Mardröm eller verklighet?

Inatt drömde jag en riktigt otäck dröm. Jag drömde att nästan alla människor runt omkring mig låg och sov, åtminstone var de inte vid medvetande.  Jag gick omkring i nedsläckta bostadsområden, och klev över folk som låg utspridda lite här och var. Ingen reagerade.  De var inte döda, bara sovande. Då och då hittade jag vackra tilltalande konstverk på väggarna som var helt oemotståndliga. Men när jag ställde mig för att betrakta en tavla var det någon som viskade åt mig att låta bli. Jag fick veta att om jag stirrade för länge in i tavlan, så skulle jag bli en del av den. Alla mina celler skulle fastna i tavlan och jag skulle bli dömd till ett evigt liv fastlåst i konstverket. Jag var livrädd och visste nästan inte vart jag skulle våga titta. Jag tog mig till en flygplats för att ta mig till någon del av världen där det fanns liv. Men flygen ställdes bara in och i det nätverk med destinationer som fanns kvar, så visade det sig att jag ändå bara skulle komma tillbaka till samma plats eller till en plats som såg likadan ut.
Jag vaknade i min säng med bultande hjärta. Ju mer jag funderade på drömmen desto mer såg jag symboliken i den. Drömmen påminner om den verkliga världen, som det ser ut på riktigt.
Det känns som att de flesta människor sover. De flesta har kollat för mycket in i sina skärmar och fastnat där. Det ser likadant ut i resten av världen. Är ni med?

Underhållningsbranschen har aldrig varit så stor som nu. Det finns ett gränslöst utbud av tv-kanaler, streamingtjänster, appar, poddar, spelsidor och det mesta maxat med reklam.
Barn och ungdomar växer upp i en fiktiv spelvärld där man identifierar sig med låtsatsfigurer och där man med riktiga pengar kan köpa till sig fiktiva attribut för att glänsa och "göra karriär" i en låtsasvärld. En flykt från den skrämmande verkligheten.
De vuxna sitter aningslösa och mumsar i tv-soffan. Det är så vi kopplar av.  Men hjärnan är ständigt påkopplad och matas med allsköns dravel och nonsens.
Detta är ett optimalt utgångsläge för destruktiva krafter att ta över. Andra krafter ser chansen att alliera sig och ta över världen. Makten kommer allt längre ifrån den vanliga människan som i god tro låter andra ta den ifrån sig.
Vi invaggas att tro att annan "expertis" kan saker och ting bättre. Godtrogna litar vi på att makteliten ska fatta de rätta besluten åt oss. Ibland tänder det dock till och folk engagerar sig i "bensinupproret" på Facebook. Där kan man ge uttryck för sin vrede på alla möjliga okonstruktiva sätt. Allt annat får öka i kostnad, men inte bensinen. Den är lika helig som alkoholen och snusen.
Det är enkelt för oss att skriva på alla namnlistor med olika uppror i sociala medier och lätt för oss att med en knapptryckning betala in en liten slant till någon organisation som ska engagera sig och göra jobbet åt oss.  På så sätt dövar vi det dåliga samvetet och känner oss som ansvarstagande medborgare ett tag.
Men på föreningsmöten,  fysiska debattforum, och manifestationer på torget gapar det tomt. När det kommer till det verkliga aktiva engagemanget så är det stendött.  Folk har inte tid. Inte lust. Inget intresse. Överlåt till andra korkskallar att styra världen!
Jag blir galen när jag hör folk säga att de slängt sina röstkort i soporna och ska strunta i att rösta i EU-valet. Man ger tusan i sin värdefulla demokratiska rösträtt. Vad vill man uppnå med det? Om man nu har en åsikt om EU och tycker det är skit, så ger ju det en ändå större anledning att engagera sig och rösta på de kandidater som försöker skapa en förändring utifrån de förutsättningar vi har.
Vill du ha en förändring så engagera dig! Läs på och skaffa dig kunskap.  Kunskap är makt! Kunskapskanalen och biblioteken är gratis. Många organisationer erbjuder kostnadsfria kurser och studiecirklar. Lägg skärmtiden på något vettigt. Och se till att rösta, men läs på innan!☺