Jag har väntat länge på sommaren här hemma nu. Det har varit en ovanligt kall, torr och blåsig vår. Jag vill ha sol och värme. Lagom värme. Lagom som i landet lagom. Trots avsaknaden av värme råder det vattenbrist i hela landet. Vi måste börja spara på vatten som i de flesta andra länder på jorden. Hur ska vi svenskar klara oss utan att duscha och bada i dricksvatten? Hur ska vi klara oss utan att spola ut fyra liter färskvatten varje gång vi pinkat en skvätt i toan? Skölja disken under rinnande vatten, sprinkla gräsmattan och fylla poolen? Det är oroväckande. Utan vatten, inget liv.
I stugan är jag van att spara på vatten. Har råkat ut för att brunnit sinat i slutet av sommaren ett par år och det är ganska obekvämt. Jag hushållar med kallt kranvatten i enbart köket. Sköljer disken i baljan och tvättar kroppen i ett litet handfat. Badar och tvättar håret i sjön. Använder utedass och fyller tunnor med regnvatten för att vattna blommorna. Det funkar. Har även några extra dunkar med dricksvatten och skafferiet fullt av konserver. Ved och stearinljus. I händelse av kris. Man vet aldrig när ryssen kommer...
Igår skjutsade jag ett gäng ungdomar upp till Skyttis friluftsområde för att de skulle ha orientering. Min gamla Volvo morrade mer än vanligt och när jag vevade ner fönstret mullrade min bil som en gammal jenkare. När jag lade mig under bilen så såg jag hålet. Dags att lämna in bilen igen som varit in och ut på verkstan några gånger i vår redan. Mera utgifter. Men jag ska inte klaga. Hur många kvinnor har en egen bil? Nåväl, jag tog mig till Skyttis och passade på att vandra runt i elljusspåret medan orienterarna sprang vilse i skogen letandes efter kontroller. Det har varit ett par varma sköna dagar nu, och jag noterar tydliga vårtecken. Tussilago i dikeskanten, maskrosor och fjärilar. En och annan död groda. En vänlig grönskas rika dräkt har låtit dröja på sig och ännu har löven inte vecklat ut sig.
Jag njuter av vandringar i skog och mark och har kommit på att jag inte längre gillar storstäder. Visst kan det vara kul ett par dagar i en häftig storstad. Åka tuktuk i Bangkok och känna pulsen upp i tvåhundra och se på utsikten från någon skyskrapa. Det ger en adrenalinkick, men efter ett par dagar har jag dränerats på energi. Då söker jag mig till lugnet i skogen eller till friheten vid en öde havsstrand. Där tankar jag energi och kommer i balans. Stillas av tystnaden och låter själen vaggas till ro. Glömmer stressen, oron, problemen, brödsmulorna, dammråttorna och låga grundvattennivåer.
Alla bekymmer hänger i en påse utanför fönstret. Jag tar dom sen. Inte nu. Nu ska jag vila.
I stugan är jag van att spara på vatten. Har råkat ut för att brunnit sinat i slutet av sommaren ett par år och det är ganska obekvämt. Jag hushållar med kallt kranvatten i enbart köket. Sköljer disken i baljan och tvättar kroppen i ett litet handfat. Badar och tvättar håret i sjön. Använder utedass och fyller tunnor med regnvatten för att vattna blommorna. Det funkar. Har även några extra dunkar med dricksvatten och skafferiet fullt av konserver. Ved och stearinljus. I händelse av kris. Man vet aldrig när ryssen kommer...
Igår skjutsade jag ett gäng ungdomar upp till Skyttis friluftsområde för att de skulle ha orientering. Min gamla Volvo morrade mer än vanligt och när jag vevade ner fönstret mullrade min bil som en gammal jenkare. När jag lade mig under bilen så såg jag hålet. Dags att lämna in bilen igen som varit in och ut på verkstan några gånger i vår redan. Mera utgifter. Men jag ska inte klaga. Hur många kvinnor har en egen bil? Nåväl, jag tog mig till Skyttis och passade på att vandra runt i elljusspåret medan orienterarna sprang vilse i skogen letandes efter kontroller. Det har varit ett par varma sköna dagar nu, och jag noterar tydliga vårtecken. Tussilago i dikeskanten, maskrosor och fjärilar. En och annan död groda. En vänlig grönskas rika dräkt har låtit dröja på sig och ännu har löven inte vecklat ut sig.
 |
| Ingen grönska ännu |
 |
| Vårtecken |
Jag njuter av vandringar i skog och mark och har kommit på att jag inte längre gillar storstäder. Visst kan det vara kul ett par dagar i en häftig storstad. Åka tuktuk i Bangkok och känna pulsen upp i tvåhundra och se på utsikten från någon skyskrapa. Det ger en adrenalinkick, men efter ett par dagar har jag dränerats på energi. Då söker jag mig till lugnet i skogen eller till friheten vid en öde havsstrand. Där tankar jag energi och kommer i balans. Stillas av tystnaden och låter själen vaggas till ro. Glömmer stressen, oron, problemen, brödsmulorna, dammråttorna och låga grundvattennivåer.
Ja vatten tar vi för givet men oj vad det saknas i vardagen för många människor i världen. Vi är många som lockas av att vistas i stora städer men håller med dig att hav och skog är allt som egentligen behövs för att man ska må bra. Tänk om människan skulle förstå vad den miljön ger oss. Läkemedelsförsäljningen och psykisk ohälsa skulle dramatiskt sjunka. Det är jag säker på.
SvaraRaderaJag håller med. Istället gör vi tvärtemot och tränger ihop folk i storstäderna och låter landsbygden avfolkas. Stressen,tristessen och ensamheten i en storstad blir bara en belastning för samhället. Problemen bara ökar. Det känns som hela världen tappat greppet tyvärr, i de flesta avseenden. Vi kommer att få kämpa för att överleva.
SvaraRaderaJag känner en slags kärlek som jag får tillbaka från hav och natur som fyller hela mig med då mycket kraft att jag uppskattar alla små betingelserna i livet på ett starkare sätt. Energin som jag fångar upp i den miljön får mig att förstå att vi måste tänka i andra banor. Hatet och misstänksamheten,som finns mellan människor och då tänker jag på alla som sätter sin röst på SD, minskas om vi skulle förstå att alla har rätt till det vi har i detta land. Hämta kraft och bygga förståelse mellan oss och tänk att tillsammans se det storslagna som hav och natur skänker oss med inre frid. Det är det enkla som oftast är svårast i livet. Vi krånglar gärna till det för oss själva.
SvaraRaderaFint skrivet Roger! Håller med. Vi är ju faktiskt ett med allt. Vi är "stardust" som Carl Sagan så vackert uttrycker det. Citerar vidare Sagan:
SvaraRadera"Every aspect of Nature reveals a deep mystery and touches our sense of wonder and awe. Those afraid of the universe as it really is, those who pretend to nonexistent knowledge and envision a Cosmos centered on human beings will prefer the fleeting comforts of superstition. They avoid rather than confront the world. But those with the courage to explore the weave and structure of the Cosmos, even where it differs profoundly from their wishes and prejudices, will penetrate its deepest mysteries.
Carl Sagan, Cosmos
Tack. Det finns många kloka personer som har och haft mycket klokhet att sprida. Det Sagan skriver är jäkligt tänkvärt. ��
SvaraRadera