vid makten. Samtidigt vill man beröva kvinnors rätt och frihet genom att skärpa abortlagstiftningen. Kvinnor ska tvingas fortsätta att föda och ta hand om oönskade barn. Vi har nog med ensamma kämpande mammor runt om i denna turbulenta värld. Vi har nog med tonårsmammor som inte klarar av att ge sina barn de förutsättningar och den trygghet som de är värda. Vi har nog med män som inte tar ansvar för sin säd.
Nåväl, det händer roliga och positiva saker också parallellt med de mörka och negativa. Jag väljer glädje! Varsågod och ta en ruta!
