Flum på hög nivå

Ikväll har vi haft säsongsavslutning på studiecirkeln i Martinus kosmologi, som jag deltagit i under 3 år.
Mycket intressanta och djupa diskussioner pågår där. Ikväll har vi diskuterat atomforskningen som pågår i Cern. Kommer de att hitta uppkomsten till livet och evighetens källa? Kommer de att hitta fröet till Universums uppkomst? Vi kom fram till att det kommer de inte att hitta, de kan lika gärna lägga ner detta projekt. Man kan inte hitta sig själv, eller jaget, det som upplever. Fattar ni? I vårt sällskap har vi redan avverkat den frågan, så det är ju synd att projektländerna lagt ner 30-40 miljarder på detta. Vi hade varit mycket billigare.

Vidare har vi diskuterat vad som händer när solen slocknar, huruvida det funnits liv på Mars och hur långt det är till jordens mittpunkt. Vad händer i andra galaxer och andra solsystem? Vi konstaterade att en astronom hade varit till god hjälp ikväll och funderade på vem vi kunde ringa för att få svar på våra frågor. På detta område insåg vi att vi har vissa begränsningar. Vi pratade även om elektricitetens betydelse för att nå ett högre medvetande.
Ja, vi är alltså en samling djupingar som många kanske skulle betrakta som några kufiska varelser. Nej, det har inte brunnit för oss. Vi är faktiskt ganska normala. Fast med lite annorlunda intressen. Livsåskådning är vår gemensamma nämnare och det är ett ämne som kan bli hur stort som helst. Vi avslutade kvällen med gofika, bakelser med grädde och blåbär samt morotskaka. Inga magiska svampar eller haschpipor här inte! Flummiga kan man vara ändå, fast på ett bra sätt. Om ni vill ha svar på några frågor om livet efter detta eller nåt annat som kan vara värt att veta, så fråga mig! Jag kanske har ett svar. Om det är rätt eller inte återstår att se.