Gryningsmorgon 

Så tyst och stilla
Stiltje på havet
Vinden har ännu inte vaknat
Människorna sover i sina hus

Jag sitter på släta klippors första parkett och ser ute över det mäktiga havet och naturens egna skådespel.

Gryningsdimman och morgondaggen i gräset har ännu inte slukats av solen och dagen.

Det är bara jag. Skaparen fyller mitt inre.

Allt har sin givna plats i väntan på solen, så när som på några övergivna måsungar som oroligt vankar av och an på klipporna.

Snart ska livet väckas för en ny dag.
Tacksam över att få vara med.