Det var ett tag sedan jag skrev sist. Ibland råder nyhetstorka och ibland har jag helt enkelt inte tid. Så är det med livet. Det går upp och ner och ibland är det som ketchupflaskan...allt på en gång!
Nåväl, jag har funderat ganska länge nu om jag ska våga skriva om det här eller inte. Har varit rädd för bakslag och att min lycka inte ska vara så länge. Men det håller faktiskt i sig. Nu tror säkert alla att jag ska berätta om någon ny kärlek, men se det ska jag inte. Jag ska berätta om mina hälsoproblem som inte längre är något problem.
När jag var nyss fyllda tjugo år vaknade jag en morgon med utslag över hela kroppen. Jag fattade ingenting, men så småningom fick jag konstaterat av läkare att jag fått psoriasis. Jag blev uppsagd från mitt dåvarande restaurangjobb med anledningen att jag "kunde skrämma iväg gästerna med mina utslag". Livet var slut, och allt kändes hopplöst. Jag stängde in mig som en spetälsk och isolerade mig en tid. Efter ett tag ryckte jag dock upp mig själv och påbörjade de behandlingar som vården erbjöd. Tjärbad, solarium och cortisonsalva. Jag blev bara tillfälligt bättre. Två veckor efter avslutad behandling såg det likadant ut igen och ibland värre. Jag bestämde mig för att hitta alternativa metoder och påbörjade den ena behandlingen efter den andra. Jag var fast besluten om att jag skulle få tillbaka min friska hud, trots att hudläkaren sa att det var obotligt och att jag bara kunde räkna med att bli sämre. Inte speciellt upplyftande eller psykologiskt sagt av en läkare. Men det triggade mig än mer att jag minsann skulle hitta en behandling, ett preparat eller ett annat sätt att leva för att bli frisk.
Jag har rest nästan jorden runt för att hitta botemedel och testat så många galna kurer och tveksamma preparat att jag skulle kunna skriva en hel bok om det. Men jag skulle inte heller våga avslöja allt tokigt som jag prövat heller. Ni skulle kunna tro att jag inte är riktigt klok.
Med tiden så drabbades jag även av svår migrän och i över tjugo års tid har jag regelbundet haft mina anfall, legat helt utslagen, spytt och önskat mig döden. Hälsan har blivit min första prioritering för att överhuvudtaget orka med livet. Så jag har försökt äta sunt, motionerat regelbundet, mediterat, isolerat mig emellanåt för att undvika stress samt undvikit onyttiga saker som socker och alkohol.
Nåväl, jag har funderat ganska länge nu om jag ska våga skriva om det här eller inte. Har varit rädd för bakslag och att min lycka inte ska vara så länge. Men det håller faktiskt i sig. Nu tror säkert alla att jag ska berätta om någon ny kärlek, men se det ska jag inte. Jag ska berätta om mina hälsoproblem som inte längre är något problem.
När jag var nyss fyllda tjugo år vaknade jag en morgon med utslag över hela kroppen. Jag fattade ingenting, men så småningom fick jag konstaterat av läkare att jag fått psoriasis. Jag blev uppsagd från mitt dåvarande restaurangjobb med anledningen att jag "kunde skrämma iväg gästerna med mina utslag". Livet var slut, och allt kändes hopplöst. Jag stängde in mig som en spetälsk och isolerade mig en tid. Efter ett tag ryckte jag dock upp mig själv och påbörjade de behandlingar som vården erbjöd. Tjärbad, solarium och cortisonsalva. Jag blev bara tillfälligt bättre. Två veckor efter avslutad behandling såg det likadant ut igen och ibland värre. Jag bestämde mig för att hitta alternativa metoder och påbörjade den ena behandlingen efter den andra. Jag var fast besluten om att jag skulle få tillbaka min friska hud, trots att hudläkaren sa att det var obotligt och att jag bara kunde räkna med att bli sämre. Inte speciellt upplyftande eller psykologiskt sagt av en läkare. Men det triggade mig än mer att jag minsann skulle hitta en behandling, ett preparat eller ett annat sätt att leva för att bli frisk.
Jag har rest nästan jorden runt för att hitta botemedel och testat så många galna kurer och tveksamma preparat att jag skulle kunna skriva en hel bok om det. Men jag skulle inte heller våga avslöja allt tokigt som jag prövat heller. Ni skulle kunna tro att jag inte är riktigt klok.
Med tiden så drabbades jag även av svår migrän och i över tjugo års tid har jag regelbundet haft mina anfall, legat helt utslagen, spytt och önskat mig döden. Hälsan har blivit min första prioritering för att överhuvudtaget orka med livet. Så jag har försökt äta sunt, motionerat regelbundet, mediterat, isolerat mig emellanåt för att undvika stress samt undvikit onyttiga saker som socker och alkohol.
Men för drygt 2 år sedan kom jag i kontakt med en hälsocoach som rekommenderade mig att börja äta en olja med Omega 3 och Omega 9, eftersom han misstänkte att min kropp var inflammerad. Jag tog även ett test som bekräftade detta. Efter bara några månader med oljan började mina utslag som jag haft konstant i över trettio år att läka ut. Det inte bara dämpade utslagen utan de läkte ut fullständigt. Efter ett halvår var jag helt fri från utslag. På köpet försvann även min migrän. Har inte haft ett anfall sedan jag började med oljan. Även mina käkproblem som jag haft sedan ungdomen har så gott som försvunnit. Det är ett mirakel! Och så enkelt! Jag har nu under två års tid bara gått och väntat på något bakslag. Har ibland stressat, sovit dåligt och allmäntillståndet har varit försämrat, men inte ens då har mina gamla besvär kommit tillbaka. Förr så kunde jag se direkt på mina utslag hur jag mådde. När de blev flera, var röda och upphöjda så mådde jag sämre, och när jag mådde bättre så bleknade de. Likadant med migränen. I perioder av stress hade jag migrän oftare. Nu kan jag ibland ha huvudvärk, men jag fungerar ändå och kan fortfarande jobba. Inte som förr när jag blev som en trasa, helt matt och orkeslös.
Trots att jag fick vänta länge på lösningen i mitt fall, så känns det skönt att jag aldrig gav upp tanken på att kunna bli frisk. Så jag skulle vilja peka finger till den läkare som en gång sa till mig att jag kunde ge upp tanken på att bli frisk. Sjukdomen finns fortfarande latent i kroppen men ger inga symptom. Min kropp och mina celler har fått chans att läka på riktigt. Ge aldrig upp hoppet, våga tro på mirakel!
 |
| Förut |
 |
| Nu |
